Hur du släpper ditt förflutna och blir kvitt smärtan

Hur du släpper ditt förflutna och blir kvitt smärtan

I inlägger kommer jag dyka in i det psykologiska orsakerna till att människor fastnar i det förflutna och hur vi släpper det.

När jag landade i Sverige kändes det inte som om att det fanns någon anledning att fortsätta, jag såg ingen väg ut och trodde att jag slagit i botten. Världen kändes kall och mörk. Allt gick att koppla bort i några sekunder men sedan kände jag hur hjärtat och själen skrek av smärta. Det som hänt några dagar tidigare hade skapat ett mörker inom mig, ett mörker som omfamnade mig som den enda vännen jag någonsin haft. Det kändes som om att allt var förlorat i ett hav av tomhet, hopplöshet, sorg, självhat, avund, meningslöshet och förtvivlan, ett hav som jag skendränkte mig själv i. Varje sekund fick jag höra att det var mitt fel, mitt ansvar att jag förlorat en person som jag älskat och samtidigt även ha förlorat min dröm.Tankarna om mig själv och händelsen färgade allt jag såg, kände och tänkte.

“När jag mobbades, hatade mig själv, blev slagen, slog, knarkade gjorde det förbannat ont och jag grät mycket men det här var på en helt annan nivå. Att se min dröm bli krossad framför mina ögon och i samma stund älska någon som inte längre älskade mig var extremt tufft.”

Under tiden jag stod och väntade på min surfbräda på Arlanda tittade jag mig runt. Allt som jag såg påminde mig själv om det som jag förlorat och förstärkte känslan av förlust. Alla verkade vara så lyckliga och det skar inom mig liksom en rostig och slö kniv försöker ta sig igenom en seg köttbit. Där och då började jag tvivla på att det fanns något fint kvar och blev säker på att jag inte var värd ett vackert slut. Jag plockade upp surfbrädan svor för mig själv att jag skulle sluta surfa. Det var inte värt det, jag hatade det och allt som hade med det att göra. Du har spelat bort din dröm och ängel. Allt du kämpat för de senaste åren är borta och allt är ditt eget fel hörde jag inom mig. När rösterna i huvudet höll på att äta upp mig ringde jag min mor i hopp om att hon skulle hjälpa mig döva rösterna.

– Hej mamma, sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna. Det var någon skev stolthet jag alltid burit som fick mig att vilja göra det, men det gick inte att hålla tillbaka tårarna i stunden. Tårarna rann och jag försökte samtidigt berätta hur jag kände, att allt var förlorat, att det aldrig kommer att bli bra, att jag inte förtjänar något, inte ens mitt liv och att det gjorde så ont i min bröstkorg att jag ville dö och att allt var mitt fel. Om hon hade varit nära skulle hon troligtvis börjat gråta av att se sin son lida så mycket och hållit om mig. Hon var inte nära utan 100 mil bort och gjorde sitt bästa för att trösta mig. Hon vara stark och gav mig hopp om vad jag ansåg vara ett hopplöst liv med oändlig smärta. Varför jag mamma? Varför? Jag hade allt och nu har jag inget. Jag har absolut inget! Tårarna rann nedför mina kinder och smärtan skar så djupt att den ekade i min själ likt ett skrik som studsar mellan höga berg. Skillnaden var att ett eko mellan bergen tar slut men inom mig fanns ekot kvar. Hennes kloka ord lugnade mig och gjorde att jag fick tillbaka mitt förstånd i det kaos som fanns inom mig.

