Ett kort stycke ur min självbiografi 14

Boken går framåt och om allt går som det ska kommer den finnas i tryck december månad 🙂
När jag sitter och tittar tillbaka på mina första ”texter” känns det overkligt att jag kommit så långt som jag har gjort hittills.

”Två dagar innan kändes de som jag precis hade fått allt jag någonsin velat ha och nu kändes det som om allt var förlorat.
De gjorde så ont och jag kände mig så ensam när jag stod där på ett surfcamp helt själv i Portugal.
Att surfcampet låg perfekt med sina magiska vågor och närhet till stranden spelade ingen roll längre. Jag kände mig helt tom och tappade lusten att leva. Inte ens solen kunde jag njuta av efter att jag pratat med min bror och min mamma.

Senare på kvällen ringde jag upp Per som jag bodde hos innan jag åkte ner och berättade allt för honom.

-Kom hem Tomas. Du kan bo i min sons rum tills du kommer på bena igen, sa han.

Den natten på surfcampet var bland de värsta jag varit med om någonsin. Det var som en tortyr. Min själ grät och mitt hjärta totalt exploderade av smärta. Det gjorde så jävla ont.

Jag ville vara med ängeln som jag älskade men hon ville inte vara med mig”