Besatthet, missbruk och självmedicinering
“När ska du börja spela?”
“Aldrig.”
“Varför inte?”
“Jag vet exakt hur det kommer att bli.”
“Hur?”
“Allt börjar kontrollerat. Men spelandet tar över mer och mer.
Till slut blir jag spelet… Jag är insugen i spelvärlden åtta till tio timmar varje dag. Men det slutar inte där.
På ‘fritiden’ tittar jag på filmer om hur jag ska bli bättre. Läser på forum.
Kommer troligtvis även att köpa guider och annat för att bli bättre.
Jag sover mindre. Rör på mig mindre och mycket annat förkastas i mitt liv.”
“Det behöver inte bli så, du kan ju bara spela när jag spelar?”
“Jag önskar att jag fungerade så… Men jag fungerar inte så.”
Varför det inte fungerar…
Det enkla svaret är min personlighet.
Den innehåller vissa delar som verkar forma mig enklare till vad som i folkmun kallas missbrukare.
Jag blir uppslukad av saker.
Jag har svårt att veta när det är nog.
När jag ska sluta.
Jag blir som besatt.
Tar mer risker.
Är mer impulsiv.
Tänker inte lika rationellt.
Besatthet, missbruk och självmedicinering hänger ihop
Enligt min erfarenhet kommer missbruk av smärta (psykisk entropi). Psykisk entropi som vissa människor av någon anledning bär. Det finns många olika anledningar och typer av psykisk entropi.
Det kan vara:
- Trauma Hjärnspöken
- Psykisk sjukdom
- Biologisk programmering
- Automatiskt tankebeteende
- Behovet av att vilja fly rädslan
- Rädslan för smärtan i sig själv
- Begränsad förmåga att uttrycka känslor/tankar
- Din livssituation
- Eller något helt annat.
Vare sig det är trauma, hjärnspöken, psykisk sjukdom, biologisk programmering, automatiskt tankebeteende, rädslan för smärtan, vår begränsade förmåga att uttrycka oss eller något annat så upplever vi det på olika sätt.
Vi har olika behov av att uttrycka det och olika sätt att försöka “fixa” det eller “fly” det.
Hur du hanterar eller inte hanterar det bygger på val, val bygger på beteenden, beteenden skapar vanor, vanor formar dig, du formar ditt liv, ditt liv formar ditt välbefinnande.
Oavsett smärtan är du smeden till din egen lycka eller olycka.
Och beroende på hur du väljer kan du skapa mer eller mindre psykisk entropi.
Besatthet, missbruk och självmedicinering uttryckt destruktivt
En tablett blev två. Två, tre. Tre, fyra, fyra, fem och ja… Sen svalde jag sju, åtta upp och till tio piller åt gången och tog Alvedon för att “boosta”.
Jag talade om droger…
Jag använde dem…
De såldes…
Det mesta i mitt liv handlade om att bedöva mig själv.
Du kanske vet…
Att nå till ett stadium där du varken känner eller tänker..
Du bara “är”…
Och antalet val baserades på just det, att fortsätta vara fast i denna bedövade verklighet.
Val som bekräftade min missbruksmiljö.
Vilket förstärkte mitt missbruksbeteende.
Ett missbruksbeteende som band mig hårdare till denna missbruksgrupp.
En missbruksgrupp som förstärkte min missbrukaridentitet.
Sanningen var att jag mådde dåligt…
Jag hatade mig själv.
Livet jag levde.
Personen jag hade blivit.
Jag såg döden som en befrielse och livet som en plåga.
I den här perioden fanns inget fint… Utan allt var fult. Trasigt och hopplöst. Mitt liv var en plåga och en tragedi.
Jag hade ingen anledning att fortsätta att leva…
Och jag såg inget liv efter 30.
De flesta val var baserade på den filosofin… Val som skapade mer att fly och inte mindre!
Destruktiv "hantering" av din psykiska entropi blir som en negativ multiplikationstabell
Alkohol, piller, hasch, kokain, amfetamin, sex, våld och fruktansvärda relationer skapar en tillfällig flykt, men på sikt mer psykisk entropi.
Detta sätt att “hantera” smärtan blir som en multiplikationstabell.
Vilket betyder att den grundläggande psykiska entropin blir multiplicerad.
Smärtan som alltid finns blir alltså dubbel, trippel, hundrafalt, tusenfalt eller miljonerfalt.
Den blir multiplicerad eftersom valen i det destruktiva skapar fler lager av smärta ovanpå den befintliga smärtan.
Det är lager av skam, skuld, ångest, förakt, hat och sorg som föds ur de destruktiva valen.
Vilket även betyder att behovet av tillfällig och enkel flykt ökar… Du vill fly mer… Inte mindre. Flykten som skapar mer att fly.
Besatthet, missbruk och självmedicinering uttryckt konstruktivt
Konstruktiva val skapar inte fler lager av smärta.
