Julafton, knark och alkohol

Julafton, knark och alkohol

Jojjes föräldrar hade bjudit hem mig och några andra vänner till en julaftonslunch ute på landet. Jag och Jojje hade ”mulat” i oss på tok för mycket piller. Vi tänkte bara: ehhhh ingen märker något ändå.

”Jag var i stadiet där jag inte visste om jag sov eller var vaken”

När vi kom dit var några av våra andra vänner redan där. Alla drack alkohol och hade kul samtidigt som de försökte ”peppa” mig att dricka. Jag hade bestämt mig innan att jag skulle ge fan i alkohol och det löftet höll jag hela dagen. När vi ätit klart och suttit där ett par timmar ville några av vännerna åka in till Köping igen.

-Vem kör?, hörde jag någon fråga i bakgrunden.
-Alla har ju druckit, ingen kan köra, svarade en annan.
-Nej, Tomas har ju inte druckit så han kan köra.
-Nej det kan jag inte, sa jag snabbt.
-Varför inte då? Du har ju inte druckit?
-Ge mig bilnycklarna då.

”Du ska verkligen inte vara ansvarig över fyra andra liv.”

När jag satt mig i framsätet gjorde hela kroppen motstånd. Mitt ego vann igen. Jag ville verkligen inte berätta att jag använde droger. För mig var det viktigt att jag inte ansågs vara en ”pundare”.

Även om jag inte ville starta bilen så gjorde jag det för att sedan köra mot Köping. När vi var framme så parkerade jag så fort jag kunde. Jag klev ur bilen och kände en otrolig lättnad. Mot min vilja hade jag suttit och varit ansvarig över fyra andra liv. Det var ett under att vi varken krockade eller blev stoppade av någon polis. Jag tittade upp mot himlen och tackade i tysthet min skyddsängel. När jag stod där och tittade uppåt ringde Alfons och frågade om jag skulle komma över till honom senare på kvällen för att supa.

Alfons är en god vän till mig. Killen som alltid hittar på äventyr. Han är både driven och rolig. Vi hade under de tre senaste åren skapat en tradition, några från ―”The Wild Bounce” och bekanta samlades hemma hos Alfons och drack så vi däckade.

Senare samma kväll satt jag hos Alfons och drack en massa shots. För varje person som klev in shottade vi. I början lite sporadiskt och ju längre kvällen led desto fler och oftare. Jag kände mig odödlig. Alfons har alltid supit alla under bordet, men den här kvällen vart han så jävla full så han kröp runt på golvet och dreglade. Jag själv var både påverkad av alkoholen och ”hög som ett hus”.

4fc62224d18b0.image

Hela natten höll jag mig vaken. Jag hade tagit på tok för mycket av en drog som är snarlik amfetamin. Den gav mig extremt mycket energi, så sömn var det inget snack om. Tidigt på morgonen tog jag en longboard och åkte runt hela Köping för att slutligen landa hos Jojje. Där jag gick in och la mig i soffan för att vila. Några timmar efter satt vi och lyssnade på musik. Plötsligt hörde vi hur dörren slets upp. Det var Kurt, en pundarpolare, som klev rakt in köket. Han sa knappt hej. Vi blev nyfikna och gick efter honom.

-Man måste värma upp porerna i näsan så de öppnar sig, säger Kurt utan att ens titta på oss.

-Va?

-Ja då åker tjacket in bättre.

10 sekunder efter det tog han fram en liten tallrik och krossade tre piller. Han hann knappt dela upp dem till två linor innan han hade dragit i sig skiten. Fem minuter senare tackade han för sig och gick ut genom dörren.

Jag och Jojje kollade på varandra och sa:

Vad fan var det som hände? Vilken jävla pundare han blivit, drar upp skit i näsan.

Några dagar senare stod jag och Jojje i hans kök och försökte komma ihåg vad Kurt hade sagt om näsan och vattnet. Vi hade köpt Ecstacy för att prova om det var något att ha. Det gav ingen effekt alls. Jag ville bara fly mina tankar och känna någon form av rus.

Det slutade med att vi stod och krossade två piller var på ett fat och gjorde i ordning två linor var. Vi drog i oss ”skiten” genom våra näsor samtidigt som vi började hosta och snora.

 

Vill du läsa mer ur min bok? klicka här





Kommentera