Du är inte där du vill vara. Du har inte det du vill ha. Du lever inte livet du vill leva. Inte för att du är okapabel. Utan för att din hjärna lurar dig att ”lära dig mer”…
Teoretisk kunskap utan handling är värdelös om du faktiskt vill skapa en förändring.
Jag tittade på en till video om hur jag skulle skapa en digital verksamhet.
Videorna skapade massor av idéer i mitt huvud. Idéer jag såg ta form.
Och nu visste jag – teoretiskt – hur jag skulle skapa en hemsida.
Jag skulle använda WordPress. Välja tema. Fixa vissa plugins.
Dagen efter, tittade jag på några andra guider om hur man skapar en YouTube-kanal. Hur man skulle skapa videos. Thumbnails. Och jag såg mig själv, resa runt världen, göra detta.
Det kändes som om jag var på väg mot min dröm. Eftersom jag lärde mig. Och kunskap, som så många jag hört sagt, var nyckeln till ett bättre liv. Och till viss del är det sant. Men till en annan del är det totalt skitsnack.
Teori utan praktik är inte lärdom. Inte förändring. Det är självbedrägeri.
Det känns som om att du gör framsteg, men du gör inget.
Du gömmer dig bakom ”lärande”. Och kallar det utveckling.
Att lära dig teori är ett av hjärnans sätt att hålla dig kvar i bekvämlighet. Lättja. Enkelhet. Snabb tillfredsställelse. Samtidigt som den ger dig en liten ”boost” av att det känns som om att du gör framsteg.
Varför?
Eftersom hjärnan inte vill förändra något, då förändring skapar osäkerhet.
Osäkerhet hotar hjärnas överlevnad. Och hjärnans främsta uppgift är att överleva.
Teori är en efterkonstruktion av praktiken.
Två personer kan se något hända, men ha helt olika upplevelser. Vilket betyder att bara för att någon har skrivit ned det, betyder det inte att det hänt exakt så.
I teori har du inget att förlora.
Det är väldigt enkelt att läsa om en person eller ett företag och tänka: ”Så där skulle jag aldrig göra.” Men sanningen är att du inte har en aning om vad den personen faktiskt går igenom. Du ser inte pressen. Osäkerheten. Rädslan. Ansvarsbördan. Om du lever i teori har du inget att ”förlora”. Inga konsekvenser. Ingen risk. Ingen exponering. Det är enkelt att avfärda praktisk betydelse när du själv inte riskerar någonting. Det här är ett genuint problem i världen. Att människor som fattar stora beslut sällan behöver bära konsekvenser.
Teori tar inte med personligheten hos individen.
Om en atlet, företagare eller vetenskapsman arbetade maniskt, tänkte på något dygnet runt, offrade relationer, hälsa och trygghet – så finns inte den besattheten med i teorin. Du kan få teorier, metoder och förklaringar. Inte psyket som bar den.
Teori tar inte med tur
Oavsett vad du gör finns slumpen alltid med. Tur. Och otur. Och ingen teori kan kontrollera det. Att saker ibland bara händer får inte plats i teorin. För då går det inte att förklara. Inte att sälja. Inte att paketera.
Teori tar inte med kognitiv bias
Människan tolkar orsaker och resultat utifrån oss själva. Och när hjärnan ”minns”, är sannolikheten stor att den använder något som heter kognitiv bias. Det gör så att vi minns oss själva som smartare. Mer rationella. Mer konsekventa än vi faktiskt var. Och teorin skrivs därefter.
Teori är alltid baserad på något som fungerat
Bara för att något fungerade en dag, en vecka, en månad, ett år eller för tio år, betyder det inte att det fungerar idag. Inte för att teorin var fel då – utan för att världen nu är annorlunda. Och den förändras snabbare än någonsin. Teknik. Uppmärksamhet. Beteenden. Marknader.
Teori kalkylerar inte med massbeteende.
