En klassisk två dagars med kaos

En klassisk två dagars med kaos

Vi satt och söp som djur. Inte för att det var gott utan för att vi skulle bli stupfulla. Ölspel, shots, groggar, snus, cigaretter och en jävligt skön stämning med en blandad publik. De flesta av oss i ”The Wild Bounce” hetsade varandra att dricka mer alkohol. Vi triggade också varandra så vi skulle få igång slagsmål mot andra. Den ena var värre än den andra, men när det väl gällde så ställde vi alltid upp för varandra.

När klockan närmade sig 23 bestämde jag och Hjalmar, som var en god vän, att det var dags för alla att börja röra sig mot krogen. På vägen dit sjöng vi; ―Green street holigans‖, låten som fick mig att känna mig som en Gud. Lite senare när vi kom ner till Stora Gatan i Köping så slutade vi sjunga. Vi ville inte dra till oss för mycket uppmärksamhet av vakterna eftersom vi visste att det kunde betyda att vi inte ens kom in. Det hade nämligen skett förr. Den här gången kom alla in.

Det första jag såg när jag kom in på klubben var en publiknande miljö med en massiv bar. Det fanns ett mindre dansgolv och sittplatser för säkert 150 personer i pubdelen. När vi hängt av oss jackorna gick jag och hälsade på vakterna samtidigt som jag kollade runt vilka människor som var där. Hjalmar gick iväg till baren för att handla Han kom snart tillbaka med varsin grogg åt oss. Groggarna tog vi med oss och började mingla runt för att vi ville hälsa på alla ―sluggers‖. Vi fick olika uppdateringar; allt från vart människor ”stod”, vem som förtjänade spö och vilka som skulle få stryk. De personer jag inte kände igen blev direkt fiender för mig, just för att jag inte visste vilka de var, vart de stod eller vilka de tillhörde.

När jag och Hjalmar hade minglat färdigt satte vi oss ner vid ett bord och pratade.
Jag märkte hur hans blick plötsligt blev fokuserad mot baren och jag försökte se vad det var han såg. Det var hans X som stod där. Det hade tagit slut mellan dem någon månad tidigare.
Killen som hon stod och pratade med, smekte på henne och jag såg hur det brann i Hjalmars ögon. ‖Hur kunde killen vara så korkad att utsätta sig själv för det‖, tänkte jag.

Jag kände att Hjalmar började koka mer och mer. Där och då tänkte jag att det är bättre att jag gör något istället för att låta Hjalmar löpa amok. Jag lät hatet fylla min kropp och ta över mina handlingar mest för att det blev en befriande upplevelse. Jag valde att ta på mig rollen som ‖torped‖ för att jag älskade Hjalmar som en bror, men också för den njutning jag kände när jag skadade någon. Det kändes som att jag slog ut en del av mitt självhat som fanns djupt inom mig. Samtidigt som jag blev genomsköljd av adrenalinet fick jag känna att jag levde på riktigt.

”Lugn Hjalmar jag löser det här, sa jag och gick sedan iväg”

-Hej säger jag till en vakt som står intill väggen. Det är en kille här inne som alla hatar och han förtjänar spö. Jag har tagit på mig rollen, så jag uppskattar om ni tittar bort. -Hahaha. Nej det kan vi inte göra, det måste du förstå själv Tomas.

-Okej, tack ändå.

Jag stod kvar och småpratade och skrattade en stund med vakterna innan gick min väg. I ögonvrån såg jag att killen som stött på Hjalmars X var på väg åt mitt håll. Tyst log jag för mig själv och började tänka ut vad jag skulle göra. Det måste gå fort, det måste vara osynligt och det ska göra ont. Jag kände hur mina ben började skaka lite lätt. Det var adrenalinet som började skölja igenom kroppen. Det är nu eller aldrig tänkte jag. Mycket folk var det runt omkring, lamporna blinkade och det var hög musik. Vakterna hade fullt upp lite längre bort.

Precis när jag och killen som flirtade med Hjalmars X var på väg att passera varandra log jag samtidigt som jag sträckte ut ett ben och placerade det bakom hans. Strax efter tog jag i från tårna och gav honom en armbåge i bröstkorgen. Jag fortsatte att gå medan jag hörde att hans huvud slog i golvet. Allt hände på en sekund. Det var allt som behövdes. Jag fortsatte gå och hamnade vid baren där jag slog mig ner. När jag satt där kom Hjalmar och satte sig bredvid. Han tackade mig med ögonen. Adrenalinet hade just sköljt igenom mig.

”Det var precis som jag levde igen och jag älskade känslan av att känna mig levande”

Jag satt och njöt en stund innan jag reste mig.

Senare på kvällen när jag bestämde mig för att börja gå hemåt såg jag att Hjalmar och hans X stod utanför klubben. Hjalmar med ryggen mot en vägg och hans X framför sig. Hon skrek, slog och rev honom.

-Sluta skicka dina jävla hundar på folk. Du är helt jävla dum i huvudet! Jag hatar dig förstår du det?

I ren panik slog hon honom över käften. Hjalmar drog sin handflata över munnen, såg blodet och sedan log han. Han tog tag i hennes ansikte med båda händerna och tryckte
iväg henne. Hon tog sig över kinderna, blev helt förskräckt när hon såg blodet på sina händer och skyndade knäpptyst därifrån.
Strax efter den händelsen gick jag och Hjalmar hem till honom och sov.

Vill du läsa mer ur min bok?
Ladda ner en gratis del ur den genom att klicka här

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.