Ett kort stycke ur min självbiografi 15

Ett kort stycke ur min självbiografi 14

Vi satt och pratade i nästan två timmar och allt kändes på riktigt.
Jag kände ett hopp innan hon öppnade munnen eftersom jag hade byggt upp förväntningar.
Det kändes som jag skulle bli ”hel igen” och att allt skulle bli bra.
Hon berättade att hon hade bestämt sig för att leva sitt nytt liv nere i Portugal och ville satsa på det helhjärtat.
Det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna, de började rinna okontrollerbart.
Jag hade ingenstans att fly, jag kunde inte gömma mig, mina känslor höll på kväva mig, jag hörde men jag kunde inte förstå.
Det kändes som mitt hjärta blev penetrerat med ett spjut, men tragiskt nog dog jag inte. Jag stod kvar och fick känna all smärtan och lidande utan att dö. Jag ville inte leva längre, då önskade att jag hade dött på plats istället för att känna allt.

Vill du få tillgång till mer texter från boken samtidigt ta del av fler av mina tankar och insikter?