Varför du ska luta dig in i din osäkerhet
Alla känner någon gång osäkerhet i livet och vet att det är stressande. Det kan vara att ekonomin i världen går dåligt, att du inte vet om du ska byta jobb, om du får jobba kvar, om du ska bryta med din partner.
Du kan vara osäker på vad som händer om du går fram till personen du är attraherad av, om du ska börja plugga eller inte, eller om du ska prova en ny hobby.
Rädslan för det okända kan få dig att stanna kvar i samma stad, relationer och på samma jobb, även om du vill något annat.
Du vill något annat men du vågar inte agera eftersom du är livrädd för vad som potentiellt kan hända. Enligt en ny studie är du mer rädd för vad som kan hända än om du vet att något kommer att gå åt helvete.
Innan något eller du går åt helvetet skulle jag vilja ge dig tre alternativ, och du kommer troligtvis vara okej med ett av dem. Ett av de andra två kommer att göra dig extra spänd.
1. Jag tänker inte ge dig en elektrisk chock.
2.Jag kommer definitivt att ge dig en elektrisk chock.
3.Jag kanske ger dig en elektrisk chock.
Enligt resultaten från en nyligen publicerad studie är det svar tre som väcker fladdermössen i ditt klocktorn. Studien visade att osäkerhet skapar stress (som de flesta redan vet).
Men något nytt var att osäkerhet var mer stressande än en förutsägbar negativ konsekvens.
Att veta att det fanns en risk att få en smärtsam elektrisk stöt ledde till mer stress än att veta att de definitivt skulle bli hända.
Enligt studien skapade osäkerheten av att inte veta mer stress än att de visste att de skulle få en stöt.
Studien blev utförd av att forskare rekryterade 45 frivilliga för att spela ett datorspel. Spelet gick ut på att vända digitala stenar som ormar gömde under sig.
Under spelets gång var de frivilliga tvungna att gissa om det dolde sig en orm bakom varje sten, och när en orm dök upp fick de en mild men smärtsam elektrisk stöt på handen.
Och under spelets gång blev volontärerna bättre på att förutsäga under vilka stenar de hittade ormar. Vilket forskarna räknat ut i förväg, så spelet var riggat.
Oddsen fortsatte att ändras för att upprätthålla osäkerhet genom en beräkningsmodell i bakgrunden.
Med andra ord, så kunde de bara bli marginellt bra på att gissa innan de fick stötar igen, igen och igen. Samtidigt övervakades deras stress via svett, pupiller och de fick även säga hur stressade det var från stund till stund.
Det visade sig att volontärernas stressnivå steg med deras osäkerhetsnivå: Om någon kände sig ”säker” på att han eller hon skulle hitta en orm (100 procent sannolikhet för att en orm fanns under stenen de vände), var deras stress betydligt lägre än om det kändes som en orm fanns där.
I båda fallen skulle de få en chock, men deras stress ökade med den extra osäkerheten.
Huvudfyndet var att när förutsägbarheten var 50 procent, och volontärernas absolut inte visste om de skulle bli chockade, toppade stressen.
Andra studier har också avslöjat en koppling mellan osäkerhet och stress, men aldrig med sådan precision
”Vårt experiment låter oss dra slutsatser om effekten av osäkerhet på stress. Det visar sig att det är mycket värre att inte veta att du kommer att få en chock än att veta att du definitivt kommer eller inte kommer att få det.” – Archy de Berker från UCL Institute of Neurology.
Så vad är den stora saken? Osäkerheten är mer stressande än förutsägbara negativa konsekvenser. Men varför är det så?
Det enkla svaret är för att vi ska överleva. Tänk dig själv att du vet att något hemskt kommer att hända, då kan du förbereda dig, vilket betyder att du kanske inte behöver dö i värsta fall.
Om du inte vet, vet du inte om du kommer att dö eller leva. En förenklad bild av exakt hur det funkar i vår kropp är att dopamin skickas upp till striatum där det som regel inaktiveras och bryts ned.
Striatum är en djup och relativt primitiv hjärnstruktur som har en inverkan på vårt ”belöningscentrum”. Striatum driver inte bara beteende mot positiva resultat som att bli hög.
Den driver också beteende bort från negativa resultat som straff och negativa konsekvenser.
Dopamin aktiverar belöningssystemet lika mycket oavsett om det är goda eller dåliga nyheter. Faktum är att under flera hundra miljoner år har striatum utvecklat en extra talang.
