Övervinn din rädsla

Rädsla är nödvändigt men begränsar oss, därför ska du utsätta dig för den. För att bli mer.

“Rädsla är nödvändigt men begränsar oss, därför ska du utsätta dig för den. För att bli mer.”

Jag är rädd! Rädd är en underdrift, livrädd är det rätta ordet, totalt livrädd för höjder och bland de värsta jag någonsin gjort var då jag klättrade ut ur ett flygplan för att hänga under vingen och släppa taget på 1 200 meters höjd!

Den här berättelsen som många andra började då jag hade svarat “absolut, varför inte?” på något jag var rädd för.

Det här var inte första gången jag svarade ja till något som jag var rädd för att göra. I stunden jag svarade “ja” kändes det som en bra idé och jag tänkte inte mer på det tills vi satt i bilen i Sydafrika på väg till flygfältet och utbildningen.

Då som först kom rädslan men inte som en liten orm slingrar sig fram i gräset utan mer som en noshörning dundrandes mot mig i hundra kilometer i timmen.

“Jag vet inte hur jag tänkte när jag sa “absolut, varför inte” och jag ångrade mig varje sekund när jag satt där och insåg vad som skulle ske.“

Min stora käft och mitt val att säga “ja” trots att jag var rädd ångrade jag flera gånger om i den stunden. Tanken på att jag, Tomas Öberg skulle inom två dagar hoppa fallskärm jagade mig som en vålnad under dessa fyrtioåtta timmar.

Jag hade hellre försökt komma undan en noshörning som dundrade emot mig än haft denna vålnad efter mig. Efter två dagar som gick alldeles för fort stod vi och klädde på oss våra orangea dräkter som funkade som överdragsoveraller.

Det såg ut som om att vi kom direkt från ett fängelse eller var på väg till ett.

I det här skedet önskade jag bara att jag kunde försvinna ur min kropp. Ångesten och rädslan som brann i kroppen var något jag aldrig varit med om tidigare och när jag inte trodde att det kunde bli värre hörde jag:
“Är ni redo?”
“Absolut” svarade jag och blev förvånad eftersom jag absolut inte var redo, jag ville inte! Jag var rädd! Rädda mig någon, tänkte jag!

Jag iakttog hur mina ben började gå mot flygplanet. Varje steg kändes som bly och att jag var på väg mot min egen död. I den här stunden var det inte ett vanligt upplopp av rädsla och ångest som sköljde genom kroppen.

En känsla som man kan få innan man ska ställa sig upp och prata inför en grupp eller gå fram till en person som man är attraherad av.

Den ångesten kan kännas som om att någon kastar en hink med kallt vatten över en. Den här ångesten och rädslan jag kände nu var värre, mycket värre, det var mer likt ett hopp ner under isen en mörk, svinkall vinternatt i januari.

“Rädslan för vad som skulle komma hade byggts upp under två dagar och jag kunde inte tro att det kunde bli värre, vilket det självklart blev när vi skulle gå in i planet.“

När jag stod utanför planet försökte jag önska mig ur situationen utan att lyckas.  Jag såg mig själv kliva in i planet och hörde mig be om ett mirakel, att detta var en dröm.

I stunden jag förstod att det inte var en dröm ifrågasatte jag mig själv “hur jag kunde vara så dum att utsätta mig för något sådant här och dessutom betala för det.”

Jag ville inte vara kvar i min kropp längre och för att dölja detta log jag. Mitt leende var lika fejk som en plastnäsa på en clown. Jag hoppades att instruktören som såg det skulle tänka “aha, han är lugn” och ge mig en bekräftelse på att jag var lugn, så hans tro om mig fick mig att tro på att jag var lugn.

Allt inom mig var istället mer som ett vulkanutbrott än en stillsam insjö. Mitt hjärta började pumpa som om jag druckit femton Redbull på en minut eller tagit en alldeles för stor dos amfetamin. Hjärtslagen dunkade i hela kroppen så pass hårt att alla runt mig borde hört och känt dem och de pulserade ut i händerna som om att hjärtat satt där.

“Ångesten och rädslan steg genom kroppen som en rymdraket mot stratosfären!”

Flygplanet körde ut på startbanan och jag övervägde om jag skulle slänga mig ur planet innan det var för sent men det var redan för sent intalade jag mig själv och satt kvar. 

Under tiden flygplanet sköt fram på startbanan och började stiga i luften visste jag inte vad jag skulle ta mig till längre. Ångesten och rädslan steg genom kroppen som en rymdraket mot stratosfären.

