4

Vad den psykedeliska drogen Ayahuasca lärde mig om livet

Vad den psykedeliska drogen Ayahuasca lärde mig om livet
Jag förespråkar inte Ayahuasca. Det har till och med visat sig vara dödligt i vissa fall. Om du funderar på att prova Ayahuasca gör en grundlig förundersökning i din egen hälsa fysiskt, psykiskt och Ayahuasca.

Vad Ayahuasca lärde mig om livet

Jag kom till Ayahuasca retreat vid lunchtid, där en man välkomnande mig. Han var kort, hade långt svart hår, gröna ögon och gick barfota. Han presenterade sig som Erik och hade yogabyxor på sig med ett blå/vitt mönster på och ett vitt linne. Linnet täckte vad som såg ut att vara en tatuering av en totempåle på ryggen. Erik var den person jag hade pratade med på telefon tidigare i veckan om Ayahuasca. Under det samtalet hade han gett mig rekommendationer på vad jag skulle tänka på fem dagar innan jag skulle dricka Ayahuasca. Det var vissa saker man helst skulle undvika, såsom sex, alkohol, droger, kaffe och all mat förutom vegetarisk. Jag misslyckades med det mesta av dessa, inte för att jag inte tyckte det var viktigt. Men det fanns viktigare saker som jag inte var redo att ge upp i stunden för det, eller så kanske det var rebellen inom mig som inte ville lyda.

Dagen innan jag åkte till Ayahuasca retreat

Hade jag fantastisk sex med en argentinsk kvinna och vem kunde klandra mig? Ingen, jag klandrade inte ens mig själv, och skulle gjort samma val igen Jag gjorde inte ens ett ärligt försök att hålla mig ifrån kaffe eller att enbart äta vegetarisk kost. Faktum var att jag drack två koppar kaffe samma morgon som ceremonin skulle hållas. Alkohol hade jag däremot inga problem att avstå ifrån, och jag lyckades även med fastan under ceremonidagen. Självklart var jag hungrig men det gick bra då jag fick dricka vatten. Anledningen varför jag inte skulle äta under ceremonidagen var just för att Ayahuascan som han kallade medicinen skulle verka bättre. Erik visade mig runt i huset och till mitt rum.

– Kom ned när du är klar, sa han.

– Okej, svarade jag.

Jag la ned min väska på sängen och följde efter honom nedför trappan och ut genom ytterdörren. Vi gick ned på baksidan av tomten. Den delen av var öppen mot bergstopparna, himlen och naturen. Jag såg staden några kilometer bort, det fanns inte ett enda moln och solen stod mitt på himlen. En stor rovfågel cirkulerade högt upp i luften och jag kände hur vinden svalkade min hud. Synen var som en vacker tavla. På tomten stod en hydda av bambu och blad som Erik gick in i och jag följde efter. När jag kom in såg jag att den var öppen mot utsikten. Hyddan var ungefär åtta kvadratmeter och det såg ut som något från en annan värld.

– Det här är mitt favoritställe i hela huset, sa Erik och log.

– Jag kan förstå varför, vyn är helt fantastisk, sa jag och pekade ut mot bergen, trädet och naturen.

Erik satte sig ned i skräddarposition och jag satte mig bredvid honom. Han berättade om hur han börjat med Ayahuasca för tio år sedan, hur den hjälpt honom att bli av med grova alkohol och pillerproblem.

– Jag kan inte säga vad du kommer uppleva eller inte Tomas, eftersom alla upplever det olika. Medicinen Ayahuasca verkar på olika nivåer beroende på vad man behöver hjälp med. Ayahuasca hjälper dig alltså där du behöver. Första nivån är fysisk såsom att man kan börja frysa, svettas, känna att det krampar i kroppen, magen och de flesta spyr eller får diarré, vissa har turen och får båda. Det är helt normalt att spy ur sig det som finns i magsäcken under ett visst antal timmar. Faktum är att det flesta som provar Ayahuasca gör det, och somliga fastnar i den nivån. Vissa som spyr har sagt att de spyr ut ormar, andra fladdermöss. Den andra nivån är mer känslomässig, du genomlever känslor av olika slag som funnits i ditt förflutna, i din framtid och i andra dimensioner av dig själv. Den tredje och ”över” kommer du i kontakt med något större än dig själv, vissa kallar det gud, andra energin och några Moder Ayahuasca. Ett fåtal märker ingenting förutom den fysiska delen, andra uppnår högre nivåer.

Vi fortsatte prata om Ayahuasca, meningen med livet, olika personligheter, vad som får oss att välja olika saker, beteenden, hjärnan, olika dimensioner, Carl Jung och olika sidor hos människan. Sedan avbröt Erik sig själv, som om han kom ihåg något viktigt han missat att berätta.

– Tomas, du ska helst ha en avsikt med Ayahuasca. Berätta den inte för mig utan håll den för dig själv. Har du några frågor?

– Nej, svarade jag utan att ha en aning om vad för avsikt jag skulle ha.

– Bra! Vi börjar ceremonin när solen gått ned.

– Okej, svarade jag.