“Det var som om att jag stod i stormens öga när jag pratade med min mor och det gav mig en liten stund att andas och se kaoset från ett annat perspektiv.“

Det kändes bättre under tiden vi pratade eller rättare sagt jag grät och försökte sätta ord på vad jag kände och hon lyssnade. När vi avslutat samtalet tog jag tag i den förbannade surfbräda, mig själv och började gå mot ankomsthallen. I stunden jag klev ut från ankomsthallen var det massor av människor runt mig som sprang mot sina familjer, vänner och partners. Jag såg lyckan i deras ögon och leenden men jag kände inte tacksamhet eller kärlek för deras skull. Lika snabbt som en blixt slår ned fylldes jag av avundsjuka, hat, hopplöshet, bitterhet och förakt mot mig själv, mina handlingar, andra människor och världen som jag känt den tidigare. Mina tårar rullade nerför mina kinder och jag försökte tänka på något annat men det gick inte. Min identitet var krossad och nu var jag förlorad i något som jag inte visste vad det var samtidigt som jag fortsatte falla.

2,5 år senare slog jag i botten och bestämde mig för att ta mitt liv

De senaste åren hade jag bott hos olika vänner, sovit i en 7-årings säng, på soffor, golv och gråtit mig själv till sömns flera gånger fast jag var en “vuxen” man. I den stunden jag slog i botten fysiskt och psykiskt hade jag sovit i min bil i två månader. Mina ägodelar som fick plats i en resväska fanns i en möglig barrack. Det var som om jag levt i ett ultimat lidande som lett till den slutgiltiga halshuggningen. Jag hade bildligt sett mig själv gå igenom isen när jag gick över broar på vintern, kastat mig framför tåg och bussar, hoppat från olika platser. När jag såg mig själv utföra det fick jag ett lugn, ett lugn av att “det” snart skulle vara över. Att jag skulle bli fri eftersom det aldrig skulle bli bättre.

Jag satt fast i en tortyrkammare i mitt eget huvudet där jag själv var både bödeln och offret

Mina mörkaste tankar var inget jag delade med mig av. Jag berättade inte för någon att jag inte ville leva, att jag funderade på att ta livet av mig eftersom jag inte ville ha deras medlidande. Jag ville bara bli fri, fri från det som torterade mig, fri från smärtan som skar och ekade inom mig. Bevis på att jag var värdelös, misslyckad eller att jag inte var värd min dröm eller renat av livet fick jag dagligen eftersom jag valde att se livet från den sidan. Vilket gjorde att lidandet jag kände när jag levde inte var värt att leva för. Jag hade hittat en mening i att krossa mig själv och det var “högsta prio” eftersom jag ansåg att det var mitt eget fel. Beslutet att faktiskt agera på tankarna att avsluta mitt liv hade byggs upp under flera års fallande i mörker. Självmord var något jag hade tänkt på över 100 gånger.

“Jag ville bara bli fri, fri från mig själv och tortyren jag utförde varje dag.”

Under min panikångestattack i bilen som höll på bli min död bestämde jag mig för att ändra mitt liv. I den allra sista stunden av vad jag trodde, mitt liv, föddes ett nytt hopp genom ett nytt beslut, beslutet av att fortsätta leva. Ett hopp som gjorde att jag valde att fortsätta att köra rakt fram istället för rakt in i ett staket eller broväggen. Samma dag gav jag mig ett galet ultimatum som jag inte rekommenderar någon att göra. Om jag gör allt jag kan för att skapa ett nytt liv och inte lyckas på ett år avslutar jag skiten.

Det här fick mig att fundera på hur jag levt, vem jag levt som, vem jag inte ville vara, hur jag skulle kunna tänka mig att leva, vad jag ville ha i framtiden, vad jag skulle behöva göra för att komma närmare målet och vem jag skulle vilja vara. När jag inventerat mig själv som en butiksägare förstod jag att jag ville ha en stabilare grund, en grund som var bättre för en framtida Tomas.

Den kortsiktigt tänkande delen av mig själv  skulle bli tvungen att ta en paus insåg jag.