Den grundläggande smärtan finns där, men den blir inte värre.
Och den tillfälliga befrielsen från den grundläggande smärtan finns utan droger, alkohol, våld eller sex.
Befrielsen blir istället att försöka lindra smärtan. Att lindra smärtan genom att måla, skriva, träna, starta företag, uppfinna, skapa musik, sporta, skulptera eller låta dig själv bli uppslukad av något annat.
Det är stunder då du är bortom dig själv. Stunder då du blir orden. Färgen. Företaget. Produkten. Idén. Rörelsen.
Du blir det och är fri. Hur du blev fri var genom att du blev uppslukad av det du gjorde. Då är du det och inte smärtan.
Betyder det att mörkret aldrig lockar? Att jag inte blir sugen? Att jag inte vill? Att jag aldrig mår dåligt? Att själen aldrig lämnar mig? Att jag inte känner mig förlorad i smärta?
Hoppas du skämtar… Det är självklart att jag blir sugen. Att jag hör mörkret viska. Jag ser det ibland tydligt.
Och ibland mår jag dåligt utan anledning. Det känns som om själen har lämnat mig. Att jag är förlorad i smärta och aldrig kommer att komma tillbaka.
Det är samma personlighet men som två skilda liv
Två helt olika personer. Skilda vanor. Beteenden. Måenden. Två skilda liv men ändå uppbyggda av samma mönster.
Det är ett beroende. En besatthet. Ett missbruk. En smärta. En självmedicinering.
Så var missbruksvården fallerar är i förståelsen av besatthet, missbruk och självmedicinering.
Jag kan inte bestämma.. att “Nu ska jag sluta missbruka.” Det finns ingen knapp som jag kan trycka på för att stänga av det.
Vad jag har lärt mig är att jag får välja mina missbruk med omsorg. Träning.. Skrivande… Läsande… Skapande… Försöka att ta mig vidare… försöka utvecklas.. Utmana mig själv… Det är min flaska.. Mina tabletter. Mitt hasch. Mitt kokain. Mitt heroin. Mitt crack.
Så frågan är inte, hur slutar jag med ett missbruk?
Frågan är, ska du missbruka konstruktivt eller destruktivt?
Konstruktivt eller destruktivt?
En fråga som grundar sig i, hur vill du leva? Hur vill du må? Vem vill du vara? Vem vill du bli?
Inget av det här kan jag svara på. Det är inget som en psykolog kan berätta. Läkare. Dina föräldrar eller dina vänner.
Det är inget någon annan kan säga. Utan det är upp till dig att bestämma.
Om du vill leva konstruktivt eller destruktivt.
Om du vill känna mer smärta eller mindre.
Om du vill försöka lindra eller fly.
Vad du än väljer kommer valet att påverka hela ditt liv.
Vanor
Tänk dig att du ska sluta med i stort sett alla dina vanor och skapa nya.
Hur ska du ersätta gamla vanor med nya? Det handlar om fysiska och psykiska tankevanor.
Tillhörighet
Pundare eller inte, så är vi flockdjur. Flockdjur som har ett behov av tillhörighet. Tillhörighet som vi gör väldigt mycket för att få behålla.
Vad skulle du göra om du var tvungen att säga upp kontakten med i stort sett alla som du känner? Men Tomas.. det är inte samma sak. Det är exakt samma sak.
Ditt mående
Eftersom din kropp kanske är beroende kommer du att må dåligt under en tid. Inte bara dåligt.. Utan helt jävla värdelöst.
Vi snackar inte bara en riktig bakfylla, 12 timmar spyor och livlös i sängen. Utan det känns som om själen har lämnat dig och aldrig kommer att komma tillbaka.
Minnen
Du har ett minne som vet hur “bra” du mådde när du var stenad. Ett minne som inte påminner dig lika mycket om det dåliga. Om hur värdelöst mycket annat var.
Dina sinnen
Alla dina sinnen kommer att påminna dig om det “fantastiska toppen” genom saker du ser, hör och rör. Genom konversationer och andra människor.
Du väljer inte bara en gång
Valet är något du måste göra varje dag… I början flera gånger per dag..
Och dina gamla beteenden, vänner, tankar, känslor (den gamla versionen av dig) kommer att vilja dra tillbaka dig…
Eftersom hjärnan inte vet om den “nya” versionen av dig själv, som du försöker skapa, kommer att “överleva”.
Ödet har humor och kommer att testa dig
Ödet lägger kontinuerligt upp som snubbeltråd för att testa mig. En snubbeltråd som jag uppskattar och föraktar.
Vad jag föraktar är att jag blir tvungen att vara medveten och försiktig, i stort sett paranoid.
Vad jag uppskattar är att det gav mig möjligheten till en annan väg. En väg som ledde till andra val. Val som inte var enkla eller självklara men nödvändiga.
