Vad är panikångest och hur hanterar jag det?

Min panikångest

Jag klev ut ur duschen, borstade tänderna och håret, tog på mig parfym och klädde upp mig i min kostym. Nu hade jag bestämt mig, det var dags. Jag skulle åka till en fest, inte vilken fest som helst, utan till min egen avskedsfest.

“Min inre tortyr som jag flytt med droger, alkohol, slagsmål, resor, sex och galna äventyr skulle jag äntligen bli fri från för alltid, genom att ta mitt liv.”

Jag skulle kunnat göra vad som helst för att slippa känna det levande helvetet som var på väg att fylla min kropp. Under tiden känslan började bubbla skyndade jag mig ut till bilen. Medan jag hoppade in i den kunde jag inte hålla emot längre. Två syndafloder med tårar rann från mina ögon.

“Jag ville inte att någon skulle se, det var inte deras medlidande eller tröst jag sökte, jag sökte den eviga befrielsen från vad som var på väg.”

Jag lät mina tårar rulla under tiden jag körde iväg. Ett vulkanutbrott av känslor hade utlösts inom mig och det kändes som ett spjut med gift penetrerat min bröstkorg och träffat rakt in i hjärtat.

Smärtan ökade kontinuerligt, precis som att någon vred runt spjutet och giftet började sprida sig i hela kroppen, men jag dog tyvärr inte, jag satt där och kände allt.

Jag ville inte känna, jag ville inte leva, jag ville bara dö. Nu är det slutet Tomas. Mina andetag blev snabbare och kortare samtidigt som händerna var knutna stenhårt runt ratten, när jag flög fram på motorvägen.

Nu hade jag precis klivit över tröskeln till panikångest, tårarna blockerade nästan hela mitt synfält och andningen hade blivit okontrollerbar och det kändes inte som jag fick någon luft.

“Smärtan ökade för varje andetag och hjärtat slog snabbare”

Smärtan ökade för varje andetag, hjärtat slog snabbare och jag kunde känna slagen i händerna.

Tankarna snurrade så fort i mitt huvud så att jag inte kunde greppa något, det var precis som någon snabbspolade X30 och det fortsatte bara öka.

Om mitt huvud någonsin kommer explodera av att jag tänker så mycket är det nu. Nu var droppen nådd, de här var sista gången jag skulle känna så här.

Med tusen miljoner tankar, lika mycket känslor och en förvirring blandat med panikångest kunde jag inte bestämma mig om jag skulle köra in i staketet eller en brovägg på E18.

Innan jag hann ta beslutet flög en tanke förbi som jag hann greppa och hålla kvar.

“Den värsta smärtan går över Tomas”

Den värsta smärtan går över Tomas, inte just nu, inte om en timma, en dag eller ens en vecka, men till slut släpper den och det vet du, Tomas. Skit i det här, lev en dag till.

Just den tanken fastnade av alla som susat förbi i trettio miljoner kilometer i sekunden. Jag höll kvar tanken samtidigt som jag började fokusera på att andas.

Okej Tomas, du mår skit just nu, fuck it. Jag bryr mig inte om att jag mår dåligt.

Jag orkade inte försvara mig längre eller ens försöka ’sätta emot’ att må dåligt av att jag kände mig så misslyckad.

Min fokus som varit i huvudet att försvara eller försöka motarbeta gick till lugna och djupa andetag.

Det resulterade i att jag slutade värdera, tänka, känna och det viktigast var att jag slutade berätta min story av ”The Unhappy me’.

Känslan var fortfarande närvarande men jag var okej med att känna den. Jag ville inte förändra den, inte mig själv eller min situation.

När jag fokuserade på andningen började allt successivt avta.

“Efter jag slutat att identifiera mig ’The Unhappy me’ kunde de smärtsamma känslorna inte kontrollera mitt tänk.”

Efter jag slutat att identifiera mig ’The Unhappy me’ kunde de smärtsamma känslorna inte kontrollera mitt tänk.

