Det fria livet är en illusion

Jag tror antalet människor som säger att det vill ha frihet och kunna göra vad det vill inte har en aning om vad de frågar efter eller vad de skulle göra om de fick svaret. De flesta vill inte ha det fria livet eller kunna göra vad de vill utan dejtar enbart illusionen av vad de tror de är.

Illusionen du ser i ditt huvud som består av “frihet” eller “göra vad du vill” kanske inte stämmer med hur du lever ditt liv just nu. 

Du ser kanske en bild av att du går han i hand med din livspartner, som för övrigt ser ut som en supermodell, längs en kritvit strand i en solnedgång. Du känner den silkeslena sanden mellan tårna som du sjunker ner i för varje fotsteg du tar.

Det varma vattnet sköljer upp på dina fötter och du hör vågorna slå mot stranden. Det är lagom varmt i luften och vinden svalkar din brunbrända hud. Du tittar ut över havet och ser solnedgången färga himlen i sprakande färger likt ett fyrverkeri.

En katamaran ligger och guppar hundra meter bort och bortom den smälter himlen och havet ihop som en oljemålning långt borta vid horisonten. Palmerna svajar av den svala brisen och du hör några exotiska fåglar sjunga. Det är precis som tavla, en tavla du vill stanna och leva i för evigt.

Eller sitter du kanske på en strand under ett paraply och ser ut över ett turkosblått vattentäcke medan någon serverar dig Mojitos hela dagarna? Om du ser någon av dessa illusioner och tänker “det där är något jag vill” då är jag “fri” klandrar jag dig inte alls. Jag hade nog varvat Mojitos med GT, gurka och peppar medan jag lapade sol som ett lejon efter jag surfat för att sedan promenera i solnedgången. 

“Att “göra vad du vill” eller att “vara fri” är inte ett budskap på en affisch.”

Vår definition av frihet och att kunna göra vad vi vill är mer likt ett budskap på en affisch än något annat. En affisch som är utformad och baserad på budskapet att vi ska kasta bort vårt ansvar och agera på varje lust och tillfredsställa alla snabba behov i nuet. Problemet med vår definition av att “göra vad vill” eller “vara fria” är att den inte stämmer i verkligheten.

“Om ansvarslöshet och att agera på lust är din illusion kommer den med största sannolikhet att lämna dig tommare än någonsin.”

Ibland kanske tanken dyker upp på jobbet att “du skulle vilja göra vad du vill” medan du står där och harvar. På väg hem i bilen scrollar du på Instagram och ser hur folk “gör vad de vill” och är “fria”.

Du känner avundsjuka och att det är orättvist medan du går in i butiken och köper en Felix fiskgratäng. När kommer hem sätter du dig i soffan och tittar på senaste avsnittet av Vikings medan du äter fiskgratängen som är kall i mitten trots att du värmde den en halv evighet i micron.

I soffan den kvällen kanske du är “tillsammans” med illusionen av att du gör vad du vill, du har drömkroppen och är fri, du älskar och kanske hatar dig själv för att du inte har “det”. När du ska lägga dig kanske du hör eller känner “varför får jag inte göra vad jag vill, varför är jag inte fri? Har universum förbannat mig så att jag inte “får” friheten eller möjligheten att “göra vad jag vill”?

Sanningen är att vi aldrig varit fria

Som barn valde vi inte att börja prata svenska, vår familjesituation, följa en religion, välja vad vi skulle äta eller vår egen moraliska kompass. Vi valde inte ens våra egna namn utan allt det fanns redan där innan vi föddes.

Vi hade aldrig möjligheten att välja vad vi skulle tro på utan som barn lärde vi oss allt från de vuxna och trodde på vad de sa. Vi började lära oss ord av mamma och pappa och till slut gick vi, åt själva och kunde prata. Dagarna gick och vi började lära oss hur vi skulle leva vidare och fick kunskap genom skolan, föräldrar, vänner, telefonen och tv.

I lärandet fanns belöning och straff och vissa dagar blev vi både straffade eller belönade flera gånger varje dag. Belöningen var uppmärksamhet av andra människor (föräldrar, vänner, syskon, lärare). Vi lärde oss genom att vi valde att accepterade informationen från andra människor. Vi accepterade den för att vi ville tillhöra och få bekräftelse. Efter en tid blev vi livrädda för straffet och att vi inte skulle få belöningen.

