Har du börjat skriva och slutat? Eller har du inte ens börjat?
Har du någonsin frågat dig själv varför du inte börjar? Eller varför du ger upp?
Är det för att du inte vet hur du ska skriva en fängslande introduktion?
Bygga levande karaktärer?
Måla fram miljöer?
Skapa intressanta dialoger?
Är du osäker på strukturen i berättelsen?
Hur du ska formulera orden?
Eller funderar du på hur du gör en berättelse bättre?
Hur den får mer flyt?
Sitter du fast i skrivkramp?
Eller är du rädd för vad andra ska tycka och det hindrar dig?
Om du fortsätter som du gjort hittills kommer du vara lika ”långt” med ditt skrivande om ett år eller fem…
Dvs du kommer inte ha börjat eller börjat och gett upp flera gånger.
Vilket betyder att du kastar bort;
Vem vet, det kanske till och med blir något som du kan leva på!?
Och om du medveten, vet du. Du vet att du kastar bort allt. Vilket får dig att klanka ned på dig själv för att du gör det. Vilket får dig att må sämre.
En föreläsning där uppdragsgivaren köpte ”några” exemplar av: En man, flera liv.
Mitt skrivande började av en slump. Jag mötte en person i en lokal bokaffär i Köping.
Efter vi pratat en stund, frågade personen om jag vill gå med i ett bokprojekt. Och jag sa, vi provar!
Trots inspiration och ett bokprojekt skrev jag bara då och då…
Oftast hade jag ursäkter som att
”jag skriver imorron”.. och Ibland blev jag stoppad av
”Jag vet inte hur jag börjar”
”Jag vet inte hur jag skriver en berättelse”
”Jag kan inget om karaktärer”
”Jag kan inte skriva miljöer”
”Jag kan inte skriva fängslande”
Sedan
”Jag har ingen utbildning”
”Jag kan inte”
”Jag vet inte hur jag skriver”
”Jag kan inte ens stava”
Och
”Vad ska andra tycka och tänka om att jag skriver?!”
Dessa tankar och känslor fick mig att tvivla. Tvivla på mig själv och mina ord.
Tvivel som ledde till att jag hittade på mer ursäkter om varför jag inte skulle skriva.
Samtidigt som jag visste..
Jag visste att jag borde skriva men sket i det.
Det fick mig att klanka ned på mig själv och må sämre.
Det dränerande mig.
Andra stunder hade jag så kallat skrivkramp. Jag fick inte ut något. Utan jag satt och stirrade.
Det kändes inte som att jag kom någonstans. Då jag började att skriva och slutade. Började och slutade.
Detta var fruktansvärt och jag hatade mig själv för det.
Tills…jag började att söka svar.
Svar som kunde hjälpa mig att fortsätta skriva.
Svar som gjorde det enklare för mig att bygga karaktärer, skapa omgivningar och bättre konversationer.
Tack vare dessa svar och stöttning från kursledare blev 20 sidor klara.
20 sidor som jag skickade in för korrekturläsning.
Och något som jag insåg i den stunden var att jag ångrade att jag inte tog tag i det tidigare då jag uppenbarligen kunde.
Någon vecka senare fick jag tillbaka sidorna.
I samma stund som jag öppnade dokumentet fylldes det med röda markeringar
Jag trodde inte mina ögon när jag satt och scrollade igenom dokumentet, jag räknade alla markeringar igen.
Det var fortfarande trehundra.
En stor del av mig övervägde att ta bort skiten, sluta skriva och aldrig prata om det igen….
Hur jag skulle ta mig igenom det? Hur jag skulle orka?
Vad jag skulle göra?
Så jag var tillbaka och sökte efter svar.
Svar som jag hittade. Utan dessa svar och stöttningen som jag fick hade jag slutat.
Det var för överväldigande. För mycket hinder både mentalt och i skrivandet.
Idag är jag glad att jag fortsatte, då detta sidorna blev början på En man, flera liv. En man, flera liv som ledde vidare.
Böcker som tusentals även lyssnat på via Storytel, Nextory, Bookbeat och olika bibliotek.
Min blogg har tusentals läsare varje månad. Och det sker kontinuerligt att människor hör av sig och berättar hur mina ord förändrat deras liv.
Vilket fortfarande känns overkligt.
Och det här berättar jag inte det för att skryta.
Utan för att visa vad som är möjligt om du vågar ta hjälp, får verktygen och stöttningen som du behöver.
Inget av det här hade varit möjligt om jag gett upp…
Tänk dig hur det skulle kännas, att du äntligen tog tag i din dröm?
Hur stolt hade du varit över dig själv då?
Hur bra hade du mått?
Hur mycket positivitet skulle det sprida sig i din omgivning?
“Jag är ingen ”ja-sägare” men det här är en riktigt bra balanserad skrivkurs. Man får på ett lättsamt och pedagogiskt sätt ta del av Tomas erfarenheter och metoder på ett grundligt och lagom omfattande sätt. Lektionerna är inte heller för långa utan bra balanserade. En god investering i att komma igång med eget skrivande. Tomas är även generös med att dela med sig i sista lektionen om hur man går vidare och ger ut sina böcker på egen hand. Detta är väldigt värdefullt. Tack för en riktigt rolig, givande och bra kurs!”
– Joey
Jag är supernöjd och har lärt mig massor. Tack för att jag fick möjligheten att delta i den här kursen ”
– Anna-Karin
“Finner inga ord för min Tacksamhet. Jag har älskat varje stund av att fått delta i din suveränt gjorda kurs! Jag har lärt mig så otrolig mycket av dig. Och jag känner att jag bara vill skriva o kanske kunna delge någon. Du skall va otroligt stolt över din förmåga att på ett pedagogiskt o lärorikt sett förmedlat, genom handling med ord ,videor och tankar. Du har hela tiden sporrat, kommit med fina stöttande ord längs åtminstone min krokiga berättar väg. Stundtals har jag känt det som om du lagt ner massor av din tid bara för mig och känner mig så privilegierad.”
– Eva Olsson
“Jag har äntligen fått ner två sidor av det jag tänkt att skriva och det hade aldrig hänt utan dina lektioner. Det känns overkligt men galet bra. Det jag verkligen gillar med dig är att du går din egen väg och du visar att det är ok, men jag gillar även att du förklarar att det kanske inte alltid är vad svenska akademin skulle ha godkänt ??men att man kan göra som man vill. Det det gör att mitt självförtroende växer lite för jag har lite svårt att stå still i ledet och följa strömmen.“
“Nu sitter jag för första gången på länge och skriver igen! Tack för bra upplägg Tomas och trevlig lördag!🌟🌟🌟🌟🌟”
“Jätteinspirerande lektion. Bra med tydlighet kring rutiner.🌟🌟🌟🌟🌟“
“Har fått så bra tips av dig så jag känner att det är mycket roligare nu. 🌟🌟🌟🌟🌟“
A) Fortsätta som du gjort hittills och vara lika ”långt” med ditt skrivande om sex månader, eller tio år? Dvs du kommer inte ha börjat eller börjat och gett upp flera gånger.
B) Få svaren du behöver och mer? För att börja och fortsätta att skriva? Ett skrivande som kan ge dig mening, syfte och ett kreativt utlopp? Något som kan påverka andra människor? Något som du i framtiden kanske kan leva på?
.