Jag har varit totalt barskrapad flera gånger och spenderat mer pengar än vad varje lön har gett.
Om man ska hårddra det, vilket jag gillar att göra är sanningen den att större delen av de pengar jag tjänat i mitt liv har jag egentligen inte vetat vart de tagit vägen.
De har bara försvunnit som sand ur mina händer och jag har stått kvar där med räkningar som blivit till påminnelser och inkasso.
Ibland har jag inte ens haft råd att äta. Under dessa perioder har jag haft ångest och känt mig oerhört stressad vilket du säkert kan förstå.
Idag har jag ett helt annat “tänk” när det kommer till pengar och saker. Inte full utvecklat minimalistiskt som om att jag bor på tio kvadratmeter, har en säng monterad på väggen, en tv under sängen, bordet vid andra väggen, ett par brallor, två tröjor och ett par “kallingar” som jag vänder ut och in. Men något mitt emellan enligt mig.
***
Vad jag lärt mig
Nå, eftersom jag har flyttat flera gånger än jag kan minns, bott i olika länder, varit på resande fot i månader, bott i en resväska i några år och i en bil insåg jag att;
Vi håller ofta kvar i saker även om de inte har använts på tre, fyra eller sex månader… (som blir sju, åtta månader, 1 år +)
Vi bor oftast större än vad vi behöver.
Vi har en dyrare bil än vad vi borde ha.
Vi ifrågasätter oftast inte vart pengarna tar vägen.
Vi behöver egentligen inte så mycket saker. Mer saker gör oss nödvändigtvis inte “lyckligare”.
Alla saker tar plats även om du får dem gratis.
Jag älskar att ge bort mina saker.
Att få “tid” är mer värt för mig än “saker”.
Att resa är mer värt för mig än “saker”.
Du kan vara pank och bo minimalt (jag har lyckats).
Det mesta som människor handlar är ganska onödigt, överflödigt eller helt enkelt idiotiskt.
Det du väljer kommer med en kostnad mot det du inte väljer.
Beroende på vad du tror dig vilja ha, är det olika kostnader.
Ibland när vi förlorar saker inser vi värdet av dem, att vi inte saknade dem alls eller att vi faktiskt gjorde det.
Ett sparande (pengar) är alltid bra att ha!
Ett vanligt uttalande är “tid är pengar”. Tid är inte pengar, pengar är pengar, tid är tid.
***
Tid är pengar… är helt åt helvete fel!
De flesta människor köper saker för pengar, pengar de byter mot tid (exempelvis en timlön). Betyder det att tid är pengar? Nej!
Idag jobbar de flesta med en timlön och har svalt klyschan att “tid är pengar” utan att egentligen tänka efter en gång till.
Det finns folk som jobbar extremt hårt och tjänar väldigt lite och sedan finns det andra som jobbar mindre, smartare och mer effektivt tack vare teknik och tjänar extremt mycket pengar.
Så att klyschan att tid är pengar är åt helvete fel.
Pengar är något vi (samhället) kommit överens om innehåller ett värde, ett värde som vi accepterar.
Ett värde som vi kan spendera i stunden men även spara till senare. Pengar förenklar köpande och säljande.
Ett värde som jag personligen tycker är märkligt. Titta på t.ex. USA som är en “stormakt” men som också har 26 trillioner dollar i skuld till resten av världen.
Tid är en grundläggande dimension i vår tillvaro. Tiden hjälper oss att förklara saker som hänt, händer nu och ska hända.
Tid ger oss en möjlighet till struktur men vår tid är begränsad. En människas tid på jorden är däremot begränsad.
“Pengar är något många tänker att man inte kan ha nog av men tid är begränsad.”
När började vi blanda ihop tid och pengar? Jag vet inte årtal men jag skulle chansa på att det var när lönearbete “uppfanns”.
Om man jobbade mer (gav bort mer tid) fick man mer pengar. Men om inte tid är pengar hur ser då ekvationen ut?
***
Den ekonomiska ekvationen
Oftast handlar vi saker för pengar, pengar som vi byter mot ett värde (som har med vår tid och energi att göra).
Medelåldern i Sverige är 81 år, vilket är 710 046 timmar.
En fjärdedel av tiden har du redan säkert använt till din ungdom, en fjärdedel är din “pension” så vad vi egentligen har är 411 720 timmar som motsvarar 47 år, åren mellan 18-65 år.
