Från att hatat min kropp till att nå drömkroppen och lärdomen

Jakten på drömkroppen

Från att hatat min kropp till att nå drömkroppen och lärdomen

Jakten på drömkroppen började eftersom jag väldigt osäker på mig själv och min kropp när jag växte upp. Många av mina vänner hade tvättbrädor och enligt mig perfekta kroppar. Jag kände mig tjock när jag jämförde mig med dem. Ibland stod jag naken och tittade på mig själv i spegeln, och avskydde allt jag såg. Min feta mage, mitt runda ansikte och hela mig. Jag blev äcklad, såg bara brister och det följde mig varje dag, varje minut och varje sekund. En sådan enkel sak som att gå och bada med vänner som enligt mig hade drömkroppar blev jobbigt. Det fick mig att oftast bada med en tröja på. Jag ville inte visa min kropp, utan gjorde allt för att dölja den. Det gick så långt att jag började hata min kropp, som var en stor del av mig själv. Det var en skugga som aldrig försvann. Skyltfönster, speglar, vattenpölar, bilrutor och mycket annat reflekterade bilden jag hatade.

Min kroppssyn skenade iväg totalt när jag var i Australien

När jag flyttade ned till Australien trodde jag, att bara jag fick min drömkropp skulle allt lösa sig. Alla mina osäkerheter skulle magiskt försvinna, alla brudar skulle älska mig, jag skulle få … Det kändes som om att ALLA mina problem skulle lösa sig och jag skulle bli odödlig om jag bara nådde drömkroppen. Jag var blind av min egen ambition, min självbild och kroppsyn blev skevare för varje måltid och alla gånger jag såg min reflektion. Efter 1,5 år nådde jag någon slags toppform. Jag vägde runt 73 kilo och hade 7% kroppsfett och gick runt som en stor tvättbräda. Fysiskt hade jag förändrat mig radikalt, men psykiskt mådde jag fortfarande dåligt. Jag var livrädd att återuppleva känslorna från när jag var liten, att stå där i spegeln och avsky det jag såg. Vilket var ironisk eftersom det var exakt det jag gjorde nu precis som då. Fast jag nu var i toppform, såg jag bara fel. Formen var inte tillräcklig och jag kunde inte känna mig bekväm i mitt eget skinn. Lite större armar, axlar, bröstkorg och lite smalare midja och mindre kroppsfett, då skulle allt lösa sig! tänkte jag. Termen ortodoxi fanns inte då men den sjukdomen beskrev mig till 100%. Ytan hade jag ändrat totalt, men insidan var densamma, om inte värre.

Men varför gav jag upp min dröm om drömkroppen?

Jag gav upp eftersom jag insåg att drömkroppen inte skulle lösa alla problem. Jag nådde heller aldrig min drömkropp och var blind av min egen ambition. Mitt mål var drömkroppen som jag hela tiden sköt framför mig. Om jag tog ett steg framåt flyttade jag målet tre gånger.Om någon hade sagt att drömkroppen inte var min lösning hade jag bara tittat på personen och tänkt: Du vet inte vad du pratar om. Jag var uppenbarligen tvungen att lära mig det själv. Men jag uppnådde aldrig drömkroppen eftersom jag gav upp. Betyder det att jag är misslyckad? Att jag inte fullföljer mina mål? Ja, samtidigt som varken du eller jag lider av det idag. Jag tycker fortfarande du ska sträva efter mycket, våga satsa stort och vilja förbättra dig själv. MEN ibland finns det undantag, precis som i det här fallet. Tänk dig själv om resan till vad du tror är ditt slutmål endast är en plåga!

Varför var mitt mål drömkroppen?

Drömkroppen och pojken som var blind av sin egen ambition

Drömkroppen och pojken som var blind av sin egen ambition

Vad är anledningen till ditt mål? Är den tillräckligt stark för att du ska fortsätta när det blir tufft? För det kommer det bli! Min anledning var inte det, jag var bara en osäker kille som trodde att alla problem skulle lösa sig med en drömkropp. Någonstans på vägen insåg jag att den inte löst ett skit.