Den förutser inte bara goda och dåliga konsekvenser, den utför också en unik matematisk prestation: den förutsäger oddsen för dessa konsekvenser.
När oddsen närmar sig 50 procent är du som mest stressad. Det här är helt normalt för ett djur som är avsedda att överleva.
Den säger åt oss att en åtgärd behövs mest när konsekvenserna är minst förutsägbara. Om du sitter i trafiken som flyter på bra hinner du till ditt möte i tid.
Du behöver inte oroa eller stressa. Om du däremot befinner dig i en kö, med stor sannolikhet för att bli försenad kan du lika gärna koppla av och fundera på att göra dina ursäkter.
Men om du verkligen inte vet, om dina odds närmar sig 50/50, är det när du försöker ditt hårdaste och ett snabbt svar för den ansträngningen är stress.
Och när du blir stressad översvämmas stratumet med dopamin och dess arbetsbeskrivning kräver att det gör något, vad som helst för att förbättra dessa odds.
Genom att försöka utlösa korrigerande åtgärder, aktiverar det sympatiska nervsystemet – kampen eller flyktsystemet – som öppnar dina svettkörtlar och aktiverar de handlingsorienterade musklerna i hela kroppen.
Dessa forskare rapporterade om ett sekundärt fynd som sätter lite isbildning på den evolutionära kakan.
Deltagarnas känslighet för osäkerhet gav dem en fördel när det gällde att förutsäga vilka stenar de skulle undvika, även om de inte kunde undvika chocker på lång sikt.
I ett annan experiment så tittade forskare från University of Virginia på huruvida folk hellre skulle sitta ensamma i ett rum med distraktioner som musik, sitta utan distraktioner eller sitta och ge sig själva milda elektriska stötar.
Människor (särskilt män) skulle hellre chockera sig själva än att vara ensamma med sina tankar.
Vilket tyder på att vi hellre vill veta vad som kommer, även om det är dåligt, än att inte kunna förutsäga det.
Att inte veta kan leda till alla slags fruktansvärda resultat i huvudet. Vilket gör livet mer intressant, då det kännetecknas av osäkerhet och din förmåga att möta det.
Din biologi analyserar risknivåer genom att känna igen när du inte har kontroll (är i osäkerhet) och rekryterar varje tillgängligt neuron för att återfå ”kontrollen”.
Och dina försök att överträffa risker och spendera tid i ”säkerhet”, kan ses som återvändsgränder, som binder dig till din djuriska natur och fortsätter bygga på din skeva och naiva bild av världen, att du har kontroll.
Tänk om buddhisterna, stoikerna och andra religioner och filosofier har rätt? Att tillfredsställelse är övergående och lidande är oundvikligt i livet?
Då är oddsen för motgångar inte 50% utan 100% i den stora bilden. Om du är bekymrade över den stora bilden och oroar dig för ormar blir livet fullt av stress. Men vad händer om du faktiskt intalar dig själv, accepterar och medvetet väljer att acceptera att livet är ett lidande? Enligt forskningen skulle stressen minska.
Säkerhet
Säkerhet är ett stadie av att vara skyddad eller med största sannolikhet inte uppleva fara, risk, skada eller döden.
Säkerhet är något människan älskar och värderar eftersom det är en stor del av vad som gjort att vi överlevt. Och vad som anses säkert varierar från person till person. Vad en jägare tyckte vad säkert i grått åldern kanske inte alls ansågs vara säkert i någon annans ögon.
Tänk dig själv, en person har inga problem med att prata inför folk, en annan är livrädd.
En tredje har inga problem att prata med det motsatta könet, en fjärde är livrädd.
Så säkerhet är en individuell tolkningsfråga? På samma sätt som när jag skulle ha min första föreläsning, hoppa ur ett flygplan, när jag höll på att drunkna, mitt första slagsmål, när en kille försökte strypa ut mig på träning hade alla dessa situationer en gemensam nämnare.
Jag var full av rädsla och tvivel. Men jag övervann det och? Vad hände? Det osäkra, blev lite säkrare eftersom jag bevisade för mig själv, framför allt min kropp att jag överlevde. Så det går att ändra?
Om det går att ändra? Att vrida? Vad skulle hända om vi faktiskt accepterar allt som händer? Vad som än händer? Att det är menat?
Att vi slutar att försöka manipulera jorden och alla människor? Skulle stressen försvinna? Skulle lidandet minska? Ska jag börja utmana min rädsla för att växa?
Och något jag insåg precis var att enligt studierna upplever människan hellre smärta, som en stöt än att uppleva osäkerhet. En osäkerhet som att varandra i våra egna tankar.