Rädslan för att mista belöningen och bli straffade gjorde att vi började låtsas och att vara något vi inte var. Vi börjar spela teater och ta på oss roller för att undvika straff och för att få belöningar. Andra människor lärde oss vad som var rätt eller fel och genom det byggdes en inre domare upp, en domare som dömer andra människor men även oss själva

“Vi dömer oftast oss själva hårdast av alla.”

Mycket av vad vi lärde oss då tror jag begränsar oss även som vuxna. Vi tror att det är fel att misslyckas och att vi borde hålla oss ifrån det, att det är pinsamt att ha fel och att tänka annorlunda, att det är fel att räkna i huvudet utan att kunna förklara hur vi kom fram till svaret.

Du tror att du inte kan leva på att måla eller skriva och att du borde vara nöjd med ett fast jobb, att du inte ska resa till en viss plats eftersom det är livsfarligt, att du inte borde flytta, att du inte ska supa dig dyngfull varje helg, att det är onormalt att vara hög varje dag.

Du får inte klä dig för snyggt eller för fult, att du inte får göra X eller borde göra Y. Vi vill vara ”fria” och “göra vad vi vill” eftersom vi känner oss begränsade av samhället. Begränsningen är sann eftersom vi har behovet av att passa in, känna trygghet, få snabb tillfredsställde och minimera den fysiska och psykiska smärtan. För att passa in och funka i en “flock” måste vi anpassa oss, i anpassningen (om vi valt eller fått fel flock) kan vi begränsa eller öka vissa individuella egenskaper och förmågor.

“Du ska vara lagom i ett samhälle där alla individer vill vara unika och fria men tillåter ingen att vara det”

Det “fria livet” är inte fritt

Vill du uppnå något extraordinärt? Att ha möjligheten att jobba med ditt eget? Bli extremt bra på något? Om du har en ambition i ditt huvud måste du betala, det finns inget annat sätt. Du betalar genom tid, energi och uppoffringar i nuet för ett hopp om en annorlunda framtid.

När jag tänker tillbaka på hur mycket tid jag har lagt ner på att försöka tjäna pengar via en dator är det sinnessjukt. Det är tusentals timmar praktiskt och teoretisk genom åren som jag suttit framför skärmen, telefonen eller läst böcker och försökt, försökt och försökt.

Jag har köpt kurser för över 100 tusen, böcker för tusentals kronor och när jag började att annonsera lade jag ut över tio tusen kronor för att inte få något resultat alls.

Jag har anlitat indier som skulle jobba åt mig men som misslyckades totalt. Försökte sälja ett “tjäna-pengar-program” som blev en total flopp där jag var övertygad om att jag skulle bli miljonär inom 6 månader. Vissa nätter grät jag framför datorn och funderade på att slå sönder den.

Jag har velat ge upp så många gånger under dessa år men valde av någon konstig anledning att fortsätta försöka. Tiden och energin jag har lagt ner får jag aldrig tillbaka. Istället för att försöka kunde jag ha gått ut på krogen och druckit öl med vänner, kollat på Netflix, spelat tv- eller datorspel. Ångrar jag mig? Absolut inte då jag inte hade något val, rösten inom mig gav mig inget val.

“Pengar eller objekt kommer aldrig lösa din existentiella kris eftersom du redan har mycket av det du velat ha men krisen fortgår.”

Min dröm är att kunna sitta på en strand, jobba från min dator och leva ett mer “fritt liv. Men Tomas! Är du schizofren? Du sa precis att…

Jag vet och jag kommer skriva minst tre till fyra timmar om dagen, därefter läsa en eller två timmar för att sedan komma på nya produkter och marknadsföra mig själv. Kommer jag dricka mojitos? Självklart! Kommer det ske varje dag? Nej, kanske inte ens en gång i veckan.  Kommer jag promenera i solnedgången?

Absolut! men kommer jag göra det varje kväll? Troligtvis inte eftersom jag skulle bli uttråkad då. Vill jag sitta på en strand i två veckor utan att göra något?

