Vad händer när ditt liv bara rör sig i en riktning… och resten av dig tynar bort?
Du blir en bra förälder.
En framgångsrik företagare.
Vältränad. Disciplinerad.
Du klättrar i karriären.
Du får beundran.
Du fortsätter lära dig.
Men någonstans på vägen… försvann du.
Och du blev:
- Föräldern som offrade drömmar, passioner och ambitioner för familjen.
- Hälsofanatikern med en trasig självbild, som gjort hälsa till prestation – inte en källa till liv.
- Entreprenören som startade företag för frihet, men sitter inlåst i ett värre fängelse än det hen ville fly från.
- Karriäristen med pengar, status och mål… men aldrig ro. Alltid på väg någon annanstans.
- Den eviga studenten som drunknar i kunskap men aldrig vågar börja.
- Modellen som hatar spegeln mer för varje dag.
- Den spirituella gurun som tappat kontakten med sin egen kropp.
Med dessa roller kommer både medvetna och omedvetna val. Val som gör att du slutar leva i bredd och djup… och i stället börjar existera endimensionellt.
Ditt liv blir som ett liv i 1-D – och plötsligt undrar du varför allt känns tomt och meningslöst. Inte för att du vill leva så. Utan för att din hjärna har programmerat dig att göra det. Och fungerar det för dig, om du mår bra? Kör på.
Men om du märker att något skaver… om tomheten kryper in trots framgångar… kan det vara dags att prova något annat.
Liv i fler D – ovanligt, men möjligt
Ett liv i fler ”D” är paradoxalt – just för att det är så ovanligt.
De flesta lever i 1-D.
Ett liv där allt handlar om en sak:
Karriären. Pengarna. Statusen. Prestationen.
Du blir expert på det du gör – men på vägen tynar resten av dig bort.
Du blir:
- Föräldern som offrar sina drömmar och sin hälsa för familjen.
- Entreprenören som byggde sitt företag för frihet – men är mer fånge än någonsin.
- Karriäristen som alltid är på väg någon annanstans. Nästa jobb. Nästa befordran.
- Den spirituella gurun som tappat kontakten med sin egen kropp.
- Modellen som hatar spegeln mer för varje dag.
Det är normen. Och normen följer du – ofta utan att tänka. Inte för att du vill. Utan för att din hjärna älskar enkelhet, lathet och trygghet.
Men tänk dig ett liv i fler D… Ett liv som går på tvärs mot normen:
- Föräldern som balanserar drömmar, passioner, ambitioner och hälsa… med familjeliv.
- Entreprenören som faktiskt har frihet – inte bara på pappret.
- Karriäristen som inte bara jagar nästa steg – utan är närvarande vän, partner och förälder.
- Den spirituella gurun som har en stark, frisk kropp… och ett blomstrande företag.
Det låter ovanligt – för att det är ovanligt. Men det är möjligt. Och det börjar med att du ser ditt eget mönster.
Mitt liv i 1-D: Hälsofanatikern – självhatet bakom drömkroppen
Jag har hatat min kropp större delen av mitt liv.
Ett hat som började som en viskning: en kall, låg röst i bakhuvudet som sa “du duger inte” och växte till en orkan.
Ett självhat som åt upp allt. Inte bara kroppen. Hela mig.
Det var det hatet som drev mig mot träning. Mot kostscheman. Mot kontroll. Mot förändring och… mot besatthet.
För när jag såg att det gick att förändra mig, blev förändringen en drog. Så jag tränade för mycket. Åt för strikt.
Stod för länge framför spegeln. Spegelglaset stirrade tillbaka med en dömande blick, ljuset i badrummet kallt och obarmhärtigt. Varje liten skugga blev ett fel, varje muskel en anklagelse.
Och trots att jag var i mitt livs bästa form: kände jag mig mer otillräcklig än någonsin. Tomhet. Saknad. Och drömkroppen, som jag trodde skulle laga mig, lagade ingenting.
Men jag slutade inte. Det blev värre. Jag kunde inte ens lämna hemmet som jag ville. Allt styrdes av klockslag. Specifik mat. Ritualer. Direkt efter träning: protein på minuten. Annars skulle jag förlora muskler.
Köket luktade alltid av matlådor och kyckling. Vågen stod där som en domare på golvet, och varje gång jag klev upp på den drog den min själ genom siffrorna. Varje gram var ett hot.
Det var inte bara min mentala frihet som dog. Mitt fysiska liv krympte. Begränsades. Och jag?
Jag mådde inte bättre. Tvärtom. Sämre. Det här var början på en resa där framsteg först kostade lite. Sedan mer.
Och till slut riskerade det att kosta allt. Min självkritik hade förvandlats till en tränare med piskan i handen.
Och jag? En slav som sprang tills blodsmaken fyllde munnen.Inte för att jag ville det här.
Inte för att jag jagade något ädelt mål. Utan för att hjärnan hittat en ny strategi att överleva genom. En ny fälla. Ett nytt sätt att hålla mig fången, fast jag trodde jag var fri.
Hjärnans främsta uppgift är att hålla dig vid liv, inte att göra dig lycklig. Den styrs av några enkla principer:
Undvik smärta och osäkerhet.