En drömkropp är jävligt luddigt mål

Försök skapa mer klarhet i målet. Det kommer hjälpa dig att se framstegen.

Med mål kommer alltid mer uppoffringar

Om du vill ha A måste du offra något för att försöka uppnå det. Det vanligaste är din egen tid. Det kanske betyder att du får sluta titta på din favoritserie varje dag. Eller sluta äta ute för att uppnå ett ekonomiskt mål. Receptet är detsamma, vilket är en byteshandel med dig själv. En byteshandel som oftast går emot vår biologiska natur som vill ha allt ”nu”. Därför ger det flesta upp, eftersom uppoffringarna är för stora och belöningen för liten i nuet.

Resan mot målet

Strävan efter att försöka nå drömkroppen gjorde att jag mådde extremt dåligt. Jag var fylld av ångest och tankar om hur svag jag var, hur usel form jag hade. Att jag skulle äta på bestämda tider, äta speciella maträtter, olika mängder, inte äta ”onyttigt” och om jag gjorde … Jag var med andra ord väldigt elak mot mig själv, en klassisk mobbare. Att leva på kaloriunderskott, träna skiten ur mig själv under långa perioder för att nå drömkroppen var inte värt för mig. Du kanske har något mål som du vill uppnå. Om resan endast är en pina är det en väldigt liten chans att du fullföljer det. Om jag inte insett att drömkroppen inte skulle lösa alla mina problem hade jag fortfarande jagat den.

Ångesten på resan dämpande jag med alkohol

Ångesten jag bar på dämpade jag genom att gå ut och supa huvudet i bitar ibland. Träning och alkohol? Ganska motsägelsefullt, Tomas. Jag vet och mycket i livet är det, men jag visste inte bättre, det var den enda lösningen jag hade.

Det finns talang. Men att träna på saken är fortfarande en av de största faktorerna till att bli bättre

Träna på saker gör dig bättre!

Träna på saker gör dig bättre!

Det finns vissa som är talangfulla på saker och föds med bättre gener för att till exempel spela basket. Men! Vi kan inte, får inte bortse från att träna (att lägga ned tid och öva på det du vill bli bra på). Det är en av de största avgörande faktorerna om du kommer lyckas eller inte. Och vad är att ha lyckats?

Jag lyckades fast jag misslyckades

Det här var många år sedan men än idag har jag kvar nyanser av min dåvarande kroppssyn. Tycker människor att jag tränar mycket? Många gör det, medan jag själv tycker jag att de tränar för lite. Nuförtiden tar jag hand om min kropp på deltid och jag har gjort det lite enklare. Jag försöker röra på mig varje dag. Gym, löpning, kampsport, surfa, yoga eller promenera. Inget schema som säger att jag måste träna fem gånger den här veckan i gymmet plus intervaller och promenader. Jag står inte i spegeln flera gånger om dagen och spänner mig. Jag äter inte bara ris, kyckling och enbart broccoli. Jag tänker fortfarande på vad jag stoppar in i min mun eftersom jag vill ge min kropp bra bränsle. Ibland kan jag äta ”skitmat” några gånger på en vecka utan att bryta ihop och får dödsångest. Det är inte hela världen om jag inte hinner med ett träningspass en dag och jag straffar mig inte heller längre.

Träning är något jag tycker man ska må bra av, möjligtvis lite tröttare efteråt. Men att piska sig själv psykiskt och bli sin värsta fiende för att uppnå drömkroppen! Nej fy fan, aldrig igen. Det jag vill är att kunna vara stark, må bra och kunna röra min kropp och använda den. Jag är inte i min livs bästa form fysiskt men jag är i bra form utan bieffekter. Träningen är inte hela mitt liv längre utan en del av det, och det är rätt för mig.

”Jag misslyckades och gav upp, ändå lyckades jag.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.