Varför du är olycklig och känner att livet suger (och hur du ändrar det.)
Känns det som om att du sitter fast i ett liv som du inte vill leva?
Är du en person som du inte vill vara eller ser dig själv vara?
Har beteenden som du inte gillar? Eller vet varför du gör?
Sitter du fast i destruktiva tankar?
Är du som fängslad i detta liv och person?
Och allt du vill göra är att bryta dig fri?
Jag levde ett liv som en funktionell pundare
Jag hade allt som man skulle ha, ett heltidsjobb, en bil, en lägenhet och en “säker” framtid. Umgicks med vänner, tränade, festade och träffade brudar.
Trots det kändes allt helt jävla meninglöst. Värdelöst. Hopplöst. Som om att det inte fanns någon anledning att fortsätta.
Känslor som jag inte pratade om. Känslor som ingen annan verkade känna.
Att alla runt mig jobbade på ett heltidsjobb, 40 timmar i veckan, 11 månader om året, tjänade snarlikt, levde snarlikt och väntade på pension för att då kunna ”göra vad de ville” gjorde mig inte mer pepp.
Tvärtom.
Jag såg inte poängen i att vänta två tredjedelar av mitt liv för att göra vad man vill.
Det var något inom mig som även hade svårt att acceptera att låta någon annan styra ⅓ av min vakna tid och vad jag skulle tjäna.
Kalla det rebell, ett behov av frihet för kreativt uttryck, galenskap, idioti, en dålig fånge, rastlöshet eller bara en person som strävar efter.. Något annat.
Jag kände allt det här samtidigt som jag levde motsatsen. Eller värre än motsatsen, jag levde ju för fan som en funktionell pundare.
“Universum bryr sig inte om ditt liv, din lycka eller hur du mår. Det skiter fullständigt i dig, men jag hoppas att du bryr dig.”
Mestadels åt jag Tradolan, som mintpastiller. Jag tog det till morgonkaffet och fortsatte resten av dagen.
Så jag var bedövad. Bedövad, förlorad och borttappad. Fullt medveten om faran knaprade jag även det när jag söp, jag sket i vilket.
Första gången jag kände hur hjärtat slog i otakt låg jag ensam i min säng. Ena stunden kände jag inte alls hjärtat och nästa rusade det som en vild och galen tjur.
Jag sov alltid naken, men då gick upp och tog på mig kallingar (då jag inte ville att personen som skulle hitta mig, skulle behöva se mig död och naken.)
Den natten accepterade jag döden.
Det värsta av allt var att det gav mig lättnad. Eftersom jag skulle bli befriad från mitt eget skitliv.
Fri från fängelset av en person som jag satt fängslad i. Och vad som skulle kunnat blivit ett “wake up call” blev normaliserat.
Jag hade kommit till ett ställe i mitt huvud där jag inte brydde mig längre.
Det kändes som om att jag satt fast i ett liv, som jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig ur.
Ett liv som jag inte såg någon framtid i. Ett liv som jag inte kände att jag ville leva.
Ett liv där jag inte ville gå upp på morgonen.
Eller det var mer än ett liv. Jag satt fast i en person som jag inte ville vara. En person som var en funktionell pundare.
En person som var fången, en sadistisk direktör och fångvaktaren.
- Det fick mig att bli sämre och inte bättre.
- Det fick mig att välja sämre och inte bättre.
- Det fick mig att knarka mer och inte mindre.
- Det fick mig att ta mer risker och inte mindre.
Hela jag var som sjuk, vriden, destruktiv och förgiftad. Förlorad och uppslukad av mörkret.
Sen hände något…
Det var en “vanlig” värdelös morgon. Jag gick igenom rörelserna av ett liv. Skulle gå ut till köket, starta kaffet och trycka i mig pillrena.
Men något inom mig var annorlunda. Väldigt annorlunda.
Det var som om att mitt hjärta fick nog.
Allt som hänt, allt jag kände skam, skuld, ångest och förakt över. Allt som jag kände sorg över bröt igenom.
Känslan inom mig, som lika gärna kunde varit en röst, skrek,
“VAFAN HÅLLER DU PÅ MED!?”
“DU KOM HEM FRÅN TVÅR ÅRS STUDERANDE I AUSTRALIEN OCH NU? LEVER DU SOM EN PUNDARE!?”
“DU ÄR SÅ JÄVLA PATETISK!”
“SKÄRP DIG FÖR I HELVETE! DU ÄR STÖRRE, DU ÄR BÄTTRE, DU ÄR MENAD FÖR NÅGOT ANNAT!”
Alla “wake up calls” som borde väckt mig, hade inte. Utan det var i denna stund. Denna känsla som var lika tydlig, som att någon stod bredvid mig och skrek.
Det var första gången jag såg, hörde, kände, förstod och var öppen nog att ta emot meddelandet. Meddelandet om att jag levde ett liv och var en person, som jag inte ville och att jag var tvungen att göra något åt det.
