Mitt skrivande har varit en himmel och helvete
År 2015, efter att mitt liv kraschat satt jag på en vit pinnstol vid ”mitt” skrivbord i Peters sjuåriga sons rum. Skrivbordet var fullt av leksaker, på golvet låg det en bilmatta och i byrån bakom låg ”alla” mina kläder.
På byrån stod ett tomt terrarium. Det var tomt för att Peter och hans son skulle ”fånga” en ödla eller orm istället för att köpa en. Då försvann plötsligt intresset av ett djur, vilket Peter visste. Smarta Peter.
Sängen jag sov i kunde jag precis ligga raklång i. Och jag kommer ihåg att jag vissa nätter låg och tänkte på hur märkligt livet var. Att jag var 25 år och bodde i en sjuårings rum.
Att jag egentligen inte kände att jag hade något att leva för. Att jag förlorat det jag levt för.
Att jag inte längre visste vem jag var, vad jag ville, eller vad sanningen var. Varför jag inte gjorde något åt mitt liv, varför allt bara kändes hopplöst och varför jag led.
I den här tragedin mötte jag en person som fick mig delaktig i sitt skrivprojekt.
Och där någonstans bestämde jag mig för att jag ville skriva en egen bok på en och samma gång. Så jag började på resan mot att skriva en bok. Jag skrev inte varje dag utan några gånger i veckan till en början.
Och efter ett x antal veckor som kändes som år, var det en vacker dag som egentligen inte var vacker.
Det var en mörk, regnig novemberdag och jag var deprimerad som lyftes upp av att jag äntligen skulle skicka in första kapitlet till boken: En man, flera liv på korrekturläsning.
Ett kapitel jag tyckte var klart för att bli en del av en bok. Sista tiden hade jag stirrat mig blind på texten.
Den följde med mig i min vardag och hemsökte mina drömmar, så när jag skickade iväg texten kändes allt bättre. Det var som en liten solstråle träffade mitt ansikte och jag kände någon form av värme.
Någon vecka senare fick jag tillbaka det. Jag satt i samma rum med hoppet om att kunna skicka iväg kapitel nummer två!
I samma stund som jag öppnade dokumentet såg jag att det var fullt med kommentarer och röda markeringar. Det eskalerade som en lavin och det kändes som om att jag var tillbaka i skolan.
I skolan var alla mina uppsatser fyllda med röda markeringar. Och då var det så mycket röd färg att det lika gärna kunde varit röda papper.
Min grammatik var inte ett dugg bättre nu, kanske till och sämre. Efter lavinen av röda markeringar lagt sig såg jag sanningen.
* * *
TREHUNDRA röda markeringar på tjugo sidor som jag kände var klara för att bli en del av en bok.
Jag trodde inte mina ögon när jag satt och scrollade igenom dokumentet, så jag räknade alla markeringar igen.
Det var fortfarande trehundra. En stor del av mig övervägde att ta bort skiten, lägga ned projektet och aldrig prata om det igen. Att jag ens tog tag i det var ett under eftersom jag kände mig besegrad.
Det kändes som om att livet hade knullat mig och nu låg det bredvid och rökte. Av någon anledning tog jag tag i texten.
Det var ett underverk eller så kanske jag var för envis för mitt eget bästa? Det var svårt att säga vilket det var.
Vad det än var, ledde det till att jag gick igenom alla kommentarer och skickade in kapitlet igen.
Nu, nu var det klart för att bli en del av boken! Hoppet var på topp tills jag fick tillbaka det med 150 röda markeringar. Och gången efter 75, sen ungefär hälften av det.
Och det var inte bara första kapitlet som var som ett rött papper utan alla. Det var ett fram- och tillbakaskickande av alla kapitel tre eller fyra gånger.
För några månader sedan läste jag en del av det första jag skrev till boken En man, flera liv.
Och när jag läste det tänkte jag … Herregud. Det påminde mig mer om en mindmap än en text. Jag förstod knappt själv.
Det var stora hål i berättelsen där kratrar, meningar och paragrafer satt på fel ställen och grammatiken …. Herregud. Felstavningar precis överallt och jag blandade alla tidsformer hej vilt.
Det var vissa meningar som innehöll tre olika. Om någon i Vilda Västern hade läst det, hade de tänkt: Vad fan är det här? Denna text är totalt laglös.
Texten var skriven av en totalt ordblind, talanglös man som hade problem med att berätta i ord.
Så om jag inte kunde stava, berätta och var ordblind, och om någon i Vilda Västern hade sagt: ”Det här är totalt laglöst”, vart hade jag då fått min gåva ifrån?
Först och främst är min gåva, som många säger är, att skriva är inget jag som jag fått.
