Min syster dog i cancer
“Min syster dog i cancer”, sa han.
“Vill du prata om det?”, frågade jag.
“Absolut”, svarade han.
Jag sa inget mer utan lutade mig tillbaka och tittade på honom. Hans långa bruna hår var uppsatt i en hästsvans och hans blå ögon vara lugna.
Det påminde om en spegelblank sjö och nervositeten han känt i början av inspelningen var som bortblåst. Han satt tyst i några sekunder och iakttog sig själv.
I den stunden tror jag han letade efter sanningen inom sig själv. Inte vad som skulle låta bra i andras öron eller vad som var rätt eller fel för andra utan vad som var sant för honom.
Han lät tankarna, minnena och känslorna gunga genom kroppen medan han lutade sig bakåt och tog ett djupt andetag.
Hans minnen, känslor och tankar om henne målade rummet med ”något”. Detta “något” syntes inte men “verkligheten” kändes plötsligt mer rå, öppen och ärlig.
Hur flummigt det än kan låta var det som om vi satt i en annan verklighet. En verklighet som inte ögat såg men som kändes mer än något annat
“Min syster och jag levde olika liv, hon hängde på Östermalm veckovis och umgicks med en viss typ av människor. Jag hängde på kvarterskrogarna.
Vi hade inte någon daglig kontakt för att uttrycka mig milt. Vi hade en ganska dålig kontakt och de få gånger vi träffades var vid jul och om det var något dop.
Och vi var syskon men hade inget gemensamt förrän hon fick det tragiska beskedet om sin cancer.
Då hände något med henne Tomas. Hon värderade om livet och började tänka i helt andra banor.
Våra samtal blev makalösa och hon var som en helt annan människa. Vi pratade ut om allt som hänt genom åren. Det är tragiskt att någon ska behöva bli sjuk i cancer för att komma “dit” Tomas, för att “vakna”
Hans ord skapade känslor som målade bilder och det var som en teater framför mina ögon.
I början av hans berättelse kände jag sorg, en sorg som bottnade i deras dåliga kontakt och hans önskan om en bättre relation.
Sorgen blev djupare när hon blev sjuk i cancer. Sorgen vändes till en tacksamhet och stolthet genom hennes “uppvaknande”.
När det kändes som bäst drog berättelsen ner oss till ett känslodjup som var kallt och mörkt då hon dog i cancern.
Jag ville inte vara kvar där nere men tillät mig själv och honom att vara där genom att vara tyst.
Sorgen kom från att “Det är tragiskt att någon ska behöva bli dödligt sjuk i cancer för att kunna mötas.”
Efter en stund bröt jag tystnaden för att lyfta upp oss båda ur de mörka känslorna.
“Vad lärde du dig av det?”, frågade jag.
“Du vet Tomas, det är tragiskt att hon ska behöva bli dödssjuk för att vi ska kunna mötas och samtala.
Det ska egentligen inte behöva hända. När han sa dessa ord var det inte lika starkt känsloladdat utan mer som ett faktum. Man ska inte behöva bli dödligt sjuk för att “vakna”.
Hans syster dog i cancer och detta är vad han lärde sig och mig
Det är tragiskt att någon ska behöva bli dödssjuk i cancer för att vakna
En person ska inte behöva bli dödssjuk i cancer för att “vakna” och vakna betyder i detta falla att bli medveten. Att bli medveten om vad som egentligen betyder något. Det handlar om att skala bort lager av dig själv.
Tänk dig att du är som en lök, en lök som har flera lager, flera lager som är dina övertygelser eller dina ”sanningar”, vilka oftast inte är “dina” utan samhällets sanningar. Samhället har berättat för dig att det är viktigt att ha ett hus, en fin bil, ett bra jobb och en fru/man.
När något tragiskt händer skalas oftast dina lager bort ett efter ett. Det blir som att du drar bort två, tre eller fyra lager från en lök. Du får större förståelse för dig själv, vad som faktiskt är viktigt och inte.
* Du kanske inser att familjen är viktigast.
* Du kanske inser att du inte tagit hand om dina relationer med dina närmaste vänner.
* Du kanske inser att du inte gjort allt du kunnat för att förverkliga din dröm.
* Du kanske inser att du inte vill ha huset, bilen eller livet du lever.
* Du kanske inser att du är fast i en relation du inte vill slösa mer tid på.
* Du kanske inser att din tid är begränsad och därför bör du leva just nu!
* Du kanske inser att du har fantastiska barn och en fantastisk familj.
* Du kanske inser att du har gjort precis vad du velat och är tacksam.
* * *
Du kan värdera om innan en tragedi sker
Att värdera om kräver mod, sårbarhet, ärlighet och öppenhet. Inte mot någon annan utan mot dig själv. Det är inte enkelt eller en “snabb” lösning.
Att vara ärlig, sårbar och öppen mot dig själv är en väg som troligtvis kommer vara fylld av kortvarig smärta.
En smärta som kommer från att du kanske inser att du inte är allt du vill vara.
