Ingen kommer att rädda dig, du måste rädda dig själv.

Ingen kommer att rädda dig, du måste rädda dig själv.
“Mycket av ditt ljus får du se när du vandrar i mörkret eftersom stjärnor lyser där.”

Jag vaknade tidigt, gick upp och tog ett glas vatten samtidigt som jag tänkte: nu är jag här, äntligen har jag min livsstil av frihet! Tre år tog det. Sedan tog jag på mig ett par shorts, mina flip flop och gick ut i morgonsolen som omfamnade mig på exakt samma sätt som den varma solen i Indonesien och Australien hade gjort. Jag började promenera ner mot havet. Det tog mig fem minuter till stranden och vågorna. Allt såg ut som om det var taget ur en saga och jag började nästan gråta av lycka. Vågorna var helt perfekta och inte en själ ute i vattnet, så otroligt härligt. Jag gick tillbaka till vår lägenhet och smög mig in till sovrummet. Där låg hon helt naken i sängen, brunbränd och precis som jag hade målat upp i mitt huvud för två år sedan. Surf, strand, värme, fin brud och frihet. Jesus vilken kvinna jag har, tänkte jag, hon är fan perfekt. När jag stått och beundrat henne en liten stund gick jag ut i köket och gjorde iordning kaffe. Hon kom ut i köket när jag stod där och sa god morgon, sedan sa hon:

– Tomas, vi måste prata.

Hela hennes tonfall och kroppsspråk signalerade att det var något som var viktigt. Jag hade aldrig hört henne så allvarlig. Vi gick ut och satte oss på vår lilla altan. Ängeln tog ett djupt andetag och sa

– Jag känner mig kvävd. Jag vill vara fri och jag behöver mer tid för mig själv. Kan du inte ta in på något annat boende i en dag eller två? sa hon.

Jag hörde men förstod ingenting. En underlig känsla i kroppen dränkte mig och det kändes som om att det blev någon form av kortslutning, jag ville spy och gråta. Förvirringen sköt genom kroppen under tiden jag satt och försökte förstå vad det var hon egentligen sa till mig.

– Jag förstår ingenting. Jag har precis kommit ner till dig. Tre veckor utan dig sedan spenderar vi en natt tillsammans, efter det vill du vara själv några dagar? Jag förstår inte, men jag säger okej, fast jag inte vill, svarade jag.

“Magkänslan sa att något var fel”

Dagen efter flyttade jag till ett surfcamp och allt kändes overkligt när jag och ängeln satt på surfcampet och pratade. Jag såg ut över havet som tindrade som diamanter av solens strålar som träffade ytan. Perfekta vågor rullade in och det var fullt med folk i vattnet. Surfen och vädret var världsklass samtidigt ett stenkast från mig. Ängeln satt vid min sida i paradiset och vi hade det mest smärtsamma samtalet jag någonsin haft. Jag hade ett par solglasögon på mig för att jag inte ville visa mina tårar, precis som om att de skulle dölja min sorg. Den sorgen som färgade hela mig gick inte att dölja. Hon pratade återigen om frihet och att hon kände sig kvävd samtidigt som hon behövde vara själv. Ängeln tyckte att jag skulle stanna några dagar för att låta henne tänka.

–Jag vill inte bo här, jag vill bo med dig, jag vill vara med dig babe men någon dag stannar jag, självklart, men det här är inget jag vill, svarade jag.

“Det som var värst var att mitt hjärta var krossat och jag visste inte varför”

Solen värmde upp mitt ansikte och tårarna som rann nerför kinderna. Mitt hjärta var krossat och jag visste inte varför, det plågade mig mest. Hon kunde inte ge mig någon förklaring och jag förstod inte då. När Ängeln åkte ifrån surfcampet ringde jag upp min mamma.

–Hej mamma, jag vet inte vad som händer. Ängeln säger att hon vill vara “fri”.

