Det är otroligt hur mycket livet ger mig.

Hejdå Göteborg! Hejdå Köping! Hej Norge!

Jag stack till Köping för att ta farväl.
Det kändes otroligt skönt att komma hem till Köping efter sex månader i Göteborg. Som en återträff med familjen och mina tidgare vänner. Jag beslöt mig för att inte träffa alla av dem och uteslöt medvetet dem som höll på med droger. Att utsätta mig för en ‖extrem situation‖ där det fanns droger runt mig kändes idiotiskt. Jag var inte säker på att jag hade styrkan att stå emot.
Vännerna i Köping ville inte att jag skulle åka upp till Norge. De tyckte hellre att jag skulle flytta tillbaka och finnas hos dem. Jag skrattade bara och ifrågasatte dem;

-Så ni menar att jag ska skita i Norge och ett nytt äventyr för att flytta tillbaka till Köping? Hahahhahaha.

Alla trodde fortfarande att jag hade flyttat för att jag ville. Den riktiga anledningen av min flytt till Göteborg, att jag varit en pundare, visste ingen om.
Min vistelse som från början skulle vara några dagar förvandlades till en och en halv vecka. Kvällen innan jag skulle åka upp till Norge tjatade Hjalmar och gänget på mig.
De ville att jag skulle följa med ut på krogen och ha ‖sista natten med gänget‖. Jag kände att de hade en poäng i det de sa. Det jag visste var att jag inte kommer se dem på minst sex månader.
Efter mycket tjat från deras sida så tänkte jag; varför inte, jag kör bara, jag får ta första tåget imorrgon bitti. Det löser, sig sa jag till mig själv.
Jag började blanda ‖håll käften groggar‖. En ‖håll käften grogg‖ är ungefär 80 % sprit och 20 % groggvirke. Det är meningen att du ska hålla käften i en sekund eller två när du tagit en mun, så stark ska den vara. Tiden flög fram den kvällen och det vart dags att åka till krogen.

”Tolv timmar kvar tills jag ska sitta på bussen till Norge. Innan det måste jag ta tåget till Göteborg. De tar fyra timma sedan till lägenheten för att packa och städa i ordning det sista.”

Det ordnar sig tänkte jag och hoppade in i bilen som skulle ta oss till krogen.
Vi bestämde oss för att åka till”Vinbäcken” som kallas ”Svinbäcken”, just för att det alltid blir bråk där. Det är ett litet hus med en stor altan och publiken som går dit är mycket ‖old timers och sluggers‖, därav blev det alltid slagsmål. Jag kände lycka sprudla genom kroppen, som om jag var hög på livet.
När jag kom in gick jag till baren och köpte en Redbull Vodka som slank ner snabbare än kvickt. Jag hade en helt annan kontroll på mig själv och min omgvinging än förut. Den här gången kände jag att jag inte behövde vara ‖på tårna‖ fast vi var på ‖Svinbäcken‖.

Snart hade jag förflyttat mig till dansgolvet. När jag stod där och dansade för mig själv så använde jag mig av olika ‖moves‖ som jag snappat upp från Youtube och andra människor när jag varit ute på olika klubbar. Jag dansade in i mitten av en stor cirkel av brudar och började dra in en brud åt gången i cirkeln och utmanade dem i en dansduell. Det var super kul och jag älskade situationen. Vi fick en publik som tjoade och klappade hejvilt. Tillslut hade jag utmanat och vunnit mot alla tejerna utom hon som tyckte hon var snyggast och bäst av dem alla.
Min hjärna ‖frös‖ samtidigt som jag slet tag i hennes arm och drog in henne i mitten. Alla mina dans ‖ess‖ hade jag redan använt och jag hade inte en aning om vad jag skulle göra. Jag hade inte en chans. Hon krossade mig i 30 sekunder och jag stod där med hakan i golvet som en staty. Hon ‖grindade‖ mot mig, dissade mig på sitt sätt och hela publiken var med henne och såg henne som vinnare. Jag stod och blev till åtlöje i mitten av circkeln.

