Livet är fyllt av obehag så bli van och övervinn det! 

Livet är fyllt av obehag så bli van och övervinn det! 

Ett liv utan obehag är inget liv.

Jag hade krupit in i bagageluckan på min Mazda 323 för att sova under två månaders tid. 

Vissa nätter när jag öppnade bagageluckan, kröp in och låg där i min ensamhet grät jag. 

Tårarna kom från att min kropp gjorde ont fysiskt, min själ skrek av plågan, mina tankar hatade mig, mitt hjärta förgiftade mig, mina drömmar hade lämnat mig och mitt driv var att förgöra mig själv, långsamt. 

Jag var 28 år, jobbade för 120 kr/timmen som anläggare, gick upp 04.40 fem dagar i veckan. Åkte till ett jobb, där de kändes som om att jag skulle få sparken när som helst.

Vissa mornar när jag vakna i bilen som stod på en stor industritomt, fick jag springa genom höstregnet, vinden och mörkret för att dricka mitt 04.40 kaffe.

Jag satt med tre andra gubbar vid ett bord med udda stolar, i ett kök som var mer likt en soptipp. Spisen hade två fungerande plattor av fyra. Kylskåpet var fullt av intorkade matrester, mögel och saker som stått för länge och odören. 

Herregud. Kranen i köket fungerade inte så vatten fick man hämta vid den vidriga toaletten som inte städats på år. Bredvid toaletten fanns duschen.

“Tänd inte” om du ska duscha, hade en av gubbarna sagt. När jag tände, förstod jag varför. Duschen var fylld av svart mögel. Mögelet pressade sig ur kakelplattorna. 

Första gången jag gick in för att duscha efter att jag släkt igen höll jag på att halka på den svarta hinnan av damm och smuts. 

Den låg som ett slemmigt lager på golvet. Jag gjorde rent duschen, toaletten och köket så gott jag kunde med blekmedel.

Jag drack kaffe ur min egna mugg utan örat. Muggen var trasig, som mig. Lysröret i taket blinkade sporadiskt. 

Ena sekund såg jag gubbarna och nästa bara skuggor. Jag visste att inom en timme skulle jag troligtvis redan vara dyngsur. Kall och önska mig bort. 

Jag skulle även ha 7 timmar kvar att jobba. Efter dessa timmar, skulle jag sitta i bilkö och åka “hem” till ett “hem” som jag hatade. För att sedan öppna bagageluckan, lägga mig och uppleva allt imorron igen. 

“Den här perioden i bilen var som sista refrängen på en tragiskt och hjärtskärande låt. “

Hur hanterar du obehag och livet?

I nästan tre år hade jag sett mig själv dö för att jag upplevde så mycket obehag

Under nästan tre års tid hade jag sett mig själv tagit mitt liv hundratals gånger. 

Jag hade hoppat från broar, silosar och andra hög byggnader. Gått genom isen. Ställt mig framför tåg. Bilar. Lastbilar. Kört in i bro väggar. Räcken. 

Önskat att någon bara råkat… När jag sett dessa syner framför mig som bildspel kände jag inte rädsla. Inte ångest. Inte sorg utan…Frid…Att jag äntligen skulle få frid. 

Det var som om att jag omedvetet inväntade vad som skulle kunnat bli min sista stund.

“Jag kände mig så jävla misslyckad..Så jävla värdelös.”

Livet är fyllt av obehag och är svårt så bli tuff(are)

Du kommer att uppleva vad du känner är orättvisa. Du kommer att bli sjuk. Skada dig. Troligtvis få ditt hjärta krossat. Vänner kommer att lämna. Andra svika. Relationer kommer slitas isär.

Folk du älskar kommer att bli sjuka. Uppleva orättvisor. Få sina hjärtan krossade. Dom kommer även att dö även du. Hur du än vrider och vänder på livet så finns obehag. Obekvämligheter. Motstånd. Utmaningar och vad du anser är orättvisor.

Hur hanterar du obehag och livet?

Hur du hanterar obehag, obekvämligheter, motstånd, utmaningar och vad du anser är orättvisor avgör ditt liv. 

