Agera på känslan?

Agera på känsla eller inte?

Om du tänker själv.
När du känner t.ex. ilska eller frustrerad tar känslan lätt över och du kanske säger eller gör något du ångrar.

Vad skulle hända om du kände ilskan eller frustration men inte agerade på den direkt?
Om du faktiskt använde den pausen som vi människor har möjlighet att göra istället för att agera direkt på instinkt (som djur) .
Ta fyra djupa andetag 7 sekunder in genom näsan 8 ut genom munnen och sedan försöker du se situationen mer utifrån.

Vad kan detta leda till ?
Istället för att dra egna slutsatser, avbryta personen och attackera med egot kan du då skapa en ny förståelse för dig själv och den andra personen.
Du kanske inser då att det hela enbart var en miss i kommunikationen mellan er?

Jag har haft enorma problem att tygla mig själv och mina känslor, speciellt ilska.
Förut förbjöd jag mig själv från att känna t.ex. ilska, sorg eller någon känsla just för att jag tolkade böckerna jag läste att det var fel att känna, speciellt ilska.
Det här medvetna valet gjorde att jag försökte ”gräva mig ur en grop”.  Tillslut kom alla dessa känslor jag hade ”begravt” upp till ytan och jag bröt ihop.

Jag bröt ihop ett flertal gånger tills jag insåg att:
Det är okej att jag vill slå någon över käften, bara för att jag känner så behöver jag inte göra det, jag behöver heller inte stänga ute känslan.
Jag kan känna den till fullo samtidigt som jag inte låter den ta över.
Ett annat exempel är att förut tyckte jag att det enbart var svaga människor som grät. Jag insåg senare att det är okej att gråta ibland för att få ut det.
Det är en sorg som ligger där av en anledning och när jag gråter får jag ut den, det är som en ”helande” effekt på mig.

”Om jag inte gråter och lägger locket på exploderar det förr eller senare precis som alla andra känslor om jag väljer att stänga de ute.”

 

[mc4wp_form]