Jag visste direkt att jag var tvungen att dra. Lämna allt för att rädda mig själv. Det spelade ingen roll vart.
Bara bort.
Bort ifrån mitt pundarliv.
Bort ifrån mina pundarvänner.
Bort ifrån mina pundarvanor.
Bort från mitt jobb.
Bort från mina vanliga vänner.
Bort från allt som var “jag”.
Bort från allt som hade med “mig” att göra.
Jag började att söka jobb över hela Sverige inom gymbranschen. Skickade ut hundratals mejl och cvn.
Hundratals ledde till några intervjuer och intervjuerna till ett erbjudande, som jag egentligen inte ville tacka ja till, men som jag såg det, hade jag inget val.
Varför du är olycklig och har ett värdelöst liv
Du lever som ett offer och skyller ifrån dig
Du sitter fast i offret där jag bodde, levde och plågade mig själv som pundare. En roll utan ansvar.
En roll där det är synd om dig. Där hela världen är som emot dig. Där du inte kan göra nåt ditt liv.
Där ingen förstår dig.
Där du är ensam.
Sanningen är att du alltid har ett val. Och jag säger inte allt som hänt, är ditt fel.
Vissa saker händer bara och det kallas livet. Men du, jag och alla människor har möjligheten till att välja hur vi fortgår. Valet att använda vad som hänt som en katalysator till förbättring eller en anledning till att förfalla.
Utan det är svårt. Du kommer att behöva välja tiotals, hundratals, tusentals, tiotusentals och kanske hundratusentals gånger i ditt sinne.
Att ta ansvar och använda det som en katalysator för förbättring istället för att falla för offret.
Värdelösa val = värdelösa vanor = värdelöst liv
Ditt liv är värdelöst för att du har gjort tusentals små värdelösa val senaste åren.
Vilket är på ett sätt deprimerande.
Men ett annat upplyftande eftersom det är du som valt. Du har valt att äta dålig mat. Du har valt att inte röra på dig.
Du har valt att sitta framför telefonen och scrolla.
Du har valt att inte utbilda dig. Du har valt att köpa X,Z,Y. Du har även valt att inte göra något åt din situation.
Det är så enkelt, men du, jag och alla andra människor krånglar gärna till det.
För när vi krånglar till det blir det enklare att hitta ursäkter, bortförklaringar och fortsätta leva som vi gjort.
Då är det plötsligt “okej” att ha låga eller obefintliga förväntningar på dig själv….
Vilket det inte är som både du och jag vet, om vi skrapar fram sanningen.
Sanningen, du behöver börja göra nya val.
Genom nya val förändras på sikt vanor, vanor som förändrar ditt liv. Enklaste sätt att ändra vanor är att ändra din omgivning.
Om du skapar en miljö som stöder de aktiviteter du vill göra blir det mycket enklare att undvika impulshandlingar och istället fokusera på de positiva vanorna du vill utveckla.
Då behöver du inte förlita dig själv på “disciplin” eller “viljastyrka”
- Ta bort/göm/gör det svårare att göra saker som du gör idag, men inte vill/vet är dåliga.
- Ta fram/göra det enklare att göra saker som du inte gör idag, men som du vill eller vet att du borde göra.
“Ditt liv är värdelöst för alla dina tusentals värdelösa val du gjort senaste åren.”
Dina förväntningar på dig själv är minimala eller obefintliga
Har du någonsin frågat dig själv varför,
- Varför fyller du din kropp med skit?
- Varför rör du inte på dig mer?
- Varför är du tillsammans med din partner? Är det för att man “ska” eller “borde”? Är det för att du är livrädd att vara ensam? Eller är det för att du känner, shit, den här personen vill jag spendera livet med?
- Varför lär du dig inte bli bättre på kommunikation?
- Varför lär du dig inte om hälsa, mat, din kropp, biologi och hur allt är kopplat till ditt välmående?
- Varför lär du dig inte om föräldraskap?
- Varför gör du inte något åt ditt liv? Som att utbilda dig? Åka på resan? Byta jobb? Gå fram till personen? Eller bara så enkelt som att ta hand om dig själv, som en person som faktiskt bryr sig
Varför…
Det är för att din standard som är baserad på förväntningar är = minimal ansträngning för att överleva.
Vilket leder till jakten på snabb njutning, bekvämlighet, säkerhet, lathet, inget eller lite engagemang, noll djup, inga misslyckanden, ifrågasättande eller vågade.
Och den enda personen som kan göra något åt ditt meningslösa, värdelösa och hopplösa liv är …. DU.
Det är en klyscha men du har bara en chans. Så gör något vettigt av den!? Höj dina förväntningar på dig själv och kräv lite mer av dig själv.
Jakten på din lycka, kan vara källan till din olycka.
