De fallna änglarna

 

"Det är som den värsta thrillern."

 

De fallna änglarna

Släpptes 2021/06/15


När jag hörde orden “jag går och lägger mig” fylldes jag av en lättnad.

En lättnad som gjorde att det kändes som att jag kunde andas ut.

Det var som att tio ton sten släppte från mina axlar. Sten som ”han” var ansvarig för. Sten som jag hatade att bära.

Tanken på den tunga bördan men också lättnaden fick mig att känna ett sug efter en cigarett eller var det en flykt?

Innan jag hann besvara frågan dansade röken ner i mina lungor.

Varför stannade han inte bara ute? Tänk om han bara kunde somna utomhus en enda natt? Ingen hade saknat honom, ingen hade letat efter honom. Tankarna ingav både en lättnad och en glädje.

Jag insåg att jag satt där och log, ett genuint och lättat leende… när inträffade det senast? Jag kommer inte ens ihåg.

Var jag ett monster då jag tänkte och kände en stor lättnad över hans kommande död, eller gjorde det mig… mänsklig? Jag står inte ut en sekund till, han måste försvinna ur mitt liv.

Vad jag såg var reflektionen av mitt egna ansikte i fönstret. Synen fick mig att bli glad, nyfiken och förvirrad på en och samma gång.

Det såg inte ut som jag. Jag gick fram till fönstret för att se om det verkligen var jag. Leendet var borta men jag såg något annat i mörkret.

En till synes annan kvinna som såg bestämd och kraftfull ut. Vem var det? Var det jag?