Den stunden var den värsta jag någonsin varit med om. Jag insåg att jag inte kunde göra något annat än att ge upp, ge upp tanken på att det snart var dags att klättra ut genom dörren, hänga under vingen och släppa taget.

Jag gav upp genom att andas djupt och blunda tills ett lugn infann sig i kroppen, ett lugn jag inte känt på två dagar. Hjärtat slutade slå som Lars Ulrichs (Metallica) fötter på bastrumman när de spelar låten ONE,  pulsen sjönk och slagen slutade att bulta i händerna. 

“Jag kände totalt stiltje i kroppen tills…”

Jag kände klappen på axeln och känslorna sköt iväg som en kula från pipan på en pistol eftersom jag visste vad det betydde.

Det var min tur och allt blev så verkligt i den stunden när jag öppnade ögonen, verkligare än någonsin. Jag kände hur mina knän värkte, hur mitt hjärta började slå stenhårt igen och såg de små fibrerna i den orangea overallen.

Något inom mig fick mig att krypa på knä framåt och sätta mig i position. Instruktören öppnade dörren och jag hörde vinden och propellern vråla utanför.

Den andra klappen på axeln signalerade att jag skulle göra mig redo att ta tag i balken under vingen och ställa mig på den lilla plåtplattan som fanns ovanför däcket på flygplanet. Jag var inte redo…

“I den stunden ångrade jag mig att jag öppnat min stora käft och sagt ja!” 

Jag tog tag kring balken under vingen och kände fartvinden träffa mig som en slägga i ansiket eftersom det lilla propellerplanet flög fram som en missil i luften.

Vinden drog och slet i mig våldsamt och propellern skrek av energi. Jag satte ut ena foten på den lilla platån som var mindre än ett A4-ark och några sekunder senare hängde jag under vingen och tittade inåt mot instruktören i planet.

Han log och jag vet inte hur jag såg ut men  troligtvis som om att jag sett döden i vitögat.

Om jag hade varit instruktör hade jag nog skrattat inombords eftersom jag då visste exakt hur det kändes och hur det skulle kännas när jag gav tecknet till att hoppa. Han gav mig tummen upp som betydde att jag skulle släpp taget. ALLT inom mig sa släpp för fan inte, så jag släppte.

“Han gav mig tummen upp som betydde att jag skulle släpp taget. ALLT inom mig sa släpp för fan inte, så jag släppte.”

Jag blev ordentligt omtumlad och hade inte en aning om vad som hände. Mitt fokus var på att räkna ett tusen ett, ett tusen två men jag räknade troligtvis till fyra alldeles för fort, som egentligen skulle varit till fem och gjorde rutinen vi lärt oss. Sista steget i rutinen var att titta upp på skärmen så att den var fullt utvecklad. 

Jag kollade upp och såg att den inte hade utvecklats alls eftersom linorna var tvinnad hela vägen upp. När linorna är tvinnade hela vägen upp kallas det “högfartsfel” och betyder att du faller mot marken i full sula eftersom du inte har något som bromsar dig över huvudet.

“I den stunden hade jag all rätt att vara livrädd och ha panik men var otrolig lugn och sansad eftersom jag hade förberett mig på tvinnade linor.”

Att jag skulle få tvinnade linor hade jag redan förberett mig på då instruktören sagt: “en av tre får tvinnade linor under Static line hoppet” och med min vanliga tur visste jag att jag skulle drabbas av tvinnade linor.

Jag var redan inställd på det vilket gjorde att jag var väldigt lugn, nästan för lugn för mitt eget bästa eftersom medan jag försökte trassla ut linorna föll allt snabbare mot marken.

“Efter allt för många sekunders frifall mot marken fick jag upp trasslet och skärmen vecklades ut.”

Tystnaden som infann sig när skärmen vecklades ut efter allt tumlande och det ofrivilliga fria fallet var något jag aldrig varit med om, det vart spöklikt och helt fantastiskt.

Jag kände mig som ett med himlen och att flyga skärmen kändes otroligt naturligt, som att jag alltid haft vingar och var skapad för luften. 

Landningen var inte den klockrenaste men jag överlevde utan att bryta något eller skada mig. Då jag stod på marken igen kände jag en otrolig tacksamhet, tacksamhet över att jag levde men även att jag övervann min egen rädsla.

“Du behöver inte slänga dig ur ett flygplan eller ha en noshörning dundrandes emot dig i hundra kilometer i timmen för att bli rädd.”

Vad är rädsla?

