Vad kampsport kan lära dig om livet

TomasUtvecklingLeave a Comment

Kampsport

Vad kampsport kan lära dig om livet

Mina känslor ville att jag skulle sitta kvar i bilen eller rättare sagt åka hem men det var för sent. Jag hade redan investerat allt för mycket tid och energi genom att åka hit, då kunde jag inte vända tillbaka intalade jag mig själv. Motvilligt tog jag tag i påsen med mina träningskläder som låg på sätet bredvid mig och gick ut ur bilen. För varje steg jag tog mot entrén ökade ångesten och nervositeten. Det var som en våldsam fors inom mig med känslor. Dörren till lokalen var öppen så jag klev in. Där inne satt en tjej vid ett bord med ett papper och bockade av deltagarna. Hon hade blont hår, blå ögon, var ett äpple högt och hade en blåtira. Det var två killar före mig i kön och nu var jag supernervös inför träningen. Ångesten inom mig försökte jag dölja med ett neutralt ansikte medans den växte. Jag klev fram och sa mitt namn. Tjejen satt och bläddrade igenom sina papper. Efter en stund tittade hon upp på mig och sa:

-Jag är ledsen ditt namn är inte med…

-Okej? jag anmälde mig via er hemsida sa jag och ville sjunka genom golvet, jag visste inte varför jag kände så eftersom jag inte hade gjort något fel. Det kändes ändå som om att det var mitt fel.

-Hmm, konstigt svarade hon och bläddrade vidare. Du får hoppa med fast det är fullt sa hon och log.
Tack! sa jag.

Det kändes som en lättnad i några sekunder tills jag började gå uppför trappan. Känslorna inom mig galopperade nu som en flock galna hingstar. När jag klev in i omklädningsrummet luktade det svett och något stark, något jag inte kände igen, något som jag senare fick veta var tigerbalsam. Många som tränade använde tigerbalsam lika frekvent som vissa använder hudkräm. När jag stod i omklädningsrummet hörde jag två röster och mina ögon tittade mot duschen. Där inne stod det två killar eller rättare sagt två titaner, de var muskulösa och stora som hus. I den stunden hörde jag mig själv tänka: vafan gör jag här? Min önskan var att de inte skulle se mig. Jag ville vara osynlig eftersom när jag jämförde mig med dem kände jag mig obefintlig.
Tyst som en mus bytte jag om och smög ut till träningssalen. När jag klev in i salen “dojon” var det runt femtio personer som satt tillsammans i en ring. Jag satte mig bredvid en kille. Vi satt där som ljus och jag kunde känna spänningen som låg i luften, blandad med lukten av svett. När jag tittade runt på människorna som satt i cirkeln tyckte jag många av ansiktena såg alldeles för sköra ut för att vara här. De tänkte kanske samma sak om mig. Väggarna var prydda med handskar och mitsar. Det fanns en stor boxningsring i salen där två killar sparrade. Jag hörde bara hur de träffade varandra eftersom jag inte vågade titta. Golvet jag satt på var mjukt fast ändå fast. Inte mjukt som en stor madrass som fanns i skolan eller hårt som ett stengolv, det var som en perfekt blandning av båda mr lån.


Träningen skulle börja om några minuter då tränaren kom in. Han ställde sig i mitten av cirkeln och såg allt annat än skör ut. Han såg ut att vara formad av granit. Nästan två meter lång, rakat huvud och muskulös, han var som en jätte. Han presenterade sig, pratade generellt om regler, förväntningar och hur träningspassen skulle se ut första tiden. När han var klar introducerade han Joppe. När Joppe kom in i rummet kändes det precis som när en dålig skådespelare ska göra en scen. Han såg inte ut att vara tränad alls, faktum var att han såg inte ut att ha en muskel på kroppen. Han påminde mig mer om någon som skulle behöva gå ner 30 kilo. Han var så långt bort från kampsportare som jag kunde föreställa mig. Jag fortsatte iaktta med ett neutralt ansikte.

-Hej, jag heter Joppe! Jag håller i fyspassen och kommer göra ert liv svårare. Ni dricker och vilar när jag säger till. Om någon måste spy, gör ni det i den här hinken” sa han och ställde ned en röd skurhink i mitten av rummet.

De flesta av ansiktena såg chockade ut, några satt neutrala och ett par andra började skratta efter hans uttalande. Jag tror ingen kunde se sig själv spy av träning, oj vad fel vi hade. För att avbryta skratten sa han bestämt:

-Jag skämtar inte, om ni ska spy får ni spy i den här, ingen annanstans! Om ni spyr kan ni vara stolta! Stolta över att ni pressar er själva så långt. En annan sak som är viktig att veta är att många av er kommer inte fortsätta eftersom fysen är jobbigast och med mig är det ännu jobbigare. Några frågor?

Det var knäpptyst i salen och om någon hade tappat en nål hade det hörts. När jag hörde “många av er kommer inte att fortsätta” tänkte jag direkt att jag ska visa den där jäveln, han ska få se.


