Mina bortförklaringar hade fått mig att byta tjänst på jobbet. Bytet av tjänst var mer som ett försökt att liva upp något som redan var över. Likt ett par som skaffar barn, gifter sig eller köper ett hus när de egentligen borde gå isär
Men jag fortsatte som paret som ändå gifter sig, köper huset eller skaffar barn fast de innerst inne vet att slutet är oundvikligt.
På samma sätt som deras hjärnor rättfärdigar deras beteende, gjorde min det också. Hur den rättfärdigade mitt beteende var genom att säga saker som:
“Efter sommaren säger jag upp mig”
“Jag säger upp dig när jag har X antal kronor på kontot”
“I vinter, då säger jag upp mig”
“Ett halvår till”
Alla dessa anledningar (bortförklaringarna) är bra och borde tänkas igenom .
Men!
Vad händer om det blir vinter och sommar igen?
Vad händer om summan ökar för varje krona du petar in?
Vad händer om du faktiskt har gått i samma tankar om att säga upp dig flera gånger i månaden under flera månader?
Vad händer om du ser dig själv leva ett annat liv men inte gör något åt det?
Vad händer om du faktiskt känner att du inte vill fortsätta?
Vad händer om du fortsätter som paret?
”Utgå ifrån att du är bortförklaringarnas gud och att hjärnan kommer gör allt för att hålla kvar dig där du är idag. Om du vill ha en förändring, måste du göra den själv.”
Vad är bortförklaringar?
”En bortförklaring är en inte helt sanningsenlig eller förhållandevis oviktig förklaring/anledning, som uttalas i syfte att undvika att uttala eller erkänna en mer sanningsenlig eller relevant, men obekväm, omständighet” – Wikipedia
Bortförklaringar är med andra ord lögner
Om bortförklaringar inte är helt sanningsenliga så är det väl lögner? Lögner som din hjärna får dig att tro på. Den lurar dig eftersom…men varför? För att hålla kvar dig på exakt samma ställe som innan.
Därför har du alltid en bra bortförklaring
“Jag gör det imorgon”, “Jag har inte “tid”, “Jag har stor benstomme”, “Jag ska börja träna efter nyår”, “Jag gör det nästa vecka” “Min partner är…” “Jag är …” och listan av bortförklaringar fortsätter.
Bortförklaringarna håller kvar oss på exakt samma ställe som innan, i överlevnad. Överlevnad som är en väldigt stark motivation hos människan.
Överlevnad är långt bort från fysisk och psykisk smärta, osäkerhet, gärna inlindad i snabb tillfredsställelse, bekvämlighet, säkerhet, mindre ansvar och energispararläge.
Helst vill din hjärna peka på något eller någon annan och säga “där är boven”. Den vill hitta en bortförklaring. När du pekar på någon/något pekar du samtidigt tre fingrar på dig själv (lång, ring och ”lill” fingret.)
Bortförklaringarna som hjärnan kastar på dig är geniala
Bortförklaringarna gör att du fortsätter exakt som innan (du överlever) samtidigt som hjärnan ger dig hopp.
Bortförklaringarna och hoppet om “en dag”, rättfärdigar ditt beteende i stunden. Istället för att känna dig värdelös, patetisk och “mindre” känner du att det är okej och “imorgon, då kommer allt ändras”.
Bortförklaringar får oss även att leva vidare i en samma sak utan att bli totalt galna.
Bortförklaringar är väldigt sällan anledningen
Bortförklaringar som människor använder är sällan den verkliga anledningen till varför det är som det är. Anledningen är något annat.
Tänk dig en lök och att dina bortförklaringar är som skalet. Det ligger utanför och “skyddar” den egentliga anledningen.
Min anledning var rädsla
Tillslut gick det inte att blunda för sanningen. Sanningen som jag visste. Sanningen som var en känsla djupt inom mig, som varit där länge. En sanning som jag inte velat erkänna för mig själv men som jag inte kunde ignorera.
Sanningen var att jag var livrädd. Jag tvivlade på min förmåga, min vision, min framtid och mig själv. Det var inte första gången rädslan hade hållit mig kvar och troligtvis inte sista.
Rädsla tror jag håller kvar människor i relationer som de inte borde vara i, kroppar som de inte trivs i, jobb som de hatar, självdestruktiva beteenden, dåliga vanor och det får människor att skita i sina drömmar.
Rädslan som visar sig om du ifrågasätter
Vad du egentligen behöver
Varför du fortsätter säga samma saker
Varför du fortsätter förskjuta ett beslut som är oundvikligt
Varför du fortsätter fast du minimerat risken
Varför du fortsätter när du egentligen inte vill
Varför du inte agerar
Vad är du rädd för?
Vad kan du göra åt rädslan?
Vad får dig att stanna?
Bortförklaringar är som någon jävla bumerang
Om du ser dina bortförklaringar och tar beslutet kanske du tänker, “nu är det värsta över”. Vad jag har upplevt är det långt ifrån sanningen.
Bortförklaringar kommer tillbaka som någon jävla bumerang. Varför de gör det är för att hjärnan vill få “tillbaka” dig i ditt gamla beteende.
Det är en strid som hjärnan inte kommer att ge upp så enkelt. Hjärnan som vet alla dina svagheter och styrkor har tillgång till alla dina minnen, dina erfarenheter och ALLT inom dig.
Hjärnan är inte dum utan kommer att använda allt det här även i kombinationer som du kanske aldrig upplevt innan. Allt för att få dig tillbaka i “överlevnad” (där du var innan = hur du levde innan) .
Men DU är inte bara dina bortförklaringar
Du är inte bara dina bortförklaringar, du är även din potential. Din potential är vad du kan bli. Vad dina bortförklaringar förklarar bort.
Förklarar du bort din hälsa, din relation, dina vänner eller ditt jobb? Vad är det för något som du hittar på bortförklaringar för? Vad är det för något du vill egentligen? Så lyssna på dina bortförklaringar, vad förklarar du bort?
När jag fick svaret, funderade jag över det, minimerade riskerna sedan gjorde jag det. Men det tog tid innan jag agerade.
“Poseidon sas vara havets gud, Ra solens, Hades underjordens och Oden var gudarnas gud. Människan är bortförklaringarnas gud.”
