Försöker du gå ner i vikt? Starta ett företag? Börja måla eller hitta ”den rätta”?
Vad du än vill förändra i ditt liv gör din egen hjärna det svårare än det behöver vara.
Din hjärna får dig att tro …
– att du inte kan
– att det bara är andra, de lyckligt lottade,
– att det inte är någon idé att ens prova
– att det måste vara svårt, jobbigt och dränerande
– att andra har ”lyckats” genom en svår väg, och att det därför måste vara svårt även för dig
Men det här är inte sanningen.
Det är symtom.
Den verkliga orsaken är att din hjärna vill överleva.
Och för att göra det har den lärt sig ett effektivt mönster: att hålla dig kvar i det som är bekant.
Genom hur du har levt hittills har hjärnan lärt sig vad som fungerar för överlevnad.
När den upplever att överlevnad är säkrad, slår den på autopiloten – ett läge som kan beskrivas som “halvdär”.
Att överleva och att vara “halvdär” är inte samma sak som att må bra.
Inte samma sak som att vara hälsosam, tillfredsställd, leva i fungerande relationer, känna mening, tillhörighet eller lycka – eller faktiskt göra det du innerst inne vill.
“Halvdär” handlar inte om liv.
Det handlar om att ta sig igenom dagarna.
Och samtidigt undrar du varför …
… du inte har karriären du vill
… friheten och pengarna du drömmer om
… relationen du längtar efter
… kroppen du ser på Instagram
Du tror att det handlar om disciplin, motivation eller viljestyrka. Men i själva verket handlar det om något helt annat.
Hjärnan uppnår överlevnad och kopplar in autopiloten – ett tillstånd av “halvdär”.
Du är inte där, helt. Kroppen är där. Uppmärksamheten någon annanstans.
Du är “halvdär”. Kroppen där. Uppmärksamheten någon annanstans.
En del av dig är i verkligheten. Den andra i fantasin. En del av dig tar ansvar för stunden.
Den andra försvinner in i ansvarslösheten av att bara fly – in i telefonen, in i framtiden, eller bakåt i tiden.
Ibland i några sekunder.
Ibland i minuter.
En del av dig vill utveckla din potential.
Den andra vill kasta bort den.
Att vara “halvdär” leder till en halv version av dig själv. Och en halv version gör halvförsök. Och halvförsök skapar ett halvt liv.
– nya vanor misslyckas
– relationer blir ytliga och tomma
– omedvetet lär du dig att ge upp snabbare – och oftare
– ensamheten ökar, medan känslan av tillhörighet minskar
– drömmar får aldrig en verklig chans, utan förblir fantasier
– nästan omärkligt slänger du bort din potential, istället för att låta den blomma ut
– istället för att utveckla kompetens – eller ens upptäcka vad du faktiskt skulle kunna bli bra på – scrollas den bort
Du sitter fast i en halv version av dig själv – en version du bara halvt vill vara.
Ett halvt liv som du bara halvt vill leva. Eller värre: inte alls.
Och så fort du försöker koppla bort autopiloten “halvdär” upplever hjärnan det som ett hot.
För hjärnan vet inte om den kommer att överleva eller inte – situationen är ny, okänd, osäker.
Och osäkerhet, förr i tiden, när vi levde på savannen, kunde betyda livsfara.
Därför vill hjärnan stanna kvar i “halvdär”.
Därför skapar din, min och andras hjärnor hinder när vi försöker koppla bort det.
Hjärnan gör det svårare, mer komplicerat och mer utmanande än vad det egentligen behöver vara.
Inte för att den är elak. Utan av en enkel anledning: hjärnan strävar efter att överleva. Och allt som är nytt upplevs som ett hot mot den överlevnaden.
Därför hör du …
”Jag gör det i morgon.”
”Jag kan inte gå till gymmet själv.”
”Jag kan inte göra övningarna rätt.”
”Hur ska jag äta rätt? Jag måste hitta den perfekta dieten.”
”PT? Det är ju svindyrt. Det får vänta tills jag får löneökning.”
Eller så fastnar du på YouTube. Du ser hur andra tränar.
Eller hör människor prata om företagande. Om målande.
Eller så förlorar du dig själv i att leta efter den perfekta färgen. Den perfekta penseln. Den perfekta duken.
Eller så köper du kurser. Coaching. Skapar content. Och intalar dig själv att du gör framsteg. Fast egentligen är det bara illusionen av rörelse.
Eller illusionen om den ”perfekta partnern”. Att tro att det finns något perfekt är perfekt för hjärnan. För då slipper den koppla bort “halvdär”.
Dagar går. Veckor går. Månader går.