-Bra då kör vi! Upp och hoppa!

Jag kunde aldrig ha föreställt mig hur jobbigt det skulle bli. Det var absolut det mest fysiskt och psykiskt ansträngande jag gjort i hela mitt liv upp till den stunden. Passet var 1,5 timma långt och innehöll alla möjliga övningar med egen kroppsvikt och med andras. I en övning kröp vi runt i cirklar med en annan person på ryggen. En annan övning bestod av att en person hängde som en apa runt midjan och jag ska ta dig fram på alla fyra. Eller den övningen när jag sprang runt i en cirkel med en kille på min rygg som en ryggsäck och samtidigt göra fem knäböj varje gång Joppe klappade händerna. Vissa av gångerna hann jag bara ta ett steg innan jag hörde klappen igen för att några minuter senare springa i samma cirkel men istället för att utföra knäböj var det nu upphopp. Joppe var kreativ, lat eller möjligtvis smart eller en kombination av allt. En sak var säker, han försökte knäcka oss. Ett väldigt effektivt sätt för Joppe var att säga “Kör tills låten slutar” men vad händer om den inte slutar? Vad händer om någon trycker på upprepa? En gång, två, tre, fyra, fem, sex gånger?

Jag kan berätta vad som hände. En del gav upp eftersom kroppen och hjärnan redan hade skrikit sluta i över en timma. Någon lade sig med huvudet i hinken och spydde ur sig allt innehåll i magsäcken medan de flesta fortsatte genom första upprepningen. Några få gav upp andra fortsatte hela vägen ut även om det var fem eller sex upprepningar. En annan teknik han använde var nedräkning för att sedan börja räkna upp igen…


-Ni har fem kvar sen får ni vila, kom igen! Fyra, tre, två, ett, ett, två, tre, fyra, fem, sex, kom igen! Det är nu det gäller! Sju, åtta, nio, tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett, ett, ett, ett, ett, ett, ett, ett, ett och vila!


Jag ville slå ihjäl honom eftersom jag aldrig visste när det tog slut. Varje gång växte hatet inom mig, ett hat som jag använde som näring för att fortsätta. Jag tänkte att jag ska visa dig din jävel! Jag sa till mig själv att jag var starkare än hans förmåga att plåga oss.

Jag önskade att det ska ta slut varje sekund men det tog inte slut. Tiden jag spenderade i ett levande helvete kändes längre än någonsin och ibland körde ”fanskapet” över tiden, även om det var två minuter kändes det som de längsta minuterna i hela mitt liv. Under dessa pass kändes det som om att hela jag skulle ras ihop. Mjölksyran som sprutade genom min kropp var det värsta jag varit med om. Mitt håll satt ibland som två knivar inkörda i mina lungor som för övrigt kändes som om de höll på att explodera. Luften som kom ner i lungorna kändes som om att den inte innehöll något syre alls utan eld, hela min kropp brann och jag kunde inte släcka den. Psykiskt kändes det som om att jag inte skulle kunna ta ett steg till eller röra ett finger. Jag var helt säker på att hjärtat skulle explodera samtidigt som min hjärna skrek stanna, stopp, nu räcker det! Jag orkade inte mer och hade inte gjort det den senaste timmen och femton minuterna. I den stunden ville jag bara gråta och gjorde det inombords under stora delar av passen. 

“Det var minst tre personer som hängde över hinken under varje träningspass!”

Vi fick inte vila så ofta och efter “en snabb vatten” som varade några sekunder försökte jag återhämta mig. Min kropp sa åt mig att lägga mig ner och ligga kvar. Hela jag skakade som ett löv i en höstvind och jag ville inget annat än att ge upp och innan jag hann blinka var pausen över.
I nästa sekund drömde jag mig bort en kort sekund, att jag låg på alla fyra och spydde i hinken för att få en liten stund av vila. Lika snabbt blev jag dragen tillbaka till verkligheten genom tyngden av karl som låg på mig och tränarens skrik “KOM IGEN DÅ! KRYP!”. Efter några minuter såg jag en av killarna som skrattade åt Joppes tidigare kommentar om att spy ligga och spy i hinken i mitten av rummet och inte själv, nej, han delade hinken med en annan kille. Efter sju veckor var det ungefär 15 personer kvar i rummet. Människorna jag satt bredvid nu var annorlunda. Det var fortfarande samma individer fysiskt men psykiskt hade de ändrats genom ett extremt motstånd, disciplin och viljan att inte ge upp men fortsätta. Jag förstod de som hade gett upp och slutat. Jag ville ge upp under varje träning men jag gjorde det inte. Det var som om att jag hatade och älskade träningen på samma gång. När jag var där kände jag mig levande även om jag led fysiskt och psykiskt så kände jag något annat. Jag inte bara kände utan känslan greppade tag i mig väldigt starkt och tog över mig, fick mig att vilja känna mer!