Några minuter senare stod jag på min balkong. Hängmattan svajade i vinden och jag hörde fågelsång och ljud jag aldrig hört innan. Himlen var rödfärgad, den påminde mig om eld. Ett fåtal träd som stod några hundra meter bort var färgade i gult, det var som om det växte blommor uppe på trädkronorna. Solens sista strålar färgade dalen och sedan bergskammen röd och gul för att sedan flyta ihop med några moln. Det som fanns kvar av solnedgången var den skiftande färgen på himlen för att sedan försvinna helt.

Avsikten som han rekommenderade mig att ha kom som en uppenbarelse. Jag ville komma i kontakt med mitt undermedvetna.

Jag såg hur Erik bar in trummor, lådor och olika instrument i den lilla hyddan där ceremonin skulle hållas. Han vinkade åt mig och jag insåg att det var dags. Min kropp fylldes då av lite nervositet eller exaltering, det var svårt att veta, och jag försökte inte förstå vilket av dem det var heller. Jag tittade på klockan och den var 19.00, sedan gick jag ned till hyddan. När jag klev in var det som om jag kom in i en helt ny värld.

Det var någon form av en hybridvärld mellan vår vanliga och en Shamans från en indianstam. Det låg olika trummor, någon maracas och flöjter, blandat med andra instrument. Det fanns även skålar, rökelser och pipor på en stor filt i något märkligt mönster mitt i rummet. I taket hängde snäckor ned som en kristallkrona. Det spelades musik som lät som om det kom från någon indianstam djupt från Amazonas djungel. Erik som jag nu såg mer som en Shaman. Han tände några ljus i hyddan då solen försvunnit. Han förklarade vad som skulle ske och han var väldigt noga med att säga:

– När du väl är där inne, Tomas, kan jag inte hjälpa dig. Det går inte att avbryta.

– Jag förstår, sa jag och tänkte: Hur illa kan det egentligen vara? Det spelar ingen roll, det här är något jag velat göra länge och nu skulle jag äntligen få genomföra det. Han bad mig lägga i ordning madrassen, kudden och filten som låg bakom mig för att förbereda, vad som skulle vara min säng för natten. En röd hink stod även bredvid, Jag satte jag mig mitt emot Shamanen. Han tog fram en pipa och ett pulver.

– Tomas, den här växten förbereder dig fysiskt och psykiskt för Ayahuascan. Jag ska blåsa upp pulvret i din näsa och när jag gjort det kommer det kännas som om det brinner på sidan av huvudet.

– Okej, svarade jag och andades djupt.

Han satte pulvret i en form av en pipa och sedan bad han mig andas ut. Jag började sedan andas in långsamt genom näsan, och under tiden som jag andades in blåste han upp pulvret i ena näsborren på mig. Precis som han sagt kändes det som om att det började brinna på sidan av huvudet. Han trummade med sina händer varsamt där det brann och efter några sekunder när det värsta av elden på sidan av hjärnan avtagit blåste han upp pulvret i min andra näsborre. Jag började hosta och det kändes som om det kom ned i halsen på mig. Han bad mig sedan lägga mig ned på bädden i några minuter. Jag låg bekvämt på madrassen medan jag njöt av musiken. Under tiden jag låg där och lyssnade, kände och såg jag att Shamanen blåste olika rökelser på min kropp, som om dessa rökelser skulle skydda mig. Han blåste även andra rökelser i rummet. De var nog för att de skulle öppna portaler till andra världar, tänkte jag. Efter några minuter bad han mig sätta mig upp. Jag var fortfarande vid medvetandet och i den vanliga verkligheten. Han förklarade sedan vad som skulle hända med Ayahuascan och gav mig ett gott råd.

“Tomas var som ett löv i en fors, flyt med och möjligtvis bli forsen. Försök inte streta emot. Om du mår illa andas djupt, om du verkligen måste spy, så gör det.”

Första koppen Ayahuasca

Han ställde ned två små koppar av trä framför mig, en med Ayahuascan i, och den andra var det honung i.

– Honungen är till för att ta bort smaken av Ayahuascan, Tomas.
– Jag förstår, svarade jag.

Shamanen tog upp träkoppen med Ayahuascan, jag sträckte fram mina händer och kramade om koppen. Den hade olika mönster på sig och såg ut att vara 1 000 år gammal. Erik började röra om med fingret i Ayahuascan och pratade på något annat språk, precis om att han gjorde en bön till själva Moder Ayahuascan. Som om han bad henne ta hand om mig och ge mig det jag behövde. Efter bönen tog han ut fingret ur koppen och nickade. Jag satte den mot mina läppar och kom ihåg vad han hade sagt: ”Drick det som en shot”, så jag svepte vad som jag uppskattade varit 15–20 centiliter. Det smakade som en blandning av jord, löv, rot, natur och något som var väldigt beskt. När jag druckit upp Ayahuascan doppade jag fingret i honungen och drog fingret i munnen.

– Hur smakade det? frågade Shamanen.
– Jag har druckit värre sprit, sa jag och skrattade.

Shamanen började också skratta och sa:

– Tomas, försök inte motstå något under din kommande resa. Om du känner att du vill skratta, så skratta om du vill skrika, så skrik, om du måste spy, så spy.

