”Rädslan triggar mig att gå emot den”

”Rädslan triggar mig att gå emot den”

rädslantriggarmigattgåemotden

 

Ett kapitel I boken är nästan helt klart, sista är layout som ska göras.
Jag skrev 1-2 timmar varje dag i 6 månader och fick ihop 170 sidor.
Tiden som det tog gick att hantera, de värsta var att jag väckte en otrolig smärta innan,under tiden och efter jag skrev.

Jag ska låta min mor läsa ett kapitlet idag om mitt liv som hon inte vet mycket om och jag är skiträdd, det är precis som hon ska titta in i mitt hjärta.
Bara tanken på det får mitt hjärta att börja slå snabbare, hon ska få ta del av mitt förflutna hon knappast visste fanns. Ett förflutet med kaos och droger.

”Rädslan triggar mig att gå emot den”

Det första min hjärna målade upp för mig när jag satt mig ner för att skriva var alla mina svenska uppsatser som det var stavfel på överallt, i varje mening var det något grammatik fel.

Under tiden när jag satt där och skrev samtidigt som jag ”reser i tiden” så känner jag en extremt djup sorg, skuld och starkt självhat över olika event som hänt i mitt liv.
Det var flera år sedan vissa saker hände, jag återupplevde allt igen, de var precis som jag stod och såg allt utifrån.
Filmen om mitt liv spelas upp framför mina ögon samtidigt som jag tog noteringar.
Många gånger när jag satt och skrev började jag gråta, det var precis som jag släppte det.

Om jag kunde ”flyga” tillbaka i tiden och prata med mitt yngre jag skulle jag krama om mig själv och säga:

”Sluta hatade dig själv Tomas,  var inte så hård mot dig, sluta mobba dig själv, det räcker.
Istället för att ”fly” från dig själv med droger och kaos, så lär dig älska dig själv som du är och dela med dig av kärleken istället.”

Jag vet att jag skriver boken självmant, det är mitt eget ”fel” att jag drar upp allt igen.
Men det jag lär om mig själv under resan och vad boken kommer betyda för mig är ovärderligt.

( Draft 1 )

Vill du hitta din egen väg?