Hur dina känslor förstör dig och vad du ska göra åt det

Hur dina känslor förstör dig och vad du ska göra åt det

Känslor är ett märkligt fenomen för när jag dragit en lina kokain och det känns fantastiskt betyder det att jag ska ha mer?
Bara för ett barn blir lyckligt när de får godis ska vi ge barnet mer godis då?
Ska vi strunta i att klä på det skrikande barnet när den ska ut i snöstormen, låta barnet hoppa över tandborstningen?
Ska du spendera varje krona för att det känns bra, även om du är kvalificerad för att vara ett fall för Lyxfällan?

Det finns egentligen bara två anledningen att göra något i livet!

1) För att det känns bra.

2) för att det är något du tror är bra/rätt.

Ibland så överlappar dessa två anledningar varandra, och då känns allt helt fantastiskt, men oftast gör de inte det.
Ibland känns det värdelöst att göra saker som du vet är bra/rätt.

Till exempel att spara pengar, träna, sluta dricka alkohol och knarka, börja läsa, spendera en förmiddag med en släckning du egentligen inte ”har tid” med.

Vissa saker känns helt fantastiskt men är oftast destruktivt, så som att knarka, köpa saker fast du inte har råd eller dricka för mycket alkohol.

Att agera för att du känner det är enklast, eftersom det oftast är kopplat till en snabb belöning och tillfredsställelse i nuet (kokain, godis, sex och att köpa saker), men dessa försvinner som en utlösning och efter det finns bara tomhet kvar. Att agera på vad du tror är rätt/bra är en annan kaka, eftersom det är omöjligt att samla tillräckligt mycket information om vissa beslut är bra eller dåligt.

Några är uppenbara, som att inte ge ett barn godis hela tiden, inte börja med kokain, eller köpa saker som du inte har råd med.
En fördel med att agera på vad du tror är rätt/bra även om du inte känner för det är för att: ”jag gjorde det fast jag inte ville”.

Jag kände inte för att gå och träna men jag gjorde det ändå.
Jag kände inte spara pengar men jag gjorde det ändå
Jag kände inte för att äta nyttigt men jag gör det ändå.
Jag kände inte gå och hälsa på min farmor, men jag gör det ändå eftersom det är rätt.

Handlingarna ger pluspoäng i din karaktär och hjälper dig med disciplin. Du samlar poäng på disciplinkontot.

När du agerar på vad du tror är rätt/bra ger det dig tillfredsställelse en längre tid och en mening i livet till exempel att du jobbar mot en dröm. Sannolikheten att du berättar att du gick till gymmet, åt bra en hel vecka är större än att du berättar att du satt framför soffan och åt chips som du egentligen brukar göra.

Du även känna dig bättre eftersom du åstadkommit något och när du agerar på vad som är rätt/bra inspirerar du även andra att göra det samma.

Då börjar jag bara att agera på vad som är bra/rätt, lätt som en plätt!

Det är en simpel idé, men din hjärna är Hodini, mästare på illusioner och kommer göra allt i sin makt för att undvika osäkerhet, konflikter i beslut och obehag. Hjärnans illusioner för dig i blindo och regnar ned på dig dagligen likt ett monsunregn i djungeln. Du vet att du borde gå och träna och börja äta bättre eftersom du väger 20 kilo mer än du någonsin gjort. DU VET, men du gör det ändå inte tills dagen kommer då du har bestämt dig! “Hur vad som känns bra helt plötsligt blir vad som känns rätt”

Hur vad som känns bra helt plötsligt blir vad som känns rätt

Dagen du bestämt dig vaknar du på morgonen och bestämmer dig för att det ska bli en ändring, nu ska du minsann inviga gymmet!

Dagen går och du fortsätter med dina dåliga vanor, trycker i dig dina chokladbitar eftersom du är hungrig, dricker dina energidrycker eftersom du ”behöver” dem för att vara pigg.

När det börjar närma sig slutet av jobbdagen säger hjärnan:

-Duuuuu! Du har haft en grymt lång dag, och slitit som en varg, du är värd lite vila!
Vi går och tränar imorgon istället och belönar oss med en pizza och några öl! Det är du värd!
-Oj! du har helt rätt hjärnan! Det låter som en toppenidé, det gör vi, vi börjar träna imorgon istället! Tack! svarar du

Vad som känns bra blev helt plötsligt vad som känns rätt.

