Mitt skrivande började av en slump. Jag mötte en person i en liten lokal bokaffär i Köping. Denna person inspirera mig att gå med i hennes bokprojekt. I början skrev jag bara då och då…
Oftast hade jag ursäkter som att ”jag skriver imorron”… ”Imorgon” blev i ”över imorron”…Sen ibland blev jag stoppad av ”jag vet inte hur jag börjar”, ”jag vet inte hur jag skriver en berättelse”, ”jag kan inget om karaktärer” och ”jag har ingen utbildning” ”jag kan inte”, ”jag vet inte hur jag skriver”. Efter det hade jag en annan ursäkt som stoppade mig ”vad ska andra tycka och tänka om att jag skriver?!” Och andra stunder hade jag så kallat skrivkramp.
Efter en lång tid blev jag klar med 20 sidor som jag skickade in det för korrekturläsning. Och det kändes helt fantastiskt! Förutom en sak, att jag inte tog tag i det direkt då jag uppenbarligen kunde.
Någon vecka senare fick jag tillbaka kapitlet. I samma stund som jag öppnade dokumentet såg jag att det var fylldes med kommentarer och röda markeringar.
De röda markeringarna eskalerade som en lavin och det kändes som om jag var tillbaka i skolan.
I skolan var alla mina uppsatser fyllda med röda markeringar. Då var det så mycket röd färg att det lika gärna kunde ha varit röda papper. Min grammatik var inte ett dugg bättre nu. Efter att lavinen av röda markeringar lagt sig såg jag sanningen.
Jag trodde inte mina ögon när jag satt och scrollade igenom dokumentet, jag räknade alla markeringar igen. Det var fortfarande trehundra.
En stor del av mig övervägde att ta bort skiten, sluta skriva och aldrig prata om det igen….
Men jag gjorde det inte. En stor anledning var att jag hade en person att bolla med. Och tillslut blev ord boken; En man, flera liv. En bok, ledde till nästa och idag har jag skrivit och släppt elva, fast jag knappt kunde stava.
Inget av detta hade varit möjligt om jag gett upp… Och jag hade gett upp om jag inte haft stöd..
Bristande kunskap? Rädsla eller är det faktiska hinder och problem som; att hitta på karaktärerna, miljöer, händelser, strukturen i din fiktiva berättelse eller hur du ska formulera ditt egna liv i en berättelse?
Eller funderar du på hur du gör en berättelse bättre? Hur den får mer flyt? Hur du ska skriva fakta på ett mer intressant sätt?
Behöver du hjälp med mindset av skrivande? Som att du behöver veta hur du ska hantera din inre kritiker? Hur du skriver snabbare?
Om du fortsatte som du gjort hittills kommer du vara lika långt med din novell, om fem år eller tio år..
Dvs du kommer inte ha börjat eller börjat och gett upp. Vilket betyder att du inte uppnår din skrivdröm.
Du kastar bort tiden och vad som kan vara ditt kall. Din kreativa ådra. Din energi. Din sak att ge till världen.
Något som kan påverka tiotal, hundratal, tusentals, tiotusentals eller hundratusen till miljoner människor, om du tar steget.
Och något ännu viktigare, som du får på köpet är. Att om du tar dig tiden att skapa och gör något som du gillar, blir bättre på det och uppnår små mål längs vägen kommer du att må bättre och bli en mer fungerade människa. Du kommer att kunna ge din omgivning mer.
Så om du fortsätter som du gjort innan då kommer bitterheten och självföraktet öka. Vilket kommer påverka dig och hela din omgivning negativt.
Men det behöver inte vara så…
Tänk dig själv att du börjar skriva och fortsätter? Dina ord når ut till hundratals? kanske tusentals eller till och med till hundratusentals människor?
Tänk dig att dina ord har gjort skillnad i människors liv? Och att du äntligen tog tag i din dröm? Hur skulle det kännas? Hur stolt hade du varit över dig själv då?
Jag vet hur det känns både innan och efter.
.
Tillsammans ska vi se till att du kommer igång, fortsätter och förbättrar ditt skrivande
”Tomas du är en lysande stjärna på författarhimlen och jag gillar verkligen vad och hur du skriver .”
”De finns bara ett ord: Du är en begåvad författare Tomas “
”Tomas, du är en strålande stjärna som lyser så klart o lyser med hela dess färgspektra i horisonten. ”
“Wow! På riktigt!? Inga problem!! Helt fantastiska böcker! Ha en trevlig sommar och sluta aldrig skriva.”
“Jag som inte normalt är en bokläsare fick WOW känslor genom hela alltet! Ville inte det skulle ta slut. Så underbart skrivet. Man tar till sej texten. Kände igen mej i så stora delar. Gick inte sluta läsa när man väl börjat. “