Och hur du hanterar det beror på erfarenhet och dina förväntningar. Det är därför en person kan se en situation och en lösning, vilket kan ge inspiration. 

En annan person kan se samma situation som ett problem vilket skapar obehag. 

Vilket betyder att ditt upplevda sinnestillstånd har med perspektiv att göra. 

Perspektiv med erfarenhet och förväntan. 

Tänk dig att, du förväntade dig att A skulle hända med C hände. Du trodde B men det var A. Personen sa P men gjorde C. Din erfarenhet sa A, men verkligen sa O. 

“Den enda utvägen är genom."

Ett problem med obehag är

Människans naturliga reaktion till att hantera obehag är flykt eller “slåss”. Tyvärr så är det automatiska valet att fly. 

Det betyder inte att du flyr fysiskt varje gång. Du kan även fly psykiskt. 

Du springer mot mental bekvämlighet, vilket kan vara distraktion eller en tidigare upplevelse. Vilket skapar stress och förvirring. Vilket leder till ett kaotiskt sinnestillstånd. 

I detta mentala tillstånd är det svårt, om inte omöjligt att se bortom det ursprungliga problemet. Samtidigt undrar du varför du känner dig stressad, vilsen, förvirrad och förlorad…

Men varför känner du dig förvirrad? Förlorad? Stressad? Och känner obehag när du flyr?

För att sinnet ber dig att lösa problemet

Obehag eller låt oss säga, psykisk lidande skapas när “verkligheten” inte stämmer överens med din förväntan. Det blir som en missmatch mellan förväntan och verklighet där erfarenhet, vad som är och vad som inte är krockar. 

Perspektiv och problemet

Tänk perspektiv som att det rymmer alla förväntningar, övertygelser, idéer, färdigheter, erfarenhet, potentialer och resten av hela dig.

Sinnet skapar en betydelse av den yttre världen genom olika perspektiv.

Perspektiv som påverkar dina val. Val som bygger beteende. Beteenden som bygger ett liv, förstärker dina perspektiv och din identitet.

“Vad som kunde blivit min sista stund i livet, gav tillbaka livet till mig.

Problem är oftast klyftan mellan förväntan och verklighet. Mellanrummet mellan förväntan (vad du vill/tror/hoppas ska hända) och verklighet (vad som hänt/händer) skapar spänningar som orsakar smärta. 

Om du vill dämpa smärtan, behöver du minska utrymmet mellan förväntan och verklighet och vad som är och inte är. Du behöver bygga en mental bro över klyftan.

Problemen du möter och löser (broarna du bygger) skänker dig lärdomar.

Lärdomar som breddar ditt perspektiv och skapar som nya nivåer i sinnet. Nya nivån som underlättar andra “brobyggen”. 

Men om du inte byggt så många broar eller komplicerade måste du förstå balansen. 

Balansen som är att utmana dig själv utan att gå sönder psykiskt eller/och fysiskt. 

Vilket leder oss in på två olika perspektiv, som hjälper dig att bygga dessa mentala broar.

1.Förväntningar

Förväntningar är övertygelser. Dina övertygelser är ofta omedvetna och betingade genom ditt agerande, din erfarenhet, sociala umgänge, identitet, kultur och samhället.

Dessa förväntningar är antaganden som att något “borde” eller “kommer” att hända i framtiden. En förväntan som inte alls behöver att hända. 

En som inte behöver vara förankrat i något verkligt. En som kan vara “fel” för dig. Fel som att du “borde” bli läkare, advokat eller plugga till något ordentligt enligt dina föräldrar. 

En sådan förväntning hämmar ditt sinne mot en förutsägbar framtid. Vilket begränsar ditt perspektiv. 

När perspektivet minskas hindrar det dig från att öppna ditt sinne för potentiella framtider (ja plural). 

Framtider som kanske skulle passat dig bättre. Framtider där du istället är konstnär, egen företagare, jobbar med växter, bor i fjällen eller utomlands. 

När ditt perspektiv blir inramat blir även din uppfattning det. Vid fel uppfattning görs ofta fel val. Val som är små byggstenar, som läggs under en längre tid för att bilda en potentiell framtid.

