Varför började jag knarka?

Varför började jag knarka?

”Under min drogperiod var jag som ett vandrande apotek. Benzo, Trad, Viagra, Ecstasy, amfetamin och gräs.
Jag hade alltid något på mig för eget bruk och för att tjäna pengar.

Mitt sexliv fungerade uruselt under den här perioden.
För att jag skulle kunna ha sex överhuvudtaget så var jag tvungen att använda Viagra.
De flesta droger jag använde hade en effekt på min kuk så att den inte funkade som den skulle.
Den kunde dö mitt under ett samlag eller så fick jag inte upp den över huvud taget. Viagran gjorde så att jag fick upp den fast den inte hade funkat i normala fall.
Oftast tog jag Viagran 30 minuter innan ett knull och då visste jag att den skulle vara hård som ett stålrör.

En midsommar kommer jag ihåg att jag tog tre Viagra utan att få upp kuken.
Jag var runt tjugo år då och mitt paket funkade inte. Hela mitt sexliv ledde till mycket frustration och jag blev tvungen att sluta med Viagran. Jag hade använt det för ofta och för mycket. Så ballen gick från att funka med Viagra till att inte funka alls, med eller utan Viagra.
Det blev en period som var ‖liggfri‖ för mig.

Hur jag än vred och vände på mitt liv försökte jag alltid lägga ifrån mig ansvaret.
Drogerna var en del av mig, de följde alltid med. De vänner som visste vad jag höll på med var oroliga för mig. Enligt mig hade jag inga problem.

”Jag var expert på att övertyga mig själv om att det jag gjorde var bra genom att skylla ifrån mig”

Det lät ungefär såhär:

-Det är inte mitt fel.
-Jag kan inte göra något åt det.
-Drogpolarna är mina ‖vänner‖.
-Jag har inga problem.
-Jag behöver inte hjälp.
-Ingen förstår mig.
-Jag flyr inte från något.

– Ett kort utdrag ur min bok : En man flera liv.  Liv 4- Knarket & knarklangaren


I torsdags höll jag en föreläsning inom ämnet knark, aggressivitet och alkohol i Arboga.

Jag delade med mig av min story och fick mycket frågor.
Nu kan du också få ta del av det vi pratade om.

Några faktorer som ledde till mitt knarkande;

-Dålig självbild som slutade i självhat
-Ingen vision/dröm
-Socialt umgänge
-Jag ville fly från min inre smärta
-Spänning och ”kickar”
-Känslan av att tillhöra något

Jag var fullt medveten om att det var farligt men jag sket i det.
Att knarka och kunna ”fly” allt var bättre än det jag hade.
Det fanns inget hoppet om livet.

Några saker som skulle hjälpt mig i situationen:

-Mer ärlighet
-Våga kommunicera öppet
-Förebilder att se upp till
-Kunskap från en källa som jag kunde lita på och identifiera mig med
-Att de vuxna faktiskt lyssna utan värdera
-Kunna relatera till någon annan än pundare
-Se beteende och mönster hos mig själv
-Börjat utmana mig själv inom andra saker
-Få ett hopp om livet ( en vision/dröm )
-Bytt umgänge


Vad kan du göra som vuxen?


*Bry dig och ibland betyder det ”vara jobbigt och tjata” med frågor.


*Bli mer involverad i barnets liv.

-Ta reda på vilka de umgås.
Vad de gör och hur de är som människor.
-Bygg relationer med barnets vänner.
-Skapa relationer med vännernas föräldrar.

*Tillåt ärlighet och öppenhet i kommunikationen med barnet utan bestraffning. 


*Bygg tillit med ditt barn.

Hur gör du det lättast?
Berätta om ditt eget liv och var intresserad av deras.


*Så ett frö:

Vad skulle du vilja göra om 5 år?
Hur tror du dina val i dagens länge påverkar det?
Vilka steg tror du att du behöver ta?