Jag ville börja ta beslut som inte var baserade på att maximera tillfredsställelsen i nuet och som bara gav mig en kortvarig lindring från smärtan. En annan sak som jag såg kristallklart var att det fanns ett flyktmönster inom mig som jag kände mig tvungen att bryta, ett flyktmönster som jag återskapat många gånger och omedvetet försatt mig i. Jag fick även klarhet i att jag ville ha ett eget hem, pengar på ett konto och känna att jag rörde mig mot min egen dröm. Drömmen som jag dammat av och blåst nytt liv i. När jag började fokusera på drömmen om vad jag ville istället för vad som hänt tidigare började jag att sakta även förändra mitt liv. Jag slutade lyssna på rösterna inom mig som sa att allt var förlorat, att jag var värdelös, misslyckad och att jag alltid skulle förbli det. Det lilla ljus som tänts i bilen när jag skulle begå självmord i den mörkaste stunden fick mig att förändra mig själv, mitt tänk och mitt liv radikalt på bara ett år.

“När jag började fokusera på drömmen om vad jag ville istället för vad som hänt tidigare började jag att sakta även förändra mitt liv.”

Några psykologiska orsakerna till att människor fastnar i det förflutna


  • Människor är mer känslomässiga än logiska
    Sannolikheten att dina val är baserade på logik är väldigt liten. Att våra känslor ibland kan få “det bästa av oss” är inte konstigt utan helt naturligt då vi är “känslodjur”.

  • Vissa av dessa psykologiska anledningar har med din personlighet att göra.Du kanske har en tendens att älta saker mer än andra, precis som att någon är mer extrovert än introvert. Om så är fallet har du något att jobba med!

  • Människor fruktar och samtidigt försöker behärska vissa livshändelser som oroar dem
    Många av anledningarna till varför vi fastnar i det förflutna rinner ut i samma hav. Du försöker behärska vissa livshändelser som du omedvetet fruktar och oroar dig över.  Genom att upprepa vissa händelser i ditt förflutna och hålla dig mentalt, andligt och känslomässigt fixerad vid dessa kan du inbilla dig att du arbetar med din behärskning likt ett barn som lär sig att gå. Skillnaden på barnet och dig är att barnet lär sig gå och du fortsätter sitta fast i ditt förflutna. Om du regelbundet tänker på ditt förflutna hemsöks du troligtvis av känslor som ilska, skuld, hat, sorg eller skam. Det kan även leda till självbedrägeri, ångest och till och med bitterhet. Sådana känslor är knappast produktiva utan snarare giftiga. Dessa känslor påverkar även ditt beslutsfattande och kritiska tänkande i nuet.

  • Ditt lidande kan ge ditt liv en mening
    I mitt fall gav mitt ältande av mitt förflutna en mening. Det gav mig ett uppdrag i att plåga mig själv så mycket jag kunde eftersom jag tyckte jag var värd det. Det är ett väldigt dåligt mål men det går inte att bortse ifrån att det är en möjlighet.

  • Det är mänskligt att knyta an till vad du vet och vad du vet är vad du redan har upplevt tidigare
    Att tänka på en händelse som framställer negativa känslor kan leda till moment 22. När du tänker på händelsen säger hjärnan åt kroppen att: Nu är det dags! Släppa ut den kemiska blandningen som jag kände där och då (ilska, sorg, ångest, vrede, hat eller skam). När den kemiska blandningen frigörs i kroppen får du känslor, vilket gör att du börjar tänka mer, som i sin tur leder till att kroppen frigör fler kemiska substanser som leder till att du känner och tänker mer. “Snabbare än kvickt” sitter du fast i en loop av att dina tankar styr dina känslor och dina känslor matar dina tankar. För varje gång du tänker på händelsen förstärks den känslomässiga kopplingen till den. Vad skulle hända om din kroppen omedvetet är beroende av denna kemiska blandning? Att du faktiskt omedvetet älskar “kicken” du får av sorgen, hatet, ilskan, skammen, vreden eller ångesten?