Och du har fortfarande inte börjat. Men det känns som att du har gjort något.
Det tydligaste sättet att se hur det här fungerar är när du får en ny idé. En tanke som dyker upp: ”Nu vill jag prova X.” Eller: ”Jag borde göra Y.”
För mig hände det den här veckan. Jag fick en idé om att prova improvisationsteater.
Sedan kollade jag upp några olika möjligheter. Två dagar senare mötte jag en person som var med i en lokal improvisationsgrupp.
De träffades varje onsdag.
Hon sa: ”Kom på onsdag.”
Och jag svarade: ”Okej.” Sedan … började hjärnan.
”Men Tomas … det är på engelska.”
”Du kan gå nästa gång i stället.”
”Improvisation är inte din grej.”
”Du behöver inte vara så ’på’.”
”Börja efter nyår i stället.”
”Slappna av.”
Det här händer varje gång jag provar något nytt.
Oavsett vad det är. Det är samma mönster.
Det är bara orden som byts ut. Olika anledningar. Ursäkter. Bortförklaringar. Minnesfragment som plockas fram vid exakt rätt tillfälle.
”Du kan inte dansa. Varför ska du göra det? Det är idiotiskt. Boka nästa kurs i stället.”
”Du kan inte skriva. Varför ska du skriva en bok? Ingen kommer vilja läsa den.”
”Lägg bara ner surfingen. Du kommer aldrig bli bra. Det är ingen idé. Du såg ju själv – svängen du gjorde var kass.”
”Sluta försöka med ditt företagande. Du är bara förvirrad. Nöj dig.”
”Hon har en pojkvän. Du ser – vad var det jag sa. Det är ingen idé att fråga. Hon förstår dig inte. Försök inte. Hon är som alla andra.”
”Slappna av. Gå ut och ha kul. Drick några öl, ta lite kokain och lev livet.”
Och hjärnan kommer att använda allt den har tillgång till för att hålla kvar mig i “halvdär”.
Det vill säga: den använder mina styrkor, mina svagheter, mina minnen, mina känslor, mina tankar, mina drömmar, mitt förflutna och min framtid. Allt. kombinationer. För att hålla mig kvar i “halvdär”.
Hur hjärnan håller fast dig i halvdär
1. “Dopamindelaren”
”Imorgon ska jag fråga ut X.”
”Nästa år ska jag börja träna.”
”När jag fyller 50 ska jag flytta utomlands.”
”I framtiden ska jag flytta till en annan stad.”
”När jag lagt undan tillräckligt ska jag starta mitt företag.”
”När jag hittat rätt färg, penslar och canvas ska jag börja måla.”
Du har säkert hört någon säga något liknande. Du har säkert sagt det själv.
Det här är ett hjärntrick som får dig att drömma iväg och stanna kvar i överlevnad, utan att agera. Ett sätt att känna rörelse utan att ta ett enda steg.
Det känns bra i stunden. Men ingenting händer.
När du säger till någon annan: ”Efter nyår ska jag ta tag i träningen” frigörs dopamin i hjärnan.
Exakt samma signalsubstans som frigörs när du faktiskt gör något.
Hjärnan lurar dig att tro att du redan är på väg – trots att du sitter helt still.
Som entreprenör är det här livsfarligt. För du kan leva i åratal på känslan av att vara ”nästan där”.
2. “Övergöraren”
Ett annat vanligt hjärntrick är att du övergör. Nyår. Från att inte träna alls till att springa varje dag. Leva på broccoli och kyckling i en vecka.
Eller två.
Eller tre.
Sen slutar du.
Varför?
Kroppen går sönder.
Du blir sjuk.
Du orkar inte.
Hjärnan fick dig att gå all in – just för att du ska krascha snabbt.
Den vet att snabba löften ger snabba belöningar, men också snabba sammanbrott.
För hjärnan vet att det funkar.
Efter tre till fyra veckor är du tillbaka i halvädr. En loop. En bekant loop.
Och sen kommer rösten:
”Vad var det jag sa.”
”Du skulle aldrig försökt.”
”Det var inte meningen.”
Det här är inte disciplinbrist. Det är dålig strategi.
3. Teoretikern – eller den självbedragande fantasiteoretikern
”Om jag gör Y, kommer jag få X.”
Det är en teori. Eller värre: en fantasiteori.
Teorier och fantasiteorier är inte samma sak som praktik.
De kostar ingenting. De riskerar ingenting. Och därför är det så enkelt att spela matchen från läktaren.
Problemet med att spela match från läktaren, när det kommer till ditt liv, är just det:
du tar inte fullt ansvar. För om du tog fullt ansvar skulle du behöva fråga dig själv:
Varför ska du vänta i ett, tre, tio, tjugo eller fyrtio år på att göra X?
