Hur ditt liv blir meningsfullt genom att ta ansvar

Mitt val av att inte ta ansvar över mig själv skapade lidande. Valet som jag dolde med ursäkter och undanflykter. Lidande gav mig en mening och ansvarslöshet höll mig kvar där.

Jag kände hur ångest växte inom mig. Den bultade, som ett hjärta. Ett hjärta som pumpade och sköljde ut den som blod i kroppen. Blod som var fyllt av ett nervgift. Ett gift som alla celler blev infekterad och muterade av. Mutationen var som en smärtsam och lång tortyr. 

Som så många gånger förr gick jag till klädkammaren. Öppnade dörren och tog fram en flyttlåda. Denna flyttlåda var som en rysk docka. Den var fylld av större kartonger som innehöll paket, paket som innehöll kartor, kartorna som innehöll piller.

I flyttlådan fanns flera större kartonger Tradolan, någon femma gräs och hasch, runt femtio piller efedrin, två hundra Kamagra och några paket en grams Alvedon. Även kallat ett mindre apotek. 

Mitt självklara val var “Tradd” då ångesten steg för varje sekund 

Jag tog ut en karta och tryckte ut åtta 50 mg Tramadol i handen. 50 milligrammare som jag tyckte var bäst.

Det kändes som om att de kickade snabbare och att ruset blev bättre. Något som då kan varit placebo, men det var verkligt för mig.

Efter jag svalt “tradden” slängde jag i mig ett gram Alvedon för att förhöja de kommande känslorna. Dom som skulle vagga mig till ett ställe

Ett ställe där jag inte behövde känna ångest, förakt, sorg, skam, skuld utan jag var bedövad, lätt och avslappnad.

Beroende på mängden kunde jag antingen fungera “normalt” eller så tog jag ännu mer, la mig ned och satt igång musik för att bli invaggad i “nodden”. 

Hur det känns att “nodda” på Tradd

Att förklara hur det känns är svårt, då orden är begränsade. Vad jag upplevt under ”nodd” är att det känns som om att jag har flytit mellan dröm och verklighet.

I detta stadie, som jag skulle kunna kalla en typ av trans, känns allt möjligt. Kroppen är totalt avslappnad, som om att varje muskel var avaktiverad.

Känslan inom mig, är någon form av sinnesro, avslappning, bortdomning och obryddhet.

Det mesta av det jag upplever i detta vakna/drömmande stadie känns mjukt och fluffigt.

Och ja var fri från allt…Och ja, nodda var för underbart för mitt eget bästa.

Jag levde ett liv som jag tog ansvar över eller brydde mig

Livet jag levde, var inget liv jag ville leva eller såg mig själva leva. Det var ett liv som jag inte brydde mig om.

Jag kände att det inte spelade någon roll om jag levde eller var död. Det fanns ingen plan, det fanns ingen “väg ut” eller någon framtid.

Jag var helt säker på att mitt liv skulle ta slut innan jag var trettio. Och om jag fortsatt, är jag ganska säker på att jag skulle varit nedgrävd.

Så vad hände? Varför fortsatte jag inte?

Om vi tittar på min dåvarande situation genom statistiskt och sannolikhet, så borde jag fortsatt… Men jag gjorde det inte….

Jag flyttade eller flydde

Jag vet inte riktigt varför jag drog upp allt med rötterna och drog. För tro mig, det var inget som jag egentligen ville.

De mesta inom mig sa, “stanna kvar i köping” men det fanns en liten del, som sa “Du måste DRA”.

Den lilla delen valde jag att lyssnad på och skickade ut över hundra cvn i hela Sverige, för att komma bort, vart spelade ingen roll utan enbart bort, bort från köping, knarket och den person jag var där.

Om jag tittar tillbaka tror jag det var en kombination av att;

*Innan knarket hade bott och levt i Australien i två år. Det “väckte mig” och visade att det fanns något annat. Och att det gick att vara “någon annan.”

*Det fanns något inom mig som sa “jag vill något annat” än vad omgivningen sa, jag vill ha något annat än vad jag såg. Det var innan Australien. Vart denna ide kom ifrån, det vet jag inte.

*Jag är välsignad med ett driv. Ett som får mig att agera fast jag inte vill. Det får jag tacka… jag vet inte..

Allt förändrades när jag gjorde valet av att flytta

Valet av att flytta förändra mitt liv. Valet kom ifrån ansvar. För utan ansvar skulle det aldrig blivit en förändring.

Ingen annan skulle

*skickat ut över hundra cvn i Sverige för att “komma bort”

*suttit sig på tåget, varit envis nog att sitta kvar fast jag ville hopp av vid varje stopp och åka tillbaka. För att sedan tackade “ja” till ett jobb som jag inte ville ha.

*hittat ett boende åt mig, om inte jag började söka runt

*sagt upp min lägenhet

*kastat drogerna

*försöka skapa ett nytt liv

Faktum är att inget skulle förändras till vad jag anser det bättre, om jag inte skulle tagit ett nytt beslut. Ett enda nytt beslut..Tänk dig. Beslutet var att ta ansvar och göra andra val.

