Utmana dig själv

utmana dig själv

Utmana dig själv

utmana dig själv


Jag har under de senaste fem åren sökt efter min ”talang”.
Alla stora jag har lyssnat på säger det samma med olika ord, hitta din talang och utveckla den.
Tiden jag har lagt ner på tester, läst, skrivit och reflekterat är extrem.
Den har alltid varit med mig men jag har inte sett den.

Min ”talang” eller min ”naturliga kraft” har jag fortfarande ett litet tvivel på.
Det är okej att jag tvivlar lite för stunden, för det är på senaste tiden jag börjat blivit medveten om den.


 

Toastmasters international

En nära vän gav mig ett tips att kolla upp toastmasters eftersom de är en grupp som jobbar inom kommunikation, presentation och ledarskap.
Jag hittade inte dem på svenska så jag mailade en ordförande i den engelska klubben i förrgår.
Han svarade snabbt och sa att dem skulle ha möte nu på onsdag.
Perfekt tänkte jag, det är stället att gå till för att bli ännu bättre på tala.

Jag kom dit 30 minuter innan så jag hade gått om tid på att utforska lokalen.
När jag gick av på en våning såg jag en stor glas dörr som ledde till en konferenssal.
Innanför dörren var det en liten trappa som ledde upp till huvudsalen.
I huvudsalen var det sittplatser för 100 personer , det hängde en stor duk ovanför scen där bilderna spelas upp när presentationer hålls.

När jag stod där och tittade in kände jag precis samma känsla som när ett ”sett” kommer i surfing.
Ett lyckorus som fyller hela kroppen på en sekund, det var precis som jag skulle gå upp där och hålla en presentation där och då.
Vilket jag inte skulle men jag hade verkligen inte sagt nej.

Tillslut hittar jag rätt och hälsar på alla i klubben.
Det börjar med att var och en ställer sig upp och presenterar sig.
I presentationen skulle vi även kommentera på när vi klev utanför vår bekvämlighetszon senaste.

Jag var näst sist och varje gång någon satt sig ner blev det närmare och närmare mig.
Mitt hjärta började slå snabbare och jag kunde känna blodet började rusa igenom kroppen.
Tre personer kvar tänkte jag sen är det min tur. Jag kände mig lite obekväm och nervös eftersom det var på engelska och jag har inte samma vokabulär.

Sedan blev det min tur, jag ställde mig upp och bara pratade.
Jag tappade ett ord men frågade publiken om vad det hette och dem hjälpte mig.
Efter 20 sekunder satt jag mig ner igen och andades ut.

Under mötet var det olika talare som kom upp och höll tal sedan fick det feedback på dem.
Jag tog med mig några riktigt bra punkter från de andras feedback som jag ska implementera i mina tal.

Efter en timma kom det upp en man på scen och presentera sig.

-Nu är det dags för de improviserade talen, vi ser hemskt gärna att gästerna utmanar sig själv här också.

Talaren ber hon som sitter bredvid mig att komma upp på scen och prata.
Hon vägrade och sedan tittar han på honom mitt emot henne men han vill inte heller, ja såg de direkt.

-Ill do it säger jag och reser mig
-Thank you Tomas

Jag reser mig upp utan att tänka går och tar honom i handen, ler och sedan ställer jag mig mitt på golvet.
Han ger han mig två olika topics att prata om, jag valde A sedan skulle jag få betänkte tid i 30 sekunder.

När jag stod där uppe mitt framför alla kände jag in omgivningen, kollade på alla ansikten som satt och väntade spänt.
Det första 10 sekunderna när jag stod där och försökte ”tänka” ut vad jag skulle prata om började alla mina historier och tankar snurra i åttiotusen kilometer i timmen i huvudet.

Jag står i mitten av rummet och alla väntar på att jag ska öppna munnen.
När jag står där uppe med kaos i mitt huvud händer något och jag känner ett lugn.
Tanken slog mig då: det är ingen idea att jag försöker tänka ut något att prata om i förväg. Jag har min ”topic” sen får vi se vart det leder.

Helt tyst i rummet, spänningen stiger och sekunderna tickar på.
Jag står där med världens största leende inombords och njuter av situationen de extra 15-20 sekunder.

När det gått 25 sekunder hör jag mig själv säga: Im ready

Jag har inte en aning om hur jag ska börja.

Jag öppnar min mun och orden bara kommer ut, helt otroligt tänker jag och det känns naturligt.
När jag stod där och pratade, rörde mig runt och gestikulerade satt alla som helt förtrollade av mig och mitt improviserade tal.
Just där och då i en hundradels sekund tänkte och reflektera jag  : DAMN IM GOOD!

Jag vet min talang, det handlar nu mera om en process att jag måste övertyga mig själv att jag är bäst.
Vägen dit är att utmana mig själv och njuta av mina ”vinster” .
Idag efter vinsten har jag reflekterade över min prestation samtidigt som jag samlade ihop bevis jag behöver för mig själv.


Gillar du artikeln? då kommer du älska det jag skickar på din mail