  • Vi fäster oss känslomässigt vid saker, händelser och människor
    Vi fastnar i relationer och händelser eller rättare sagt våra tolkningar och känslor gällande dem. Det beror på vår känslomässiga anknytning till t.ex. en partner, företaget eller en annan relation. Är den känslomässiga anknytning stor desto större ansträngning gör vi utan att kunna bedöma graden av kontroll i den givna situationen. Resultatet blir att vi söker en bekräftelse i vad vi är känslomässigt besatta av. När vi försöker kontrollera företaget, vänskapen eller relationen till 100% är chansen stor att resultatet blir en större besvikelse och ett större elände eftersom vi inte har full kontroll.

  • Det förflutna kan även vara ett sätt att fly nuet
    Om ditt huvudet sitter fast i sanden ifrån igår, fem, tio eller trettio år tillbaka kan det vara en flykt. En flykt från livet du lever i för stunden och en anledning att inte ta tag i nuet. Det kanske känns som det är för mycket att ta tag i och därför flyr du, flyr tillbaka till perioder i ditt liv där du inte tog ansvar. Eller så kanske du inte vill stå inför det faktum att du aldrig har varit så gammal som nu, att du är mindre attraktiv, stark, smidig eller anpassningsbar. Det kan finnas begränsningar nu som inte existerade tidigare, begränsningar som du måste konfronteras med och som du inte vill möta.

  • Omgivningen påverkar ditt känslominne
    Du måste förstå att din omgivning påverkar ditt känslominne. Om du har ett problem med att gå ut och dricka utan att vilja ha kokain, sluta att gå ut och drick.
Att tänka för mycket på det förflutna kan göra så att du fysiskt och psykiskt fastnar i ett neutralt läge i livet. I värsta fall kan det få dig att backa. All självömkan och förakt i ditt förflutna kan störa skapandet eller återskapandet av ny glädje, kärlek, mening och tillfredsställelse i nuet.”

Hur släpper du det förflutna?


  • Vänd ångest till tacksamhet
    Självklart kan man förneka sitt förflutna och inte acceptera det vilket kommer hindra dig från att gå framåt i livet. Att använda din mentala energi för ett sådant tvivelaktigt syfte kan få dig att gräva din egen grav av alla måsten. “Jag borde ha”…”Jag kunde ha”…”Varför gjorde jag inte”… Inget av detta spelar någon roll i nuet eftersom du inte har någon tidsmaskin och kan således inte kan resa tillbaka. Istället för att plåga dig själv med denna skit ändra dessa måsten till tacksamhetsförklaringar. Du kommer att tänka på det förflutna på ett annorlunda sätt och ångesten tappar kraft. När du tänker på ett obehagligt uttalande, ändrar du det till en tacksamhetsförklaring. Detta kan hjälpa dig att börja tänka på det förflutna i ett positivt ljus.Till exempel: “Jag borde ha börjat på universitet tidigare” till “Jag är tacksam att det inte är för sent” eller “Jag borde börjat surfat tidigare” till jag är tacksam att jag börjat surfa och att jag haft en möjlighet att göra det”

  • Förstå vad du kan kontrollera
    Genom att styra ditt sinne kan du styra dina uppfattningar, handlingar och mycket av ditt tänkande. Det är mänskligt att låta sina tankar springa likt “en död höna utan huvud” och försöka styra allt annat istället. I processen förlorar du kontroll över det enda elementet som du kan ha en stor kontroll över dvs ditt sinne och kapacitet att välja vad du ska fokusera på. Ifrågasätt din tro och reflektera över vad du gör och varför. Släpp “detta-är-hur-saker-bör-vara”-syndromet. Börja se världen för vad den är. Förstå vad som är inom din kontroll och fokusera på det.