Rädsla aktiveras när vi stöter på saker och situationer som vi inte förstår, inte kan kontrollera och/eller kommer att skada oss. Rädsla har fått oss att överleva och är nödvändig för vår överlevnad då den fungerar som en notis på din mobil. En notis du inte kan styra över helt men kan bli bättre på att hantera.

Rädsla fungerar på liknande sätt i våra kroppar idag som när vi bodde i grottor. Några rädslor är vi födda med, som rädslan för smärta och andra rädslor lär vi oss genom att vi har en negativ erfarenhet eller av andras övertygelser.

Du kanske blev utskrattade i skolan när du skulle prata inför en grupp och bara för att det hänt en gång, och att du då kände en psykologisk smärta vill inte hjärnan hamna där igen. Den målar då upp helt irrationella bilder av att det kommer hända igen, varje gång du ska prata inför en grupp.

Rädslan kan även bli intränad av andras övertygelser som att det exempelvis är farligt och omöjligt att starta företag, att ett viss folkslag är …. eller att du inte ska flytta hemifrån eftersom du inte kommer att klara dig själv.

Vår längtan att bli bekräftade får oss att acceptera andras övertygelser som sanning, en sanning som inte ens behöver vara sann men vi gör den sann eftersom vi vill passa in och känna tillhörighet.

Rädsla kan även uppstå utan att du är i fara. Du kan tänka att något kommer att hända och bli rädd. Vår förmåga att tänka kan skapa en återkommande ångest som egentligen enbart är hokuspokus, ett luftslott i vårt sinne och som paralyserar oss.

“Vissa föds omedvetet in i en mer begränsad värld än andra på grund av sin “flocks” (familj, vänner och sociala umgänge) övertygelser och värderingar. Om “flockens” värld är väldigt begränsad är deras rädsla stor, en rädsla som troligtvis är helt jävla irrationell och överförs på vidare.”

Vad händer när jag blir rädd?

Vår tänkande hjärna ger feedback genom sinnescellerna till våra mer primitiva delar som Amygdala och Hippocampus. Dessa två har en viktig funktion i vårt känslomässiga nätverk och har en stor inverkan på känslor. Vår “nya hjärna” tillsammans med dessa två uråldriga delar försöker tillsammans lista ut om situationen du befinner dig i är säker och om du kommer att överleva.

Om det inte är helt säkert förbereder sig din kropp för flykt eller kamp genom att fylla dig med kortisol och adrenalin. Det här är inget du väljer utan det fylls på vare sig du vill eller inte.

När detta sipprar ut i kroppen kan det kännas som om du druckit femton Redbull på världsrekordtid eller tagit alldeles för mycket amfetamin (om du använt det). Din hjärtfrekvens ökar, ditt synfält minskar och kroppen begränsar andra funktioner utan att du behöver reflektera över det.

Kroppen gör allt det här på automatik för att se till att så mycket energi som möjligt finns tillgängligt för dina muskler så du kan slåss eller fly, vare sig det är att slåss mot den sabeltandade tigern eller prata inför en grupp.

“Att försöka springa ifrån en tiger kan jag tänka mig var en dålig idé då liksom nu. Att prata inför en grupp är en bra idé men kroppen vet inte skillnaden.“

Rädsla gör så att dina stressnivåer ökar och kortisol frigörs och mycket av din energi går åt till att “slåss eller fly”så din förmåga att ta rationella beslut blir extremt nedsatt. Rädsla gör så att mycket tolkas negativt.

Om du är rädd för mörkret kan en gren som skrapar mot fönstret skapa en “Jason med kniven som vill bryta sig in i ditt hus” i ditt huvud. Några minuter senare blåser en dörr igen och du skiter i brallan och är helt säker på att han redan är inne i huset. Om någon hade varit där tillsammans med dig kanske du hade haft en helt annan känsla.

Om du inte hade tittat på filmen Halloween innan hade du kanske haft en annan upplevelse. Hur du upplever rädsla har också med sammanhanget att göra. Om du står på ett zoo och tittar på en tiger känner du nog inte rädsla men om du trillade ner i inhägnaden skulle du definitivt känna rädsla.

“Poängen med rädsla är att skydda oss från farliga situationer. Samhälle vi har idag är vadderat och omringat av rosa moln och därför begränsar rädslan oss mer än vad den hjälper oss.”

Ett stort problem med rädsla och dagens samhälle

Rädslan gör så att vi överlever så länge vi kan, en stor del av rädslan skyddar oss från att känna psykisk och/eller fysisk smärta och undvika farliga situationer som att en sabeltandad tiger hoppar på oss och försöker slita huvudet av oss.