Efter första koppen Ayahuascan satt jag ganska otåligt i olika positioner i vad som kändes som en evighet. Jag kände ingenting först eller jo, jag kände mig lurad. Efter jag suttit och väntat i 30–40 minuter började jag känna nivå ett han pratat om. Som om något påverkade hur kroppen kändes, jag började känna mig trött, orkeslös och jag frös.

Första Ayahuasca cermonin

Jag la mig ned i vad som kändes som en minut och blev väckt av Shamanen som då bad mig att dricka en till kopp Ayahuasca, så jag gjorde det. Jag hörde musik i bakgrunden, fåglar kvittrade utanför hyddan och jag kände att Shamanen kom fram och blåste rökelse på mig. Jag öppnade ögonen för att se vad han höll på med och då sa han:

– Du ska få göra en resa på insidan, Tomas. Blunda!

När jag blundade försvann jag någonstans, samtidigt som jag hörde Shamanen började spela på ett instrument. Instrumentet han spelade på först, skapade ett ljud som påminde mig om när vinden blåser av toppen på en våg. Ljudet från hans instrument kom från alla håll fast det var fysiskt omöjligt då jag låg intill väggen. Med hjälp av instrumentet vaggades jag i något som jag aldrig varit med om förut.

Jag började se färger, mönster och olika varelser i mitt inre.

Frekvensen av vad jag såg ökade med hur pass intensivt han spelade och på vilket instrument. När han började spela på en trumma kändes det som om att något växte i min mage, som om något levde där inne och jag började må illa. Jag kom ihåg vad Shamanen sagt: ”Om du börjar må illa Tomas, fokusera på att andas”. Min fokus flyttades från illamåendet till andningen. Jag låg fortfarande väldigt oroligt eftersom jag vände och vred på mig. Shamanen såg självklart det här och förstod att jag gick igenom något, eftersom han började spela mer intensivt på sitt instrument. Jag försökte andas och ta bort fokusen från mitt illamående, men det gick inte då trumman som han spelade på i det här fallet gjorde illamåendet värre, mycket värre. Det var precis som om det med varje slag växte inom mig, mer och mer. Efter en stund började mina syner skifta snabbare. Jag låg och håll emot så länge jag kunde och när det var som intensivast såg jag ormar, monster och demoner attackera mig i mitt inre. Till slut kunde jag inte hålla emot längre, jag var tvungen att öppna ögonen och lägga huvudet i hinken och spy. Efter den spyan la jag mig ned igen för att återgå till mitt sinne. Shamanen ställde sig närmare, trummade hårdare och intensivare. Några sekunder av detta trummande gjorde att jag kastade mig upp från madrassen och nu var spyan mer som en explosion.

Jag ställde mig på alla fyra och kaskadspydde i den röda hinken och skrek.

Smärtan som sköt genom kroppen var som ett gift, giftet jag ville spy ut, giftet som jag försökte spy ut. När jag stod där på alla fyra såg jag mig själv utifrån som  en scen från en film som både var animerad och ”verklig”. Jag såg mig själv kämpa med att spy ut något, men jag såg inte vad det var. Shamanen stod nu ännu närmare och slog hårdare på trumman, vibrationen från den hjälpte mig att fortsätta spy ut saken. Saken som egentligen inte var något fysiskt, men det kändes exakt som något var på väg ut ur min mage, hals och mun. Saken som jag ville spy ut kämpade för att hålla sig kvar i mitt inre. Centimeter för centimeter kom det ut och det kändes som jag skulle kvävas. Till slut såg jag att det var en stor mask. När jag äntligen spydde ut den blev jag masken och föll sedan ned i hinken psykiskt och försvann i mörkret av mina egna spyor. Känslan jag fick när jag trillade, kändes som en oändlighet, och som jag såg vara olika världar. När jag fallit en stund i ett mörker hörde jag countrymusik och det kändes som om jag sprungit i mål, som om jag vunnit något. Jag fick high fives och beröm samtidigt som jag ifrågasatte av vem jag sökt bekräftelse av.

Först såg jag min far som jag trott att jag sökt bekräftelse av men sedan såg jag mig själv. När jag fick den insikten vaknade jag och insåg att mina händer redan höll stenhårt i hinken, och att jag spydde svart vätska.

När jag spydde förstod jag att det är ju JAG som jag sökt uppskattning, beröm och kärlek från. ”Det är ju DU Tomas, du ska ge dig själv beröm”, skrek jag och spydde mer. ”Ska det vara så jävla svårt att förstå?” Jag intalade mig själv att det bara var en dröm och öppnade ögonen igen för att titta ned i hinken. Hinken var full av svart spya och jag blev återigen en del av spyan och flöt ut i den svarta oändligheten. När jag vaknade upp såg jag mig själv torka av munnen med en servett som låg bredvid mig. När jag viftade med servetten i luften, smälte den ihop och försvann. Allt hör ihop, tänkte jag och en stund efteråt såg jag mig själv ligga på madrassen, tycka synd om mig själv och samtidigt älskade jag att lida. För att i nästa stund stiga upp från min egen kropp psykiskt. Precis som om själen lämnat kroppen, som om ”jaget” hade fått nog av mitt patetiska beteende.