Vågar du verkligen vänta så länge?
Vad händer om du inte lever så länge?
Vad händer om sjukdom eller dålig hälsa gör att du inte kan göra X?
Och vad händer om du väl når dit och inser:
”Jag vill inte ens göra X.”
Kanske upptäcker du att du ogillar det.
Kanske till och med hatar det.
Eller så älskar du det och tänker: Varför i helvete började jag inte tidigare?
Så istället för att vänta –
är det inte bättre att prova så snart som möjligt? Testa i liten skala. I verkligheten. Med riktiga konsekvenser.
4.Planeraren
Du fastnar i detaljer. Det komiska är att många av dessa detaljer inte är förankrade i något verkligt – utan enbart i din fantasi.
En fantasi som får dig att fortsätta planera. Titta på YouTube-videor. Skriva ner saker.
Hålla dig ”upptagen”. Men det som egentligen sker är att hjärnan ger dig en liten känsla av framsteg, samtidigt som den håller dig kvar i överlevnad. Du rör dig horisontellt istället för framåt.
5.Perfektionisten
Du vill att allt ska vara perfekt. Du vågar inte visa konsten.
Texten. Starta företaget. Visa produkten.
Eller vad det nu än må vara.
Sanningen är att det aldrig kommer bli perfekt. Och marknaden bryr sig inte om din perfektion – bara om ditt värde.
6.Fejkade framgången
Din hjärna får dig att ”jobba” med oviktiga saker. Bygga en hemsida. Starta en podd.
Börja vlogga. Skriva. Allt – utom det som faktiskt är viktigt. Att skapa ett erbjudande. Att testa erbjudandet.
Att prata med människor. Att försöka sälja. Det är här de flesta entreprenörsdrömmar dör – snyggt paketerade, men utan kontakt med verkligheten.
7. Offret
Att tycka synd om sig själv, är hjärnans sätt att hålla kvar kontroll.
Kontroll över något som hänt i det förflutna. Och ja – det kan vara synd om dig.
Och det behöver inte vara ditt fel. Samtidigt har vi hört om minst en person som gått igenom mer och ändå… lyckats vända det och skapa vad de ville.
Skillnaden är inte vad som hände dem – utan vad de gör efteråt.
8. Krigaren
Hjärnan krånglar till saker mer än nödvändigt. Den gör dem mer komplicerade.
Svårare. Jobbigare. Mer stressande än de behöver vara.
Som om saker måste vara svåra för att räknas.
Som om det ska ta lång tid.
Som om det ska kännas som att trampa genom helvetet.
Som om det är så livet är.
Det är som en krigare som slår sig blodig – inte för att det behövs, utan för att det är det man “gör”.
Och för att det är så man alltid har gjort.
Men affärer, skapande och förändring kräver inte lidande. De kräver klarhet, konsekventa handlingar och villighet att se verkligheten som den är.
9. Drömmaren
Du fantiserar. Du drömmer. Du flyger iväg. Ofta. Länge. Detaljerat. Du ser livet framför dig. Hur det ska bli. Hur du ska känna. Friheten. Pengarna.
Tiden. Du ser dig själv där framme.
När allt ”har löst sig”. Och i fantasin är allt redan klart. Problemet är bara ett: du gör ingenting.
För varje gång du flyger iväg i drömmen slipper du känna motståndet i verkligheten. För i fantasi kostar inget. Den kräver inget.
Den riskerar inget. Du kan vara vem som helst i huvudet. Utan att behöva bli det i verkligheten. Drömmen blir en plats att fly till. Inte en riktning att gå i.
Jag lät hjärnan köra sitt överlevnadsprogram – och gick till improvisationsklassen ändå.
Jag lät hjärnan köra sitt överlevnadsprogram – och gick till improvisationsklassen ändå.
Utan att överplanera.
Utan att överanalysera.
Utan att berätta för någon.
Utan att titta på YouTube-videor om hur det skulle kunna vara.
Och ja – det var skrämmande.
Men det var också jävligt kul. Och oväntat givande.
Att bryta “halvdär” och bli en person du vill vara – och skapa ett liv du faktiskt vill leva – handlar inte om perfekta planer.
Det handlar inte om att veta allt.
Det handlar inte om att förstå allt i teori.
Det handlar inte om att övergöra tills du går sönder.
Det handlar inte om att berätta för alla vad du ska göra.
Det handlar inte om att fastna i planering, fejkade framsteg eller vänta på att något ska bli perfekt.
Att skapa något nytt handlar inte om motivation.
