Ett kort stycke ur min självbiografi 17

”Jag ville helst hålla om dig för evigt. När jag släppte dig ville jag inte leva längre.”

-Jag kommer aldrig kunna bo här igen, sa Ängeln.
-Va?
-Nej det här är inte mitt hem längre. Det är bara en lägenhet. Det var ett hem när vi bodde här och nu är det inget för mig.
-Jag förstår dig till hundra procent, svarade jag.

Vi stod utanför lägenheten och tittade på varandra, båda grät fast vi lovade att inte gråta mer. Vi kramade om varandra och önskade varandra all lycka i livet.

”Jag ville helst hålla om dig för evigt. När jag släppte dig ville jag inte leva längre. Jag önskade där och då att Gud skulle döda mig. Smärtan att förlora dig ännu en gång gjorde att jag funderade på att ta självmord. Allt hade varit ett evigt mörker sen jag åkte från Portugal och när jag nu fick en gnutta hopp om dig släcktes det lika fort. Jag var nere på botten och kravlade. Det var bara en sak som gjorde att jag inte tog livet av mig. Det var att jag visste att en dag ska jag uppfylla min dröm fullt ut. Jag ska leva min livvstil av ”frihet”.

Läs mer ur min kommande bok här