Ayahuasca den brutala spegeln

När jag seglade upp ur min kropp fick jag mer klarhet. Jag såg att jag hade ett beroende av att känna och leva i den. Även om det var i misär och elände, älskade jag att lida, eftersom lidandet var enkelt, gav det mig en säkerhet och en mening i stunden. När jag svävade över min kropp såg jag Shamanen två meter framför mig. Han såg ut som en medicinman från någon indianstam, och han satt och pekade upp i himlen. Jag tittade upp och såg en stjärna som lyste så starkt att jag blev helt fascinerad av den.

Synen gav mig ett meddelande, att det var otroligt viktigt med ett stort mål. Att ha ett mål hjälper dig med karaktärsutveckling, få perspektiv och i den stunden tänkte jag: Sikta högt Tomas, du ska förbi månjävelen. Efter insikten var jag tillbaka i min kropp.

Nu kändes det som om jag var hög på kokain och allt var toppen. Av någon anledning låg jag och spottade rakt upp i luften. Spottet träffade mig självklart i ansiktet men jag brydde mig inte utan började skratta. Jag förstår vad det handlar om. Det räcker nu, jag vill ut! När jag kände konflikten av att vilja bryta mitt nuvarande mentala stadie började jag spy igen. En tanke som slog mig då var att jag skulle vara lövet i forsen. När jag blev lövet i forsen såg jag att Shamanen reste sig upp, vilket fick mig att resa mig upp igen, inte fysiskt men psykiskt, så jag dog igen och kände mig i harmoni. ”Jaget” dansade med hela universum och Shamanen. En stund efteråt låg jag och spydde i hinken igen, och återupplevde exakt samma sak. Det var som om att jag slets mellan hela känslospektrat och upplevde kombinationer av känslor jag blev livrädd för. Galenskapen blandades med hatet för mig själv. Det destruktiva inom mig med rädslan för det, även känslor som mening med kärlek. Kärleken till Moder Ayasucha. Kärleken till allt som rör sig. Kärleken till mig själv och människorna runt mig. Tacksamhet och frihet. Jag snurrade runt, la jag mig på rygg och började tänka på vad meningen med livet var och konflikten inom mig började. Det var återigen från mening, till meningslöshet, från hopp till hopplöshet, lycka till sorg, och ångest till dödsångest.

Vad jag såg under min Ayahuasca trip

Shamanen började vissla och fångade min uppmärksamhet, han pekade ut mot himlen och jag såg hur stjärnorna rörde på sig, de formade olika mönster precis som om att de dansade. Jag såg att olika huvuden formades i stjärnorna, det såg ut att vara gamla indianer. Fysiskt fick jag ett behov att röra mig närmare himlen. Jag reste mig upp, stod på alla fyra som om att det var självklart och jag kände mig som ett djur. När jag närmade mig Shamanen påminde han mig om kanten på hyddan och då backade jag tillbaka och satte mig ned som en hund på madrassen. ”Jaget” flög återigen ifrån kroppen, ”jaget” som såg alla dimensioner av alla världar samtidigt som jag var mitt högre jag. Under tiden jag var där uppe såg jag hur mitt fysiska jag och min kropp letade efter ett objekt att greppa tag i, ett objekt som inte fanns i verkligheten utan enbart i min fantasi. Det kunde varit mitt ego som försökte ha något att identifiera sig med. ”Jaget” flög över och såg allt för vad det var, en tanke som slog mig, en annan var att det var exakt det där jag inte skulle göra, gå från sak till sak.

Jag skulle hålla mig till mindre saker och sluta bli distraherad från vad som var min mening.

Efter att jag tolkat budskapen var jag åter igen på golvet och trodde att jag var tillbaka i verkligheten. När jag tittade på min hand hade den ändrat färg till animerad, likt väggen. Jag trillade ned i frågan: Vad är min mening? Det var som ett svart hål där jag sjönk djupare och djupare ned i, tills det inte fanns något kvar. För att plötsligt ligga på golvet och stirra upp i taket och känna hur utmattad jag var. Jag började skratta och förstod att folk kan bli galna och att de kan förlora sig själva i sina tankar. Shamanen sa åt mig att blunda, så jag blundade igen utan att ifrågasätta varför. Sedan tittade jag för att och blunda igen. Jag flöt ut i ett vitt ljus, tillbaka igen för att upplösas i molekyler och försvinna ned med huvudet i hinken och spy. Det var som om jag trillade igenom olika färger, mönster och symboler.