En smärta som du hatar och som du därför har undvikit genom att inte värdera om. Du värderar om genom att ställa dig själv bättre frågor:
* Vad är viktigt för mig?
* Vilka personer är viktiga för mig? Varför? Vad ger jag dem?
* Vad borde jag sluta med?
* Vad är det jag egentligen vill göra?
* Hur skulle mitt drömliv se ut?
* Tar jag hand om min hälsa?
* Lever jag som jag vill? Om inte, vad är det jag vill ändra?
* Är jag den personen som jag tror mig vilja vara eller är det något jag kan ändra?
* * *
Man kan mötas innan någon blir sjuk i cancer
Jag är helt övertygad om att vi kan mötas som medmänniskor, precis som Dan och hans syster gjorde innan det är för sent. Du behöver inte invänta en tragedi för att “möta” någon.
Något du måste göra för att möta någon är att
* “Lägga bort” dig själva d.v.s. dina egna värderingar, övertygelser och förutfattade meningar.
* Förstå att ditt ego begränsar dig, “skyddar” dig och din naiva bild av världen. En bild som med största sannolikhet är helt skev.
* Iaktta alla dina impulser under samtal med människor istället för att vara utagerande. Dina impulser som säger åt dig att avbryta, skrika, generalisera, ta någons “sida”, dela saker i rätt eller fel eller hitta någon att skylla på.
* Bli bättre på att lyssna, lyssna för att försöka förstå den andra inte för att svara eller “vinna” ett samtal.
* Lägg bort distraktioner och fokusera på människan, inte telefonen, datorn eller paddan utan enbart människan framför dig.
Om du gör det här kan du få en bättre förståelse för dig själv, människor och världen.
* * *
“Tragedin får oss ofta att vakna och inse vad som faktiskt är viktigt, inte vad vi trott varit viktigt.”
Att vara ärlig, sårbar och öppen läker dig
Om du vågar öppna dig, visa dig sårbar och vara ärlig ger du såren du har inom dig en möjlighet att läka. De läker för att:
* Du ger dig själv en möjlighet att släppa en del eller all skam/skuld/ångest/sorg du känner över vad som hänt genom att du berättar om det.
* Du ger dig själv en chans att acceptera vad som hänt, när du delar med dig av det.
* Du ger dig själv en möjlighet att förlåta dig själv.
* Du ger dig själv en chans att få känslomässig distans till det råa, pulserande köttsår som bultar i din bröstkorg.
* Du ger dig själv en chans att låta tårarna rulla nerför dina kinder och sörja på riktigt.
* Du ger dig själv en chans att skapa större förståelse för dig själv och ditt beteende.
* Du ger dig själv en chans att lära dig om andra människor och dig själv.
* Du ger dig själv en ärlig chans att gå vidare.
* * *
Alla blir berörda av tragedin men vissa låter den hålla fast dem
Om du inte är en sociopat eller psykopat kommer du bli rörd av tragedin i ditt liv. Att bli berörd av en tragedi är en del av livet. Hur du sedan väljer att agera efteråt är upp till dig.
Ska du välja att låta tragedin dränera dig eller låta den ge dig styrka?
Ska du låta dig själv förfalla eller ska du tänka; “om jag har överlevt det här kan jag överleva vad som helst”.
Ska du låta dig själv bli ett offer och bli bitter eller ska du ta ansvar och göra det bästa av livet?
Hur du än väljer fortsätter livet. Ett liv som kan bli en långdragen tragedi eller något vackert med fullt av styrka som kommer ur tragedin, du väljer.
* * *
Tragedin skapar ofta förlåtelse
När en tragedi händer blir ofta egot bortspolat. Ibland inser människor att de själva varit idioter. Du kanske inser att du gjort bort dig? Det är tragiskt att det ska behöva hända en tragedi för att vi ska våga säga förlåt.
* * *
Att må dålig och vara deprimerad är vanligare än man tror
Att må dåligt är inte konstigt eller ovanligt. Det är något de flesta gör någon gång under sitt liv. Att lida av en depression under en viss period är inte heller konstigt eftersom alla inte är sociopater eller psykopater men egot står i vägen för oss.
För män handlar det ofta om en jakt på självständighet och att man ska vara “stark”.
Kvinnor har omöjliga skönhetsideal att leva upp till. De försöker många gånger dessutom vara de perfekta mödrarna samtidigt som de bollar femhundraarton saker samtidigt.
Vi har fortfarande inte förstått att om vi pratar om dessa svårigheter blir det bättre på sikt.
* * *
Tragedin skapar en möjlighet till förståelse
Människor som haft svåra motgångar i livet har ofta större förståelse än andra. De har ”mer” eftersom de själva upplevt något “mer” vilket har gett dessa människor fördelen att se flera perspektiv.
Dessa perspektiv skapar förståelse och möjligheten till en acceptans, en acceptans som plockar bort mycket av de förutfattade meningar som vi bär med oss.
”Om jag har överlevt det här kan jag överleva vad som helst.”