* * *
10 enkla knep som kan förbättra ditt skrivande
Låt nyfikenhet leda i ditt skrivande
Jag är genuint nyfiken på människor, mig själv och världen. Det får mig att utforska, försöka förstå och ge mig en möjlighet att se flera perspektiv.
Nyfikenheten får mig att resa, prata med nya människor och prova olika saker. Genom att jag pratar med människor och är nyfiken får jag ofta höra om deras liv och hur de levt.
* * *
Förmåga att berätta historier
Något jag gillat och alltid varit bra på är att snacka. Inte bara att snacka även att kunna berätta och återberätta på ett engagerande sätt. Det har lett till att jag ofta delar med mig av galna, sjuka och ganska vulgära berättelser från mitt eget liv.
* * *
Våga vara dålig först
Som du nu förstår var jag helt kass när jag började att skriva. Och det är precis som allt annat jag provat.
Jag har varit sämst, samtidigt som jag vågat prova. Och för att jag vågat prova har jag insett att ”det spelar ingen roll” det var inte så farligt.
Att kunna kliva ur egot att inte vilja se ”dålig ut” eller ”misslyckas” är en stor del av att nå framsteg. Du måste våga vara dålig först för att bli bättre.
* * *
Låt upplevelser och erfarenheter måla ditt skrivande
Mycket av mitt skrivande är saker jag själv gjort eller varit med om. Att inte vilja se ’dålig ut’ eller ’misslyckas’ är en stor del av att nå framsteg. Du måste våga vara dålig först för att bli bättre.
Rutin
I början av 2018 gjorde jag mitt skrivande till en daglig rutin och sen dess har jag skrivit mer eller mindre varje dag.
Vissa dagar en timma, andra fem eller sex, och en tydlig rutin har gjort det möjligt för mig att skriva så pass mycket som jag gjort.
* * *
Börja skriva mer!
Att öva på dina färdigheter är något som inte lyfts fram tillräckligt. Om du vill bli riktigt världsklass på något är det enligt forskning 10 000 timmar som ska in.
Det finns ingen genväg. Och 10 000 timmar är inte något du bara ”hittar” tid till utan du kommer få ta dig tiden till det.
Skriv 1 timma/dag/365 dagar/timmar = 365 timmar x 10 = 3650 timmar på 10 år.
Skriv 2 timmar/dag/365 dagar/timmar = 730 timmar x 10 = 7300 timmar på 10 år.
En annan idé säger att det är en variation av dina färdigheter som leder till framsteg, inte enkelriktad.
Jag kan ta mig själv som ett exempel, jag är inte bara ”författare” utan jag sköter även all min försäljning och utveckling av nya idéer.
Jag är bloggare, poddare och har så många hattar att jag ibland tappar bort mig. Om du har flera färdigheter som du kan ”plussa ihop” har du möjlighet att bli världsklass innan 10 000 timmar.
* * *
Tålamod
Tåla-mod (mod att tåla)
Det är något som jag har fått lära mig och får påminna mig om nästan dagligen.
Tålamod har varit ett av de svåraste elementen för mig att applicera, då jag jagat känslomässiga dopamin, endorfin och adrenalintoppar stora delar av mitt liv.
Det gäller att ha tålamod med projekt, människor och sig själv. Jag tror att tålamod är något alla ska träna på med tanke på hur dagens samhälle ser ut idag.
* * *
Förbättra ditt skrivande genom att vara öppen, sårbar och ärlig
Mycket av mitt skrivande är skrivet ur mitt hjärta. Jag delar med mig av pinsamma saker. Som när jag gjort bort mig, stunder jag fått mitt hjärta krossat och när jag misslyckats.
Jag skriver om stunder när livet slagit mig i ansiktet med en tegelsten, när jag lyckats, och mycket har jag skrivit är med tårar i ögonen.
Andra berättelser har jag skrivit med en kåthet, rädsla, ångest, förtvivlan, mod och allt jag känt genom mitt liv. Och jag har aldrig tänkt att mina ord ”ska läggas fram fint”.
* * *
Iakttagelser av världen, mig själv och människor
När jag är ute i världen har jag en förmåga att ibland iaktta mig själv, situationer och andra människor.
Det ger mig en möjlighet att se flera perspektiv, och inte bara enbart vara fokuserad på mig själv.
Jag får mer kunskaper om mig själv, världen och människor när jag iakttar. Det ger mig en medvetenhet om saker som jag inte sett förut. Vilket jag kan berätta för andra i ord.
* * *
Läsa
För ett år sedan började jag läsa fiktion. Det har hjälpt mitt skrivande enormt. Jag ser och känner en stor skillnad i min egen förmåga att rulla ut orden.
Att läsa hjälper mig med inspiration och jag får idéer från andra. På samma sätt som du får idéer av vissa saker jag pratar om.