Egodöd, Ayahuasca och mitt hjärta av mörker

När du dricker Ayahuasca kan du uppleva en så kallad egodöd.

Efter andra koppen Ayahuasca och vad som kändes som 100 år där jag reste genom tid, dimensioner, mörker, ljus, färger, mönster, känslor, minnen och visioner var det som om att jag gick in i en mörk kloak.

I kloaken cirkulerade demoner över mig, demoner som såg ut som skuggor. Dessa demoner tvingade sig in i min bröstkorg som spjut. Varje gång kändes det som att de rev upp alla känslomässiga ärr jag någonsin haft.

Alla stunder när jag blivit sviken, mobbad, utskrattad, hotad, slagen, känt mig hjälplös, övergiven, rädd och mått så dåligt att jag velat dö.

Alla gånger jag känt att mitt hjärta blivit krossat i bitar. Allt kände jag för varje gång dessa demoner tvingade sig igenom min bröstkorg, in i hjärtat, in i själen för att sedan flyga ut genom ryggen, göra en loop för att göra samma sak igen, igen och igen.

Mina ben fortsatte att röra sig framåt. Jag kunde inte göra något annat än att följa med. Sedan var jag tillbaka i min kropp igen. Jag såg hyddan, mig själv och hinken.

Smärtan var kvar inom mig och den fick mig att skrika och gråta. Smärtan inom mig eskalerade och jag såg att shamanen gav mig en ny hink.

Jag kunde knappast andas för alla spyor som tvingade sig upp ur min mage, genom halsen och ut ur munnen. Det var som ett vattenfall.

Efter den synen var jag tillbaka i kloaken igen med demonerna och samma smärta.

Synen pendlade mellan dessa två världar, kloaken och hinken där det kändes som om att jag skulle kvävas av mina egna spyor.

Det var som om “Moder Ayahuasca” lät mig pendla mellan de olika världarna, precis som att “hon” jagade mig så pass mycket som jag orkade eller kunde klara av.

Mina steg fortsatte in i kloaken men det var som om jag var på väg någonstans men jag hade inte en aning om vart.

Jag följde med trots smärtan men när jag trodde det var som värst hade det bara börjat.

”Ayahuasca älskar att ta stolta människor och gnugga deras näsa i det. Det kan få dig att be om nåd som ingenting. Du måste verkligen vara ödmjuk.” – Terence McKenna

Demonerna börja loopa snabbare och känslan blev mer intensivt, även smärtan. Jag försökte “komma tillbaka” till den “vanliga världen” men jag kunde inte.

Där och då blev jag livrädd att jag var förlorad i min ensamhet, galenskap och självhat. Det var fruktansvärt men jag var verkligen förlorad i min galenskap.

Efter några steg till i mörkret såg jag som ett gigantiskt brunnslock tio meter framför mig.

Det öppnades och i glipan som bildades såg jag två stora brinnande ögon av eld. Ögonen stirrade in i min själ och framkallade en kedjereaktion som exploderade inom mig.

Allt jag känt tidigare fördubblades för var hundradels sekund. Det kändes som att min själ slets sönder, åts upp och blev våldtagen om och om igen.

Jag kunde inte göra något utan jag stod där, öga mot öga med den värsta smärtan jag känt i hela mitt liv.

Jag ville fly så jag blundade men de brinnande ögonen var där även när jag blundade. Det var som om de satt fast bakom mina ögonlock. Det var en syn jag inte kunde bli av med.

Det var inte bara ögonen som fanns där, smärtan fanns där också. Jag kunde inte klara smärtan längre utan jag bönade och bad som en liten pojke.

Jag bad till Moder Ayahuasca, snälla ta mig ur detta, jag klarar inte mer, jag kan inte mer, snälla jag ber dig. Jag såg fortfarande ögonen som brann av eld. De brann inom mig, jag grät, var livrädd och ensam.

För att senare “få” tillbaka synen och jag var tillbaka i hyddan och hinken, hinken som jag kaskadspydde i.

Fastän jag spydde intensivare, grät och skrek ännu mer kände jag en lättnad och en tacksamhet. Spyorna fortsatte att välla ur mig som ett Niagarafall. Jag var tvungen att öppna munnen så mycket som det gick.

Det kändes som att jag var en orm som vidgade käkarna för att svälja ett strutsägg men jag var ingen orm och det fanns inget ägg.

Käkarna fortsatte ändå att utvidga sig liksom spyorna fortsatte att välla ur mig. Jag vidgade mina käkar och spydde så mycket att det kändes som att jag upplöstes i molekyler.

Synen av hyddan försvann och med den försvann även jag.

Formen som nu inte var “jag” längre formmässigt flöt ut i något vitt, en vithet som blandades ut i olika färger och mönster.

Dessa färger och mönster var som känslor, minnen och en del av mig, som allt annat. Känslan var inte smärtsam utan tvärtom, jag kände en harmoni och ett lugn i stunden.

Jag hörde musik, inte någon musik som shamanen kunde ha spelat utan det lät mer som countrymusik.

Jag såg mig själv ligga på rygg i hyddan, leka med fötterna och njuta av takten… nej av balansen…

Det var precis som om jag äntligen hade hittat min balans i kropp och själ. Jag kände att balansen kunde rubbas och bli överväldigande åt flera håll.