  • Förlåtelse
    Alla förtjänar förlåtelse eftersom det bidrar till att DU kan gå vidare i livet. När du förlåter någon säger du inte “Du gjorde rätt” utan “Jag förlåter dig för att frigöra mig själv.”Anledningen till varför du ska använda förlåtelse är för att det är ett väldigt bra sätt att släppa det som hänt, just för att du ska kunna gå vidare i ditt liv och välkomna glädje, kärlek, positivitet och mening i livet. Förlåtelse är också ett sätt att känna empati med den andra personen och försöka se saker ur dennes synvinkel. Förlåtelsen innebär att förlåta sig själv liksom den andra personen. Du måste förstå för att kunna förlåta dig själv och andra människor. Det är ett extremt kraftfullt sätt att frigöra dig känslomässigt från händelser i ditt liv. Att erkänna detta betyder att du inte behöva spela offer för vad som hänt i ditt liv. Du accepterar det och går vidare.

  • Skriv ett förlåtelsebrev
    Detta känslomässiga och kognitiva verktyg kommer att börja läka dina känslor som  exempelvis sorg, ilska och ångest. Skriv ett brev riktat till ditt yngre jag. Prata med ditt yngre jag som om du pratar med ett barn eller en nära vän. Var snäll mot dig själv. Påminn ditt yngre jag att du förtjänar det bästa i livet även om du gjort misstag. Du är mänsklig och det är ok att göra misstag men du har lärt dig och ska bli bättre.

  • Se allt som ett lån av livet
    Allt du har och har haft såsom minnen, vänner, relationer, din egen hälsa och kropp är ett lån. Ett lån av livet och en dag kommer livet vilja ha tillbaka det. Var glad över tiden du har fått med vad nu än livet “tar tillbaka” av lånet.  Var inte bitter utan tacksam för det som hänt!

  • Du fokuserar på dina brister och begränsar dig själv
    Människor har en tendens att fokusera på bristerna snarare än på deras karaktärsstyrkor. Det kan bli överväldigande och känslan kan få dig att sluta agera och känna hopplöshet eftersom karaktärsutveckling oftast är obekvämt.

  • Använd moment 22 till din fördel
    Du tänker, känner, tänker, känner. Vad händer om du tänker på din dröm istället för all misär i ditt förflutna? Skapas känslor av lycka? Tillfredsställelse? Mening? Drivkraft? Positivitet? Prova!

  • Att accepterar vad som aldrig kan ändras hjälper dig att befria dig själv
    Att accepterar vad som aldrig kan ändras hjälper dig att befria dig själv (och alla andra) från vad som gick fel när du t.ex. växte upp. I allmänhet är en fixering på händelser som hänt tidigare i livet ett val. Att upprepa samma berättelse är också ett val även om det inte är medvetet. Det kanske låter hårt men det är så verkligheten ser ut. Det är ett val att leva i det förflutna och om en människa är van att tänka på det förflutna har personen också välsignelsen att välja något annat.
“När jag gick ut genom dörren mot min frihet, visste jag att om jag inte lämnade  bitterheten och hatet bakom mig, skulle jag fortfarande befinna mig i ett fängelse.” – Nelson Mandela efter 27 år i fängelse.

