Hur din otillräcklighet blir tillräcklig
Känns det som om att du inte räcker till?
Som att du är otillräcklig?
Att du inte mäter upp?
Finns det saker du känner att du ”borde” uppnått?
Får det här dig att känna dig…Dålig? Kass? Helt misslyckad och totalt ovärd?
När du spelar spelet av otillräcklighet får det dig enkelt att känna att du inte mäter upp. Att du inte är bra, snygg, smart, kreativ, rik ”nog”. Att du saknar… Att du behöver..
Och även om du uppnår saker fortsätter du att känna dig otillräcklig, värdelös, misslyckad, kass och okapabel.
Du kan inte vinna i spelet av otillräcklighet. Du förlorar bara. Hur du vänder på det är genom att spela spelet av tillräcklighet.
Att vara otillräcklig
Jag hade skrivit över 100 artiklar, släppt elva böcker, byggt en hemsida, en webbshop, sålt böcker för 1.5 miljon svenska kronor, läst in dem, fått upp dem på Storytel, Nextstory, Bookbeat, skapat en podd och spelat in över 300 avsnitt, haft två boksläpp som haft över 1000 förbokningar, fått mängder av positiv feedback på mitt skrivande och ändå kände jag mig otillräcklig.
Eller, det var mer än så, jag kände mig helt värdelös, okapabel och att jag inte hade åstadkommit ett skit.
Grunden till att vara otillräcklig
Känslan av att vara otillräcklig uppstår när du jämför dig själv mot något annat.
Och överallt där du kan jämföra kommer du att jämföra eftersom du är ett flockdjur och har ett biologiskt behov av att överleva.
Anledningen till varför du jämför är för att din hjärna strävar efter säkerhet och bort från osäkerhet.
Den sorterar, filtrerar, generaliserar, namnger och försöker identifiera allt. Om det är ett hot eller inte.
Vilket betyder att du omedvetet eller medvetet jämför, mäter och analyserar.
Detta jämförande blir betingat av samhälle, kultur, historia, sociala strukturer och teknik. Vad du jämför dig mot är andra människor eller ett ideal.
“Att inte mäta upp, har fått mig att må sämre. Mycket sämre. “
Otillräcklig och andra människor
Internet och sociala medier har gett dig möjlighet att mäta dig själv med hela världen.
HELA VÄRLDEN.
Men du mäter dig troligtvis inte med hela världen utan något extremt. Något i hästväg som är typ topp 1% av världens befolkning.
Topp 1% som ser ut att leva drömlivet, ha drömkroppen, dröm bilen och huset även drömpartnern.
Topp 1% som verkar leva i ett universum utan problem, dåliga stunder och känslor.
Topp 1% som verkar ha allt du saknar, vill ha och strävar efter.
Du jämför dig alltså med topp 1% och inte resterande 99% av befolkningen.
Hur får det dig att känna när du jämför dig själv med någon som har brutalt “snyggare” kropp? Högre lön? Ett drömhus och bil? Mår du bättre eller sämre? Blir du inspirerad eller dränerad? Känner du tacksamhet eller otacksamhet? känner du dig tillräcklig eller otillräcklig?
Att mäta sig mot ett ideal och känslan av att vara otillräcklig
Ett ideal kan vara en dröm, en ledstjärna, en gud, en idol eller hjälte. Ett ideal viskar ofta genom dina “borden”.
Borden som “jag borde kommit längre”, “ha mer pengar”, “bättre relation, hus, jobb etc”. Ett ideal kan ge dig en riktning.
Det är något som kan ge dig inspiration till att skapa en förändring.
Ett ideal är något att sträva efter, men även något som du aldrig når. Eftersom du inte är idealet och ditt ideal kommer hela tiden förändras.
Skönhetsidealet får många män och kvinnor att känna att de inte “mäter inte upp” och kommer aldrig att göra. Det får folk att träna. Köpa produkter och tragiskt nog fortsätta fylla sina kroppar med plast.
Framgång (pengar och objekt) skapar en måttstock för vem som är “värd” och “mindre värd” vilket får folk att känna sig mer värda och andra helt värdelösa. Det får folk att byta allt mot pengar. Sig själva, relationer, tid och själen. Sen undrar de varför de är fattiga.
Utbildning är ett måttband för vem som är kapabel och inte. Vem som är “värd” mer och mindre.
Om du jämför dig med ett ideal, hur det ”borde” vara, hur känner du? Känner du dig bättre eller sämre? Tacksam eller otacksam? Glad eller ledsen? Otillräcklig eller tillräcklig?
“Du når aldrig ditt ideal eftersom det hela tiden flyttar sig. “
Om du mäter mot något annat, mäter du alltid kort
Om du är en person som strävar och uppnår, är sannolikheten att du redan mäter dig mot ett ideal eller andra människor. Kanske både och.
Det är enkelt att glömma att idealet eller/och de andra människorna inte är du.
Att vara upptagen och missa allt du uppnått är även vanligt eftersom du hela tiden är “på väg”.
Och att mäta hela ditt liv mot ett resultat i en annan persons liv är inte rättvist. Det är inte rättvist mot dig själv.
Eftersom du inte har en aning om deras förflutna, om personen mår bra eller om den är självmordsbenägna, om det du ser ens är verkligt eller om allt är “tillverkat” för att sälja in dig på någon produkt/kurs, vad det gått igenom eller hur mycket det gjort.
