Om dina skrivproblem fortsätter att blockera dig, som de har gjort hittills, kommer du vara lika långt med ditt skrivande om ett, fem, tio eller tjugo år.
Det vill säga, du kommer inte ha börjat, eller börjat och gett upp flera gånger. Och helt ärligt, vart har det lett dig och vart kommer det att leda?
Ingenstans…
Vilket betyder att dina skrivproblem vinner över dig. Och du kommer att ligga på dödsbädden och ångra dig, för att sedan dö med dina skrivdrömmar…
Du har kastat bort:
Du kastar bort allt det här samtidigt som det påverkar dig även här och nu.
För du vet… Du vet att du borde skriva men du låter dina skrivproblem stoppa dig!
Medvetenheten om detta gör att en bitterhet och negativitet växer inom dig.
En negativitet och bitterhet som sprider sig som ogräs, vilket gör dig till en sämre version av dig själv.
Det påverkar inte bara dig och ditt mående utan hela ditt liv och alla runt dig.
Och vad händer om du inte övervinner dina skrivproblem?
Om du fortsätter låta dem besegra dig?
Du blir en av dem som blir gammal och bitter! En som ligger på dödsbädden och ångrar sig…
Men det behöver inte vara så! Du behöver inte leva i bitterhet eller dö i ångest!
Mitt skrivande började av en slump.
Jag mötte en person i en lokal bokaffär i Köping.
Efter att vi pratat en stund, frågade personen om jag vill gå med i ett bokprojekt.
Och jag sa, vi provar!
Trots inspiration och ett bokprojekt skrev jag bara då och då…
Oftast hade jag ursäkter som att
”jag skriver imorgon”..
”Jag vet inte hur jag börjar”
”Jag vet inte hur jag skriver en berättelse”
”Jag kan inget om karaktärer”
”Jag kan inte skriva miljöer”
”Jag kan inte skriva fängslande”
“Jag vet inte hur jag ska skriva dialoger”
”Jag har ingen utbildning”
”Jag kan inte”
”Jag kan inte ens stava”
“Jag vet inte hur jag ska skriva!?”
“Jag vet inte vad jag ska skriva!”
”Vad ska andra tycka och tänka om att jag skriver?!”
Dessa tankar och känslor fick mig att tvivla. Tvivla på mig själv och mina ord.
Tvivel som ledde till att jag föll för ursäkter om varför jag inte skulle skriva.
Samtidigt som jag visste..
Jag visste att jag borde skriva men sket i det.
Det fick mig att klanka ned på mig själv och må sämre.
Det dränera mig.
Och ibland fick jag inspiration och skrev. Men de kändes inte som att jag kom någonstans. Då jag började att skriva och slutade. Började och slutade.
Detta var fruktansvärt plågsamt. Och en bitterhet och negativitet växte inom mig. Eftersom jag var medveten att jag borde skriva men gjorde det inte.
Sen i min frustration och desperation började jag att söka svar.
Svar som kunde hjälpa mig att fortsätta skriva. Svar som både hade med skrivande att göra och mindset.
Svar som gjorde det enklare för mig att bygga karaktärer, skapa omgivningar och bättre konversationer.
Tack vare dessa svar och stöttning från kursledare blev 20 sidor klara.
20 sidor som jag skickade in för korrekturläsning.
Och något som jag insåg i den stunden var att jag ångrade att jag inte tog tag i det tidigare då jag uppenbarligen kunde.
Någon vecka senare fick jag tillbaka sidorna.
I samma stund som jag öppnade dokumentet fylldes det med röda markeringar
Jag trodde inte mina ögon när jag satt och scrollade igenom dokumentet, jag räknade alla markeringar igen.
Det var fortfarande trehundra.
En stor del av mig övervägde att ta bort skiten, sluta skriva och aldrig prata om det igen….
Hur jag skulle ta mig igenom det? Hur jag skulle orka?
Vad jag skulle göra?
Så jag var tillbaka och sökte efter svar.
Svar som jag hittade.
Men utan dessa svar och stöttningen som jag fick hade jag slutat.
Det var för överväldigande. För mycket hinder både mentalt och i skrivandet.
Tomas Öberg
Det här berättar jag inte för att skryta.
Utan för att visa vad som är möjligt om du vågar ta hjälp, får verktygen och stöttningen som du behöver för att lösa dina skrivproblem!
Inget av det här hade varit möjligt om jag hade gett upp på grund av mina skrivproblem.
Och om jag hade gett upp, skulle jag ligga där på dödsbädden och ångra mig!
.