–Tomas hon har träffat en annan, är du så blind?

–Shit! Det är ju klart, jag ser det nu. Hur kunde jag vara så blind? Tack mamma!

–Du Tomas, även om det känns tufft, så kommer allt lösa sig. Jag lovar dig.

Okej sa jag utan att jag visste vad som skulle hända när jag la på luren. Om jag vetat hade jag nog inte lagt på så snabbt. “Tomas, hon har träffat en annan” var det som ekade inom mig, orden rev hänsynslöst i min bröstkorg och jag ville spy. Det kändes som jag skulle sprängas. Min dröm om att leva en livsstil av frihet med min ängel blev precis krossad.

“Två dagar innan hade jag fått allt jag någonsin velat ha och nu kändes allt förlorat.”

Det gjorde så ont och jag kände mig så ensam när jag stod där på ett surfcamp i Portugal. Att surfcampet låg perfekt med sina magiska vågor och närhet till stranden spelade ingen roll längre. Jag kände mig helt tom och tappade lusten att leva. Inte ens solen kunde jag njuta av. Den natten var bland de värsta jag varit med om någonsin. Det var som en tortyr. Min själ grät och mitt hjärta exploderade av smärta. Det gjorde så jävla ont.

“Jag ville vara med ängeln som jag älskade men hon ville inte vara med mig.”

Klockan blev 05.00, jag visste inte om jag sovit och jag kunde inte sluta tänka på allt som hänt..  Jag trodde jag hade fått allt, plötsligt hade jag inget. Hur kunde det gå så fort? Jag gick ut i receptionen och frågade om han kunde beställa en taxi till mig eftersom jag ville få allt bekräftat av henne. När jag stod och väntade på Taxin i mörkret ensam med alla tankar som surrade ville jag bara dö. När taxin äntligen kom bad jag honom åka tillbaka till lägenheten vi skulle bott i under hela vintern. På väg ut till henne satt jag i taxibilen och hoppades innerst inne att han skulle vara där. Jag var redo att döda. När Taxin stannade utanför lägenheten gick jag emot dörren med tunga steg och jag kände hur sorgen skar genom själen.  Jag knackade på dörren och Tyra, vår hund, började skälla och efter några minuter kom ängeln och öppnade. Hon var nyvaken och ville först inte släppa in mig. Hon kanske stod och uppehöll mig tills han smet ut. Inte en aning, men jag skulle in, så var det bara.

– Vi måste prata, sa jag.
– NU? svarade hon.
– Ja nu, det är viktigt.

Efter hon släppt in mig gick jag ut till köket för att hämta ett glas med vatten. Jag försöka samla tankarna och känslor som for genom kroppen i fyrtioåtta tusen kilometer i timmen. När jag tog galet tittade jag ned i diskhon, mycket disk i en diskho för att vara middag för en person. Skönt att hon hade någon som tröstade henne igår när jag satt helt själv på ett surfcamp och kände att jag inte har något kvar att leva för. Helt klart fanns det både sarkasm, svartsjuka och ilska med i de tankar som ploppade fram då jag såg all disk som fanns, men jag sa inget. 

“Han var turligt nog inte där. Annars vet jag inte vad som hade hänt.”

Jag tog glaset med vatten och gick in i sovrummet där hon satt. Ängeln var helt nyvaken och jag var där för att få svaren jag inte vill höra egentligen, men kände att jag behövde.

– Varför sa du inget? frågade jag samtidigt som jag kände hur mitt hjärta skrek av smärtan. 

–Sa vadå?
–Att du hade träffat en annan. Då hade du sparat tid, pengar och smärta.
–Jag kunde inte, svarade hon.
–Okej, men du känner starkt för honom? frågade jag samtidigt som jag hörde orden “jag kunde inte” eka i mitt huvud.
–Ja han är helt fantastisk och jag känner extremt starkt för honom.
–Jag förstår inte hur de kunde gå så fort.
–Inte jag heller.
–Okej, om han älskade dig hade han varit här med dig nu. Inte jag, han är troligtvis och knullar någon annan liten flicka som han har kört sina raggningsrepliker på. Dessa ord var fyllda av förakt, bitterhet, avund och hat.