Nej, jag skulle aldrig klara av det. Min dröm är fullt möjlig i framtiden men det är efter fem år av försök, fem år av misslyckanden men drömmen kommer inte förverkligas utan uppoffring, inte utan en jävla massa ansvar, motgångar, disciplin, skyldigheter, tålamod, fysisk och psykisk smärta.

Detta är något vår illusion inte berättar för oss. Illusionen är som media, den målar enbart upp hur fantastiskt det är. Media bekräftar det här genom att visa en liten del, några få procent av hur de mesta framgångsrika lever och möjligtvis jobbar.

Man får aldrig höra om deras nederlag, hur mycket tid de lagt ner innan de ens nådde någon form av framsteg. På något sätt tror vi eller rättare sagt vill vi tro att vi också kan “få” det livet, som någon form av lottovinst.

“Illusionen som vi har byggt i våra huvuden av ett “fritt liv” är egentligen en tragedi.”

Vår illusion av att få ett fritt liv – en tragedi

Tänk om du skulle “få” och inte jobba eller slita för din illusion utan bara få allt du ville ha. Du skulle troligtvis inte veta vad du skulle göra med “det” eller ha karaktär nog att hantera dina hjärnspöken av att inte veta vad du skulle göra härnäst.

• Du har troligtvis fått något du ville ha och vet innerst inne att det inte är lika värdefullt som om du själv hade jobbat, sparat och köpt det.
  
• Om du någonsin köpt något du velat ha vet du att efter en vecka, en månad, ett år eller fem år tappar objektet värde. Det är helt normalt då vi är människor och tar saker för givet

• Om du någonsin varit på en kort semester och tänkt, här är det underbart och här vill jag stanna eftersom “här finns inga problem” kan jag tala om för dig att allt blir vardag efter en tid . Om du hade hjärnspöken innan du åkte på semestern kommer de tillbaka eftersom du reser med dig själv. Du tar dina hjärnspöken med dig.

• Har du någonsin haft en relation vet du att i början är det som att ni inte kan vara utan varandra, ni är som två magneter som dras till varandra fysiskt och psykiskt. Efter ett år, två, tre, fyra, fem, tio, tjugo kanske det ändras.

“Om jag hade vunnit på lotto, vilket är helt jävla omöjligt eftersom jag inte spelar hade jag fortfarande fortsatt skriva.”

Hur blir jag fri och vad är friheten att göra vad jag vill?

Om du tror att göra vad du vill är att äga objekt eller har med pengar att göra kommer du aldrig att göra det du vill. Pengar eller objekt kommer aldrig lösa din existentiella kris eftersom du redan har mycket av det du velat ha men krisen fortgår. På ett sätt gör du redan vad du vill stora delar av dagen utan att tänka på det.

Du sover 6-8 timmar, jobbar 8 timmar på ett jobb sedan har du i runda slängar 8 timmar kvar att “göra vad du vill” på.

De flesta har även en hel helg på sig att göra precis vad de vill. Vi tänker inte så utan dejtar illusionen och fördriver “fritiden” med att sitta i soffan med en buk som hänger över byxkanten, dricker alkohol eller läsk, beställer snabbmat, äter chips och drömmer oss bort där vi är fria eller göra vad vi vill. Det är komiskt eftersom du i stunden gör vad du vill och är fri.

Att vara fri eller kunna göra vad du vill kommer aldrig vara frånvaron av ansvar, disciplin, rädsla, problem att lösa, motgångar, ångest, begränsningar eller skyldigheter. Att vara fri är att acceptera de bojor som passar och är gjorda för just dig.

Att vara fri är att välja att dra lasten i sina bojor mot slutet och med de värderingar som är bestämda av dig och inte påtvingade. Att vara fri är att kunna frigöra sig själv från de gamla bojorna, de som håller dig kvar i ditt förflutna.

Att vara fri är på ett sätt att begränsa sig själv och frigöra sig från de oändliga val som inte passar eftersom vi då blir paralyserade av dem. Att vara fri är att kunna komma till ro med sig själv vad som än händer.

The Four Agreements: A Practical Guide to Personal Freedom Book by Don Miguel Ruiz
Jordan B Peterson