‘Jag är…’ – de farligaste orden du säger varje dag. -

‘Jag är…’ – de farligaste orden du säger varje dag.

Varje gång du säger “jag…” bygger du antingen frihet – eller ett fängelse.

“Jag är trött.”
“Jag mår inte bra.”
“Jag är introvert.”
“Jag är deprimerad.”
“Jag är överkänslig.”
“Jag är perfektionist.”
“Jag har svårt socialt.”
“Jag är bara en pappa/mamma.”
“Jag lider av psykisk ohälsa.”

Och därför… (fyll i själv).

Ditt “därför” blir en ursäkt. En förklaring. En bortförklaring. Ett fängsel – för vem du är och hur du beter dig.

Här är problemet med etiketterna som din hjärna använder för att överleva:

De kan bli roller som styr ditt liv.
De kan hålla dig fast i en offeridentitet.
Tillfälliga känslor blir “sån är jag alltid.”
De kan skapa prestationskrav – eller begränsa dina drömmar.
De kan få dig att leva efter förväntade beteenden i stället för frihet.

“Hjärnan skapar etiketter som ger trygghet. Tryggheten blir kedjor. Kedjor som formar ett liv du inte valt – och en person du inte längre vill vara.”

Varför hjärnan älskar etiketter – och hatar förändring

Din hjärna bryr sig inte om lycka, utveckling eller drömmar.

Om du lever som en råtta spelar ingen roll. Hjärnans jobb är bara ett: Hålla dig vid liv.

Hur? Genom att skapa mönster och förutsägbarhet.

Mönster och förutsägbarhet blir etiketter.

Etiketter som gör världen mer förutsägbar och tryggare.

Och när hjärnan kan snabbt filtrera fara från trygghet med hjälp av dessa etiketter, ökar chansen att den överlever.

Men överlevnad har ett pris: Dessa etiketter skapar mönster.

Mönster blir tankebanor.

Tankar blir beteenden.

Beteenden blir vanor.

Vanor bygger identitet. Identitet blir… ditt liv.

Ett liv som bekräftas av både dig själv och andra. Ett liv som du kanske inte ens vill leva.

Etiketter är som kartor: de visar oss vårt inre landskap – men när vi glömmer att de bara är kartor, blir de våra burar.

“Etiketter kan bli självuppfyllande profetior: när en person ges en etikett, ökar sannolikheten att både personen själv och omgivningen börjar tolka beteenden i linje med den etiketten. På så sätt förstärks och cementeras identiteten.” – Link & Phelan, 2001 – Labeling Theory

Mitt liv i buren: När destruktiva etiketter styrde allt

Jag satt fast i ett liv jag inte längre ville leva.

Ett liv jag egentligen aldrig hade velat leva.

Det var som att jag bara hade glidit in i det igen.

Och det värsta av allt? Jag hade redan lyckats ta mig bort en gång. Men nu… nu var jag tillbaka.

Inte bara tillbaka. Jag hade fallit djupare.

Varje dag bedövade jag mig själv och min meningslösa existens med Tradolan. Det blev min trygghet. Min verklighet.

Jag levde ett liv byggt av etiketter: “supa”, “slagsmål”, “fylla”, “kaos”, “droger”, “tuff”, “hård.”

De var som skyltar fastspikade på mig.

Och trots att jag mådde skit höll min hjärna fast vid dem – för de var allt jag kände till.

När jag försökte förändra mig gick det inte. Omgivningen. Identiteten.

Det var som ett kraftfält som drog mig tillbaka. Jag kunde inte bryta det… tills något i mig vaknade.

Jag insåg: Jag måste härifrån. Annars överlever jag inte.

Det var inte en logisk insikt. Det var en känsla i kroppen.

En känsla som inte viskade – utan skrek. En röst så tydlig att jag inte kunde blunda för den.

Och jag visste att det fanns något annat.

För jag hade levt något annat. Innan detta hade jag pluggat i Australien i två år.

Nu satt jag pundad i en lägenhet i Köping.

Levde ett liv jag inte brydde mig om. Ett liv där det inte spelade någon roll om jag levde eller dog.

Så jag började söka jobb. Över hela Sverige. Men det var inte enkelt. Inte bekvämt. Tvärtom. Hjärnan stretade emot.

Den ville hålla kvar mig i det som var “jag.”

När jag fick en intervju i Göteborg ville jag tacka nej. På vägen dit ville jag hoppa av tåget vid varje station.

Allt inom mig skrek att jag skulle vända hem.

Ångesten var som en mask som kröp längs ryggraden och tuggade på mina inre organ.

Pulsen dånade.

Hjärtat slog som om jag redan var i ett slagsmål.

Svetten rann längs ryggen. Fingrarna var kalla. Men jag satt kvar. Och när jag kom fram?

Gymmet såg ut som ett råttbo. Litet. Låg på ett kalt torg. Höga betonghus runt. En ruta var ihoptejpad. Maskinerna var gamla. Golvet smutsigt.

Allt i kroppen skrek: “Ta inte det här jobbet!”

Men jag tog det ändå. För jag visste att om jag ville ha något annat, måste jag göra något annat. Och jag var inte stark nog att göra det hemma.