Dessa farliga situationer är begränsade eller existerar inte alls nu för tiden.

Den farligaste situationen nutidsmänniskan, Svensson upplever idag är egentligen inte ens farlig. Det kan vara att någon okänd pratar med dig på bussen, frågar efter vägen eller att du ska hålla en presentation på jobbet.

Kroppen förstår inte skillnaden och därför undviker vi utmaningar och sociala situationer som skulle kunna gynna oss.

Ett stort problem med att ha ett samhälle som är vadderat och omringad av rosa moln både fysiskt och psykiskt är att vi vänjer oss. Vi vänjer oss samtidigt som samhället fortsätter bli mer skyddat och vi fortsätter att begränsar oss själva.

Samhället ger oss mycket på ett silverfat och om vi mot all förmodan skulle möta den minsta motgång fysisk eller psykisk, som för övrigt är en del av livet går vi till doktorn och får piller för att vi känner smärta.

Vi hittar anledningar att skylla ifrån oss fast vi spenderar varenda onödig krona själva, äter skit, rör på oss minimalt och tror på något sätt att vi är värda mer utan att göra mer. Viljan av att inte ta ansvar och söka snabb bekräftelse och tillfredsställelse förgiftar oss totalt.

Vi verkar heller inte förstå vad som är värdefullt eftersom vi blir kränkta av allt och alla hela tiden, humorn i samhället har ändrats så att vi känner oss kränkta och nedtryckta för minsta sak.

Vissa människor är deprimerade och behöver medicin. Jag är själv bipolär men jag tror många söker en snabb lösning på den existentiella krisen som är skapad av bland annat detta bomullsliknande samhälle.

“Vissa människor är deprimerade och behöver medicin, jag är själv bipolär men jag tror många söker en snabb lösning på den existentiella krisen som är skapad av bland annat detta bomullsliknande samhälle.“

Varför du ska övervinna vissa rädslor 

Allt du tror dig vilja ha finns bortom fysisk och psykisk smärta. Om du övervinner rädslor låser du upp mer potential inom dig själv. Det gynnar dig, alla runt dig och världen.

Rädslan för fysisk och psykisk smärta begränsar dig när det kommer till att nå dina drömmar och mer av din potential eftersom drömkroppen är inget du får. Om du vill ändra din kropp kommer du behöva uppleva fysisk smärta, det vill säga rädslan för att lida fysiskt.

Ett företag är inget du bara drar ur röven, du får jobba för det och ja, du kommer känna psykisk smärta.

En bra relation är inget du bara får utan skapar genom att du behöver ha jobbiga samtal ibland.

Den psykiska och fysiska smärtan är en del av livet. Det är helt normalt att känna sorg, hat, ilska, ångest, rädsla och alla “negativa känslor” som folk inte vill känna eller tro sig ha rätten att kunna byta ut.

Utan dessa känslor hade vi inte levt idag. Utan dessa känslor skulle du inte veta vad som är bra eller dåligt. Utan dessa känslor vet du inte när du ska ändra på dig

“Att övervinna rädsla låser upp mer potential inom dig.”

Hur du kan övervinna din rädsla

Rädslor behöver inte övervinnas på extrema sätt, om du inte vill.

Jag säger inte att du ska slänga dig ut från ett berg för att du ska övervinna rädslan för höjder, det är idiotiskt och ett sätt att dö på. Att simma med vithajar om du aldrig gjort det är också ett säkert sätt att ta död på dig själv.

Däremot att hoppa tandem eller ta ett fallskärmscertifikat är ett mer säkert sätt att utmana din rädsla för höjder. Om du kan få råd från en person som simmat med vithajar hela livet kan kanske den personen lära dig hur du kan hantera den situationen.

Risken finns men den är mer kalkylerad då. Att ta kalkylerade risker även om du känner rädsla tror jag är nyckeln till att fortsätta utvecklas och nå mer av din potential samtidigt som du har störst chans att överleva.

Utsätt dig själv för din rädsla

Om du utsätter dig för din rädsla blir du bättre på att hantera den eller rättare sagt du inser att du inte dör och är starkare än du tror. Att utsätta sig för rädsla på den egna nivån av vad man klarar av är nyckeln.

Vissa kastar sig ner i den djupa delen av poolen direkt och andra får börja med att stå en kilometer bort och titta på. Även om det betyder att du får börja med att först stå två kilometer bort från poolen.

Nästa gång kanske du kan stå 1,9 kilometer bort sedan 1,8 därefter 1,7 och sedan 1.6 kilometer bort och inom x antal gånger förstår du och framförallt din kropp att du inte dör.