Då blir frågan:
Hur mycket av dessa 411 720 timmar är du redo att byta för pengar?
Hur mycket tid är du redo att byta för bilen, huset, iPaden eller datorn?
Hur mycket tid är du redo att byta för allt onödig skit du köper?
Låt oss titta på några exempel
Du jobbar troligtvis på ett jobb där du tjänar en timlön. Snittlönen ligger mellan 150 – 170 kr/timma i Sverige. Jag tänkte visa hur mycket tid du byter om du köper en bil för 20 000 eller 200 000 kronor (kr).
Hur många timmar måste du “byta” av dina 411 720 för att få ihop 20 000 eller 200 000 kronor (kr)?
134 timmar x 150 kr = 20000
1340 timmar x 150 = 200 000
I första ekvationen byter du bort 200 timmar, vilket är 411 720 – 134 =
I andra ekvationen byter du bort 2 000 timmar, vilket är 411 720 – 1 340 =
Hur mycket av din tid du faktiskt lever är du redo att betala för att ha en dyr bil?
En bil som du egentligen inte har råd med eftersom du inte har obegränsat med tid. Det är din egen tid som du idag byter bort för pengar eller varför inte en bostad, en vattenskoter eller en semester som du dessutom kanske tar lån för att köpa. Ekvationen är densamma.
Oftast övertalar vi oss själva och säger “det är bara pengar”. Jag betalar 3 000 kr/månad eller behöver “bara” jobba över 20 timmar i månaden.
Nu kanske du förstår att det inte bara är “pengar” utan du tar av ditt liv, dina timmar, timmar som är begränsade.
***
Två gömda delar i ekvationen
Ditt motiv
Mitt motiv med en bil är att den ska ta mig från A till B.
Andras motiv kanske är:
Den här bilen behöver jag för att jag får ligga mer om jag köper den.
Den här bilen behöver jag för att den får min familj att åka säkert.
Den här bilen behöver jag för att den där killen kommer bli imponerad av att jag har “råd” men en sådan fin bil.
Det är inget fel att köpa en bil för yttre bekräftelse men man måste förstå att det är ett tomt mål vare sig du är kille eller tjej.
Ett tomt mål som komiskt nog har tömt mäns plånböcker i över hundra år och fortsätter att göra det. Hela sportbilsbranschen är uppbyggd på det, så det funkar.
Det som inte funkar är att få tillbaka den spenderade tiden eftersom det inte finns någon tidsmaskin som ger din tid tillbaka.
***
De gömda kedjorna
Om du älskar ditt jobb och att jobba är det inga konstigheter.
Om du inte tycker om ditt jobb skapas problem eftersom du “kedjar” fast dig själv i kedjor av guld.
Kedjor som du får släpa på likt tyngder som pressar ner dig.
Tyngder som gör så att du inte kan ta ledigt utan måste anpassa dig till en månads semester per år.
Kedjor som dränker dig om du får sparken eller gör så att du inte kan spara ihop pengar och som gör så att du måste fortsätta jobba kvar på ett jobb du kanske hatar.
Kedjor som kanske får dig att börja eller fortsätta låna pengar.
***
Du har alltid ett val att bryta dig fri
Att du känner dig stressad och känslomässigt bunden till dessa kedjor är helt normalt då kedjorna är en del av dig men kom ihåg, du har alltid ett val att bryta dig fri.
Att “bryta sig fri” är inte detsamma som att sitta på en strand och dricka mojitos.
Att “bryta sig fri” handlar för mig om att hitta ett par kedjor som passar, ett lass man väljer att dra tillsammans med ett syfte som driver framåt genom kommande dalar och toppar.
***
Du bryter dig fri genom att du iaktta dig själv
Se över dina utgifter. Börja planera hur du ska minska “vikten” d.v.s. utgifterna du drar runt i dina kedjor.
Se över vad dina kedjor är gjorda av. Har du exempelvis en vind full av saker som du skulle kunna sälja, en bil som är svindyr eller skulle ni/du kunna bo mindre?
Fundera över varför du har dessa tunga kedjor och varför. Skulle du vilja dra något annat eller ha andra kedjor? Hur skulle du vilja designa dina kedjor själv utan påverkan av andra?
“Om du har en medellön och har levt med den länge, om du inte älskar ditt jobb eller att jobba där du jobbar idag varför skulle du någonsin vilja byta så mycket av din tid som är begränsad mot något som du inte vill ha?”