Efter vad som känts som en oändlighet öppnade jag ögonen och såg att Shamanen stod vid dörren till den lilla hyddan. Han stod och väntade på något, så jag ställde mig upp fysiskt och gick fram till honom. När jag kom fram tackade jag honom för allt, för nu kände jag mig redo utan att ha en aning om för vad. Jag såg mig själv bära en animerad rustning och jag tolkade det som att jag var redo att ta på mig nya uppdrag. Dörrarna till hyddan var inte i trä längre utan jag såg dem som sten, fulla av mönster och gröna växter, som om det var en dörr från något gammalt indiantempel i djungeln. Jag öppnade dörren och sedan klev jag ut. Shamanen följde efter och förde mig till en stol och nu såg jag den vanliga världen igen. Han bad mig sätta mig ned på stolen vilket jag gjorde och tittade upp i en becksvart himmel som var fylld av stjärnor. Stjärnorna började röra på sig i olika mönster och bilda ansikten, ansikten som påminde om indianer. Det var som en magisk show och jag vet inte hur länge jag satt där, det kunde varit allt från några minuter upp till tio år. Det spelade ingen roll, eftersom allt var så vackert. ”Jag tror jag förstår nu”, sa jag till Shamanen utan att säga något, eftersom jag visste att han förstod mig redan. Han visste att orden inte behövdes. När jag gick tillbaka in i hyddan la jag mig ned och tittade ut på himlen igen. Jag tänkte att istället för att jag ska gå dit, flyger jag dit med madrassen, så det var det jag gjorde. Jag flög psykiskt iväg ut i himlen under tiden som Shamanen spelade instrument i bakgrunden. Min kropp rycktes med i musiken och jag började gunga. När jag flög iväg hittade jag harmoni, ett lugn som jag aldrig känt förut fyllde mitt inre. Jag såg människan som hoppet och att det alltid fanns ett ljus. Jag njöt, började skratta och insåg att det här var livet, att hitta balansen mellan världarna och för att hitta jämvikten måste du vara själslig. Medveten om att du kan förlora dig enkelt i misären men även i euforin. När jag fångades av någon av dessa känslor måste jag bli större, jag måste bli som Shamanen sa åt mig indirekt. Att flyga, flyga som en fågel över mig själv och omgivningen. Poängen är att inte fastna och bli blind i stunden till  allt som är framför mina ögon. Tanken som leder till att jag känner att det sitter ett  tredje öga i min panna. Jag flöt in i ögat genom min kropp, mellan olika dimensioner, världar som både var animerade och verkliga.

Sedan kom det till mig, att jag var tvungen att vara det tredje ögat i min panna, att se allt utifrån, med ett större perspektiv inte bara mig själv utan allt. Ögat satt strax över mitt huvud som var en del av mig och resten av universum.

– Nu har jag det, sa jag igen och när jag sa det började Shamanen att spela mer intensivt på ett instrument och jag kände att trippen ökade i takt med instrumentet tills det var som om jag fick en mental utlösning. Jag vann något igen och det var fantastiskt. Jag hade äntligen klarat något och jag var klar, men vad var det? Jag hade inte en aning men allt kändes bara toppen och jag flöt in i känslan av eufori igen. När jag öppnade ögonen tittade jag upp på väggen av hyddan. Det såg ut som om att det lyste ett grönt sken, ungefär som ett norrsken steg det upp mot taket. Shamanen kom in igen och bad mig blunda för att resa på insidan och ta bort den objektiva världen. Jag lyssnade, blundade och smälte ihop med golvet tills det var dags att spy igen. När jag spydde den här gången var det inte en mask som skulle ut men något annat, det var som om jag spydde ut misären jag tidigare legat och gottat mig själv i.

– Okej, jag är klar! I’m done. Jag förstår. Tack! Jag ska fortsätta resa mig, jag ska inte ge upp, sa jag och spottade i hinken.

Shamanen fortsatte spela på sitt instrument och jag kände att det var något kvar i mig, så jag spydde ut mer och torkade av munnen. Den här gången använde jag pappret för att torka mig. Efter att jag torkat av munnen med pappret slängde jag det på golvet, spottade i hinken några gånger och sa:

– Okej! Jag förstår! Jag har det! Tack!

När jag tog tag i hinken för att spy igen blev handen en del av hinken och hinken blev en del av handen. Är det så enkelt. Handen och hinken var ett och jag såg ingen skillnad på dem. Det är det som är min mening i livet, att göra det osynliga synligt för människor, hjälpa dem att se, jag ska vara som en medlare mellan världarna.

– Precis som du gör med mig, sa jag och tittade på Shamanen, han verkade förstå och nickade. Jag satt och tittade ned på hinken och sa återigen att jag är klar. Shamanen spelade nu på något annat instrument, och jag spydde inte något mer, istället spottade jag några gånger i hinken.

– Fuck this! Nu har jag tyckt synd om mig länge nog, sa jag och reste jag mig upp, ja psykiskt då. Jag såg Shamanen sitta längre bort och det var vita streck i luften, som om det var ett lager på den vanliga världen jag inte sett förut. Shamanens visslande påminde mig om fåglar. Fåglar som jag efter några sekunder såg flyga runt omkring honom, och det såg ut som om det var ett hologram. Efter det somnade jag och vaknade 05.00. Jag kände att det mesta hade lagt sig inom mig, det fanns inte olika dimensioner längre, inget animerad, inga mönster, symboler eller monster i mitt inre när jag blundade. Även hyddan såg normal ut. Dagen efter den första ceremonin låg jag mest som ett lik i sängen med undantag för att äta och skriva ned lite om upplevelsen.