Vad du ser är ett resultat. Ett resultat som har haft ett pris. Ett pris som kan ha varit 10, 20 eller 30 års misslyckanden och kämpande.
15 års disciplin av att träna och äta rätt. Ett pris som de har betalt medan du gjort något annat. Något annat som att titta på tv, skrollat, sovit, varit ute på krogen, ätit middag med vänner, spelat tv-spel och chillat.
Och idealet? Kommer du ihåg? Du kommer aldrig att nå ditt ideal, då det hela tiden rör sig framåt. Du jagar horisonten och i båda fall mäter du kort.
Att mäta kort leder till känslan av att vara otillräcklig
Att du skulle må bättre av att “mäta kort” dvs inte känna dig bra nog är högst osannolikt.
Vad jag upplever är tvärtom. När jag fastnar i spelet av otillräcklighet mår jag sämre. Mycket sämre.
Det får mig att bli mer kritisk, negativa, cynisk och självcentrerad vilket inte bara drabbar mig utan hela min omgivning.
Om du hela tiden mäter kort blir ”jag är inte bra nog” en omedveten regel och inte ett undantag. En regel som gör att du automatiskt spelat spelet av otillräcklighet. Spelet som får dig att känna dig mer otillräcklig.
Säger jag att du inte ska sträva? Att du inte ska ha ideal? Att du bara ska lägga dig platt? Absolut inte. Du ska sträva. Du ska mäta dig. Du ska förbättra dig själv. Du ska utvecklas. Du ska känna motstånd. Du ska utmana dig själv. Poängen är att bli medveten om vilket spel du spelar. Om du spelar spelet av otillräcklighet eller tillräcklighet.
Spelet av otillräcklighet
Spelet av otillräcklighet är den eviga jakten där du aldrig mår bra, är nöjd, tillfredsställd, känner tacksamhet, är tillfreds, stolt över dig själv eller kan njuta.
Spelet av otillräcklighet får dig att känna att du behöver uppnå/få/bli x,u,z för att vara nog, bli lycklig, vara glad eller vad du nu än “söker”.….
Det är en evig jakt. Det är vad som får dig att känna dig sämre trots framsteg. Och det spelar ingen roll hur mycket du uppnår/får eller köper.
Behovet försvinner inte eftersom ditt ideal alltid kommer sträcka sig längre än vad du är.
Och det kommer alltid finnas någon som har mer pengar, finare rumpa, bättre tvättbräda, hårfäste, en finare partner, större hus, snabbare bil och/eller större båt. Spelet av otillräcklighet gör att du kan ha allt men känna att du inte har något.
Du mår skit trots framsteg och fortsätter jaga horisonten, för evigt. Spelet av otillräcklighet är inget som du kan vinna.
Det är riggad mot dig. Du kommer alltid att förlora vilket ökar stress, ångest, skam och skuld. Det gör att du känner dig otillräcklig.
"Du mäter dig själv, som inte har spenderat mer än några timmar på något mot någon som tillbringat tusentals.”
Spelet av tillräcklighet
Spelet av tillräcklighet förvandlar allt. Det kritiska, cyniska och självcentrerade blir tillfredsställelse, glädje och lättnad.
Prestationsångesten av att inte ha/vara/uppnått vändas till tacksamhet av att ha/vara/uppnått.
Istället för att bli dränerad och känna dig kass, känner du dig till ro och upplyft.
I spelet av tillräcklighet tävlar du inte mot någon annan utom dig själv. Vad du ska mäta dig mot då är… Dig själv.
Du mäter dig själv från vart du varit och är idag, inte vart du ska.
Vad du gjort och gör, inte vad du ska göra. Hur du levt och lever, inte hur du vill leva.
Vad för egenskaper du haft, har och inte vilka du ska skaffa.
Och när du mäter dig själv med ditt förflutna istället för ett ideal, din framtid och andra människor, slutar du spela spelet av otillräcklighet.
Hur du börjar att spela spelet av tillräcklighet
1.Iaktta dig själv, dina tankar och känslor
Vad säger dina känslor? Tankar?
Känns det som att du aldrig är “nog”?
Jämför du dig ofta eller konstant mot andra?
Har du ett ideal som du jagar?
Lever du konstant i känslan av att du inte mäter upp? Eller i ett konstant jagande/sökande?
Känner du dig aldrig nöjd? Stolt? tacksam?
Har du mängden borden som aldrig blir uppfyllda?
2. Skriv om ditt liv
*Vad har du gjort?
*Vart var du för x antal år sedan?
*Vad har du uppnått?
*Vilka utmaningar och motgångar har du överkommit?
*Vad har du hjälp andra med?
*Vad har du lärt dig?
*Vilka är dina nära?
*Vad kan du vara tacksam för?
3.Mät dig mot ditt förflutna
Gör en rättvis jämförelse och mät dig mot vad du skrivit ned.
Istället för att jämföra dig själv med ditt ideal eller andra, mät dig själv mot ditt forna jag.
Läs och fundera över vad du skriver ned för att börja spela spelet av tillräckligt.
4. Repetera
Det här är inget du gör en gång. Utan det här är något som ska och bör repeteras. Om du känner att du spelar spelet av otillräcklighet, kan du detta bli fuskkoden till att börja spela spelet av tillräckligt.
“Lär dig att spela spelet av tillräcklighet för att bli fri från din otillräcklighet."