Är det därför människor väljer destruktiva beteenden? Att de hellre skadar sig själva? Eftersom de ”vet vad de får” , än vandrar i sina tankar?
Är det därför människor väljer liknande partner som förut?
Fast det har blivit behandlade som skit?
Är det därför vi väljer att stanna kvar på jobb vi hatar?
Är det därför vi väljer att stanna med en partner som kanske till och med slår oss?
Är det därför vi håller kvar i våra kära egon?
Bilderna av vad vi en gång varit?
Är det därför vi köper objekt, för att de ska på något sätt berätta vilka vi är?
Är det därför vi inte provar mer saker? Läser mer böcker? För att vi vill vara säkra i våra tankar?
Är det därför vi vill ha allt svart eller vitt?
Är det därför vi inte flyttar?
Åker på den där resan?
Frågar ut den där personen? Ja, ja och ja. Men varför skulle någon vilja utforska osäkerheten?
”Det okända (osäkerhet) bär på allt du tro dig vilja bli och uppnå. Det bär på din potential.”
Osäkerhet
Som du säkert förstår nu är osäkerhet en stor anledning varför du inte tar tag i ditt liv. Det är alltså oftast rädslan för det okända som gör så att du låter tiden rinna i ditt timglas utan att göra något.
De mesta av dina ursäkter (jag har inte tid, jag har stor benstomme, jag kan inte för att…, jag kommer inte kunna lära mig, det går inte för …) är enbart illusioner din hjärna målar upp.
Den målar upp dessa för att det ska kännas bättre, för att det ska bli ”okej”, för att du ska … precis göra det imorgon. Och den målar upp det för att det du tror dig vilja göra har du inte gjort än.
Och eftersom du inte gjort det, vet du inte, och när du inte vet… Är du i osäkerheten. Det du ”vill” göra är kopplat till osäkerhet och förändring.
Förändring som sker varje sig du vill det eller inte. Du ändras. Ditt humör ändras. Dina känslor ändras.
Dina vänner och familj ändras. Dina relationer ändras. Din livs och arbetssituation ändras. Dina värderingar ändras.
Världen ändras konstant. Förändring är något du inte kan stoppa, ändå försöker du.
Du försöker eftersom förändring skapar osäkerhet. Det osäkra tillsammans med din potential finns runt om dig, hela tiden.
Den kan visa sig i möjligheter och motgångar. Det kan vara att gå fram till personen du är attraherad av, prova att prata inför en grupp, ta tag i din relation, börja agera på att leva efter hur du vill, träna, berätta för dina föräldrar eller vänner hur du känner, söka hjälp, byta jobb, flytta till en annan stad, resa, skriva den där boken, börja måla, prata om den där jobbiga saken eller börja med ditt projekt.
Det okända bär på allt du tro dig vilja bli och uppnå. Det bär på din potential. För lite osäkerhet gör dig oftast vek.
Och om du tror att du enbart kan kasta dig ut i osäkerheten och allt kommer lösa sig själv, kommer du troligtvis förlora dig själv i osäkerheten.
I andra ord för mycket osäkerhet är inte heller bra, för det flesta.
Vägen att gå tror jag är att hitta din individuella balans mellan säkerhet och osäkerhet, där du kan utmana dig själv samtidigt inte drunkna i dina känslor eller hamna i en dålig situation i livet.
Du kan prova starta ett sidoprojekt innan du säger upp dig, du kan ringa upp en vän och berätta hur du mår, du kan börja skriva i hemlighet, du kan gå en kurs för att prata inför grupp.
Poängen är att du måste hitta din balans mellan dessa två motpoler och dig själv. Om det okända bär på din potential, är det en fördel om du vågar prova.
Och att prova involverar att du utsätter dig för saker du inte vet, saker du inte gjort, saker du kan ”misslyckas” med, saker du troligtvis kommer att ”misslyckats” med, saker du inte känner dig bekväm i, saker du troligtvis inte vill göra eftersom en del av din hjärna har räknat ut att det är osäkert.
Vad det än är, om de är en relation som du vill ska bli bättre, om du ska skaffa dig bättre vanor, måla, skytte, göra filmer, skriva eller träna. Recepten är samma.
Om du vill ha en förändring i ditt liv måste du utsätta dig för det osäkra. Och det är väldigt motsägelsefullt. Din potential ligger i det osäkra, som en del av din hjärna gör allt i sin väg för att du inte ska göra.
* * *
Källor