Andra ceremonin med Ayahuasca, dag tre

Hyddan jag drack Ayahuascan

Det var en annan kille med den här kvällen. Han hette Jason, jobbade som advokat och verkade vara väldigt oroligt och nervös. Jason förklarade under dagen att han kände sig vilsen i livet, att han inte riktigt visste vad han ville göra eller vad han skulle göra. Han berättade att han lyssnat på andra stora delar av sitt liv och var väldigt dålig på att ta egna beslut. Jag gissade att han byggt ett liv utifrån vad andra förväntat sig av honom. Om så var fallet, vilket jag inte frågade utan enbart tolkade efter vad han berättat. Jag förstod till hundra procent att han kände sig vilsen, splittrad och att det fanns mycket tvivel inom honom. Det är bättre sent än aldrig att börja fundera på vad man själv vill. Under dagen frågade han väldigt mycket om hur det skulle vara, vad han skulle uppleva och sa att han troligtvis skulle ha massor av frågor senare. Erik sa att det var individuellt och att han skulle resa i sitt inre och inte fråga under ceremonin. Jag hade bestämt en annan avsikt den här kvällen. Min avsikt var att jag ville få en starkare koppling med energin, med själva Moder Ayahuasca. Efter att det känts som om jag väntat i en evighet skulle den andra ceremonin äntligen börja.

Första koppen andra ceremonin

Efter första koppen Ayahuasca la jag mig ned på madrassen, snurrade in mig i filten och andades. Jag var inte otålig den här gången utan låg och njöt av musiken samtidigt som jag hörde Jason frågade Shamanen om olika saker kontinuerligt under ceremonin. Efter vad som kan ha varit trettio minuter kände jag en liten irritation i kroppen av Jasons beteende eftersom alla hans frågor störde ceremonin, men jag lyckades fokusera på mig själv till slut och hittade ett lugn inom mig. När jag gjort det hörde jag.

– Tomas, hur känns det? Är du redo för den andra koppen Ayahuasca?
– Absolut, svarade jag.

Shamanen höll ut den andra koppen med Ayahuasca. Jag tog emot den, drack upp det och utan att ens tänka på hur mycket jag lidit under ceremonin innan. Första timmarna den här kvällen var fantastiska, jag såg Moder Ayahuasca och den kvinnliga energin i tjejer jag hade varit med. Hur jag kysst energin, älskat med den, haft den runt mig och hur mycket den gett mig. Jag fick även se att kärlek var svaret på allt, inte kärlek från andra utan från sig själv i första hand. Allt vi gör är i stort sett för att bli älskade av oss själva eller andra. Vi söker kärlek i den objektiva världen och när vi söker exempelvis kärlek från andra blockerar vi oss själva från att känna det. Det är precis som om du intalar dig själv att du inte kan känna det eftersom du säger att du söker det. Det är egentligen omvänt, om du vill känna kärlek ska du dela med dig av din egen kärlek, den du har obändigt mycket av på insidan av dig själv. Känslan av att vi inte har det blockerar oss från att känna det. Jag fick veta att alla svar vi behöver finns i vårt inre och att det dessvärre är den sista platsen vi söker i, eftersom vi har bestämt oss för att det finns utanför oss. Kunskapen om att andas djupt, min mening i livet, att vara budbäraren mellan världar, att göra så att människor ser saker de inte sett innan var något som jag fick se igen.

Genom mitt skrivande kan jag få människor att känna, tänka och ifrågasätta sig själva och världen. Det kan jag få dem att se saker de inte sett förut, tänka tankar de inte tänkt innan, komma till insikter de inte gjort förut, människorna får det tredje ögat i pannan.

Efter någon timma ställde jag mig upp och gick ut från hyddan och möttes av Shamanen. Det var mörkt utanför hyddan och stjärnorna lyste klara.

– Hej Tomas, sa Shamanen.
– Hej Erik! sa jag.
– Lite skillnad från igår, sa han och log.
– Ja, ganska mycket, det är lugnt idag. Jag tror jag spydde ur mig allt igår, sa jag och log.
– Okej, Tomas men gå och lägg dig igen.
– Absolut jag ska bara kissa först.

Jag stod och kissade med ett stort leende på läpparna. Jag hade inte en aning om vart leendet kom ifrån eller varför jag var så glad, men jag brydde mig inte, behövde inte veta. En stor del av mig ville gå in och lägga mig eftersom det var kallt ute, men det var precis som om en större del av mig ville stå kvar, så jag stod kvar. Stjärnorna och ljuset som lyste upp staden gjorde mig förtrollad. Mina ögon älskade vad jag såg samtidigt som jag i mitt huvud redan var inne i hyddan invirad i två filtar. Det kändes som om jag var fastfryst och till slut svarade kroppen med att röra sig. När jag la mig i hyddan föll jag ned i mitt sinne och började se mönster, kopplingar mellan människor och känslor. Jag skrattade, log och pratade väldigt mycket med mig själv.