Inte en känsla av balans utan som att var nere i kloaken med mina demoner, de brinnande ögonen och förlora mig själv i självömkan, självhat, sorg, rädsla, skam och ångest.

Inte en känsla av balans utan som att flyga uppe bland molnen. En tro att jag är “någon”, supercentrerad, egocentrisk och en sökare som agerar på snabb tillfredsställelse.

Inte en känsla av balans utan som att vara totalt galen. Torka mig med spyor i håret och älska det.

Inte en känsla av balans utan som att hela tiden “söka” efter något. Som en man som fumlar fram i ett mörkt rum för att hitta larmknappen, som inte finns.

Inte balansen av att ignorera, förkasta eller förbjuda någon av dessa sidor eller mig själv till att känna, utan acceptera

Inte en känsla av balans utan som att förlora sig själv i känslor utan att kunna iaktta, som jag gör nu. Iaktta vad som spelas upp inom mig. Balansen handlar om att befinna sig i mitten av alla dessa tillstånd och många andra sidor av sig själv. När jag var i “mitten” kunde jag se det med en annan klarhet. En klarhet som fick mig att välja klokare och inte bara att välja klokare utan bli mer förstående för världen och mig själv.

Medan jag tänkte dessa tankar tittade jag på shamanen. Jag kommer inte ihåg om jag hade mina ögon öppna eller stängda. Det spelade inte så stor roll eftersom han förstod mig ändå. Jag behövde inte berätta utan han visste. Han nickade och log som om “Nu Tomas, är du där du ska vara”. Det var precis som shaman hade sagt, “att medicinen kommer att hjälpa dig med det du behöver Tomas”. 

Släppa taget och upplev din egodöd

”Släppa taget få din egodöd”

Att ”släppa taget” kan vara det svåraste med ayahuascan, och att släppa taget är ofta även kallad en egodöd.

Egot är ”du” eller ”jag” av dig som person. ”Egot” separerar sig från omgivningen och människor.

Egot skulle jag våga påstå är involverat med ditt neutrala hjärntillstånd. Ditt neutrala tillstånd som är en del om hur du tänker om oss själva, andra, minnen och planer för framtiden.

Ayahuasca minskar aktiviteten i hjärnans neutrala tillstånd eller/och med delar av hjärnan som är ansvarig för depression, social fobi och ångest. 

Något som är spännande är att vad man tror sig vara en egodöd är egentligen omöjligt. Då definitionen av egodöd är att du inte existerar, du upplever alltså inget.

Du kan inte bevisa för dig själv att det hänt då inget minne kan vara kopplat till något som inte existerar, då minnen uppstår av en iakttagelse.

Under en egodöd finns ingen identitet för något och vad folk brukar relatera till egodöden är vad som händer innan eller precis efter det hänt.

Under en ”tripp” är det vanligt att en upplevd egodöd är jobbigt. Eftersom egot kämpar kvar för att hålla kvar kontrollen.

Du kan tro att du ska dö, vilket får dig att kämpa emot, vilket du absolut inte ska göra. När du väl släpper, så blir du en del av allt.

När du upplever egodöd finns det inte längre upplevda gränser mellan ”jaget” och dess omgivning, utan allt är enbart en kontinuerlig upplevelse.

Forskare tror att känslan av egodöd uppstår i den delen av hjärnan som ansvarar över vår känsla av ”jaget” dämpas av psykedeliska droger, vilket avbryter negativa tankemönster och öppnar upp för nya perspektiv.

Vad som händer under en egodöd är att egot blir ”bortkopplat”. Hjärnvågorna ändras och andra ställen blir mer aktiva av ayauschan.

Du kan se saker i andra perspektiv (se dig själv utifrån till exempel), du kan få vara med om en egodöd, vilket kan få dig att bli mindre rädd för döden, du kan få se dina beteenden genom livet, dina mönster, ditt sätt att agerat, människor i form av minnen och känslor i kombinationer du aldrig upplevt eller trodde var möjligt.

Vilket naturligtvis kan ge dig insikter, svar och massor av kunskap. Det mesta kommer ifrån att du har en annan möjlighet att betrakta dig själv genom de tillfälliga förändringarna i hjärnan.

Vilket i sin tur har visat sig vara en potentiell medicin för missbrukare, pst, depression och andra mentala tillstånd.

”I den stunden vi inte accepterar vad som ”är” skapas ett motstånd inom oss, ett motstånd som oftast får oss att må sämre.”

Källor

https://ayahuascaeasy.com/death-and-ayahuasca/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5433617/
https://en.wikipedia.org/wiki/Default_mode_network
https://sv.wikipedia.org/wiki/Standardn%C3%A4tverk
https://www.nejtilldroger.se/newsletter/volume4/issue2/the-whole-truth-about-dmt.html
https://en.wikipedia.org/wiki/Banisteriopsis_caapi
https://www.vice.com/en/article/xd43ea/to-the-witchcraft-plant-thats-spoiling-ayahuasca-tourism
https://chacruna.net/can-people-really-die-from-drinking-ayahuasca-as-announced-in-the-media/
http://www.psykedeliskvetenskap.org/forskning/2017/2/6/ayahuasca-vid-depression
https://www.newscientist.com/article/2127802-psychedelic-drug-ayahuasca-improves-hard-to-treat-depression/
http://www.maps.org/news/media/4746-ayahuasca-assisted-therapy-may-have-benefits-for-people-with-substance