“Tårarna rann nerför mina kinder och mitt hjärta var krossat.”

– Du kan väl stanna några dagar? sa Ängeln.

Nej, det gör för ont i mig och jag kan inte vara kvar här när jag vet att du har en annan man vid din sida. Jag tänker åka tillbaka till surfcampet och kommer lämna Portugal väldigt snart, sa jag fast jag inte ville. 

Jag ville inte inse att jag hade förlorat henne men efter ett långt samtal bestämde jag mig för att åka tillbaka till surfcampet eftersom det inte var någon idé. Hon hade blivit förtrollad av honom och jag hade inte samma värde längre i hennes ögon. Jag ringde upp taxin igen och bad honom komma tillbaka. Efter en kort stund kom han och då gick jag ut till honom.

–Kör tillbaka mig till surfcampet, snälla.
–Absolut, svarade han.

När jag satt i taxin stirrade jag ut över vågorna, stranden och de fina små husen. På fyra dagar gick jag från att leva min dröm till att det kändes som jag förlorat allt samtidigt som jag inte ville leva. Hur fan gick det till? Vad gjorde jag för fel? Varför jag?

“Där och då började jag korsfästa mig själv för vad som hände”

När vi kom till surfcampet bad jag chauffören stanna några minuter medan jag packade mina väskor samtidigt som jag kände att jag bet ihop för att inte börja gråta. Jag ville verkligen inte visa hur ledsen jag var så jag checkade ut och gick tillbaka mot taxin. Chauffören hjälpte mig packa in min surfbag och resväskan i bilen.

–Lissabon, ett hotell så nära flygplatsen som möjligt, sa jag.
–Yes sir!

När jag satte mig i baksätet började tårarna forsa. Jag försökte hålla tillbaka men det gick inte, det var floder. Det gjorde så ont i hela kroppen, både utvändigt och invändigt. Allt var över, allt var borta, min ängel fanns inte längre, min dröm fanns inte längre. Det jag hade kämpat för varje dag sedan jag intalade mig själv det för tre år sedan var borta, allt var krossat i tusen bitar tillsammans med mitt hjärta.

“Hela den resan satt jag och tittade ut genom fönstret för att försöka fly tankarna.”

Jag ville övertala mig själv att inte gråta för det var inte värt det. Hon är inte värd det, hon är inte värd någonting, hon har precis visat hur mycket hon tyckte vår tid tillsammans var värd, INTE ett skit, hörde jag i mitt huvud. Mitt hjärta sa något helt annat. Jag kände så otroligt starkt för henne och jag ville inte åka. Men innerst inne visste jag att hon hade gjort sitt val och det är omöjligt att tvinga någon att älska mig. Jag skulle aldrig vilja känna mig tvingad. Hennes val att välja bort mig fick mig att välja bort henne. Chauffören stannade framför ett hotell mitt i city och hjälpte mig att packa ut min surfbag och väska. Jag bad honom hjälpa mig in med väskorna på hotellet. När jag kom in genom dörrarna trodde jag att jag hade hamnat på ett museum. Det var extremt mycket fin konst på alla väggarna eftersom det var ett konsthotell. Högt i tak, som i en kyrka och många finklädda män och kvinnor som satt i kostymer. Några hade affärsmöten och andra lunchade.

Jag gick fram till disken och sa att jag vill ha ett rum, 1800 kronor för en natt. Jag tackade taxichauffören för hjälpen och gav honom bra med dricks. Sedan gick jag in i hissen och åkte upp till mitt rum. Det första jag gjorde när jag kom upp till rummet var att jag slängde mig i sängen och pustade ut. Ängeln ringde upp mig på Skype efter en timma. Hon var helt förstörd och grät floder.