Personen som valde att följa sina föräldrars råd, mot sin egen vilja, att plugga till läkare ser hur andra “gör sin grej”. 

Och samtidigt som personen pluggar bestämmer den sig för att “göra sin grej” på sidan av studierna. Studentens förväntan kan bli “jag kan också klara det på 12 månader.”

Det skulle jag kalla en förväntan utan reflektion. För studentens egen livssituation består av 60 timmar studier i veckan, ett extrajobb, en sjuk närstående, ett intresse för att vara fysisk aktiva, en relation, vänner och en icke tidigare existerande investering i “att göra sin grej”. 

Att studenten förväntar sig att uppnå samma resultat som någon som “gjort sin grej” i fem år, tio eller tjugo år på tolv månader med sin situation är…

Inte verkligt dock ganska vanligt. Vilket kan ge många olika utfall, här är två tydliga utfall.

A.

Dessa förväntningar kan skapa: sömnlösa nätter, sämre resultat i studier, söndertrasade relation, sämre fysisk hälsa och sjukdom. 

Det är en uppbyggda av en extra stress och frustration på grund av förväntningen av att “jag kan klara det på 12 månader”. 

Om studenten inte klara det, kan det även påverka hela deras framtid (jag klarade det inte på 12 månader och på grund av det, är jag misslyckad och värdelös.)

B.

Studenten är medveten om sin livssituation och tycker att det är orättvist. 

Vilket kan resultera i att studenten fastnar i en offerroll och blir bitter “jag måste göra x,y,z,a, och därför kan jag inte göra Ö, som jag egentligen vill, det är orättvist.”

“Sinnet bestämmer hur du interagerar med verkligheten.”

Negativa förväntningar

Ett annat problem kan vara att du har negativa förväntningar. Förväntningar som “jag kommer aldrig klara det”, “det är omöjligt”, “jag har inte kunskapen” och “jag är inte smart nog”. 

Dessa förväntningar kan hålla tillbaka dig i mental bekvämlighet. Det gör så att du inte agerar och begränsar din förmåga av vad du kan bli. 

Negativa förväntningar är inte ovanligt. Ett sätt att hantera dom på är att   iaktta och ifrågasätta. För återigen, vad är rimligt? Vad är verklighet? Vad är fantasi? Eller som det så vackert heter, vad är och vad är det som inte är?

2.Vad som är och vad som inte

Att särskilja på “vad som är” och “vad som inte är” är ett bra sätt att stänga utrymmet mellan förväntningar och verklighet. I andra ord att bygga en bro.

Students sömnlösa nätter, uppbyggda stress, söndertrasade relation, sämre fysisk hälsa och betyg är “vad som är”. Förväntningen av att “jag kan klara det på 12 månader” är vad som inte är.

Tyngden av skivstången i din hand är verkligheten, “det är vad som är”. Förväntningen av att den ska vara lätt “är vad som inte är”.

Du sitter i soffan och är överviktiga, har svårt att sova, äter dåligt, rör inte på dig i onödan (det är vad som är) samtidigt önskar du att du var mer hälsosam (det är vad som inte är.)

Det betyder att när du upplever livet svårt, överväldigande eller att du är förlorad i förtvivlan är det en missmatch mellan din förväntan och verkligen. 

Det är när vad du tror/vill/tycker ska/borde hända inte händer. Och eftersom du ger det för mycket uppmärksamhet begränsar du ditt perspektiv. Enklast är att istället för att sitta kvar i soffan, knyter du på dig skorna och går ut och går.

Nya perspektiv

För att nå nya nivåer i sinnet = få ett bredare perspektiv, måste du lösa på problem. 

Om du vill lösa problem måste du öka din skicklighet. För att öka din skicklighet måste du leva på gränsen mellan skicklighet och utmaning. 

När du ska leva på gränsen är det en fördel om du kan hantera motgångar utan att gå sönder. 

Och det bästa är om du använder motgångarna och förbättrar dig med hjälp av dom, vad du ska bli är alltså Anti-vek

“När du accepterar verkligen som den är, kan du börja att göra framsteg.”

Hantera obehag genom att bli ANTI-VEK

Anti-vek är en kategori av organismer och system, som inte bara övervinner motstånd, kaos och utmaningar utan behöver det för att överleva och blomstra. 