Ett beslut som då kändes som döden blev min överlevnad. Och i dag – är det mitt liv.

Hjärnans största trick: Få dig att tro att etiketten ÄR du

Då skriker amygdalan – en del av hjärnan:

“FARA! TILLBAKA TILL DET VI KÄNNER IGEN!”

Det är därför du hör rösten som säger:

“Jag är bara sån här.”
“Sån är jag, punkt.”

Och din hjärna har lurat dig så bra att du inte ens ifrågasätter det. Om någon annan skulle göra det?

Du triggas direkt. Vilket, om du tänker efter, är jävligt intressant.

Varför blir du så känslomässig när någon ifrågasätter din etikett? Eller etiketter överlag?

Svaret: Hjärnan har gjort den specifika etiketten till en del av dig.

En etikett som blivit ett mönster. Som format tankebanor.

Tankar som blivit beteenden. Beteenden som blivit vanor.

Vanor som byggt identitet. Identitet som blivit ditt liv.

Ett liv som bekräftas av både dig själv och andra.

Problemet är att en etikett är just det – en etikett. Inte hela du.

“Studier visar att ungdomar som själva identifierade sig med etiketter som ‘deprimerad’ eller ‘ångestfylld’ ofta fick försämrad självkänsla över tid. När de slutade använda etiketten, ökade självkänslan – vilket visar att etiketter kan låsa fast en negativ självbild.” – Harari et al., 2023 – The Power of Self-Labels

Bryta etikettfängelset

Om jag inte hade gått emot min egen identitet och slagit sönder alla etiketter som var fastspikade på mig, hade jag sannolikt suttit inne. Eller varit död.

Varför kan jag säga det så säkert? För några av mina närmaste vänner, och många bekanta, tog just den vägen.

Och jag hade många ursäkter att gömma mig bakom. Ursäkter kopplade till min identitet och dess etiketter:

“Ingen förstår mig.”
“Jag kan inte.”
“Jag är inte smart nog.”
“Jag är bara en pundare.”
“Jag är en knarkare.”
“Jag gillar att slåss.”

Men här är sanningen: Om inget förändras, förändras inget.

Och för att skapa förändring måste du välja något annat. Inte alltid ett yttre val – utan ett inre. Ett skifte som kan börja med något så enkelt som att sluta säga:

“Jag är överkänslig.”
“Jag är trött.”
“Jag mår inte bra.”
“Jag är introvert.”
“Jag är bara en pappa/mamma.”
“Jag har svårt socialt.”
“Jag är högpresterare.”
“Jag är perfektionist.”
“Jag har ADHD.”
“Jag lider av psykisk ohälsa.”
“Jag är deprimerad.”

6 forskningsbaserade steg för att bryta etiketter som håller dig fången

1.Våga ifrågasätta “Jag är…”

Forskning inom labeling theory visar att etiketter ofta blir självuppfyllande profetior – de påverkar både hur vi ser oss själva och hur andra behandlar oss (Link & Phelan, 2001).

Praktiskt steg: Under en vecka – skriv ner varje gång du säger “Jag är…”. Summera i slutet av veckan. Bara att observera skapar distans och insikt.

2.Observera etiketten.

Självmedvetenhet förändrar hjärnans beteendemönster. Att skriva ner sina tankar skapar metakognition – förmågan att tänka om sitt eget tänkande – vilket minskar autopilotbeteenden (Jankowski & Holas, 2014).

Praktiskt steg: Ha ett anteckningsblock eller mobilapp redo och registrera etiketter. Börja se mönstren istället för att styras av dem.

3.Byt språk – byt perspektiv.

Språk formar tankar. Forskning inom lingvistisk relativitet (Boroditsky, 2011) visar att ordval påverkar hur vi uppfattar oss själva.

Praktiskt steg: Byt “Jag är stressad” mot “Just nu känner jag mig stressad”. Påminn hjärnan om att känslor är tillfälliga, inte din identitet.

4.Skapa psykologisk flexibilitet.

Personlighet är mer dynamisk än vi tror (Roberts et al., 2006). ACT-terapi (Kashdan & Rottenberg, 2010) visar att flexibilitet ger högre livskvalitet.

Praktiskt steg: Utmana en etikett. Kallar du dig “introvert”? Starta ett samtal i fikarummet. Små motbevis öppnar nya dörrar.

5.Bygg nya vanor – skriv om din identitet.

Neuroplasticitet bekräftar att hjärnan omformas av beteende (Draganski et al., 2004). Handling formar identitet.

Praktiskt steg: Vill du bli “en tränande person”? Börja med 2 minuters stretch på morgonen. Små steg förändrar vem du är.

6.Byt miljö – bryt autopilot.

Miljöbyten kan störa invanda beteendemönster och öka kognitiv flexibilitet (Lally et al., 2010).

Praktiskt steg: Byt miljö för en vardaglig rutin. Ta en ny väg till jobbet, sätt dig på en annan plats hemma, eller jobba från ett café en dag i veckan. Nya miljöer tvingar hjärnan att tänka nytt, vilket gör det lättare att släppa gamla etiketter.