Min uppmärksamhet gick från vad jag intalade mig själv om smärtan till själva smärtan. Jag hade gått från att ’resa i tiden’ till att bli närvarande igen

“Eftersom du inte kan vara olycklig utan en olycklig historia, var detta slutet av min olycka.”

Känslor i sig är inte olycka. Endast känslor plus en olycklig historia är olycka. Förmågan att tänka om våra egna tankar och känslor gör oss sårbara.

När du börjar värdera dig själv genom dina hjärnspöken är du illa ute. Då skapas mer känslor, tankar och värderingar. Oftast är vi inte ens medvetna om denna process för det sker per automatik.

Vad är Panikångest?

En uppskruvad version av ångest. Ångest är en helt normal känsla som alla känner någon form av i livet.

Det kan i vardagen definieras som till exempel frustration, oro eller dåligt samvete. I psykologin identifieras ångest som oro eller rädsla.

Det finns olika sorter av ångest och vissa anses vara så allvarliga att dem behöver behandlas. Den ångesten jag tänker utforska är panikångest.

Panikångest uppstår oftast när vi har genomgått svåra livkriser som satt stor press på oss och vårt liv.

Till exempel: dödsfall, sjukdom, skilsmässa, barnafödsel, att man kanske misslyckats med något viktigt, förlorat något som varit viktigt för en, jobbat väldigt hårt, eventuellt efter en sådan här kris.

Vad händer i kroppen under panikångest?

När du får panikångest är kroppen väldigt generös, eftersom den ger dig både en psykisk och fysisk reaktion. I andra ord den tar över hela dig.

Den psykisk reaktion jag upplevt är brutalt starka känslorna som obehag, meningslöshet, förvirring, sorg, hopplöshet, oälskad, ensamhet, ”ingen skulle sakna mig om jag dog”, och en känsla av att jag är misslyckad och kommer aldrig att lyckas.

Blandat med en miljon tankar som far runt i huvudet snabbare än ljusets hastighet. Tankarna värderar, definierar och finslipar berättelsen om känslorna jag känner. Alla tankar och känslor som eskalerar snabbare än kvickt har även fått mig att tro jag hållit på att bli galen.

Känslorna och tankarna som snurrar runt skapar oftast ”The Unhappy me” och den storyn talar om varför du känner och tänker som du gör.

Mening med livet, glädjen, livslusten, lyckan, tacksamheten, energin och allt det positiva i livet försvinner med de hektiska utandningarna. Av den lilla luften som kommer in och ned i kroppen känns det som om att den innehåller meningslöshet, misär, olycka, sorg, frustration, ensamhet, orkeslöshet, hat och allmänt obehag.

Känslorna och tankarna trycker ned dig till avgrunden och nu befinner du dig i en helt annan värld, där bara mörkret finns. Det gör ont i hela kroppen.

Inne i bröstkorgen är det värst, de känns som om att en kniv sörligt penererar hjärtat samtidigt som den vrids runt.

På kniven finns även ett gift, inte något som dödar dig, men förstärker din känslorna tusen gånger om.

Musklerna spänns i hela kroppen och pulsen höjs till skyarna. Andningen blir kortare och mer intensiv likt den man har under intervallträning.

Ibland kan det kännas som om att man håller på att kvävas. Allt beror på att kroppen skjuter in mer adrenalin och stresshormoner i blodomloppet för att ge dig en bättre möjlighet att hantera vad den anser vara en hotfull situation.

Vilket är rätt komiskt eftersom panikångest i mitt fall har skapat mer hotfulla situationer än vad jag varit i innan.

