8

Du ”lyckades inte”- till dig som går igenom en låg period i livet

Du ”lyckades inte”- till dig som går igenom en låg period i livet.

Du ”lyckades inte”- till dig som går igenom en låg period i livet


Under den här perioden i mitt liv var jag nära på att avsluta det eftersom jag kände mig totalt misslyckad,  ljusår ifrån mina drömmar och nästan utan hopp. Min inre bild utav hur jag ville att min liv skulle se ut var perfekt men inget utav de yttre fanns. Jag höll tillbaka tårarna dagligen och ångesten satt som en kätting av rosenbuskar runt mina inre organ i nästan varje stund.   Mitt hem som var en byggbarack låg utanför Bålsta ungefär 50 meter från tågrälsen, där Stockholmstågen dundra förbi hela tiden även på nätterna. Baracken stod på en gigantisk industri tomt där företag hade lokaler och lager. Vissa nätter hade jag svårt att sova eftersom det var inbrott i lokalerna och i barackerna. En natt blev jag så paranoid av att jag hörde röster och ljud så dagen efter hämtade jag en gatsten som jag la bredvid madrassen.  Den blev min trygghet, ett redskap som jag såg mig själv slå i huvudet på vad som skulle kunna vara en objuden gäst. Det här inlägget handlar inte om självömkan utan överlevnad och hopp.

Det var inget lyxhotell

Min balkong

Min balkong

Armaturen till lampa inne i mitt rum var missfärgad av vatten som läckt genom taket. Lampan gav ifrån sig ett härligt pissgult sken som desperat försökte tränga sig igenom alla hundratals döda flugor som låg i den. En morgon blev jag väckt utav att något kröp på min arm, när jag tittade under täcket var det en kackerlacka med andra ord var det inget lyxhotell.
Kaklet i duschen var helt svart och ur fogarna växte det svartmögel. Första gången jag skulle gå in och duscha höll jag på halka. När jag tände lampan såg jag mina glidspår i en svart slemmig hinna som låg likt ett täcke över hela golvet.  Jag var väldigt sjuk under perioden i baracken och när jag förstod att den var fylld av mögel och att det är väldigt dåligt att vistas i det så bestämde jag mig för att börja sova i bilen. När jag var som lägst fick jag ett ett telefonsamtal som jag aldrig kommer glömma.

*Hej Tomas

*Hej! svarade jag och kände igen rösten men visste inte vem det var

*Det är …

Jag kunde knappt tro min öron, en person som betytt så mycket för mig var på andra sidan.

*Hur mår du Tomas? frågade personen

*Jag mår helt fantastiskt, det är underbart! Svarade jag fast det kändes som om att jag var dömd utav livet. Stoltheten inom mig ville inte låta personen få veta hur jag mådde egentligen eftersom personen i fråga inte skulle få ”vinna”.  Efter ett utav de märkligaste samtalet jag haft var slut tänkte jag för mig själv:

*Herregud, Tomas, nu måste du ta tag i livet. Det här funkar inte längre! Uppenbarligen har du stolthet kvar eftersom du inte ville ge personen i telefonen en tum, så använd den och ta tag i ditt liv.

Efter samtalet lovade jag mig själv att jag ska göra allt i min makt för att ändra min situation. Jag satt ett galet ultimatum som jag inte rekommenderar någon att göra.

“Om jag inte lyckas ändra mitt liv till det bättre på ett år avslutar jag det här skit livet en gång för alla.”

MItt galna ultimatum tände en ny eld inom mig, en eld som brinner starkare än någonsin.
Om någon hade sagt till mig innan detta samtal hur mitt liv skulle se ut om 18 månader fram (om jag tog ansvar och gjorde något) hade jag skrattat åt dem och tänk, dröm på. Vilket inte skulle vara konstigt eftersom allt talade emot mig, till och min egen röst. Den här perioden i bilen och baracken har varit en utav de mest värdefulla och lärorika tider i mitt liv och här är varför.


Allt började med ett nytt beslut
Vi tar beslut, varje dag, timme, minut och sekund. Ett beslut kan ändra hela ditt liv och stigen du går på. Som att börja träna, äta bättre, sova ordentligt, läsa,  gå till festen, bjuda ut den där personen, tackar nej till ölen eller skaffar dig ett nytt jobb. Under dessa 18 månader gick livet från väldigt smärtsamt och jobbigt till enkelt och lätt om jag jämförde.  Jag tog beslutet att göra något åt min situation istället för att tycka synd om mig själv och klaga.

Du kommer behöva agera
Likt så förbannat Batman klättrar upp ur grotta i The Dark Knights Rises kommer du få klättra ur din. Den lilla pysslingen, han som jag satt och väntade på kom inte och om jag fortfarande väntat hade jag troligtvis inte levt. Pysslingen är:  dagen du har tid, lust, motivation och när livet magiskt vänder. Du kommer aldrig få en perfekt stund att agera, speciellt om du är i ett mörkt hål. Den perfekta stunden finns enbart nu, så agera.