Det handlar om förståelse. Att förstå hjärnan. Att förstå det liv du hittills har överlevt. De mönster som hållit dig vid liv, men också hållit dig kvar. Och sen ta ansvar. Inte för vad som hände – utan för vad du gör nu.Att välja något nytt. Trots motståndet. Trots rädslan.För att på sikt inte bara förändra vad du gör – utan vem du är.Ett identitetsskifte.
Och det är därför de flesta människor misslyckas. Hjärnan ser till att du ger upp innan identitetsskiftet hinner ske. Vid ett identitetsskifte blir det som tidigare kändes ”svårt” och ”onaturligt” plötsligt naturligt. Du gör det bara.
Tänk dig själv:
En person som är ”gymtorsk” har inte problem med att äta nyttigt eller gå till gymmet. Tvärtom. Den personen har problem med att låta bli.
En person som skriver har inte problem med att skriva. Den personen har problem med att inte skriva.
En person som driver företag löser problem, pratar med kunder och levererar.
Den personen har svårare att inte göra det.
Ordet identitet betyder ”din upprepade tillvaro”. Det du upprepar – dina val – skapar dina vanor. Dina vanor formar dig. Du formar ditt liv. Ditt liv blir din framtid.
Till slut finns det inget mer att förstå.
Till slut finns det inget mer att förstå. Inte på den här nivån.
Du vet redan tillräckligt. Du har hört argumenten. Sett mönstren. Känt igen dig.
Dopamindelaren. Övergöraren. Teoretikern. Prokrastineraren. Offret. Krigaren. Drömmaren. Alla bor i samma hjärna.
Och alla har haft en funktion. De har hållit dig säker. Hjälpt dig överleva. Skyddat dig från osäkerhet, skam och smärta.
Men de kan inte ta dig vidare. För till slut handlar det inte om kunskap. Inte om fler teorier. Inte om bättre modeller.
Det handlar om ett val. Att kliva ur läktaren. Att lämna fantasin. Att släppa illusionen av rörelse. Och göra något där något faktiskt står på spel.
Först då testas teorin. Först då avslöjas vad som håller. Och vad som bara lät bra.
Det är där lärandet börjar.
Att skapa något nytt handlar inte om att bli någon annan över en natt. Det handlar om att förstå hjärnan och det liv du hittills har överlevt.
Och sen ta ansvar för nästa steg. Inte för att det är tryggt. Inte för att du är redo. Utan för att du är villig.
Betyder det här att du aldrig kommer sväva iväg? Självklart inte.
Betyder det att det är fel att sväva iväg? Självklart inte.
Vad det betyder är att du behöver börja ta ansvar.
För att inte längre bara vara “halvdär”. För att sluta göra halvförsök.
Och för att sluta leva ett halvt liv behöver du lära dig om ditt stadie, “halvdär”… och sedan hur du bryter det.
Bryt halvdär
1. Börja lägga märke till när du är “halvdär”
Vad triggar det?
Vad händer i kroppen?
Vad händer i tankarna?
Vad gör du – och vad gör du inte?
Fråga dig själv: Kan du koppla bort några av de triggers som skapar ditt interna tillstånd av “halvdär”?
Det kanske räcker med en. Till exempel: Lämna telefonen på köksbordet.
2. Ta ett steg i en ny riktning inom 24 timmar.
Att agera på något nytt gör dig oftast mer närvarande i stunden, eftersom hjärnan då måste vara varsam. Du går från “halvdär” till “heldär”.
Så åk förbi Stadium Outlet – eller beställ ett par billiga joggingskor.
Börja gå 10 000 steg om dagen. Sluta handla hem skräpmat och snabba kalorier. Köp bättre mat i stället.
Gå till Dollarstore – eller in på Amazon. Köp färg, penslar och en vit canvas. Planera att under din semester i år provbo i en annan stad i en månad.
Och börja spara pengar för det – nu.
Mikrotester tvingar hjärnan att lämna “halvdär” eftersom något nytt skapar osäkerhet, och hjärnan vill överleva, så den kopplar ur halvdär.
Det är så du rör dig mot “heldär”.
3. Fortsätt göra mikrotester
Att fortsätta agera, göra så kallade “mikrotester” ger dig en tydlig bild av vad du faktiskt vill – inte vad du tror att du vill.
Inte vad andra säger att du vill. Inte vad dina vänner vill. Föräldrar. Granne eller sambo. Utan vad du vill.
Och även om det känns ”fel”, eller om du har ”fel”, så vet du. Då kan du kryssa av det. Gå vidare.
När jag gick in i improvisationssalen hade jag ingen ny plan.
Men när jag gick därifrån var jag inte längre samma person.
Inte för att allt förändrades. Utan för att jag dök upp.