  • Lyssna på vad som berättas i ditt huvud och inse att du har kraften att förändra!
    Din berättelse är inte bara en presentation av dina känslor, minnen, värld och identitet, den kan också vara en distraktion från att ta itu med djupare problem. Du måste förstå att ditt förflutna inte är din identitet. Du kan ha haft en svår barndom, ungdom eller ett jobbigt äktenskap men ingen av dessa händelser definierar vem du är. Berättelsen har fyllt sin funktion men nu är det över och du kan inte bära med dig den hela ditt liv. Du måste sluta klandra dig själv över det som hänt. Låt inte stunden bli symbolen för hela ditt liv utan låt klättringen tillbaka bli det istället!
  • Ta beslutet att släppa taget
    Händelser och saker försvinner inte på egen hand. Du måste göra ett åtagande genom att “släppa taget”. Om du inte gör ett medvetet val kan du sabotera varje ansträngning att gå vidare och släppa taget om händelsen. Det är alltså ditt val att hålla kvar i smärtan. Kunskapen om vilket val du har och att välja är kraftfullt.
  • Fokusera på att enbart andas
    När du tänker på ditt förflutna är du “där” och i huvudet. Vad skulle hända om du la fokus på att andas djupt istället för att tänka på ditt förflutna? Prova att enbart andas djupt, fokusera på andningen och se vad som händer.
  • Uttryck din smärta och ditt ansvar
    Uttryck smärtan som händelsen skapade. Möjligtvis direkt till den person det gäller eller genom att skriva ned det. Att uttrycka det hjälper dig också att förstå vad händelsen handlar om. Vad kan du göra annorlunda nästa gång? Är du en aktiv deltagare i ditt eget liv eller helt enkelt ett hopplöst offer? Kommer du att låta din smärta bli din identitet?
  • Ångest kan vara ett viktigt inlärningsverktyg för framtiden
    Om du betett dig som en idiot hoppas jag att du får ångest. Ångesten kan ge dig lärdomar om livets lektioner. Du har en möjlighet att bli klokare. Till exempel, om du ångrar att du behandlat din partner respektlöst kan du lära dig av detta och inte göra samma misstag i framtiden eftersom det gav dig ångest. Med denna kunskap blir du klokare och en bättre person.
  • Börja din nya berättelse genom att göra andra val både fysiskt och psykiskt
    Varje person får en möjlighet att utveckla sin karaktär genom svårigheter i livet. I din livsberättelse får du välja hur du ser på ditt förflutna, framtid och vad du gör. Vissa väljer att använda dessa erfarenheter för att utveckla en fascinerande karaktär medan andra väljer att leva som offer. Att vara fast i det förflutna ger inte något som för ditt liv framåt eller ger ett liv som berör. För att ändra dig själv måste du ändra dina val som sedan blir vanor. Prova på att bli mer hälsosam genom rörelse och bättre mat. Se över dina sömnvanor! Relationer! Alkohol och drogintag!
  • Börja berätta en ny livshistoria.
    Ändra din bild av dig själv och världen genom att berätta en ny livshistoria.
    Ibland händer bara saker som du inte kan styra över, din partner är otrogen, en person dör, du blir skadad och det behöver inte vara någons fel eller inom din kontroll. När det händer har vi lätt att göra en generalisering, att det alltid kommer att hända oss. När det i verkligheten kan varit ett första steg i en enorm karaktärsutveckling. Det tar energi och tid att upptäcka en ny berättelse som kan utvecklas till din livshistoria. Allt börjar med ett litet steg, ett ord på ett papper eller en ny tro i ditt huvud om en ljusare framtid. Om tidigare tillfredsställelser och nöjen har lämnat ett vakuum i ditt liv är det nuet den perfekta tiden för att noggrant ta reda på vad som eventuellt skulle kunna fylla detta tomrum. När du släpper det förflutna kan du ta chansen och genom nuvarande möjligheter ta reda på vad som finns kvar av din potential. Prova att söka en mening istället för lycka (börja skriva, komponera musik, starta ett sidoprojekt eller ge dig ut på en resa). Poängen är att du måste göra något annat istället för att t.ex. festa, ta droger eller leva det liv du alltid levt.
“Många av känslorna från det förflutna som ångest, skam, ilska, sorg och skuld gör att vi inte går framåt i våra liv.“

Gillade du inlägget?

Då kommer du älska mitt nyhetsbrev!

Källor

https://www.wikihow.com/Overcome-Serious-Regrets

https://theascent.pub/how-to-stop-holding-on-to-things-and-truly-live-2620a44f68e4

https://psychcentral.com/blog/learning-to-let-go-of-past-hurts-5-ways-to-move-on/

https://www.mother.ly/life/the-psychology-of-clutter-why-we-hold-onto-stuffand-how-that-affects-our-kids

https://medium.com/the-mission/here-are-5-of-the-most-powerful-ways-to-stop-holding-on-to-the-pain-of-the-past-1367be249ae

Seneca, Letter from a Stoic

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.