När allt ändrades från dröm till mardröm

När en dröm blev en mardröm med psykedeliska drogen

På något sätt föll jag ned i mitt eget vansinne i huvudet igen. Jag trillade genom olika färger och såg ett clownansikte. När jag såg det började jag tänka på Heath Ledger och Jokern i Batman. Att han blev galen på riktigt och tog livet av sig. Det gjorde att jag började älska att vara galen och förlorad i mitt eget vansinne. Spyorna vällde nu ur mig som en vild fors som aldrig tog slut, efter en stund började jag gråta och ville att det skulle ta slut. Jag ville inte uppleva det något mer, jag ville ta bort effekten, men det gick inte och när jag kämpade emot blev det värre, mycket värre. Jag trodde jag skulle bli galen på riktigt och till slut var jag så utmattad av att spy att jag somnade. När jag vaknade trodde jag att det värsta var över. Jag låg och stirrade in i väggen och kände att det växte i min mage, inte för att spy den här gången, nej jag var på väg att skita ned mig. Jag försökte ställa mig upp själv men det var fysiskt omöjligt, jag hade ingen energi att göra det. Mitt inre sa åt mig att klara mig själv men jag kunde inte resa mig så jag sa:

– Erik, jag måste skita. Kan du hjälpa mig upp?
– Absolut Tomas.

Han hjälpte mig upp och jag hängde på honom som en soldat som blivit skadad i krig. Vi kom till toan och jag hann knappt få av mig shortsen och sätta mig ned innan arselet exploderade. Det kändes som om jag sprängde toan i bitar. Jag upplevde den värsta diarrén jag varit med om i hela mitt liv. När första explosionen i röven var klar kom nästa ur munnen. Jag spydde rakt ut över mig själv, mina shorts och golvet. Spyor rann längs min haka, ned på bröstkorgen, magen och ned i toan. Golvet framför mig var fullt av spyor likaså på mina shorts. Jag fortsatte spy rakt ut och Shamanen hann inte komma med en hink direkt utan allt hamnade på mig, mina shorts och golvet. Jag slocknade till slut av ren utmattning och vaknade av att jag spydde igen, sket diarré samtidigt som jag grät. Jag drog mig själv i håret med mina spyor, grät, skrattade och såg mig själv dö i min egen galenskap.

När ”jaget” lämnade kroppen såg jag bilden av mig själv sittande med huvudet bakåtlutat och mina egna spyor rinnande nerför min kropp. Golvet var nerspytt, mina shorts var fulla av spyor och skit. ”Jaget” tyckte det var en otroligt vacker död, som ett konstverk.

– Tomas, torka dig, hörde jag.

När jag öppnade ögonen kände jag lukten av skit och spyor. Shamanen stod där med toapapper i handen och räckte fram det till mig. Jag tog tag i pappret utan att förstå vad jag skulle göra med det, så jag somnade eller föll ned i omedvetenhet igen.

– Tomas, torka dig det är väldigt kallt här.

Jag tittade upp och Shamanen stod där igen med papper. Pappret han gett mig tidigare hade jag fortfarande kvar i handen. När jag tittade på mig själv, såg jag spyor på min bröstkorg, mage och att mina shorts var fulla av spyor och skit.

– Erik, jag vet inte om jag klarar av att stå upp, sa jag
– Tomas, torka dig i röven … Så hjälper jag dig, sa Erik, och då började jag att torka mig.
– Kom igen nu Tomas, låt mig hjälp dig att resa dig upp, sa han.
– Okej, svarade jag utan att knappt kunna hålla min egen kroppsvikt på benen. Shamanen stod i mina spyor och hjälpte mig upp från toaletten.
– Lämna shortsen Tomas, sa han.
– Okej, svarade jag.

Jag försökte kliva ur dem men jag kunde inte vinkla mina fötter, så Erik ställde en fot mellan shortsen och drog upp mig ur dem. Han ledde mig in till hyddan igen, där la jag mig ned nerspydd och nedskiten. Jag somnade för att vakna efter en kort stund och spy ur mig mina lungor igen. Harmonin var över och nu var det som en mardröm jag ville vakna ifrån men som jag inte kunde. Det gick inte att ta tillbaka det DMTN som frigjorts i kroppen och jag var livrädd. Jag kom ihåg det tidigare budskapet att det var viktigast att andas ordentligt. Tanken gjorde att jag började fokusera på att andas, den tog mig tillbaka till verkligheten och jag såg att Jason låg fyra meter ifrån mig. Han såg ut att må riktigt dåligt. Shamanen lyfte upp honom och la hans huvud i hinken. När hans huvud nuddade hinken började Jason att spy. När jag hörde honom spy började jag se allt som en dröm, Schamanen var någon annan, Jason såg ut som om han dött och när jag tittade på väggen var det som ett streckat mönster som lyste grönt. Jag försökte ta på ljuset men det gick inte och när jag blundade igen fyllde en känsla mig, en känsla som jag letat efter i hela mitt liv, en känsla jag väldigt sällan känt, men som jag velat känt. Det kändes som om att jag var i totalt fred med mig själv. Kriget som jag haft på insidan i nästan hela mitt liv var slut. Kampen var över och medan känslan fyllde min kropp låg jag med världens största leende och sa:

– Erik, kriget är slut. Jag har äntligen hittat min frid. Tack!
– Bra Tomas, bra. Jag är glad för din skull.

