Du är bäst

inspiration

Du är bäst!

”Du är så bra som du tillåter dig själv vara”

Varför tror du att vi människor har känslan av att vi inte duger?

Vart kommer den ifrån?

Hur kan vissa människor bara skina?

Du är bäst om du inte tror det låt mig ifrågasätta ditt tänk.
Vad jag vet föds vi alla in i världen nakna,rädda och arroganta.
Vi har inte en aning om något, vi kan ju inte ens GÅ !

Vart någonstans börjar du ”matas” med att du inte duger?
Om ditt sinne ”matas” med negativa saker så som att nyheter,skitsnack,klagomål,tv, medelmåttigt tänk och sånt som jag kallar ”bullshit” kommer du få känslan att du inte duger. Du kommer även få känslan för att ingen ser dig för vem du är, vilka kvalitéer du har samtidigt.
Det finns något osynligt ”hål” där de flesta människor även dina föräldrar försöker få dig att passa in i.
Om du kommer ihåg bebisleksaken där ”man” ska trycka igenom cirklar genom cirkel hålen, trianglar genom triangel hålen så kan ni försöka skapa en bild av att alla människor är helt unika men ändå försöker samhället trycka alla genom samma jävla ”hål”.

Du försöker till och med själva att passa in i det här ”hålet”, genom att klä dig som alla andra, prata som alla andra, söka bekräftelse, bry dig om vad andra tycker om du försöker gå din väg och ”god for bid” ”misslyckas” med ett projekt. När du försöker pressa dig igenom detta hål är det inte så konstigt att du ”tappar” dig själv och dina värderingar, vad du vill göra med livet och att du börjar känna dig vilsen.
Tillslut får du en ”livskris” och förhoppningsvis vaknar du upp.

Ska det verkligen behöva gå så långt för att du ska fatta att DU ÄR UNIK, Sluta pressa dig igenom detta jävla hål, sluta försök att passa in, var dig själv och skit i allt annat.
Fira din unikhet och låt den bara flöda!

Samtidigt du försöker pressa dig igenom ”hålet”  matar media oss med att vi måste köpa den här ”quick fixen” för då kommer du känna att du är bra nog, då kommer din hud bli bra nog, då kommer inte du vara flintskallig, då kommer du inte vara bla blabla fucking bla.

Det du behöver är självinsikt. Om du har det vet du att du är bra nog, du vet att du är unik, du vet dina kvalitéer och styrkor, du vet vad du vill göra, du vet vad som gör dig lycklig, du börjar se hur du gör fel val ibland, du skiter i vad folk tänker, du byter ut vissa människor, du väljer och tar ansvar över ditt liv, du blir kapten på din båt.

Där emot om ditt sinne matas med positiva intryck, inspirerande saker, ny kunskap som du vet varför du lär dig, du får hitta dina styrkor och använda dem. Du undviker alltså detta ”bullshit” så mycket som möjligt.
Din omgivning är supportande och tror på dig, du vet vad du mår bra av, hur du ska bete dig för att må bäst själv.
Hur tror du det påverkar dig?

Vad är poängen jag försöker göra ?
Varken sig du vill eller inte kommer du påverkas av din omgivningen.
Om du bara har bullshit runt dig kommer du bli bullshit.
Jag har varit runt ”bullshit” för mycket i mitt liv och jag vet med livserfarenhet att jag aldrig vill tillbaka dit.
Om du är runt ”bullshit” får du en annan attityd till livet än om du faktiskt matas med positiva intryck.

”Din omgivning tillsammans med dina val skapar dig och ditt liv, medvetet eller omedvetet. ”

Livet kommer slå dig i ansiktet varken sig du vill eller inte.
Ibland blir du även knockad och det känns som du ligger där helt ensam och försvarslös.
Viljan att ge upp finnas där, din attityd avgör hur du ”tacklar” dessa nederlag.
Jag vet att det inte är lätt att ställa sig upp och borsta av sig igen men samtidigt vad har du för val?

Ska du ligga där på rygg och tycka synd om dig själv ?

Eller ska du resa dig upp och säga: var det allt?

Jag har provat båda, jag vet vilken som funkar för mig.

”Dont say why me, say try me”

Vill du veta vad som gör dig lycklig?


(draft 1)