Min rastlöshet gnager ibland liksom en utsvulten varg gnager på ett ben. Ett ben som vargen försöker komma åt märgen i.
Jag vet inte om det har med min personlighet att göra, att jag fick eller utvecklade en större rastlöshet än andra.
Att det är en del av människans drivkraft. Eller att det är min egen vision av livet som skapar rastlösheten, min känsla av otillräcklighet eller en kombination av allt.
Fan vem vet? Inte jag, men jag försöker få klarhet i min rastlöshet.
***
Min rastlöshet är återkommande
Något som jag verkligen vet är att rastlösheten finns inom mig och den är återkommande.
Rastlösheten får mig ibland att känna som att jag håller på att bli galen, som om jag är för liten för min kropp.
Rastlösheten är känslor och tankar som, att jag måste “bort” och måste ha något “annat” eller “något nytt”.
Den kan kännas som ångest, sorg, frustration och en form av tomhet som jag inte kan förklara.
Ibland kan det även visa sig som nyfikenhet. Och ibland att jag får en känsla av att jag “står och trampar” och måste göra “något” annat.
***
Min Rastlöshet går inte att fly, bedöva eller ignorera
Jag har jag försökt att fly, bedöva, dränk, ignorera, distrahera, flytta ifrån, förklara bort den med logik och intellekt men till slut biter inget alls på den.
Det biter inte eftersom rastlösheten verkar leva inom mig. För varje beslut som jag tar så växer den, står still eller krymper. Den äter eller svälter med besluten.
***
Rastlöshetens ekvation
För att få ett bättre grepp om min rastlöshet måste jag försöka förstå ekvationen.
Ekvationen som består av delarna som triggar igång den.
Tänk dig ekvationen som en gammaldags balansvåg och mina beslut som små stenar.
Stenarna lägger jag i skålen på ena sidan av vågen. Stenarna bygger på under en längre tid och kommer göra så att vågen blir obalanserad.
På ena sidan av vågen ligger “säkerhet” i skålen och i den andra vågskålen ligger “osäkerhet”.
För varje beslut jag tar är det som om jag går fram och lägger en liten sten i någon av vågskålarna, som till slut blir obalanserade av allt för många små stenar eller få gigantiska stenar.
Ekvationen tror jag ser ut så här: Säkerhet +/- osäkerhet x tid x val = resultat
Säkerhet
Människan strävar efter säkerhet. Säkerhet har fått oss att överleva och vi gillar säkerhet.
Osäkerhet
Osäkerhet är något människans biologi avskyr. Vi avskyr osäkerhet eftersom vi inte vet om vi kommer att överleva eller inte.
Tid
Tiden multiplicerar det du matar den med.
Val
Dina val baseras på din biologi, erfarenhet, beteende, socialt umgänge och drömmar/mardrömmar.
Ekvationen tror jag ser olika ut för olika människor
Jag tror att det är moder naturs gåva till oss, en snarlik gåva som den cirkadiska rytmen. Den cirkadiska rytmen gjorde att “flocken” enbart blev sårbar i fyra timmar istället för åtta (då “nattugglorna” lade sig senare och “tupparna” gick upp tidigare).
Detta ökade vår överlevnadschans med 50 %. Man kan säga att “moder natur” är smart och jag tror inte den gåvan är den enda.
Jag tror att vissa människor har ett behov av att känna mer säkerhet än andra precis som andra människor har ett behov av att utsätta sig för större osäkerhet.
Vågen behöver inte alltid väga jämnt dvs. 50 % säkerhet och 50 % osäkerhet (50/50) utan vågen kan väga “jämnt” 70/30 för någon och 90/10 för någon annan.
Jag tror att rastlösheten kan uppstå när din våg är ur balans, din balans.
***
Rastlöshet tror jag uppstår när DNA-ekvationen är obalanserad
Om din DNA-ekvation är obalanserad dvs. för mycket plus/minus gällande säkerhet eller osäkerhet tror jag rastlösheten vill “få” tillbaka dig i balans igen. Så att din DNA-våg väger jämnt.
Kan man streta emot DNA-vågen och bli “tvärtom”?
Det kan vara möjligt med tiden men att du ska “vara” något som du inte “är” kommer skapa stress framförallt om du är en person som behöver mycket säkerhet då kommer du bli extra stressad inför osäkerhet.
***
Vad hjälper rastlösheten dig med?
Rastlösheten skapade nya nyanser av de pusselbitar som för mig var självklara innan. Det var pusselbitar som jag hade trott satt på “rätt plats”. Nu kan jag inte längre motivera varför de ska sitta där de satt…
Varför jag ska fortsätta lägga samma pussel?
Varför började jag att lägga pussel från första början?
Mina motiv om varför jag pusslar kanske är fel?
Varför letade jag inte efter andra bitar?
Varför borde jag inte lägga ett nytt pussel eller varför borde jag sluta pussla?
Mina motiv om varför jag pusslar kanske är fel?
Mina värderingar kring hur pusslet ska se ut kanske är fel?
Det finns även en chans att jag sitter och lägger mitt pussel fel, pusslet som kanske är en naiv bild av hur jag vill leva mitt liv och hur jag känner en relation bör vara. Hur jag ser på mig själv, vilka mina framtidsplaner är och varför jag gör som jag gör.
***
Vad kan jag göra åt min rastlöshet?
Träna
Andas
Bli medveten om när du behöver vad
Öva på acceptans
Äntligen någon som sätter ord på hur jag känner och är som människa. Jag har en enorm rastlöshet inom mig och försöker ” fly” den genom att flytta, byta jobb och ha en känsla av att aldrig vara nöjd.
Jag förstår det är jobbigt att vara rastlös ,men det är svårt att ge tips, baraväldigt enkla tips.
Om man bara man kan hitta något som man tycker om att göra hela tiden.
Amazing text!!!! Jag har bara fått höra att jag ”är Adhd-ig” men jag gillar din tankegång bättre!
Hej Bella! Kul att du uppskattar orden och berättar.
Hej Cathrine! Tack för att du återkopplar. Hur hanterar du din rastlöshet?