Ångest i sig är en helt naturlig känsla

Ångest i sig är en helt naturlig känsla och det är inget farligt att bara känna ångest. Det vore konstigt om du inte kände det då och då. Panikångest kan uppstå när som helst. Det finns ingen självklar förklaring om varför vi får ångest mer än att det har hjälpt oss att brottas mot sabeltandade tigrar och slagits mot elefanter i urminnes tider. Med andra ord, det har fått oss att överleva. I dagens samhälle är risken att dö väldigt låg om vi jämför mot då samtidigt som vår kropp inte vet skillnaden. Vårt inbyggda system reagerar alltså fortfarande på ”shit nu måste jag hjälpta till så vi överlever”. Faktorerna som spelar in är hjärnan, omgivning och generna. Panikångest kommer när den vill. Ibland när man lagt sig för att sova.  Då kan det bli väldigt obehagligt om rädslan för att dö omfamnar en speciellt om man är ensam.

Är att lära dig hantera din panikångest och fortsätta leva och göra det du gör. Att inte börja stänga in dig, eller sluta med aktiviteterna som ger dig ”det”. Jag vet att det är otroligt lätt att säga: Det är bara att acceptera, låta ångesten finnas där och fortsätta med ditt liv så avtar den. Men hur gör man det praktiskt?

Hantera panikångest

Är att lära dig hantera din panikångest och fortsätta leva och göra det du gör. Att inte börja stänga in dig, eller sluta med aktiviteterna som ger dig ”det”.

Jag vet att det är otroligt lätt att säga: Det är bara att acceptera, låta ångesten finnas där och fortsätta med ditt liv så avtar den. Men hur gör man det praktiskt?

Bli ”nuet”

Ångest i nuet bottnar ofta i att vi försöker kontrollera saker bortom vår kontroll vilket är definitionen av lidande.

Det vanligaste vi försöker kontrollera, och som vi inte har full kontroll på är antingen de förflutna eller framtiden.

Så istället för att ”sitta fast” och jämföra dig med din framtida version, eller eventuellt ”tänka om” försök fokusera på dina andetag, känn fötterna i skorna, lägg en hand på magen och försök att andas lugnt och ta djupa andetag, fem till tio sekunder in och ut.

Om du känner att omvärlden snurrar fort kan du blunda och stänga alla intryck, förutom fokusen på andningen.

***

Miraklet av att ge upp

Leta inte efter själsligt lugn eller något annat känslomässigt stadium än den du befinner dig i just nu. Om du ändå väljer att försöka fly dina känslor i stunden skapas en inre konflikt och ett undermedvetet motstånd.

Förlåt dig själv istället för att inte vara i ro. Stunden du accepterar att du inte är fridfull gör dig det. Allt du accepterar till fullo kommer ta dig till ett själsligt lugn.

Det här är miraklet av att ge upp. När du accepterar vad som är blir varje stund den bästa

***

Skriv eller prata ut dina känslor

med någon som inte värderar eller avbryter

***

Stress är en stor faktor som leder till ångest och för att minska stress?

Fyra simpla saker: Sov, träna, skratta och knulla mer!

***

Tala högt om hur du känner, och vad som händer med din kropp

Även om du sitter själv, så prata högt om det.

***

Vi måste inse att vi blir drabbade mer i tanken än verkligheten.

Fler saker skrämmer oss än vad de påverkar oss. De saker du fruktar kanske aldrig händer och/eller har troligtvis inte hänt, så varför ska du lida för det här och nu? Var inte olycklig innan det är dags.

Verkliga faror har en inneboende gräns. Något som beror på osäkerhet ägnas åt gissningar och utfallet blir lätt okontrollerbar ångest.

Därför är vår mest skadliga och okontrollerbara rädsla helt absurd.

Våra andra rädslor är orimlig … Det går inte att diskutera med dem. Vad är lösningen? Låt oss titta på fakta. Hur många av dina förväntningar har aldrig hänt?! Även om det kommer att ske, vad tjänar du på att förutse din sorg? Du kommer att sörja snart nog, när tiden är kommen; Tills dess, lev inte i en misär.