När något känns hotfullt aktiveras amygdala – kroppens larmcentral. Hjärtat rusar, musklerna spänns, och du blir redo att slåss, fly eller frysa.
Sök trygghet och belöning.
Hjärnan frigör dopamin när något känns bra eller säkert, som att äta, få bekräftelse eller känna trygghet. Det gör att du vill upprepa det.
Spara energi. Hjärnan är lat av naturen och älskar vanor. Därför kan förändring kännas jobbigt eller farligt.
Känslor först, logik sen.
Den känslomässiga hjärnan reagerar blixtsnabbt, medan den logiska delen kommer igång senare. Det är därför vi kan bli rädda eller arga innan vi hinner tänka.
Har du levt länge i en 1-D, blir den som en dimension du är fast i – en identitet som både du och din omgivning dagligen har bekräftat.
Och oavsett om din identitet får dig att må bra, eller skit, kommer hjärnan att skydda den.
Det är därför förändring är så svårt och varför så många faller tillbaka.
Förändring handlar nämligen inte bara om vanor. Det handlar om att skifta identitet.
Och för hjärnan skriker en identitetsförändring: FARA! HÅLL DIG BORTA!
Så du stannar ofta kvar i något som egentligen skadar dig. Och om det bara handlade om din hjärna hade det kanske varit “enkelt”.
Men det gör det inte. Du har din omgivning: vänner, familj, kollegor. Alla har sin egen hjärna.
Och deras hjärnor har också bundit dig till en identitet. En identitet som passar deras liv. Så när du försöker förändras utmanar du inte bara din hjärna, utan människor runt dig, vilket gör det mycket svårare.
“Livet i flera dimensioner handlar inte om att “sluta lyckas”. Det handlar om att lyckas utan att förlora dig själv. “
Att lyckas utan att det kostar dig allt – Lev i fler dimensioner samtidigt
Observera dina dimensioner
- Är du föräldern som offrade drömmar, passioner och ambitioner för familjen?
- Hälsofanatikern med en trasig självbild som förvandlat hälsa till prestation i stället för en källa till liv?
- Entreprenören som startade företag för frihet, men som nu sitter fast i ett fängelse värre än det du ville fly från?
- Karriäristen som har pengar, status och mål, men aldrig ro. Alltid på väg någon annanstans. Nästa jobb. Nästa befordran.
- Den eviga studenten som drunknar i kunskap men aldrig vågar börja?
Modellen som hatar spegeln mer för varje dag? - Eller den spirituella gurun som tappat kontakten med sin egen kropp?
Överkompenserar du? Vad har du glömt? Vad är det du missar?
Återta kroppen
Återta kroppen och skapa en god grundhälsa. En grundhälsa minskar risken för många av våra vanligaste sjukdomar, som diabetes, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Den gör dessutom att du mår bättre, både fysiskt och psykiskt.
En sådan hälsa handlar inte om extrema dieter eller hårdträning, utan om balans mellan rörelse och mat. Tyvärr är över hälften av Sveriges befolkning överviktiga eller feta, och samtidigt fortsätter den psykiska ohälsan att öka.
Bredda fokus
Du behöver inte bara vara föräldern, entreprenören, karriäristen, modellen, den spirituella gurun eller den eviga studenten. Tillåt dig själv att odla flera identiteter samtidigt. DET ÄR LÄTT FÖR DIG ATT SÄGA! TOMAS!? DU FÖRSTÅR INTE! JAG HAR INTE TID??! JAG KOMMER INTE FÅ NÅGOT GJORT!?
Det här är ett klockrent exempel på hur hjärnan funkar. Den vill hålla dig kvar i den du är – din nuvarande identitet, din nuvarande dimension.
(Svaret på “Jag har inte tid” är enkelt: Minska skärmtiden med 70–80 %, lägg telefonen i ett annat rum och ställ tv:n i förrådet. Plötsligt inser du att du har tid.)
Fråga dig:
Vad vill du egentligen?
Vad får dig att känna dig levande?
Vad skulle du vilja göra om du inte behövde tjäna pengar på det?
Vad gillade jag att göra när jag var liten? (Jag gillade att skriva berättelser. Inte för att tjäna pengar. Inte för att göra något med dem. Bara skriva.)
”Tomas, du har bra fantasi, men din grammatik är usel”, sa en lärare. Det rörde mig inte i ryggen. Jag gillade att skriva för att skriva.
Experimentera smått
Jag får svar genom att prova. Inte genom att försöka tänka mig till det.
“Är det här för mig?”
“Ska jag verkligen försöka?”
“Ska jag ge det en chans?”
Skjuta pilbåge?
Kanske.
Måla?
Kanske.
Rita?
Kanske.
Spela in videos?
Kanske.
Resa till Costa Rica?
Kanske.
Det finns så mycket vi skulle kunna göra, men hjärnan håller oss kvar i funderingar, förklaringar och ursäkter. Och det är inte bara din hjärna; hela din omgivning vill ofta hålla dig kvar i den identitet de känner igen.
Daglig vana:
Prova att börja med att spendera 30-60 minuter varje dag för att skapa en ny dimension i ditt liv.
“Och om ditt liv i 1-D har tagit dig hit – där du känner dig tom, ohälsosam, frånkopplad från dig själv och det som verkligen är viktigt…Vad har du att förlora? Inget… “