Jag kan inte göra något annat än att tacka kampsporten och Joppe. Medvetet eller omedvetet implementerades saker i mig och säkert i andra. Inte bara läxor jag haft nytta av hela livet utan även minnen.

Några saker jag lärt mig eller blivit påmind om


Du lär dig att du är starkare psykiskt än du någonsin kan tro.
Han brukade säga: “När er hjärna säger åt er att sluta har ni inte ens gett hälften!”. Det var sant, så sant så att jag får gåshud när jag tänker tillbaka på det. Med kunskapen jag har idag om hur vi fungerar biologiskt styrker det detta uttalande. Vår hjärna lurar oss att vara bekväma, lata, inte vilja spendera någon extra energi och undvika fysisk och psykisk smärta. Om du kan applicera denna idé på dig själv kan det liknas vid att du får en superkraft.

Du lär dig att disciplin bygger karaktär
Det är enkelt att bygga på din dröm när livet går lätt men både du och jag vet att vad du än försöker uppnå kommer dina känslor spöka för dig. Du kommer bland annat vara fylld av tvivel, rädsla och ångest i vissa stunder. Du kommer vilja ge upp och kanske till och med gör det och jag förstår dig. För att fortsätta ställa dig upp krävs ett jävla pannben. Disciplinen lär dig att fortsätta kämpa fast du inte vill. Kampsport förbereder dig både fysiskt, psykiskt att ta smällar och inte ge upp.

Du lär dig kroppskännedom
Du får veta att du inte är gjord av glas och om du pressat dig extremt hårt kanske du inser att du inte är gjord av diamant heller. Fysiskt är du garanterat starkare än du trodde innan du började. Alla övningar ger dig bättre förståelse för din egen kropp och kontroll över dina armar, ben och hjärna. Alla dessa funktioner fungerar som en enhet tillsammans.

Du lär dig känna, hantera och agera i rädsla
Omedvetet vill vi blunda när något kommer mot vårt ansikte. Om du blundar har du inte en aning om vad som sker. Det spelar ingen roll om det är en kontrollerad sparring eller en övning, det har med vår insikt att göra. Att gå upp och sparra (slåss med handskar och benskydd) även om det är i ett lugnt tempo känns det oftast att bli träffad, speciellt i ansiktet. Jag tycker det är obehagligt och är oftast rädd eftersom jag hatar att få slag i ansiktet när någon fysiskt försöker slå eller sparka mig. Du kanske tänker, men varför gör idioten det? Eftersom jag vinner mot min rädsla känner jag mig extremt nöjd efter ett sparringpass.


Du lär dig hur man inte ska bete sig
När jag tränade på en klubb i Göteborg brottades jag med en hetsig kille på uppvärmningen. Jag sa åt honom åtskilliga gånger att han skulle lugna ner sig. Han slet, bröt och verkade inte ha någon kontroll över sin kropp. Efter att jag sagt till honom några gånger utan bättring kom tränaren fram till oss. Han slet isär oss medan vi brottades och kastade in den andra killen i väggen och skrek:

”Vad fan är det du inte förstår? Ta det lugnt!”

Sedan lugnade tränaren ner tonen lite och sa: ”Om din partner säger åt dig att ta det lugnare, lugna dig. Det är uppvärmning, annars kommer du skada dig själv eller din partner. Du tränar inte själv utan tränar med andra så lyssna!”

Han tittade på tränaren och gick ut från lokalen. Jag hoppas att han lärde sig något men jag tvivlar på det eftersom han inte kom tillbaka.

Du blir säkrare i din egen kropp
När du blir bättre på hantera din kropp, rädsla och har praktiserat ett tag blir du säkrare i din kropp. Du känner en inre trygghet om du skulle behöva använda våld, som för övrigt ska vara det sista alternativet men du är mer bekant med det än innan.

Du lär dig om gemenskap

Att försöka slita huvudet av någon i en sparring eller slå någon på käften är kanske inte något som bygger gemenskap tänker du. Det bygger gemenskap eftersom man upplever väldigt starka känslor tillsammans. Det är inte bara det att man försöker vinna, det finns även en stöttande sida, en ödmjukhet, en tacksamhet och en glädje. Det är någon form av kärlek som väver ihop individerna.

Du lär dig formeln för framsteg
När du tränar på att brottas, lär dig tekniker eller sparrar stående blir du bättre. När du tränar kondition orkar du längre. När du tränar styrka blir du starkare. Allt hänger ihop och så länge du tränar bli du bättre, inte bara på en grej utan flera. Du blir inte bättre på en dag, en vecka men om du fortsätter i månader och år märker du skillnaden.

Du lär dig att utstå och jobba gentemot ett motstånd
Fysisk träning lär dig att inga resultat kommer utan motstånd och med motstånd blir du bättre. Du orkar mer och kan ta mer motstånd. Du möter personer som är bättre, starkare och uthålligare vilket tvingar dig till att försöka bli bättre.

Spread the love

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.