Teori räknar inte med att tusentals människor gör samma sak samtidigt. ”Dropshipping är ett skitenkelt sätt att tjäna pengar online”, enligt vissa gurus. Och absolut – vissa kan få det att fungera. Men när tröskeln att starta en e-handel sjunker kraftigt tack vare teknik, kan extremt många göra samma sak. Det betyder att marknaden förändras. Inte för att du gör fel. Utan för att spelplanen inte längre är densamma.
Teori är alltid baserad på det nuvarande mänskliga beteendet
Vem hade kunnat säga för femton år sedan att de flesta människor idag skulle gå runt och stirra ner i en skärm? Tekniken har format ett helt nytt beteende hos oss. Inte bara att vi tittar på en skärm – utan hur tekniken smyger sig in i vardagen och förändrar hur vi lever. Netflix. BankID. Matkassar. Hur vi konsumerar. Hur vi betalar. Hur vi fattar beslut. Det här är beteenden som knappt existerade. Som inte gick att förutse fullt ut. Och ändå är det nu dessa beteenden som teorier bygger på.
”I teorin finns det ingen skillnad mellan teori och praktik; i praktiken gör det det.”
– Nassim Taleb.
Handling har alltid kommit före teori.
Först när du har fått ett resultat – oavsett om det är rätt eller fel – kan du börja forma en teori. Inte som en fantasimodell. Utan en sammanfattning av vad som faktiskt hände i verkligheten.
Teori utan verklighet blir enkelt fantasi.
Det som är svårt är att veta var, hur och när informationen ska användas. Och framför allt: varför något fungerar eller inte.
Det är förståelse som bara kan födas ur handling. Handlingar som leder till visdom och kompetens.
Som barn lär vi oss att gå genom att trilla, slå oss och fortsätta att prova.
Som barn lär vi oss att räkna genom att räkna.
Som vuxna har vi mer förståelse för vad vi faktiskt behöver, och inte.
Inte genom att vi bara tänkt, utan upplevt. Och om du tittar dig runt kan du se två tydliga mönster.
Teoretikern
Du har troligtvis träffat en person som kan mycket. Som vet mycket. Som kan prata ”fint”. Orden sitter. Referenserna sitter. Men när du tittar på personen känns något fel. Personens ögon. Personens ord och personens närvaro känns ihålig. Det är mer som en aforism-robot än en människa. Anledningen är enkel: orden saknar erfarenheten. Det finns ingen friktion bakom dem. Inget pris som betalats. Denna person kallar jag teoretikern.
Praktikern
Tyngden kommer inte från memorerad kunskap. Inte från böcker. Inte från snygga formuleringar. Den kommer från erfarenhet. Från att ha försökt. Misslyckats. Gjort fel. Justera. Försökt igen. Och skillnaden känns direkt. I rummet. I tystnaden mellan orden. Personens ord. Ögon. Hela närvaro. Känns mer.
Någonstans längs vägen blev vi rädda för att fortsätta prova. Vi blev rädda för praktik och fastnade i teorier.
Vi ”lär oss” teorier och intalar oss själva att vi gör framsteg… när vi i själva verket är livrädda och prokrastinerar.
Vilket inte är konstigt. För praktik kan göra ont. Ibland jävligt ont. Så istället för att hjärnan ska uppleva smärta — genom att misslyckas, förlora något, utsätta sig för risk, håller den dig kvar.
Kvar i det som varit. Eftersom den vet att den överlever där. Och att du inte behöver skämma ut dig, känna dig misslyckad eller utmana dig själv.
Vilket betyder att du kan titta på guider, köpa kurser och coaching utan att applicera något i verkligheten.
Det är nästan osynligt självbedrägeri eftersom de ”känns” som man kommer framåt och utvekclas.
Men om du aldrig applicerar och provar….
Om du aldrig bygger en produkt. Aldrig provar att sälja. Skapa en säljsida. Skapa annonser.
Hur ska du då någonsin kunna få visdomen om vad som faktiskt fungerar och vad som inte gör det?
Hur ska du någonsin kunna uppnå?
Det är omöjligt. Vad som sker är att du blir en överutbildad akademiker.
Med huvudet fullt av memorerad kunskap, utan någon aning om var den ska användas.
