En gnagande känsla av saknad
Under större delen av mitt liv kände jag en känsla av saknad.
Det kändes precis som en gnagande känsla inom mig som jag aldrig kunde sätta fingret på.
Den här känslan kom och gick några gånger men jag ignorerade den första och grävde ner den.
När den vart som mest påtaglig var när jag kom hem från Australien efter 2 år.
Den drev mig nästan till vansinne, vissa dagar kändes det som mitt huvud skulle sprängas.
Det var enormt mycket tankar och känslor som snurrade runt blandat med en känsla av tomheten. Allt blev för mycket för mig och min själ så jag började knarka för att fly den. Det var skönt att slippa känna alla känslor och tankar över att jag “saknade” något.
Tillslut insåg jag att knarket inte gjorde de bättre, jag flydde den bara.
Så jag började min ”soul seek” som jag trodde men jag fortsatte egentligen fly från mig själv i säkert 3 år genom att flytta till olika ställen.
Jag började studera allt med ”personlig utveckling” och började förbättra min attityd så jag var helt säker på att det funkade. Det gav mig resultat jag inte hade haft innan. Jag kände mig gladare och lyckligare samtidigt som känslan av saknad följde efter mig som en skugga.
Jag tänkte att det var alla mina ”dåliga sidor” som var där och “spökade” så jag ansträngde mig ännu mera för att begrava alla “dåliga känslor” och alla “dåliga sidor” hos mig.
Det var precis som jag förbjöd mig själv för att känna negativt, ilska eller hat.
Detta gjorde att förvirringen inom mig själv blev ännu värre, och jag kände mer ångest just för att jag kände ilska och hat när jag inte skulle göra det, jag gjorde ju “personlig utveckling” då ska man inte känna sånt! . Det var en mental strid varje timma.
Jag visste inte vem jag var, jag visse inte vad jag hade för värderingar, jag visste inte varför jag var arg, jag visste inte varför jag var ledsen, jag visste inget och det gav ännu mer frustration vilket ledde till att jag läste ännu mera om personlig utveckling ”positiv attityd och allt sånt”.
Eftersom det skulle ”lösa all” enligt alla stora namn som jag läste om ” work twice as hard on yourself then you do on your job”.
Absolut jag blev besatt av personlig utveckling och att få in nya tankar i mitt huvud och i stort sett begrava den riktiga Tomas.
Det ledde till ännu mer förvirring, känslan av saknad ökade bara och jag förstod inte varför. Jag jobbar ju på mig själv! Jag utvecklas ju!
Ja, jag vet! Jag måste flytta ! det är därför jag inte utvecklas ! det är min omgivnings fel!. Det är felet!
Så jag flyttade igen och samma sak hände efter sex månader.
Känslan av saknad var där igen och den blev bara värre och värre, jag fick ångest och mådde riktigt dåligt över det. Jag gjorde ju allt ”man skulle göra” men ändå kände jag mig ”icke komplette” så jag tänkte jag måste göra mera! Så jag gjorde ännu mera. Jag sov till och med ljudbok i mina öron för att ”hjärntvätta” mig mer tänkte jag. Då borde känslan försvinna !
Den här känslan av saknad byggde en inre stress som ledde till enorm frustration mot mig själv, prestation ångest, skuld känslor, att jag aldrig dög som person.
Jag sökte utanför mig själv efter svar på frågan jag hade inom mig
Inget hjälpte, inte ett skit , känslan av saknad fanns alltid där!
“Jag har gjort mycket “stupid shit” i mitt liv, mycket bra saker, utmanat mig själv på alla möjlig nivåer, känt otrolig sorg, hat, ilska, frustration, vilsenhet, förvirring, lycka, frihet, tillfredsställelse och mycket mycket mer.”
Vad var de jag saknade?
När jag tittar tillbaka och går igenom mitt liv är det lätt att se.
Jag har levt så många olika ”liv” och haft så många olika syner på världen så jag tappade mitt ”rätta jag” på vägen.
Det spelade ingen roll vart jag än var eller vem jag än var med. Detta hade jag inom mig, det gick att fly från en stund, det gick att sätta på en ”mask” en stund sen kom det till mig och omfamnade mig. Då blev jag förvirrad, ledsen och kände otrolig ångest. Jag hade olika drömmar som jag uppnådde som jag trodde skulle göra mig ”hel” och en underbar flickvän som fick mig att känna mig ”hel” ett tag sen kom känslan tillbaka igen.
Jag hade ju allt jag kunde önska men jag kände fortfarande känslan.
Hur känner jag idag?
Fantastiskt de flesta dagarna, ibland hamnar jag i en mindre ”låg period” i några timmar eller en dag.
Vilket jag tillåter mig vara i då och känna då jag inte vill fly mina känslor.
Jag har aldrig känt mig såhär ”mentalt stabil” någon gång.
Det handlar om att jag började hitta till min ”kärna” . Ta reda på vem jag är, vad jag är menad för, varför jag lever, vad jag ska göra, vad min dröm är och att jag ska bli komplett som Tomas.
Ingen annan, jag ska hitta mig själv som jag är unik och perfekt.
Jag tillverkade ett “verktyg” under en period i mitt liv just för att ta reda på vem “Tomas var” , ni får ta del av det helt gratis undertill!