Börja någonstans
Försöka göra något nytt om du vill skapa ett annat liv. Att göra samma sak som gjorde att du hamnade där eventuellt är kvar där är… Du vet svaret på det.

Släpp din historia om hur synd det är om dig
Historien om hur synd det är om dig kan du släppa nu, det är okej, den har fyllt sin funktion men nu måste du fokusera om. Om du vill ha ett jobb, säg inte att det inte finns, det är ingen idea, ingen vill ha mig. Det löser absolut ingenting. Jag slutade att skylla ifrån mig och säga det är pga… inget funkar och började ta fullt ansvar. Allt hat, förakt och bitterhet inom mig använde jag för att skapa något nytt. Något jag ville ha

Att röra mig framåt är en bra mätbara process
Borsta av dig, ställ dig upp, stå upp rakt och sluta häng med huvudet. Även om det gör ont inom dig börja ta steg framåt, varje dag, även om det är ett myrsteg är det framsteg. Det här var vägen för mig eftersom jag fokuserade mer på något annat än att leva ur smärtan, sorgen och eländet.

Smärtan utav den upplevelsen har även fått mig att kunna känna mer tacksamhet
Tacksamhet är något jag haft och har svårt med. Efter jag krupit in i min bagagelucka i tre månader kändes en vanlig säng som en himmel. Att kunna få kallt vatten ur kökskranen, slippa svart mögel i duschen, kunna tvätta mina kläder, att inte behöva oroa mig för inbrott kändes som om att jag vunnit högsta vinsten på lotto. Än idag drar jag ned min bäddmadrass och sover på golvet för att ta mig tillbaka. Prova själv att göra något obekvämt. Börja promenera istället för att ta bilen överallt, eller dra ned bäddmadrassen på golvet, du kommer börja uppskatta saker du tagit för givet alldeles för länge

Erfarenheten utav en mörk period bygger en inre styrka
När jag tittar tillbaka på dem dalarna jag vandrat har alla en likhet. Efter mörkret har jag alltid känt en enorm trygghet inom mig själv. Tryggheten kommer ifrån att jag tog mig igenom och jag insåg hur starkt jag är..
Och om jag skulle förlora det jag har idag vet jag att jag skulle klara mig.  I värsta fall köper jag en bil och bor i den (den här gången en kombi, mazda 223 är inget att rekommendera). Jag skulle kunna duscha på ett gym eller bada i havet för att tvätta mig. Maten går utmärkt att laga på ett stormkök. Jobb? Jag skulle kunna ta vad som helst för att överleva.  Till vintern hade jag behövt hittat på någon annan lösning eventuellt gjort som flyttfåglarna flyttat söderut.

Jag vet att jag behöver väldigt lite för att överleva.
Det här gav mig en mer extrem bild på vad som egentligen behövs för att överleva. Om du tänker själv så köper vi otroligt mycket dyrt skit vi aldrig använder eventuellt använder ett fåtal gånger: kläder, skor, datorer, mobiltelefoner.  Den här upplevelsen gjorde det mer synligt för mig att jag inte behöver speciellt mycket.

Ingen ursäkt är bra nog för att sluta leva
När allt är som mörkast och du vill dö för att fly smärtan inom dig så får du inte ge upp. Du kanske får leva för andra i stunden om du inte vill leva för dig själv. Glöm aldrig att känslorna och tankarna kommer och går, precis som regn, sol och moln på en himmel. Och har du någonsin hört någon säga: Vilket fult moln? Samma är med dina tankar och känslor, döm dem inte, låt dem flyga förbi och du har alltid en möjlighet att skapa ett annat liv om du lever, så lev.

Fokusera på andra
Om du inte kan leva för dig själv, lev för andra. När du fokuserar på andra människor, hur du kan hjälpa dem gör du tre saker. Fokusen från dig och din smärta försvinner, du får ge något som kommer göra att du känner dig bättre och även en tillhörighet eftersom du är bland människor.

Var snäll mot killen/tjejen
Du måste sluta klandra dig själv över det som hände. I efterhand kanske det fanns saker du kunde gjort annorlunda? Eller inte, poängen är densamma, du följde det du trodde på och gjorde ditt bästa med förmågan du hade, men det funkade inte. Låt inte denna stund bli symbolen för hela ditt liv utan låt klättringen tillbaka bli!

 

 

Comments 8

  1. Post
    Author
  2. Bra skrivet! Blir inspirerad att tag i mig själv…även om jag inte gått igenom det du berättar om. Tack!😀

  3. Post
    Author
  4. Tack så mycket Tomas ❤
    Varje gång jag läser något du skrivit så blir jag lite omskakad och påmind om att inte ge upp.Min situation är inte samma som din var men ditt tankesätt ger styrka 🤗

  5. Post
    Author
  6. Post
    Author

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.