Du är ute och festar med dina polare, och du vet att du inte borde dra den där linan kokain men sedan säger hjärnan:

-Hurru! Slappna av, ha lite kul!, en lina kommer inte skada
.-Tack hjärnan! Du har rätt igen jag borde slappna av och vips, vad som känns bra känns också rätt i andra ord du blev lurad igen…

Ditt barn gör allt i sin makt för att få din uppmärksamhet och närhet men du kan inte slita dig från det du gör.
Då säger hjärnan: Madam, ge barnet en Ipad så löser det sig.
Bra idé så hinner jag göra klart det här, tack hjärnan!

Dina känslor är inte det viktigaste som finns, vilket det inte är eftersom:

Du vill uppleva bra känslor och du förstår nu att din hjärna är en mästare på att måla upp dessa illusioner. Om du agerar på dem länge nog kommer du blanda ihop vad som känns bra och vad som är rätt/bra. Din hjärna kommer säga att hela poängen av livet är att det ska kännas toppen hela tiden, och när det händer kommer du faktiskt tro att känslor är det viktigaste som finns, vilket det inte är eftersom:

Dina känslor är i nuet och existerar enbart där

De kan inte berätta för dig vad som är bra om en vecka, ett år eller om 20 år.

***

Dina känslor är en reflektion av hur du tolkar din omgivning, och det är en gigantisk skillnad mot vad som är sant.

Fråga dig själv: Har du någonsin blivit arg på en skitsak, som blivit svartsjuk när din partner stod och pratade med någon, eller om du hört fel och blivit rosenrasande? Har du försökt åstadkommit något och gjort väldigt många människor besvikna, arga och ledsna på vägen för att inse att allt var en egotripp? Allt beror på tolken, och tolken är du.

***

Du kan inte lita på dina känslor på grund av att de inte har en aning om vad som är bäst för varken din mor, far, hund, nästa kung eller din omgivning.

Det enda är att fokusera på att få dig att må bra och det är till och med disputerbart eftersom kokain, köpa saker fast du inte har råd, supa dig dyngfull är något dina känslor tycker är bra! Medans träning, göra det du borde är något de ofta föraktar.

***

En känsla kommer inte bara utifrån hur vi tolkar allt, utan även hur vi känner gällande den känslan, det kallas metakänslor

Har du någonsin:

Känt dig dålig över att känna dig dålig? (Känns som något är fel på dig).
Känt dig dålig över att du mår bra?(Känner skuld och väldigt mycket självkritik och negativitet).
Känna dig bra för att du mår toppen! (Konstant stadie av slå dig själv på bröstet, känna att du är bäst i hela världen och måste hävda det).

Det känns bra inom dig att känna dig dålig. (Söker hela tiden efter situationer där du kan bli martyr och offer).Metakänslor är en del av vad vi intalar oss själva om vad vi känner, och det här är vad som sliter oss i stycken inombords. När du försöker ”kontrollera” känslan förstärks den på grund av att du känner av den.

Så vad är egentligen lösningen på detta känslomässiga nystan?

Kontrollera meningen, inte känslor

Om vi någonsin ska ta oss ur detta nystan är det en sak vi måste inse, och det är att kontrollera meningen, inte känslan.

Det här betyder inte att du ska låsa in ditt hjärta, kasta bort nyckeln och bli känslokall och lägga locket på.

Känn dina känslor men iaktta dem istället för att lev i dem, bli inte fäst i dem eftersom, ja läs punkterna, 1,2,3,4 igen.

Jag kan känna saknad i nuet och det kan finnas oändligt många anledningar varför. Någon av dessa anledningar kanske är viktiga eller inte?

Varför du känner såhär är nyckeln, vad det betyder för dig, meningen av känslan.

Du kan alltså välja om det endast är en ”sådan stund/dag” eller om det är fel på dig som människa och det kommer aldrig någonsin bli bättre, du vandrar i mörkret utan hoppet och ingen förstår dig.

Bara för att du känner någonting i den givna stunden, betyder det inte att hela ditt liv är det. 

Ibland känns livet underbart utan anledning, ibland med anledning och ibland känns livet inte bra fast du har tusen anledningar att må bra.

Känslor är viktiga men vi förstår inte att känslor och meningen är två olika saker, eftersom meningen är separat från känslan och du väljer.

“Inget är tungt om man accepterar det med ett lätt hjärta”  – Seneca