Lyft upp henne, Tomas.

Jag lyfte upp henne från golvet och hon satt sig runt min midja med sina ben. När hon satt där tryckte jag upp henne mot väggen, precis i den ställningen som jag har knullat några brudar i, och hon hade nog blivit knullad så hon också. Det kändes som ett riktigt intimt moment för mig och det såg ut som att det var det för henne också. Jag kunde ta på den sexuella energin mellan oss. Mina läppar närmade sig hennes långsamt och precis innan jag skulle kyssa henne log jag, samtidigt som jag kopplade bort hennes ben från min midja och vände mig om. Hon föll mot marken och det blev helt tyst på dansgolvet när hon slog i.

Tiden stannade för en hundradels sekund. Hela publiken bröt sedan ut i ett stormjubel! Alla blev helt galna! Stämningen blev magnetisk just för jag gjort en av de snyggaste brudarna där inne till pajas. Det var ett så kallat ”Epic moment”, sa de flesta som sett det. ‖Dans battlen‖ var över. Jag gick ut som en Gud och jag ägde krogen efter det. Ett jävla fint avslut på kvällen.
Krogen stängde och klockan blev halv fyra när jag och Hjalmar stod i Arboga.

-Nu är det dags för efterfest, sa Hjalmar exalterad.

-Skämtar du? Du vet att min buss till Norge åker från Götebrog om ‖ish‖ åtta timmar. Har du glömt bort att vi står i Arboga?

-Kom igen nu var inte en så jälva ‖neggo‖ Tomas. Lugna ner dig, du hinner!

-Helt ärligt Hjalmar. Jag älskar och respekerar dig, men jag ligger inte så bra till i min planering med tanke på att jag inte ens har packat och tåget tar fyra timmar.

-Just ja, men då är det bäst att vi åker hem då.

-Tack!

Några timmar senare satt jag på första tåget mot Göteborg.
Drygt en veckas ‖madness‖ var slut. Det var länge sedan jag festade så hårt och mycket i Köping. Det hade varit helt galet kul. Jag visste knappt vad som var upp eller ner längre.

Det är otroligt hur mycket livet ger mig. Vilken tur att jag vågar ta mina ”longshots” för nu ska jag upp till min dröm. Jag älskar utmaningen.

Jag sov som ett litet spädbarn hela tågresan. Jag vaknande strax innan vi rullade in i Göteborg. Kroppen började fyllas av stress, samtidigt som jag tänkte ‖det löser sig‖. När jag kom till lägenheten kunde jag andas ut. Jag packade väskan i lugn och ro, tog en dusch och kokade kaffe. Jag satte mig i soffan och drack mitt kaffe. När jag satt där, helt ensam, började jag skratta högt för mig själv. ‖Fy fan Hjalmar hade haft rätt, vi hade ju hunnit med en efterfest också.‖

Bussenresan till Norge tog 18 timmar.
Jag kommer inte ihåg så mycket av resan förutom att jag hade ont i ryggen och att det var ett helt fantastiskt landskap. Höga fjäll, fjordar, krokiga små vägar, kossor och får som gick överallt på vägarna. Allt jag tänkte på var att jag äntligen skulle få surfa igen, som jag hade längtat! Jag hade byggt upp en mycket bättre självkänsla och ett starkare självförtroende sedan första dagen i Göteborg. Det var som dag och natt. Allt jobb jag hade lagt ner på mig själv hade gett resultat. Jag hade verkligen blivit mer socialt kompetent.

När bussen närmade sig blev jag lite nervös. Helt enkelt för att jag inte hade en aning om någonting. Jag visste inte vilka som jobbade där, hur dagarna såg ut, vad för gäster som kom eller hur jag skulle bo. Jag kom på mig själv mitt i min egen nervositet, den var helt onödig. Nu litade jag på mig själv och jag visste att det som betydde något för mig var min egen dröm; surfa dagligen. Det pirrade i magen av förväntan och jag klev in genom ytterdörren där jag genast blev varmt välkomnad.

Kommentera