Vänta inte på att universum ska ta beslutet åt dig utan ta ansvaret och beslutet själv.

Ansvar

Ordet “ansvar” kommer från det latinska verbet ‘respondere’, som betyder ‘att svara’, via particip stammen ‘respons-‘.

På 1300-talet var fransmännen “ansvariga” och i slutet av 1600-talet betydde detta “ansvariga för” eller “förväntas rättfärdiga”, som i “krävs för att rättfärdiga eller ställas till svars för någon/ något”.

Ansvar har även flera andra betydelse, som moraliskt, kollektiv, solidariskt, samhälls ,strikt och individuellt. Att ta ansvar kan även kopplas till att du är pålitlig, du gör vad du säger.

Ansvar handlar generellt om uppfattningen om människans relation till sig själv, världen och andra människor. 

Ansvar och din identitet

Definitionen på ordet identitet kommer från latinska ordet ”essentitas” som betyder existera och ”identidem” som är upprepade.

Jag “var” en knarkare, såg mig själv som en knarkare och hade vanor som en knarkare. En identitet som jag inte var stark nog att bryta i köping, så jag flydde.

Din identitet är då din upprepade existens eller så kallat din återupprepade tillvaro. Din vardag.. dina vanor. Vanor som är baserade på val. Val som du medvetet och omedvetet gör.

Val som kommer att påverka dig och din omgivning. Vissa av dess val, blir vanor, vanor som skapar och förstärker din “återupprepade tillvaro” med andra ord, din identitet. 

Vilket gör dig ytters ansvarig för dina handlingar eftersom det är vem du är och vem du är, förstärker vad du gör.

Varför ville inte människan ta ansvar? 

Att ta ansvar över sin situation är svårt, jobbigt, krävande, fysiskt och psykisk obekvämt. Det kan vara ett helvetet. Och tragiskt nog är det mycket enklare att rycka på axlarna och säga, “det är inte mitt fel”, “det är han/hennes fel”, “det är statens fel”, “ingen förstår mig”, “jag hade en tuff uppväxt”, “min före detta var otrogen”, “hon/han gjorde detta mot mig”, “du förstår inte”, “enkelt för dig att säga”, “imorgon”, “det är mycket nu” eller “jag har inte tid” .

Och du kanske har rätt, du gjorde ditt bästa och det var inte ditt fel. Men “problemet” kvarstår och det ända som hänt, om du inte tagit ansvar, är att det kanske till och med blivit värre. Om du inte tar ansvar och “löser den” låter du ditt förflutna färga nuet och din framtid.

Om det inte var ditt fel, men om du ändå tar ansvar över din situation, kan du förändra den.

Vad händer när människor inte tar ansvar?

Du kanske inte har problem med droger. Men viljan att rygga bort från ansvar är något vi människor är väldigt bra på.

Något vi gärna gör…

Och inte alltid men ganska ofta kan mycket av våra fallerade liv som relationer, ekonomisk situation, fysisk/psykisk hälsa och kärleksliv spåras tillbaka till just…. vad? just ja, ansvarslöshet under en längre period.

Jag är helt övertygad om att vår ansvarslöshet påverkar nedanstående statistik:

*52% av Sveriges befolkning är överviktiga eller feta

* Det har skett mer än en fördubbling av andelen med övervikt eller fetma mellan läsåren 1989/90 och 2017/18.

*Över 1 miljon svenskar äter antidepressiva

*Omkring 310 000 svenskar är alkoholberoende

*1 168 personer tog livet av sig under 2020 

*Rökning är en av de största orsakerna till sjukdom och död i Sverige

Vid årsskiftet fanns 402 205 personer med skulder i Kronofogdens register

Säger jag att all denna statistik beror på att vi inte vill ta ansvar?

Självklart inte. Vad jag tror är att en stor del av denna statistik skulle minska drastiskt, om vi tog mer ansvar över oss själva och våra barn. 

Ansvar och mening verkar sitta ihop

När mitt liv känts som mest meningslöst, hopplöst och deprimerade, har jag tagit minst ansvar. Minst ansvar över mig själv, min omgivning och framtiden.

I dessa meningslösa stunder av mitt liv har jag varit mer av en åskådare.

En åskådare till ett liv, som jag inte brytt mig om. Ett liv som jag komiskt nog själv skapat genom val under en längre tid. Tiden som jag spenderade i ansvarslöshet maskerade jag med ursäkter och undanflykter.

“Det är inte mitt fel”, “ingen förstår mig” , “ingen bryr sig”, “jag kan inte göra något”, “jag gör det imorgon”, “det går inte”, “ingen älskar mig” , “det finns inget hopp” osv samtidigt som jag fortsatte att välja sämst. Detta fick mig att sitta fast i en ”offeroll”. 

En ”offeroll” som var uppbyggd på mina val, som jag inte ville ta ansvar över. Förstå du ironin?

Jag skapade lidande genom mina val, hittade på ursäkter och undanflykter för att inte ta ansvar över dessa. Lidande gav mig en “mening” och ansvarslöshet höll mig kvar där.