Lyckan för mig var att känna ruset fylla min kropp.
Du vet den där “glädjen”. En kick. Ett utlopp. Som en utlösning. En vinst. Ett framsteg. Men det var inte nog.
Utan jag ville försöka undvika det jobbiga. De svåra. Det utmanade.
Den här kombinationen är något som grekerna kallade Hedonism.
Du söker njutning och undviker alla former av lidande.
Några problem med denna filosofi är att,
- Din hjärna vänjer sig, börjar ta saker för givet och vill ha mer. Det kallas hedonisk anpassning.
- Livet innehåller både och. Och när du förkastar något och försöker undvika det, förstärker du det.
- Tillväxt utan obehag är omöjligt. Om du vill bli starkare och uthålligare, måste du träna. Om du vill ha en bättre relation med din partner, måste du prata om svåra saker.
- Problemet att ha njutning som definition av lycka, är att du sällan känner det. Och om det är kategoriserat som lycka och att sträva efter. Även att du undviker alla former av lidande kommer du vara mest olycklig.
Att jaga denna form av “lycka” har även visat skapa mer olycka. Vilket är i sig en paradox.
Vad som sker, är att du rånar dig själv från att känna lycka i stunden eftersom du måste göra/uppnå/bli X för att känna det.
En annan grej är att du även förstärker saknaden. Du vill så gärna känna lycka och därav förstärks olyckan eftersom du inte känner “lycka”.
Denna strävan efter att göra/uppnå/bli X för att känna lycka, tar dig även ur “nuet” vilket är allt vi har.
Eftersom du intalar dig själv, att du måste göra x,y,z, vilket får dig att leva i framtiden.
Du undviker smärta
Tillväxt utan obehag är omöjligt.
Om du vill bli starkare och uthålligare, måste du träna.
Om du tränar kommer du känna obehag. Om du vill ha en bättre relation med din partner, måste du prata om svåra saker.
Vilket innebär känslor av obehag. Om du vill starta ett eget företag, måste du våga bli hånad, utskrattad och förlöjligad av andra.
Och om det stannade där, vore det dåligt men det blir värre.
För när du undviker smärta och/eller obehag undviker du även möjligheter, tillväxt och verklig uppfyllelse av din potential.
Du undviker vad du kan bli och leva.
Du undviker livet som du borde leva.
Du undviker en starkare karaktär, som byggs genom att du möter svårare situationer och löser dem.
Fly inte obehag. Det är helt omöjligt. Istället luta dig in i det frivilligt genom träning, svåra samtal och bli belönad med en starkare karaktär.
Du jämför dig själv för mycket med andra
Vi lever i en era där vi kan mäta oss själva mot hela världen.
Jämförelse verkar naturligt bli uppåt. Inte bara lite uppåt utan vi jämför oss med 1% av världens befolkning, om ens det.
Problemen att jämföra sig själva med andra, är
- Du är inte den personen och kommer aldrig bli. Ni har olika IQ, personlighet, drivkraft, biologi, kontaktnät och förflutet.
- Du har inte en aning om deras bakgrund utan du ser oftast ett slutresultat (en “perfekt kropp”, en fin bil, en sjö av pengar, ett stort hus, en semester eller vad du nu än strävar efter)
- Vad du ser… är enbart en bråkdel av vad som egentligen är. Du ser vad de vill att du ska se. Du ser alltså en förvriden verklighet. En förvriden verklighet som du jämför dig själv med.
- Det kommer alltid finnas någon som är snyggare, har bättre leende, vitare tänder, större muskler, mer pengar, finare partner och större hus när du jämför dig själv med hela världen.
Om du mår dåligt av att jämföra dig själv med alla snygga kex och Tec Miljardärer, jämför dig själv med dig själv från igår.
Det är den enda rättvisa jämförelsen. Och börja sträva efter att bli bättre, dag för dag, i små steg.
Du lever i ditt huvud istället för i nuet
Livet utspelar sig här och nu. Inte imorron. Inte nästa sekund. Inte i ditt förflutna. Inte om fem år.
Speciellt inte i din mobil.
Utan allt sker här och nu. Ta ett djupt andetag. Lyssna till fåglarna. Känn värmen av solen eller kylan av hösten.
Njut av doften från kaffe. Ta upp koppen och känn hur värmen sipprar in i dina handflator.
Omfamna nuet med all dess skönhet och brister. Förstå att allt du gör i nuet påverkar allt och alla. Du kan välja att le eller bli inlindad i ditt huvud och förlorad i framtiden eller ditt förflutna.
Din blick kan väcka glädje eller skräck. Dina ord kan inspirera till frihet, öppenhet och kärlek eller förakt, hat och bitterhet.
Och även om du inte tror att dina handlingar har betydelse, har dem. Det kan öppna hjärtan och sinnen. Ditt och andras. Och det enda sättet är att vara närvarande och öppen till stunden.