*Lyssna på riktigt

Avbryt inte, värdera inte . Lyssna.


*Om du är medveten om att ”Kalle” gillar ”kickar” och spänning,
vidga hans vyer.
Det finns flera sätt att få kickar exempel är företagande, sport, tala inför folk.


*Fråga dig själv som förälder; Vilket inflytande har jag på mittt barn?

-Dricker du alkohol 2 gånger i veckan? Ett glas vin blir två , tre ? Flera dagar i veckan?

-Blir du arg och skriker på ditt barn?

-Försöker du ”trycka” dina värderingar på ditt barn?

-Hur kommunicerar du med andra människor? klagar? ”kastar skit”? negativ? skyller ifrån dig?

-Hur tror du överstånden påverkar ditt barn och deras beteende mot dig?


*Identifiera mönster och beteenden hos ditt barn och eventuella ändringar.

 


Hur kom jag ifrån knarket?

ändring
Undertill  kan du läsa två korta delar ur min självbiografi : En man flera liv

Liv 4 – Knarket & knarklangaren

De var en söndagskväll och jag satt själv i min lägenhet.
Mitt kaffe hade precis blivit klart så jag tog koppen och hämtade mina piller.
Sedan gick jag in i vardagsrummet och satt mig i soffan. Jag hade ingen TV på.
Jag var helt ensam och relativt nykter från allt. Precis innan jag skulle stoppa in pillren i munnen hörde jag:

-Vafan gör du?
-Det här är inte du Tomas!
-Du är menad för något större!
-Sluta bete dig som en idiot!

När jag hörde visste jag att jag aldrig kommer kunna bo kvar om jag ska komma bort från drogerna.
Jag hatade mitt liv och flydde det med droger och slagsmål. Det var dags att packa ihop mina ägodelar och fly för andra gången.

Jag har förlorat många ”vänner” när jag gav upp droglivet och flyttade vidare.
Jojje är ett exempel, han stod mig väldigt nära och vi har upplevt galet mycket tillsammans.

”Jag har gråtit en del över att vi skildes som vänner Jojje. Tyvärr kunde jag inte följa med dig. Det var ingen framtid för mig och jag var tvungen att dra”
Sist jag pratade med Jojje var för två år sedan och då bad han mig dra åt helvete för att jag inte hörde av mig. Men sanningen är att du inte minns.
Du var en otroligt fin människa. Jag hoppas att du har det helt fantastiskt och att du är precis där du ska vara i livet.


Liv 5- Göteborg & Norge

Första tiden i Götebrog gjorde jag inget annat än jobbade och låg hemma i sängen med mina tankar,”Demonen”.
Demonen var allt mitt självhat, mina osäkerheter, min sorg och mina skuldkänslor som jag inte bearbetat.
Han ”satt” på min rygg och tryckte ner mig i skiten. Jag grät väldigt mycket och kände mig ensam och misslyckad som människa.

Demonen viskade konsant;

-Du är värdelös.
-Du har inget att leva för.
-Hur kan du vara så självisk att du bara drar.
-Ta ditt liv så slipper alla dig.
-Ingen bryr sig om dig!!!

Han sa även åt mig att ta till knark och alkohol, men jag visste att de inte funkade och jag hade jag besämt mig för att ändra mig. Jag ville inte trycka i mig skit och fly från mig själv. ”Safe zone”som knarket hade gett mig, där jag svävade runt i ett tomrum utan att tänka eller känna, var inget alternativ länge. Det kändes som Demonen höll på kväva mig, äta upp mig innefrån och ut. Jag gjorde allt jag kunde för att slippa höra honom. Jag tränade, spelade dator och tittade på film. Tillslut förstod jag…

”Jag är tvungen att möta min värsta madröm. Jag är tvungen att möta mig själv.”


Vill du ha mer förståelse eller har du frågor inom ämnet?
Boka en föreläsning eller utbildning?
Kontakta mig : Tomas@tomas-oberg.se

 

 

Kommentera