Sedan efter x antal gånger kanske du står vid poolkanten och därefter med stortån i vattnet. Det är så här du kan övervinna din rädsla, utsätt dig för den till den gräns av vad du tror dig klara av.

Saker att tänka på när du utsätter dig själv för rädsla

• Om du förbereder dig psykiskt kan det hjälpa dig att ta bort mycket av osäkerheten.
  
• Rädsla kommer ofta från avsaknaden av kontroll, så fokusera på något du kan kontrollera och agera på exempelvis andningen eller ta ett steg i taget.
  
• Slappna av genom att andas djupt.
  

Två övningar som kan hjälpa dig att tygla din rädsla och använda till din fördel

Övning 1:  Hur du kan bli kvitt din rädsla

Hämta ett papper och en penna sedan skriver du ner riskerna med det beslut du funderar över att ta. Högst upp på pappret skriver du exempelvis: “Säga upp mig från jobbet och göra min grej.”

Gör tre kolummer under rubriken:

Kolumn 1 – Allt det värsta som kan hända
I första kolumnen beskriver du alla de värsta saker som du tror kan hända om du tar beslutet. Försök vara så specifik som möjligt eftersom det underlättar senare i övningen.

• Förlorad inkomst
• Hamnar på gatan
•  Har inte råd att äta
•  Frun kastar ut mig
•  Kan inte handla mat till barnen
• Kallt att bo på gatan på vintern
• Skuldsatt

Kolumn 2 – Vad ska jag göra för att minimera risken för det värsta som kan hända?
Skriv ner flera saker du kan göra för att minska sannolikheten för var och ett av de värsta fall som du utforskade i första kolumnen.

• Se till att ha inkomst i företaget så jag klara mig innan jag säger upp mig.
• Spara pengar så min familj klarar sig under 6/12/18/24 månader utan inkomst.
• Ändra mina levnadsvillkor, som att sälja bilen, handla råvaror och laga mat från grunden istället för att köpa färdig mat.
• Sluta slösa tid som att kolla Netflix, ligga på soffan flera timmar om dagen utan gör något produktivt.
•  Ha en öppen dialog med frun om tankarna och idéerna.
• Arbeta deltid på jobbet eller gå ner i arbetstid.

Kolumn 3 – Vad kan jag göra om det värsta händer?
Om det går åt helvete är det i den här “kolumnen” du räknar ut hur du kan reparera “skadan”. Överväg alla alternativ oavsett hur mycket du känner till alternativen. Försäkra dig om att du kan komma tillbaka till det “gamla” livet och att livet inte är “över”.

• Jag får skaffa ett nytt jobb.
  
•  Flytta in hos en polare.
•  Svälja min stolthet och flytta hem igen.
• Skaffa en ny fru?

Övning 2: Vänd rädslan för smärta till din fördel

Ta fram en penna och några papper beroende på hur mycket du vill skriva. Sedan börjar du med:

1. Skriv ner ditt drömliv på ett, två, fyra eller åtta papper.

•  Hur du vill vara som person (driven, glad, omtänksam etc.)
• Var du vill bo.
• Vad du skulle kunna tänka dig jobba med.
• Hur du vill att dina relationer ska vara.
• Hobbies.

2. Skriv du ner ditt mardrömsliv på ett, två, fyra eller åtta andra papper.

• Hur du inte vill vara som person (lat, narcissistisk, negativ, hatisk etc.)
•  Var du inte vill bo (exempelvis: på gatan).
• Vad du inte vill jobba med (något helt meningslöst).
• Hur du inte vill att dina relationer ska vara (har inga).
• Dåliga vanor/hobbies (avsaknad av hobbies).

Sedan tittar du på dessa papper varje morgon och kväll. Under dagen kommer du kunna välja vilket liv du rör dig mot. Ska du närmare din dröm eller närmare din mardröm?

“Rädslan för din mardröm kan få dig att inte köpa skitmat, vara otrevlig, hatisk eller slösa bort din tid.”

Källor & inspiration:

https://en.wikipedia.org/wiki/Fear
https://www.scienceofpeople.com/fear/
https://www.psychologytoday.com/us/blog/smashing-the-brainblocks/201511/7-things-you-need-know-about-fear
https://www.scienceofpeople.com/fear/
https://www.psychologytoday.com/us/basics/fear
https://science.howstuffworks.com/life/inside-the-mind/emotions/fear4.htm
https://en.wikipedia.org/wiki/Hippocampus
Jordan B peterson
Tim Ferris