– Var är du?
– På ett hotell i Lissabon. Jag åker hem imorgon bitti, sa jag.
– Redan? Jag sa ju åt dig att jag ville att du skulle vänta någon dag.
– Du vet hur jag är, svarade jag
– Men … Jag ringer upp dig om två timmar igen, jag måste ladda datorn. Okej? Svarar du då? Lovar du? undrade ängeln.
–Absolut, jag lovar svarade jag fast jag inte visste vad vi skulle prata om, på något sätt ville jag att vi skulle bli ett igen men det var redan försent.

Efter stund gick jag ner för att äta och klev in i en lyxrestaurang. Lugn musik, extremt fint porslin och allt kändes exklusivt. Fem par satt vid olika bord, alla paren såg nyförälskade och otroligt lyckliga ut. Jag slog mig ner och satt ensam vid ett bord och kände mig som en förlorare. Tidigare hade jag bestämt mig för att njuta av måltiden och försöka tänka på något annat än det som hänt. Servitören kom fram och förklarade vad som fanns att välja på. Jag var vrålhungrig så jag valde buffén. Det var fyra olika köttsorter, sallad och grönsaker i massor. När jag hade ätit klart gick jag och ställde mig vid baren för att beställa en drink, men bartendern var för slö. Jag visste att alkohol inte kommer göra det bättre. Den slöa servicen tog jag som ett tecken och bestämde mig för att gå tillbaka till mitt hotellrum istället. Så fort jag kommit in i rummet och stängt dörren började tankarna flöda igen. Ängeln hade ringt på Skype två gånger, så jag ringde upp henne.

– Tja, sa jag.
– Kom tillbaka till mig, vi kan flytta någon annanstans. Vi löser det här.
– Jag har bestämt mig för att åka hem Ängeln, vi får se hur framtiden blir.

“Hela min själ skrek att jag skulle stanna och kämpa”

Men jag hade bestämt mig för att åka hem och hade ärligt redan beställt flygbiljetterna tillbaka till Sverige någon timma innan vi pratade. Den kvällen och natten pratade vi över tre timmar och jag kommer inte ens ihåg något av samtalet. När jag vaknade på morgonen dagen efter önskade jag att allt bara hade varit en mardröm och att jag var på väg till Ängeln. Jag såg att jag hade fått mina flygbiljetter på mejlen och insåg att det inte var det.  Verkligare än såhär blir det inte.

Tankarna vill ha ihjäl mig. Fyra dagar i Portugal och jag har förlorat allt, fy fan vilken resa. Jag packade ner allt i min väska, duschade och åt en grymt god hotellfrukost. En taxi plockade upp mig några timmar senare på hotellet för att ta mig till flyget. När jag kom till flygplatsen kändes det helt overkligt. Jag hade knappast hunnit landa innan jag var på väg att lämna Portugal. Mina tårar började rinna samtidigt som jag gick mot incheckningen. Stegen hade aldrig varit så tunga och smärtan i bröstet ökade medan tårarna rann som två syndafloder. På resan tillbaka till Sverige skrev jag ett blogginlägg om just förlåtelse. Jag förlät ängeln, men inte mig själv. Jag klandrade mig själv och tyckte att förlusten skett på grund av mina egna val. Det var mitt fel att det blivit som det blev. Jag hade inte en aning om att de kommande månaderna skulle bli den jobbigaste och smärtsammaste perioden i hela mitt liv. 

“Jag förlorade både min dröm och min ängel och blev satt i min livs svåraste situation.”

När du vandrar genom mörkret kom ihåg att…

Du får en inre styrka av att vandra på de mörkaste platserna

Om du har vandrat på mörka platser vet du hur stark du kan vara om du måste, hur mycket mod du har och hur mycket driv och potential som egentligen finns inom dig eftersom du har tagit dig igenom situationer du trodde var omöjliga. Du är så mycket mer än du någonsin kunnat tro att du var och mycket av detta får du se när du vandrar i mörkret eftersom du måste “vara mer”.