***

Om du vet med dig att du har agerat fel

Rätta till det om det går, annars minimera skadan. Om det inte går: Lär dig utav det och acceptera, sedan gå vidare då den ligger i det förflutna.

***

Fråga dig själv, vad är det jag har ångest över?

Du kanske har ångest över att du inte vet vart du står i livet, eller vart du ska, som jag tror är en vanlig anledning.

Första steget är att ta reda på vem du är och vart du står. Det gör du lättast genom att rannsaka ditt förflutna.

Skriv om ditt liv och sug ur kunskapen ur framgång, men framför allt misslyckanden för att lära om dig själv och dina beteenden.

När du gjort det kan du se styrkor, svagheter och vad du behöver jobba på. När du vet var du står och vad du har att jobba med är det lättare att sätta ett mål.

11 reaktioner på ”Vad är panikångest och hur hanterar jag det?”

  1. är detta ur någon bok eller bara något du skrivit ändå? skulle gärna ha mer sånthär !
    / Johanna ⚘

  2. Hej Johanna.
    Tack för att du tar dig tiden att kommentera. Det är ingen bok än, självupplevt blandat med fakta.
    Jasså? vad gillade du med det? och vad menar du med ”mer sånhär”?

  3. Hej och tack för att du delar med dig av ditt liv. Jag har i många år levt med en fruktansvärd panikångest och till sist kunde jag knappt gå utanför dörren utan alkohol eller andra sinnesförrändrande droger i kroppen. Jag blev en missbrukare av min panikångest då detta var det enda som rådde bot mot ångesten. Jag har varit drogfri några år med hjälp av 12 stegs behandling och steg. I dag känner jag att jag fortfarande inte kan leva ett normalt liv. Jag har inte haft en riktig ångestattack påmmånga år men är fortfarande helt paralyserad av rädslan att få en. Jag kan inte åka buss,hiss eller annat som får mig att känna mig instängd. Jag vet med mig själv att jag inte har haft det på flera år. Men nu har jag någon form av förväntans ångest. Har du några förslag om hur jag kan göra för att kunna släppa detta? Det känns ibland som jag inte lever uran bara försöker överleva. Tack igen Pernilla

  4. Hej Pernilla! Tack för att du delar med dig utav ditt liv.
    Jag skulle rekommendera dig att lyssna på Jordan Peterson på Youtube. Han är en psykolog som har hjälp mig otroligt mycket med tänk och känslor.
    I den här videon https://www.youtube.com/watch?v=ijdr4eJcdHQ&t=71s pratar om ångest, rädslor och hur man gör för att bota ”rädslan och ångest”.

  5. Hej Tomas …

    Jag har läst mycket om ångest och panikångest men du sätter verkligen fingret på det … känslan …. obehaget ….

    Och så bra att du även skriver VAD man kan göra när det ” slår till ” eller ” smyger ” sig på ….

    För mig fungerar ” JAG GER MIG ” bäst … som du beskrev – inte kämpa emot ….

    Och även att fokusera på att vara här och nu hjälper ofta ….

    Tack för din berättelse ….

    Ha det fint ….

    Titti

  6. Är dryga 50 och har en lång historia bakom mig&med mig av trauman,förluster,tungt missbruk & svår ångest& depression.
    Har tappat bort mig totalt,stängt ute familj & andra.Klarar inte av basala saker som att ta hand om vare sig mig själv el.mitt hem….
    Försöker”balansera”mig själv med alkohol och droger vilket givetvis inte fungerar så bra.
    Är rädd för att jag kommer fly tillbaka till det heroin beroende jag lyckats hållt mig ifrån snart 1 år men vet vare sig ut eller in..
    Kan och klarar inte av mycket av dagarna längre…..
    Viljan finns men ångesten är för stark..

  7. Hej mår dåligt av min panikångest och ångest ont i hela kroppen. Har du någon antideppresiva medicin och vad i Så fall som hjälpt dej?

Kommentarer är stängda.

Rulla till toppen