Vårt skelett är anti-vekt; det behöver utsättas för påfrestningar och återhämtning, för att det ska utvecklas och fungera optimalt.

På samma sätt Hydran som Hercules slogs mot, fick ett nytt huvud för varje som höggs av. Hydrans förlust, gav den styrka, som motstånd ger vårt skelett eller som en person som söker och applicerar feedback. 

Men det finns gränser. Vilket betyder att påfrestningar och stress kan leda till skador. Anti-vek betyder alltså inte oförstörbar samtidigt som gränserna ändras och förskjuts.

Hur blir du ANTI-VEK?

Sträva efter ett utmanande mål

Det enda som jag vet är att människan behöver motstånd, överkomma svårighet och “växa”. 

Det är biologi och evolution. Att sträva efter något har även bevisats av vetenskapen att det frigör “positiva känslor.” Så sträva efter något … varje dag.. 

Och jag kan inte säga vad. Jag kan inte säga hur mycket/lite du ska pressa dig själv. Utan det är något som du behöver komma på själv genom att testa. 

Mitt antagande är att alla vill ha en hälsosammare kropp, bättre relationer med andra människor, en bättre relation med sig själv, ett bankkonto som har mer pengar, kanske utforska sin artistiska förmåga, sin entreprenöriella eller sina gröna fingrar? Möjligtvis ha mer tid för sina egna intressen och nyfikenhet?

“Det nuvarande ögonblicket, det som är precis framför dig är "vad som är.”

Förbli medveten om den nuvarande svårigheten

Förstå din livssituation fysiskt och psykiskt: Har du liknande förväntan och livssituation som studenten? Har du orimliga förväntningar? Är dom bara fantasti? Vad förknippar du med ordet “motstånd”? “utmaning”? “svårighet” med? Leder dessa ord dig till tvångstankar och en stressig framtid? Ett förflutet och misstag? Skapar det passivitet? Lämnar det dig i en virvel av ångest? Eller lite av allt?

Dessa tankar och känslor som vi nu lärt oss kanske enbart är förväntningar och “vad som inte är”. Och det har tagit över ditt sinne och spelar dig ett spratt. Glöm inte att, de är inte verkligheten!

För verkligheten inkluderar obehag, motstånd, ​​svårigheter, problem och utmaningar. 

Du kan inte undgå eftersom det har med problemlösning, din egen utveckling och ditt liv att göra. Det kräver radikal acceptans av nuet och förståelse för din fysisk och psykiska livssituation.

Förstå perspektivs tröskeln

Om du exempelvis börjar att träna, kommer din hjärna säga åt dig att inte göra det. 

Den kommer berätta att du ska “ta det lugnt istället”, “njuta”, eller “det räcker nu” efter en minut. 

Om du börjar skriva, skapa, starta ett företag eller vad det nu än må vara, kommer din hjärna säga liknande. För allt du gör nytt, har med osäkerhet att göra. 

Något som din hjärna hatar. Men den enda utvägen är genom. Du kommer att behöva börja träna din smärttolerans för att göra saker, som en del av dig, inte vill. 

Det är en del av att bygga bron och stänga klyftan mellan förväntan och verklighet.

Perspektivets tröskeln är när du stänger klyftan

Du gör mer än vad du trodde var möjligt. Mer än vad din hjärna sa åt dig var möjligt. 

När det händer kollapsar en förväntan som “jag klarar det inte, jag orkar inte, jag är inte stark nog, jag är inte smart nog, jag kan inte och/eller vilken ursäkt/bortförklaring som helst” till verklighet. 

Det som inte är kollapsar till det som är. Och det här kan ta en minut, fem, flera timmar, dagar, veckor månader och till och med år. Speciellt om det är ett problem som inte går att lösa omedelbart. 

Vad du då får göra är att fortsätta träna din smärttolerans. Men det gör inget eftersom du fortsätter att bryta igenom. 

Du fortsätter nå nya nivåer i ditt sinne. Du blir bättre på att lösa problem. Du blir belönad med bredare perspektiv och du blir mer ANTI-VEK. Så fortsätt.

Rulla till toppen