Jag har kastat bort mycket tid och energi på att leva i ansvarslöshet. För att dölja det med ursäkter och undanflykter undertiden jag tyckte synd om mig själv.

Det är inte ditt fel, men du kan göra något

Som jag skrev tidigare, det kanske inte är ditt fel, att du “sitter” där du gör idag. Ditt fel eller inte eller, så är det ditt ansvar “att ta dig ur.”

Ingen kommer göra det åt dig. För att kunna ta dig ur, måste du börja ta “absolut ansvar” över ditt liv, dina val och din attityd. När och om du gör det här, kan ditt liv förändras ganska fort. 

Börja att ta “absolut ansvar” för att känna mening

Om du rannsakar dig själv kanske du inser “Jag måste ta mer ansvar. Om inte för min skull, mina barns, partners eller föräldrars skull. Att våga inse och erkänna det här, är inte kul, det kommer troligtvis skapa ångest, skam, skuld och kanske sorg..

När du insett det här och vill ha ett annat resultat. Måste du ta ansvar och välja något annat. Hur jobbigt, trist, värdelöst, tråkigt, dränerande och sämst det än är, så måste du välja något annat.

Jag säger inte att det är lätt. Hela “du” kommer vilja krypa tillbaka till din gamla identitet. Den som kanske hade helt värdelösa vanor..

Om du fortsätter att tex träna och äta bättre, blir det tillslut en vana. En vana som du inte behöver anstränga dig lika mycket för, som i början.

Men “rösten” som vill att du kryper tillbaka till ansvarslöshet försvinner aldrig.

Utan vad som händer är att du som person förstår att du kan övervinna den. Att du är mer kraftfull än du trott, att du inte är gjord av glas och kan göra mer än vad du trott.

När du ska ta absolut ansvar och inte

Men Tomas? Du sa precis  “ta absolut ansvar?”. Exakt och jag önskar att det var så enkelt, att du kunde applicera det överallt.

Det är som mycket annat i livet, lite krångligare än så. Att ta absolut ansvar över andra människor och när “livet händer” kan skada dig mer än något annat. Vad menar jag?

Du kan inte kontrollera andra människors agerande

När min föredetta var otrogen sa jag till mig själv “Det är mitt fel att det hände. Jag lät “slumpen” komma in.” Den här tanken är ett praktexempel på när du tar absolut ansvar över fel sak.

Sanningen är att om din partner väljer att vara otrogen, finns det inget du kan göra åt det. På samma sätt du inte kan ta ansvar över att någon har tappat bort sig i ett drogmissbruk.

Hur mycket du än vill, kämpar, investerar, försöker inspirera, finnas där, prata och försöker kontrollera kommer du aldrig att kunna välja åt människor eller styra dom.

Du kan försöka påverka, inspirera, leda med exempel och finnas där. Men tillslut, är det ändå dom som väljer och deras val, är inget du kan ta ansvar över. Tyvärr.

“Livet händer”

Tro det eller ej, men vissa saker händer bara utan att det är någons fel. Det är vad som kallas livet. Någon blir dödssjuk, är med om en olycka eller så inträffar en naturkatastrof.

Att ta absolut ansvar genom att hålla dig själv bunden med skuld, för att du inte var “där” eller “hjälpte” är också en sämre ide.

Jag tror att båda kommer leda till att du själv går sönder i bitar. Så fråga dig själv ärligt, är det något du kan styra över? Är det något du borde ta absolut ansvar över eller ska du bara släppa det?

Hur jag vet, vad jag ska ta absolut ansvar över?

Shaver och Drown, två psykologer beskriver ansvar som en etikett på resultatet av en process

Ett: Det handlar om huruvida en person har orsakat och/eller aktivt bidragit till händelsen.

Två: I vilken mån personen i fråga hade förmåga att förutse konsekvenserna av sitt handlande som gjorde att situationen uppstod.

Tre: Skedde avsiktligt eller oavsiktligt.

Fyra: Bedömning av grad av fri vilja, framför allt om det skedde i frånvaro av yttre tvång.

Slutligen sker en uppskattning av hur moraliskt fel händelsen anses vara. Hur mycket/om det det var ditt ansvar eller inte summeras utifrån en sammanvägning av dessa.

Vad ska du ta “absolut ansvar” över och vad kan du skita i?

Är det din fysisk hälsa?
Din psykiska?
Ekonomiska situation?
Dina relationer?
Kärleksrelation?
Din dröm?
Din egen utveckling?

Källor

https://www.macmillandictionaryblog.com/responsibility

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1158743/FULLTEXT01.pdf

https://www.vocabulary.com/dictionary/responsibility

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/fysisk-aktivitet-och-matvanor/overvikt-och-fetma/

https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/overvikt-och-fetma/

https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/statistik-om-suicid/

https://www.iq.se/fakta-om-alkohol/sverige-och-europa/

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2021-3-7309.pdf

https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/levnadsvanor/tobaksrokning-daglig/

https://kronofogden.se/om-kronofogden/nyheter-och-press/pressmeddelanden/2021-01-20-trots-corona—marginell-okning-av-skuldsatta-hos-kronofogden