En rik lärdom inom företagande

 

En rik lärdom

En rik lärdom

I inlägget “Rädd” pratade jag om hur jag stängde en affär inom marknadsföring “seo” på 48000kr och hur jag kände, hur jag gick emot min rädsla, hur jag agerade på den och hur jag tänkte. Nu tänkte jag berätta fortsättningen på den storyn.

Första 5 månaderna gick kalas bra med vårat samarbete.
Vi hade ett bra samspel via mejl och jag skickade rapporter till dåvarande butiksägaren månadsvis.
Ibland åkte jag in för att visa att jag faktiskt brydde mig och att de handlade inte bara om pengar.

De handlade om ett löfte jag gett, ett “statement” att jag ska göra det bästa möjliga samtidigt att de ska vara nöjda.
Det är något jag skapat, det är mitt namn, jag ska kunna vara stolt över det och göra allt i min makt för att få de att funka.

Jag och dåvarande butiksägaren hade inte haft kontakt på 1.5 månad.
Oron började krypa i mig eftersom de låg efter 1.5 månad med betalningar. Han svarade inte på telefonen, i butiken eller sin mejl.
Känslan sa att något var på tok så jag bestämde mig för att åka in till butiken. Killen som jag hade skrivit avtalet med hade slutat. Inget hade sagt något, inte ens ett mejl.

Det stod en helt färsk grabb där, han såg sönder stressad ut, ringar under hans ögon som var blodsprängda, hans telefonen ringde konstant och jag var inte ett dugg avundsjuk på honom. Han såg ut att lida och gjort det ett tag, han hade papper upp till hakan och en hel butik att ta hand om samtidigt.

Jag presenterade mig och förklarade att de låg efter med betalningarna.

-Jaja, jag fixar det på en gång sa han.
-Coolt
-Eller jag fixar det senare idag okej ?
-Absolut, men glöm inte det svarade jag
-Nej då, jag skriver ner det nu.

Jag ringde in två dagar efter då inget betalning hade kommit in. Sju samtal till butiken innan något svar. Tillslut svarade färskingen “jag fixar det den här veckan” som ledde till en till vecka med massa samtal från min sida.
Fuck it, jag åker in igen och den här gången ska han få höra ett och annat tänkte jag. När jag kliver in i butiken står det två nya ansikten där.
Jag frågar efter ”färskingen” och fick svaret

– han blev utbränd, han har slutat

Tillbaka på ruta 1 alltså, är det ett skämt ? jag började skratta.
Jag fick åter igen förklara vem jag var, vad jag gör och att de låg efter med två månaders betalning.
Skillnaden var att den här gången frågade jag efter numret till han som ägde företaget.
Jag hade inte haft kontakt med honom eftersom han bodde i ett annat land och allt hade gått igenom den första butiksägaren.
Det började med att jag ringde sönder honom i 5 dagar innan han svara.
När han väl svarade var han kall, bad inte om ursäkt eller visa någon empati.
Han bad mig skicka allt på mejl vilket jag gjorde samma sekund. Han skulle betala samma dag, inget hände, inget hände den veckan.

Detta vansinne fortsatte i 3 månader, jag fick tag på han ett fåtal gånger då han lovade att betala.
Jag ringde sönder hans telefon, spränga hans facebook, instagram och alla sociala medier jag kunde hitta han på.
Tiden och energin jag la ner på detta var helt sjukt. Jag försökte släppa det och bara ”gå vidare” men det gick inte, ingen behandlar mig så tänkte jag.

De slutade med att jag åkte in till butiken två gånger till och lyckligtvis var ägaren där en av dessa två. Han var nämligen bara där två dagar varannan månad. Det var det ett flertal kunder som stod och var missnöjda med hans tomma löften efter köpt produkter av honom. Vi stod på en kö och väntade för att prata med honom.

Ägaren av företaget lovade åter igen.
Vilket jag sa : du kan lova hur mycket du vill, du kan säga att du är ledsen.
Jag tror dig inte, du är full av skit. Jag tror dig när pengarna är på mitt konto.

Några dagar efter ringde jag upp butiken och bad de hälsa honom att jag skickat in papper till kronofogden på summan ( vilket jag gjorde ).
De blev lite oroliga och bad mig ta tillbaka det. Det sket jag fullständigt i för de hade gått över gränsen och ägaren hade brutit tilliten minst 5 gånger.

Efter 4.5 månad fick jag betalt för 5 månader och jag avslutade avtalet med honom, jag ville inte ha med honom att göra.
Han var för jobbig, han var inte värd pengarna, jag kunde inte lita på honom. Hans “klagoled” av kunder i butiken som han sålt till gav mig mer bekräftelse på min syn av honom.

Varför betalade han inte mig ?

Han hade viktigare saker för sig, jag var inte prio.
När han fick pappret från kronofogden kan jag tänka mig att jag blev lite mer prio eftersom jag fick pengarna.
Om jag inte skickat in hade jag nog inte fått pengarna.

6 månader efter allt hörde en av hans personal av sig : Hej, vad är inlogget och hur funkar seon?

Första tanken var : WTF? är han seriös? vågar han inte fråga det själv ?
Sen svarade jag med hur ägaren hade behandlat mig. Att jag är normalt hjälpsam och snäll mot mina kunder men han hade bränt sina broar flera gånger om. Jag la även till om han vill jobba med mig får han betala x antal tusen i förväg för att jag ens ska ta mig tid. Sen får han ställa relevanta frågor, att fråga hur seo funkar är ungefär som att fråga hur en motor funkar. Om jag kan besvara dessa frågor eller inte kan jag inte lova, jag ska göra mitt bästa.

Sen klickade jag på skicka. vilket jag ångrade grymt.

Direkt efter skickade jag: Förresten jag ville inte ha dina pengar, jag vill inte jobba med dig. Skriv en relevant fråga inom “seon” så kan jag försöka svara på den, thats it.

Han svarade med något spydigt

Vad är läxan ?

Det finns många läxor här.

-Om en kund hamnar efter med betalningen var stenhård direkt speciellt om du känner att inte allt står rätt till
-Om du misstänker att din kund ljuger fråga och säg att du värdesätter ärlighet. Det går alltid att lösa med betalningar.
-Ta kontakt med ägaren av företaget direkt istället för butikscheferna även om de är en butikschef du inleder samarbetet med
-Om du måste använd “kronkalle”
-Han var inte värd pengarna att samarbete med, han skapade så mycket stress, frustration och ilska inom mig.
Även om han gav mig ett erbjudande idag att betala 3 gånger så mycket, 6 månader i förskott hade jag aldrig tagit det.
-Be att få träffa ägaren av företaget

Han tog mer än vad han gav.

Skulle jag önska någon annan gå igenom det här ? Nej.
Samtidigt som jag är grymt tacksam att jag gått igenom det.
Jag har lärt mig galet mycket av honom.

/ Tomas Pionjären Öberg

[mc4wp_form]