Jag somnade i frid med mig själv och runt 05.00 dagen efter vaknade jag av doften från mina egna spyor och skit. Jag var totalt utmattad och ville ställa mig upp men jag visste inte om jag kunde. Det var som om jag glömt bort hur man gjorde. Min kropp ville inte röra sig men min hjärna ville och med en kraftansträngning tog jag mig upp till sittande. Jason tittade på mig och sa:

– Är det dags redan?
– Jag måste fan duscha av mig, jag står inte ut.
Jag reste mig upp med hjälp av väggen och när jag reste mig upp föll filten ifrån mig.
– Jaha, du är naken, sa Jason.
– Ja tydligen, sa jag och började gå försiktigt ut genom dörren.

För varje steg jag tog kändes det som om mina ben skulle vika sig. När jag klev ut genom dörren såg jag solen, de gröna växterna och hörde fåglarna sjunga. Det var som en återskapelse av mig själv och en ny början. Jag tog mig upp till huset, in i duschen och när jag duschat av mig, borstat tänderna, ätit några bitar mango la jag mig i sängen och somnade. Jag försvann tillbaka in i känslan av frid med mig själv. Frågor som vad meningen med livet är, dök upp. Är kärlek svaret på allt? Vad är min egen mening? Om Moder Ayahuasca och varför jag gör som jag gör? Det var en väldigt vacker stund, en stund som varade från 05.00 till 16.00 med undantag för mat och vatten.

Vad lärde den psykedeliska drogen Ayahuasca mig om livet?

Mycket av vad jag lärde mig visste jag redan, men det är en sak att veta och en sak att ha det implementerat. Det var precis som om jag inte hade genomlevt en del av det jag visste tillräckligt starkt känslomässigt för att implementera det i mig själv.

Med Ayahuascan levde jag igenom väldigt starka känslor och mycket av det jag visste kändes som om det blev implementerat ända in i själen. Jag visste inte bara om det utan jag hade levt igenom det många gånger.

Jag måste vara större än mina känslor, kunna iaktta mitt mörker och ljus med distans. 
Vissa stunder låg jag och tyckte synd om mig själv, blev förlorad totalt i min misär, med demoner och tankar i huvudet. Tankar om hur allt var orättvist, att det inte fanns något hopp, kärlek, lycka eller någon anledning att fortsätta leva. Den sidan av mig själv älskade att se mig lida, njöt av att se mig spy och ville inget hellre än att skada mig psykiskt och fysiskt. Jag kan tänka mig att det var den delen som fick mig att nästan ta livet av mig två år innan. När jag var förlorad i mitt eget mörker spydde jag och ville inget annat än att vakna vilket självklart gjorde det ännu värre. Andra stunder var det som att jag var hög på kokain. Jag var förlorad i den euforiska känslan som sköt genom kroppen. När jag gick in i mina känslor fick jag en mening, även om det var lidande eller eufori. Jag såg mitt beroende och beteende av att älska, att tycka synd om mig själv och även fastna i lustens fälla. När det var som värst var det som om jag levde ut de extrema känslorna och det fanns ingen balans eller kontroll emellan dem. Det fanns heller ingen vilja att kontrollera och i dessa stunder var det ”jaget” som lämnade kroppen, precis som om den fått nog.

”Jaget” är övervakaren, inte min kropp utan det tredje ögat, som sitter ovanför mitt huvud, i pannan och hjärnan. Det såg jag när jag flög ur min kropp. När jag dog och återuppstod över tio gånger, efter att min ande lämnat min kropp.

Acceptera, värdera och ge mig själv beröm.

Viktigt med ett högt mål för att få utveckling och bli mer.
Hoppa inte från objekt till objekt i din närhet, se saker större, lyft blicken och se stjärnorna för att hålla ditt fokus från objekt och människor som inte är bra.

Jag är allt och inget. Handen smälte ihop med hinken, servetten med luften, jag med golvet och mina egna spyor.

När jag var utanför min kropp och såg ned på den hur den förtvivlat sökte saker att identifiera sig med.
Jag såg mig själv sluta namnge saker. När jag var utanför min kropp och såg ned på den hur den förtvivlat sökte saker att identifiera sig med. Jag låg och krälade på golvet och min kropp försökte hålla kvar någon form av verklighetsuppfattning medan jag själv befann mig ovanför kroppen.

Jag är medlaren mellan världarna, det är det som är min mening, hjälpa människor att se. När jag frågade om min mening, fick jag svaret att jag var medlaren precis som Shamanen var för mig, han visade mig en annan värld.

Spread the love

Comments 4

  1. Vilken fantastisk underbar artikel skriver mer sen glömt laddaren hos min särbo om en tanke jag fått jag just nu har som mål där jag trordu kanske kan ge mig modet att verkligen våga pröva och se vart vingarna bär eller vinden drar mvh Eva

  2. Sjukt inspirerande gubben! =) Väldigt intressant att få ta del av din erfarenhet av Ayahuasca och jag blir på riktigt nyfiken på att själv prova det =) Låter fruktansvärt och härligt på samma gång =)

  3. Post
    Author

    Tack Patrik för att du tar dig tiden att kommentera 🙂 Kul att du uppskattade inlägget. Det var exakt det, fruktansvärt och underbart !

  4. Post
    Author

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.