Ett kort stycke ur min självbiografi 11

Ett kort stycke ur min självbiografi 11

 

Natten innan vi skulle åka hade jag svårt att sova , jag låg och vred på mig hela tiden.
Vafan har jag gjort, varför gör jag det här, jag har gjort bort mig, jag är skiträdd, hjälp mig, ge mig styrkan och klara detta. De slutade med att jag gick upp eftersom den här konversationen höll mig vaken.
04.30 kokade jag kaffe sedan satt jag mig på fönsterblecket och kollade ut över stan och himlen.
Solen höll precis på komma upp och himmeln var helt röd färgat. Jag brukade tänka att gudarna hade haft krig och det var blodspill som hade färgat himlen röd. När jag satt där öppnade jag fönstret och kände den svala morgon luften strömma in och möta min nyvakna kropp. Resväskan låg i soffan färdigpackad och jag kände mig tom, hela situationen var så absurd för mig.

”Idag sker det, idag ska jag lämna mitt liv för en tid framöver, jag har inte en aning om vad jag håller på med, jag är skit rädd, jag vet inte om jag kommer klara det. Jag kommer sakna alla så extremt mycket, hur kommer jag klara det? kommer jag klara av det? min familj , mina vänner som jag umgåtts med varje dag i hela mitt liv? hur ska allt gå? Det är idag det händer, det är inte ett skämt: är du redo Tomas att åka iväg till ett annat land och bo där i 1.5 år? Jag vet inte, men jag måste försöka .” hörde jag i mitt huvud.

På förmiddag möttes jag och Jojje upp nedanför hans lägenhet.
Där skulle vi ta farväl av några nära och kära för att sedan åka mot Arlanda.
När jag såg personerna stod där höll jag på börja gråta, jag började då inse vad som komma skall.
De enda jag tänkte på var gråt för fan inte nu Tomas, visa dig inte ”svag”.
Medans jag stod där och tog farväl kramande jag om min familj och några nära vänner men den personen jag inte ville släppa var Hjalmar. De gjorde så ont att ta farväl av honom. Han hade betytt så mycket i mitt liv, han hade varit som en broder till mig. All tid vi spenderat tillsammans, allt kaos vi skapat, alla gånger vi ställt upp för varandra, han var en av de få människorna jag litade på till hundra procent. Jag hade aldrig sagt det till honom eftersom vi inte pratade om sånt men vi kände det.

Vill du få tillgång till mer texter från boken samtidigt ta del av fler av mina tankar och insikter?