Du får så mycket börda du orkar bära

I de stunder du vandrar kan du tycka att det är orättvist och du har kanske rätt.
Men vad spelar det för roll i stunden? Hjälper det dig?  Om du tänker att det är orättvist och att världen straffar dig gör inte vandringen genom mörkret den mindre hänsynslös eller jävlig. Du måste förstå att du inte fick mer börda än vad du klarar av att bära även om du fick mer än andra. Du fick det för att du är stark nog och för att du klarar av det och kan resa dig ur askan som fågeln Phoenix. 

“Du måste förstå att du inte fick mer börda än vad du klarar av att bära även om du fick mer än andra.”

Börja inte hata världen och människorna

När min dröm krossades framför mina ögon blev jag arg, bitter och fylldes med förakt inför världen och människorna. Jag lutade mig mot dessa känslor eftersom de var mitt naturliga tillstånd när jag egentligen bar på en sorg. En sorg som gjorde så ont inom mig att jag hatade och föredömde världen och allt vackert i den. Den inställningen gjorde självklart mina kommande år på jorden mer tragisk.

Ta hjälp om du kan

Att fråga om hjälp har jag själv väldigt svårt för men mitt tips är att om du kan, fråga. När jag kom hem från Portugal bodde jag först i en sjuårings rum och efter det bodde jag på soffan hos vänner och sov på madrasser på golvet i två år. 

Ingen kommer att rädda dig, du måste rädda dig själv!

Under vissa perioder i livet kommer det kännas som om du vandrar genom dödens dal, mörkret finns runt omkring dig och möjligtvis inom dig. Jag har vandrat där, flera gånger och jag har varit nära att ge upp och inte sett någon väg ut. I dessa stunder har jag velat att någon skulle rädda mig. Om någon skulle ha räddat mig ifrån mig själv hade jag inte fått den inre styrkan jag har idag. Jag hade inte vetat att jag klarar mer än jag tror och jag hade inte kunnat känna tilliten jag känner idag.

“Sanningen är att ingen annan kan rädda dig ifrån dig själv, det måste du göra själv.”

Du gjorde ditt bästa med vad du hade

Troligtvis gjorde du ditt bästa med vad du hade och visste. Du trodde och kände att det skulle fungera. Du gjorde det rätta men det räckte in till eller så kanske det hade gått åt helvete ändå. Det är enkelt att se tillbaka på saker och tänka”varför gjorde jag inte så?” Hur kunde jag inte se detta komma? Det är enkelt eftersom vi alltid har ett facit i efterhand. Vad är syftet med att se tillbaka på det och tänka “om”? Du kan tänka tillbaka och försöka lära dig något av det förgågna men att grubbla och älta det kommer enbart dränera dig, skapa mer tragedi i ditt huvud. Du har ingen tidsmaskin, du kan inte resa tillbaka så sluta ödsla tid på något som är över. Här kan du läsa om hur du släpper taget om ditt förflutna.

Mörkret tar slut

Om du vandrar i en mörk dal får du inte glömma att det till slut blir gryning igen. Även om det känns som om det inte någonsin kommer bli bättre, så blir det bättre. Istället för att tänka att det aldrig kommer bli bättre, att du inte kan hantera smärtan inom dig om en månad, tänk en vecka, om du inte klarar en vecka, tänk en dag, om du inte klarar en dag, tänk en timme, om inte en timme, en minut, om inte en minut tänk en sekund. Minska tidsramen för vad som är jobbigt eftersom det kan hjälpa dig ta dig igenom stunden som annars kan kännas överväldigande.

“Mycket av ditt ljus får du se när du vandrar i mörkret eftersom stjärnor lyser där.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.